![\"Offer](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/armenia.png\")
<\/a>Offer i skenet av terror och politiskt v\u00e5ld: Armenien 1915 (Armin T. Wegner)<\/p><\/div><\/p>\n
Det \u00e4r ett fruktansv\u00e4rt minne som ligger oss n\u00e4ra i tid. 1900-talet som \u00e5rhundrade har m\u00e5nga ben\u00e4mningar och tematiska avgr\u00e4nsningar samt \u00e4r en tid av offer och f\u00f6r\u00f6vare. N\u00e4r det kommer till det senare s\u00e5 har det varit en tematik som genomsyrar v\u00e5r globala historia \u00f6ver tid och rum och b\u00f6r inte begr\u00e4nsas enbart till 1900-talet. Men d\u00e4r det finns likheter finns det ocks\u00e5 skillnader. Om vi till fullo ska ta till oss 1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv som m\u00e5ste blod och terror inkluderas i ekvationen. Vi har att g\u00f6ra med ett \u00e5rhundrade som ser framv\u00e4xten och till\u00e4mpandet av ett institutionaliserat v\u00e5ld som \u00e4r uppbyggt kring en byr\u00e5krati som m\u00f6jliggjorde och fr\u00e4mjade terror och politiskt v\u00e5ld. I den mening som Eric J. Hobsbawm pratade om \u201dytterlighetens tids\u00e5lder\u201d och \u201ddet korta \u00e5rhundrandet\u201d <\/a>(1914-91) kan vi \u00e4ven tala om 1900-talet som ett folkmordens \u00e5rhundrande pr\u00e4glat av extremt v\u00e5ldsamma samh\u00e4llen. I kursen \u201d1900-talet ur ett globalhistoriskt perspektiv\u201d \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r viktigt att betona att det inte g\u00e5r att f\u00f6rst\u00e5 1900-talets historia om vi inte tar i beaktande hur terror, totalitarism och politiskt v\u00e5ld har definierat det globala samfundet i kontexter av krig, avkolonisering, imperiers fall och sammanbrott samt f\u00f6rf\u00f6ljelse av m\u00e4nniskor.<\/p>\n Terrorns topografi: Armenien 1915<\/p><\/div>\n Det \u00e4r ett panorama av terror och d\u00f6d som fyller i konturerna \u00f6ver\u00a0ett \u00e5rhundrade som, tyv\u00e4rr m\u00e5ste vi medge, fortg\u00e5r och utspelar sig fram till idag i Syrien. Om vi ser till just den region som t\u00e4cker in Syrien, Turkiet och Irak s\u00e5 \u00e4r det ett \u201dblodland\u201d (Bloodlands<\/a>) fullt av offer och f\u00f6r\u00f6vare, och i likhet med hur historikern Timothy Snyder skildrar gr\u00e4nslandet mellan Sovjetunionen och Tyskland f\u00f6re och under det andra v\u00e4rldskriget, s\u00e5 \u00e4r det en flytande region med l\u00f6st definierade gr\u00e4nser som har t\u00e4ckts (och t\u00e4cks) med blod i\u00a0v\u00e5ldsamma\u00a0konflikter och etniska utrensningar. Det r\u00e4cker med att \u00e5terv\u00e4nda hundra \u00e5r och reflektera \u00f6ver det armeniska folkmordet 1915<\/a> och de politiska och sociala konsekvenser \u00f6ver tid. En historia som dokumenterades via den tyske soldaten Armin T. Wegners kameralins<\/a>, bilder vi l\u00e4tt kan hitta och besk\u00e5da idag genom en enkel s\u00f6kning p\u00e5 Google. H\u00e4r ser vi ocks\u00e5 hur terror, totalitarism och politiskt v\u00e5ld inte \u00e4r isolerat till en h\u00e4ndelse eller fysisk arena, \u201dblodlandet\u201d har och utspelar sig p\u00e5 flera arenor.<\/p>\n Det politiska v\u00e5ldet under 1900-talet \u00e4r centralt i f\u00f6rst\u00e5elsen av v\u00e4rldens historia. H\u00e4r har vi att g\u00f6ra med nationella tragedier och lokala v\u00e5ldsuttryck, till exempel det tyska imperiets f\u00f6rs\u00f6k till att utrota hererofolket i sydv\u00e4stliga Afrika i b\u00f6rjan av 1900-talet; Sovjetunionens inhemska terror av sin befolkning under en st\u00f6rre del av \u201ddet r\u00f6da imperiets\u201d existens; den italienska fascismens stormaktsdr\u00f6mmar p\u00e5 Afrikas horn under 1930-talet; nazismens s\u00f6nderslagning av f\u00f6rst, det tyska samh\u00e4llet, och sedan \u201ddie Endl\u00f6sung\u201d (den slutgiltiga l\u00f6sningen; Wannseekonferensen den 20 januari 1942)<\/a> av den judiska befolkningen i Tyskland och \u00d6steuropa, d\u00e4r det senare \u00e4r en analytisk fr\u00e5ga som ocks\u00e5 m\u00e5ste inkludera hur grupper som romer, sinti, homosexuella, politiska motst\u00e5ndare och olikt\u00e4nkande f\u00f6rf\u00f6ljdes p\u00e5 de mest v\u00e5ldsamma och gr\u00f6vsta s\u00e4tt. F\u00f6r att f\u00f6rhindra liknande m\u00e4nskliga och samh\u00e4lleliga tragedier i linje med det som hade utspelat sig under det andra v\u00e4rldskriget (l\u00e4s fr\u00e4mst d\u00f6dsl\u00e4gren under nazisternas regi) drevs krav p\u00e5 konventioner och globala regelverk. I efterdyningarna av N\u00fcrnbergr\u00e4tteg\u00e5ngen 1945-46 l\u00e5g det d\u00e4rmed p\u00e5 arvingen till Nationernas f\u00f6rbund \u2013 F\u00f6renta nationerna \u2013 att g\u00f6ra en distinktion \u00f6ver vad ett folkmord \u00e4r och representerar i teori och praktik. Konventionen antogs den 9 december 1948 och tr\u00e4dde i kraft den 12 januari 1951<\/a>, ett dokument som definierar folkmord som en handling som beg\u00e5s med intentionen att helt eller delvis f\u00f6rg\u00f6ra en nationell, etnisk, rasm\u00e4ssigt best\u00e4md eller religi\u00f6s kategori. Vidare \u00e4ger ett folkmord rent konkret rum n\u00e4r medlemmar ur en s\u00e4rskild kategori m\u00f6rdas eller tillfogas allvarlig kroppslig eller mental skada. Vi kan beta av ytterligare inslag i konventionen, men po\u00e4ngen \u00e4r den att terror, totalitarism och politiskt v\u00e5ld alltid \u00e5terspeglar en historia d\u00e4r offer och f\u00f6r\u00f6vare st\u00e5r i centrum. Och \u00e4n mer, den konvention som tr\u00e4dde i kraft 1951 har inte lyckats f\u00f6rhindra nya folkmord och f\u00f6rf\u00f6ljelser om vi ser till vad som h\u00e4nde under efterkrigstiden och efter Sovjetunionens fall 1991. H\u00e4r b\u00f6r det globalhistorisk \u00e4gna uppm\u00e4rksamhet p\u00e5 \u00f6vervakningssamh\u00e4llet i \u00d6sttyskland; Vietnamkriget; Indonesien 1965; de R\u00f6da khmererna och Pol Pots terrorregim 1975-79; den islamistiska revolutionen i Iran 1979; Rwanda 1994; Srebrenica 1995\u2026listan fylls p\u00e5 och verkar aldrig ha ett slut\u2026<\/p>\n<\/a>