![\"Den](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/bandung.jpg\")
<\/a>Den ”Afro-Asiatiska konferensen” i Bandung, Indonesien, april 1955. Den tredje v\u00e4rlden markerar sin n\u00e4rvaro.<\/p><\/div><\/p>\n
1900-talets anti-koloniala och anti-imperialistiska r\u00f6relser \u00e4r en del av den motnarrativ som skildrar en parallell historieskrivning. Det \u00e4r en historia med flera fixeringspunkter, nav och str\u00f6mningar som antingen kan utl\u00e4sas separat eller l\u00e4nkas samman i en st\u00f6rre och mer komplex helhet. I april 1955 h\u00f6lls den \u201dAfro-Asiatiska konferensen\u201d i Bandung, Indonesien<\/a>, en h\u00e4ndelse som i efterhand har kommit att symbolisera hur den tredje v\u00e4rlden positionerade sig i f\u00f6rh\u00e5llande till den f\u00f6rsta (liberalism och kapitalism) och andra v\u00e4rlden (socialism och kommunism) under efterkrigstiden. P\u00e5 plats i Bandung befann sig 29 ledare fr\u00e5n Afrika och Asien, till exempel Indiens premi\u00e4rminister Jawaharlal Nehru, Zhou Enlai fr\u00e5n Kina och tillika landets premi\u00e4rminister och Egyptens Gamal Abdel Nasser (som blev Egyptens president 1956), f\u00f6r att diskutera m\u00e5l kring en slutlig avkolonisering av v\u00e4rlden. Under konferensens \u00f6ppningsanf\u00f6rande av Indonesiens president Achmed Sukarno slog han fast att \u201d[O]nly a few decades ago it was frequently necessary to travel to other countries and even other continents before the spokespersons of our people could confer\u201d. Sukarnos p\u00e5st\u00e5ende \u00e4r i m\u00e5ngt och mycket centralt f\u00f6r hur anti-kolonialism och anti-imperialism som politiska r\u00f6relser utvecklades under 1900-talet, dvs. vi har att g\u00f6ra med r\u00f6relser och m\u00f6ten som gjordes m\u00f6jliga genom resor fr\u00e5n och \u00f6ver kontinenter, men ocks\u00e5, det var r\u00f6relser som definierades utifr\u00e5n den kontext som var r\u00e5dande vid tidpunkten f\u00f6r Bandungkonferensen. Det globalhistoriska perspektivet v\u00e4nder s\u00e5 att s\u00e4ga upp och ner p\u00e5 den f\u00f6rst\u00e5else vi har av 1900-talets s\u00e5 kallade \u201dsubversiva organisationer\u201d och s\u00f6ker efter att finna f\u00f6rklaringar till en global historia som l\u00f6pte parallellt med en mer allm\u00e4nt accepterad historieskrivning, till exempel det f\u00f6rsta och andra v\u00e4rldskrigets inverkan p\u00e5 det globala samfundet, polariseringen av v\u00e4rlden i \u201dgoda\u201d och \u201donda\u201d l\u00e4ger under det kalla kriget \u00e4nda fram till kommunismens definitiva sammanbrott i \u00d6steuropa 1989 och med Sovjetunionens kollaps 1991. Vidare har vi att g\u00f6ra med Francis Fukuyamas tes om \u201dhistoriens slut\u201d (the end of history<\/em>)<\/a> eller Samuel P. Huntingtons argument om civilisationernas kamp (the clash of civilizations<\/em>)<\/a> samt EU:s str\u00e4van att bli en stark \u00f6verstatlig organisation. Anti-kolonialism och anti-imperialism \u00e4r ber\u00e4ttelser som l\u00f6per vid sidan om de linjer som n\u00e4mns ovan, fr\u00e5gan och utmaningen \u00e4r hur vi n\u00e4rmar oss dessa parallella historier.<\/p>\n I spegelsalen och i v\u00e4ntan p\u00e5 delegaterna under fredskonferensen i Versailles 1919.<\/p><\/div>\n 1918 lanserade USA:s president Woodrow Wilson sina fjorton punkter<\/a> i syfte att finna en v\u00e4g och l\u00f6sning p\u00e5 den p\u00e5g\u00e5ende globala konflikten under det stora kriget (l\u00e4s \u00e4ven \u201ddet f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget\u201d, en efterhandskonstruktion). I den femte punkten beskrevs det hur fr\u00e5gan om \u201dkoloniala krav\u201d skulle hanteras efter krigets slut genom\u201d[A] free, open-minded, and absolutely impartial adjustment of all colonial claims…\u201d. En id\u00e9 och ett koncept som aldrig blev en verklighet, ist\u00e4llet blev Wilsons punkt(er) politiskt br\u00e4nsle som sl\u00e4ngdes p\u00e5 en redan pyrande eld i kolonierna, och vilket under fredskonferensen i Versailles 1919 resulterade i desillusionerade delegater som hade rest fr\u00e5n kolonierna och befann sig p\u00e5 plats f\u00f6r att f\u00f6ra fram sina krav p\u00e5 oberoende. Det skulle dr\u00f6ja fram till 1960 innan F\u00f6renta nationerna valde att deklarera ett st\u00f6d f\u00f6r koloniernas r\u00e4tt till nationellt oberoende och sj\u00e4lvbest\u00e4mmande<\/a>, en tanke och nationell doktrin Wilson hade lanserat redan 1918. Enligt F\u00f6renta nationerna var dock skillnaden nu att \u201d[A]ll peoples have the right to self-determination; by virtue of that right they freely determine their political status and freely pursue their economic, social and cultural development\u201d. I Bandung 1955 f\u00f6rdes det fram krav p\u00e5 att pressa F\u00f6renta nationerna att ta st\u00e4llning i den koloniala fr\u00e5gan, vare sig det ut\u00f6vades p\u00e5tryckningar fr\u00e5n den f\u00f6rsta eller andra v\u00e4rlden. Det dr\u00f6jde ungef\u00e4r fem \u00e5r innan n\u00e5got konkret presenterades den 14 december 1960 i \u201dDeclaration on the Granting of Independence to Colonial Countries and Peoples\u201d<\/a>.<\/p>\n<\/a>