Sl\u00e5r du upp vilken som helst godtycklig v\u00e4rldshistoriska framst\u00e4llning s\u00e5 torde du leta f\u00f6rg\u00e4ves om ett kapitel om Afrika som en b\u00e5de givande och mottagande part. Det som du kommer att l\u00e4sa om \u00e4r att afrikanska slavar skeppades i miljoner till Amerikorna och Karibien under den tidigmoderna tiden, att den afrikanska kontinenten godtyckligt styckades upp i samband med den imperiala kappl\u00f6pningen i slutet av 1800-talet och att de postkoloniala afrikanska staterna och ekonomierna spelar en undanskymd roll i den postkoloniala globaliserade v\u00e4rlden. Den afrikanska kontinenten utm\u00e5las som en perifer mottagare, synbarligen fr\u00e5nkopplad de globala str\u00f6mmarna i den moderna och postmoderna v\u00e4rlden. Afrika f\u00f6rknippas med \u2019the big five\u2019, safari och bushen; nuf\u00f6rtiden \u00e4ven med AIDS och Ebola. Skulle jag visa dig bilder p\u00e5 postmoderna urbana agglomerationer och miljonst\u00e4der \u2013 Abidjan, Lagos eller Johannesburg skulle du kanske bli f\u00f6rv\u00e5nad. Eller s\u00e5 inte. Kanske du sedan l\u00e4nge har vetat att det har funnits en avancerad jazzscen i Dakar, att det finns rastafarisamfund i Accra, att olika FN-organisationer har byr\u00e5er i Addis Ababa?<\/p>\n
\n
Afrika i v\u00e4rlden \u2013 en l\u00e5ng historia. I princip hela m\u00e4nsklighetens, ifall du v\u00e4ljer ett \u2019big history\u2019 (Fred Spier) eller \u2019superhistory\u2019 (J.R. MCNeill) perspektiv. V\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der kom ifr\u00e5n Afrika, vi \u00e4r alla sist och slutligen afrikaner. Ur ett l\u00e5ngsiktsperspektiv k\u00e4nnetecknar migrationen, den frivilliga och den p\u00e5tvingade, afrikanens historia. Som f\u00f6ljd av den p\u00e5tvingade migrationen uppstod den afrikanska diasporan. Du hittar slavarnas \u00e4ttlingar runt om i den atlantiska v\u00e4rlden. Karibien, USA eller Brasilien genomsyras av kreolisering och hybridisering, afrikanska kulturer som blandas och formar nytt, afrikanska och europeiska kulturer som blandas och formar nytt.<\/p>\n
\n
V\u00e4rlden i Afrika \u2013 en mycket kortare historia. Men Afrika fanns i den moderna v\u00e4rlden samtidigt som resten av v\u00e4rlden. Den moderna v\u00e4rlden i Afrika, det \u00e4r \u00e5ngfartyget och \u00e5ngloket men framf\u00f6r allt cykeln och lastbilen (Mama lorry), telegrafen och telefonen. Mobiltelefonen innebar en veritabel kommunikationsrevolution i Afrika: connecting people! Jag minns\u00a0n\u00e4r jag gjorde arkivforskning i norra Nigeria p\u00e5 1990-talet: risiga telefonf\u00f6rbindelser som erbj\u00f6ds \u2013 n\u00e4r och ifall de fungerade \u2013 av ett statligt monopolbolag. F\u00e4ltforskning i Ghana fem \u00e5r senare: jag var den enda av mina kolleger som inte hade en mobil.<\/p>\n
\n
N\u00e4r blev Afrika en del av den moderna, globala v\u00e4rlden? Var det 1904-1908 n\u00e4r den afrikanska kontinenten drabbades av b\u00f6ldpesten (den tredje globala pestpandemin; dock tycks epidemin inte ha spridit sig i det inre av kontinenten utan drabbade huvudsakligen hamnst\u00e4der)? Eller n\u00e4r den globala influensapandemin slog till 1918-1919 och miljontals afrikaner avled i olika f\u00f6ljdsjukdomar? Senast under denna pandemi drabbades \u00e4ven de mest avl\u00e4gsna byarna i det inre av kontinenten, n\u00e5got som inte h\u00e4nde under tidigare globala sjukdomspandemier (koleran spred sig visserligen till \u00d6stafrika under 1800-talet men inte till det atlantiska Afrika). Kanske det \u00e4nd\u00e5 var 1905 d\u00e5 Japan visade att samh\u00e4llelig modernisering och tekniska framsteg inte var knuten till en best\u00e4md hudf\u00e4rg: Ethiopia Unbound<\/em> (1911)!<\/p>\n \n Under 1800-talet tecknas konturerna till den afrikanska Atlanten, under 1900-talet f\u00f6rdjupas den. Den atlantiska v\u00e4rlden k\u00e4nnetecknas av v\u00e4xelverkan \u2013 Europa\/Amerika men lika mycket Afrika\/Amerika och Afrika\/Europa och vice versa. Afrikanska sj\u00f6m\u00e4n anst\u00e4lls och tar hyra ombord \u00e5ngfartyg, afrikanerna liksom de asiatiska sj\u00f6m\u00e4nnen \u00e4r billiga, har f\u00f6ga r\u00e4ttigheter, uppfattas som konkurrenter till vita (europeiska) sj\u00f6m\u00e4n. De bos\u00e4tter sig i hamnst\u00e4derna i Europa: Marseilles, Bordeaux, Cardiff, Liverpool. Efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget blir det upplopp i England: afrikanerna anklagas f\u00f6r att ta de brittiska sj\u00f6m\u00e4nnens arbetsplatser. De afrikanska sj\u00f6m\u00e4nnens rum i de europeiska hamnarna \u00e4r osynligt, sj\u00f6folkens fackf\u00f6rbund vill inte godk\u00e4nna dem som medlemmar. Endast kommunisterna propagerar under mellankrigstiden f\u00f6r att sj\u00f6facken skulle vara rasblinda.<\/p>\n \n Afrikanska och afroamerikanska soldater strider p\u00e5 v\u00e4stfronten under F\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Skyttegravskriget och massm\u00f6rdandet avsl\u00f6jar den v\u00e4sterl\u00e4ndska moraliska \u00f6verh\u00f6ghetens ih\u00e5lighet: de vita civiliserade kolonisat\u00f6rerna beter sig lika barbariska gentemot sina gelikar som de tidigare hade anklagat den \u2019primitiva\u2019 afrikanen f\u00f6r att vara. Hemf\u00f6rlovade soldater b\u00f6rjar st\u00e4lla krav, i USA utbryter \u2019The Red Summer\u2019 1919. I Versailles ignoreras kraven p\u00e5 politiska r\u00e4ttigheter f\u00f6r afrikanerna i kolonierna. Under Andra v\u00e4rldskriget stupar afrikanska soldater i Burma. \u00c5nyo ignoreras kraven p\u00e5 politiska r\u00e4ttigheter. Men tiderna h\u00e5ller p\u00e5 att f\u00f6r\u00e4ndras. Kritiken mot kolonialismen tar fart, b\u00e5de i Afrika och i den afrikanska Atlanten.<\/p>\n \n Afrikanska studenter organiserar sig och bildar f\u00f6reningar och sammanslutningar i London och Paris \u2013 p\u00e5 1920- och 1930-talet. Att afrikaner har studerat i Europa, framf\u00f6r allt i England, \u00e4r i och f\u00f6r sig inget nytt. Under 1800-talet framv\u00e4xte en v\u00e4sterlandiserad v\u00e4stafrikansk bildningsklass i Sierra Leone, Guldkusten och Lagos som s\u00e4nde sina \u00e4ttlingar \u2013 oftast s\u00f6ner \u2013 till Europa f\u00f6r att utbildas till l\u00e4kare och jurister. Tidningspressen p\u00e5 Guldkusten och i Lagos florerade fr.o.m. 1850-talet, journalisterna blev snabbt en nagel i \u00f6gat p\u00e5 kolonialherrarna. Den fj\u00e4rde statsmakten, redan d\u00e5.<\/p>\n \n Afrika i v\u00e4rlden och v\u00e4rlden i Afrika: Abessinienkrisen 1934-1936. Eller egentligen den globala tystnaden. F\u00f6rvisso: ’Hands off Abyssinia’ eller \u2019L\u00e4mna Etiopien i fred\u2019 kampanjer startades runt om i den atlantiska v\u00e4rlden. Indignation \u00f6ver den italienska \u2013 fascistiska \u2013 aggressionen uttrycktes p\u00e5 alla fem kontinenter. Men regeringarnas tigande och politiska schackspel var r\u00e5dande. Moskva var tyst; det japansk-etiopiska samf\u00f6rst\u00e5ndet (mellan tv\u00e5 kejsard\u00f6men) visade sig vila p\u00e5 gungfly. Afrika var definitivt inte mera en del av v\u00e4rlden. L\u00e5gvattenm\u00e4rket och nadir i ber\u00e4ttelsen om Afrika i v\u00e4rlden. Liberia, den enda sj\u00e4lvst\u00e4ndiga staten var Firestonebolagets privata dom\u00e4n.<\/p>\n \n Afrikanska intellektuella var i kontakt med afroamerikanska intellektuella och politiker, deltog i kongresser i Nordamerika och i Europa. Den panafrikanska r\u00f6relsen fick sitt ursprung i USA, p\u00e5 den afrikanska kontinenten uppstod olika samlingsr\u00f6relser \u2013 Aboriginal Rights Protection Society, African National Council (i Sydafrika), National Council of British West Africa. Panafrikanismen blev afrikansk genom Manchesterkongressen i september 1945, vid de tidigare kongresserna dominerade afroamerikanerna.<\/p>\n \n Panafrikanismens rum fanns runt om i den atlantiska v\u00e4rlden \u2013 i New York och Chicago (Harlem Renaissance och The New Negro Movement), i Kingston (United Negro Improvement Association), i London och i Paris. Kortvarigt fanns det ett radikalt alternativ till panafrikanismen: kommunismen. Den afrikanska v\u00e4rldens r\u00f6da rum fanns i Hamburg och Moskva under 1930-talet.<\/p>\n \n Vad blev det av den afrikanska Atlanten efter 1945? George Padmore dog i Accra 1958, W.E.B. du Bois i samma stad 1961. Bob Marley upptr\u00e4dde vid sj\u00e4lvst\u00e4ndighetsfesten i Harare (f.d. Salisbury) 1980. Afrikanska studenter fortsatte att s\u00f6ka sig till universiteten i Europa och USA. Afrokaribier emigrerade till Storbritannien under 1950- och 1960-talet. Ekonomisk kris i mottagarlandet exponerade skillnader och skapade klyftor: de ena var slavars \u00e4ttlingar, de andra fria afrikaner. Uppstod skillnadsskapande; delade historier, divergerande historiebruk. Not the same history, not the same past. Kom 1970- och framf\u00f6r allt 1980-talet: kontinentens f\u00f6rlorade \u00e5rtionde och braindrain. De h\u00f6gutbildade l\u00e4mnade Afrika, flyttade fr\u00e5n Ghana och Nigeria till Europa och framf\u00f6r allt USA.<\/p>\n \n Ingen talar (\u00e4nnu) om det afrikanska medelhavet eller den afrikanska indiska oceanen. Men de senaste \u00e5rtiondens utveckling visar p\u00e5 tv\u00e5 nya riktningar f\u00f6r den afrikanska emigrationen. Den ena tvingad \u2013 \u00f6ver Sahara och Medelhavet i riktning mot Europa. Den andra frivillig (fast n\u00e4r \u00e4r en f\u00f6rflyttning frivillig?) \u2013 \u00f6ver den indiska oceanen till metropolerna i Sydostasien och framf\u00f6r allt Kina. Det h\u00e5ller p\u00e5 att uppst\u00e5 en postmodern afrikansk diaspora i Asien.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Sl\u00e5r du upp vilken som helst godtycklig v\u00e4rldshistoriska framst\u00e4llning s\u00e5 torde du leta f\u00f6rg\u00e4ves om ett kapitel om Afrika som en b\u00e5de givande och mottagande part. Det som du kommer att l\u00e4sa om \u00e4r att afrikanska slavar skeppades i miljoner till Amerikorna och Karibien under den tidigmoderna tiden, att den afrikanska kontinenten godtyckligt styckades upp […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147,135,142],"tags":[],"class_list":["post-600","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1900-tal","category-afrika","category-globalhistoria"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/600","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=600"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/600\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":917,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/600\/revisions\/917"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=600"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=600"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=600"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}