{"id":656,"date":"2016-11-25T09:02:22","date_gmt":"2016-11-25T09:02:22","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=656"},"modified":"2019-03-07T09:56:52","modified_gmt":"2019-03-07T07:56:52","slug":"hybriditet-guldkusten-och-euroafrikaner-i-sekelskiftet-1800-1900","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2016\/11\/25\/hybriditet-guldkusten-och-euroafrikaner-i-sekelskiftet-1800-1900\/","title":{"rendered":"Hybriditet, Guldkusten och euroafrikaner i sekelskiftet 1800\u20131900"},"content":{"rendered":"

Brittiska Guldkustens<\/a> euroafrikaner \u00e4r intressanta studieobjekt d\u00e5 man vill\u00a0lokalisera det globala i det lokala. Deras historia h\u00f6r ocks\u00e5 till en bortgl\u00f6md historia eftersom\u00a0den nationella historieskrivningen har fokuserat p\u00e5 Ghanas sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och velat gl\u00f6mma den koloniala tiden. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r att euroafrikanerna under kritiska perioder i Guldkustens historia var etablerade politiska akt\u00f6rer med interkontinentala n\u00e4tverk och kunskap som de satte i r\u00f6relse p\u00e5 hemmafronten.<\/p>\n

Holger Weiss diskuterar i ett tidigare blogginl\u00e4gg<\/a> Afrikas och Europas sammanfl\u00e4tade f\u00f6rh\u00e5llande och avslutar texten genom att konstatera att vi alla de facto <\/em>\u00e4r hybrider och kreoler. Jag h\u00e5ller med i detta p\u00e5st\u00e5ende och ser kulturer och identiteter omkring mig som ett resultat av hybridisering, det vill s\u00e4ga korsningar av tv\u00e5 (eller flera) attribut. F\u00f6r Homi K. Bhabha har ”hybridity” tre betydelser: en biologisk, en etnisk och en kulturell. Han menar \u00e4ven att m\u00e4nniskan inte har en identitet utan snarare en hybriditet. Det \u00e4r frestande att anv\u00e4nda begreppet i enbart positiv mening n\u00e4r vi talar om m\u00e4nniskan i dagens m\u00e5ngkulturella och globala v\u00e4rld. Den hybrida, globala eller kosmopolitiska individen kan orientera sig i flera olika rum och anpassa sig d\u00e4refter. Det \u00e4r en sj\u00e4lvklarhet och helt naturligt f\u00f6r den mobila n\u00e4tverkande m\u00e4nniskan, eller som H.G. Wells uttryckte det redan p\u00e5 1940-talet: ”Adapt or perish, now as ever, is Nature’s inexorable imperative”. \u00c4ven inom teknologi, krigsf\u00f6ring och ekonomi anv\u00e4nds begreppet \u201dhybrid\u201d flitigt f\u00f6r att presentera ett alternativ eller en ny innovation som kan l\u00f6sa aktuella (globala) problem.<\/p>\n

Begreppet har dock inte alltid v\u00e4ckt positiva konnotationer. Historiker hamnar dagligen ut f\u00f6r situationer d\u00e4r fenomen eller begrepp har haft en annan betydelse \u00e4n de har idag. Den kontextbundna l\u00e4sningen \u00e4r s\u00e5ledes n\u00f6dv\u00e4ndig, inte minst d\u00e5 man f\u00f6rs\u00f6ker placera begreppet \u201dhybrid\u201d i en kolonial kontext i b\u00f6rjan av 1900-talet. I mitt avhandlingsprojekt om euroafrikanska individer och samh\u00e4llen p\u00e5 Guldkusten 1850\u20131950 har jag f\u00f6rs\u00f6kt g\u00f6ra detta. Samtida skribenter p\u00e5 1910-talet s\u00e5g m\u00e5nga hotbilder i anknytning till hybriditet. Det var n\u00e5gonting som riskerade att bryta f\u00f6rbindelser mellan individer och deras ursprung, kultur och traditioner. I v\u00e4rsta fall br\u00f6ts kontakten helt och h\u00e5llet med hemlandet och det egna ”sj\u00e4lvet”. Kobina Sekyi, som var en aktiv euroafrikansk skribent och satiriker under f\u00f6rsta h\u00e4lften av 1900-talet, ans\u00e5g att hybriditet kunde leda till depression och d\u00f6d. Sekyi sade sig tala av egen erfarenhet, eftersom han sj\u00e4lv en g\u00e5ng hade varit en hybrid ”anglomaniac” och f\u00f6r\u00e4lskat sig i allting v\u00e4sterl\u00e4ndskt och brittiskt. Senare tog han avst\u00e5nd fr\u00e5n v\u00e4stinfluerade afrikaner och kallade dem ”deluded hybrids” i ett f\u00f6rs\u00f6k att h\u00e5na deras samarbete med det koloniala styret. Termen \u201dhybrid\u201d anv\u00e4ndes n\u00e4stan enbart i negativa sammanhang.<\/p>\n

\"1892\u20131956<\/a>

Kobina Sekyi (1892\u20131956) var en euroafrikansk f\u00f6rfattare, satiriker, jurist och politiker p\u00e5 Guldkusten.<\/p><\/div>\n

F\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 Sekyis kritik och hur samh\u00e4llet p\u00e5 Guldkusten utvecklade hybrida element m\u00e5ste man f\u00f6rst\u00e5 bakgrunden till detta. F\u00f6renklat kan man s\u00e4ga att framv\u00e4xten av euroafrikanska hybridsamh\u00e4llen b\u00f6rjade n\u00e4r de f\u00f6rsta europ\u00e9erna seglade ut till Afrika l\u00e4ngs med kontinentens kust. P\u00e5 Guldkusten p\u00e5tr\u00e4ffades portugiser, holl\u00e4ndare, svenskar, danskar och engelsm\u00e4n som alla mer eller mindre bidrog till uppv\u00e4xten av ett samh\u00e4lle vars inv\u00e5nare h\u00e4rstammade fr\u00e5n b\u00e5de afrikaner och europ\u00e9er. Innan Afrika delades in i kolonier var goda kontakter mellan europ\u00e9erna och afrikanerna f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r handel. Det var ett \u00f6msesidigt nyttof\u00f6rh\u00e5llande och familjekonstruktionerna p\u00e5 Guldkusten hj\u00e4lpte de h\u00e5rt utsatta europ\u00e9erna att \u00f6verleva i tropiken, samtidigt som handeln f\u00f6rde med sig stora f\u00f6rdelar f\u00f6r de lokala samh\u00e4llena.<\/p>\n

Utm\u00e4rkande f\u00f6r m\u00e5nga euroafrikanska familjer vid sekelskiftet 1800\u20131900 var att de i flera generationer hade sk\u00f6tt om stora handelshus p\u00e5 Guldkusten som de tagit \u00f6ver efter sina europeiska f\u00f6rf\u00e4der. De hade allts\u00e5 en betydande f\u00f6rm\u00f6genhet och de flesta hade f\u00e5tt en h\u00f6gre utbildning. De mest beg\u00e5vade hade f\u00e5tt forts\u00e4tta studera i Europa p\u00e5 de b\u00e4sta universiteten. De hade konstant haft n\u00e4ra kontakter med europ\u00e9erna p\u00e5 kusten och bosatt sig i stadskvarter \u00e5tskilda fr\u00e5n den \u00f6vriga afrikanska befolkningen. Denna v\u00e4xelverkan hade lett till att euroafrikanerna anammat mycket av sin kultur fr\u00e5n Europa och i m\u00e5ngt och mycket var ”svarta engelsm\u00e4n” i slutet av 1800-talet. De kl\u00e4dde sig i det senaste modet fr\u00e5n Paris och London n\u00e4r de socialiserade med varandra enligt brittisk etikett p\u00e5 flytande finslipad engelska. De spelade ocks\u00e5 kricket, lyssnade p\u00e5 europeisk musik, l\u00e4ste v\u00e4sterl\u00e4ndsk litteratur och hade namn som p\u00e5minde om deras h\u00e4rkomst: (f\u00f6rnamn) George, Richard, John, Mary, Elizabeth och (efternamn) Brew, Richter, Bannerman, Hayford, Pietersen.<\/p>\n

Trots att m\u00e5nga f\u00f6redrog europeiska influenser hade euroafrikanerna \u00e4ven ett flertal drag fr\u00e5n de lokala samh\u00e4llena. Det \u00e4r denna balansg\u00e5ng mellan \u00e5 ena sidan det afrikanska rummet och \u00e5 andra sidan det europeiska som gjorde euroafrikanerna till hybrida individer. I slutet av 1800-talet b\u00f6rjade dock en stark kritik mot detta levnadss\u00e4tt v\u00e4xa fram. Den hade sitt ursprung i de f\u00f6r\u00e4ndrade politiska f\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 Guldkusten och i framv\u00e4xten av kolonierna. Euroafrikanerna ins\u00e5g att \u00e4ven om de hade uppfyllt alla krav som st\u00e4lldes p\u00e5 brittiska m\u00e4n och kvinnor, s\u00e5 kunde de aldrig bli accepterade som britter av britterna sj\u00e4lva. Den biologiska rasismen hade f\u00f6rankrat sig p\u00e5 Guldkusten och glastaket blev uppenbart. Tj\u00e4nster och yrken som tidigare hade varit tillg\u00e4ngliga f\u00f6r euroafrikaner blev nekade dem. P\u00e5 1850-talet hade en euroafrikansk man, James Bannerman, fungerat som guvern\u00f6r p\u00e5 Guldkusten \u2013 n\u00e5gra \u00e5rtionden senare var detta ot\u00e4nkbart.<\/p>\n

I 1900-talets annalkande ins\u00e5g den politiskt aktiva falangen av euroafrikanerna att de var tvungna att \u00e4ndra strategi om de ville forts\u00e4tta ha en viktig roll p\u00e5 Guldkusten. Britterna st\u00e4rkte hela tiden sitt grepp om kolonin, men samtidigt s\u00f6kte euroafrikanerna alternativ f\u00f6r Guldkustens styre. Man h\u00e4mtade tankar, id\u00e9er och modeller fr\u00e5n resten av v\u00e4rlden. Begrepp som nation och sj\u00e4lvbest\u00e4mmande b\u00f6rjade vid den h\u00e4r tiden sl\u00e5 rot \u00e4ven i de ins\u00e4ndare som euroafrikanerna publicerade i sina egna tidningar p\u00e5 Guldkusten. Japan blev en stor f\u00f6rebild som det land som i samband med meijirestaurationen p\u00e5 1860-talet \u00f6ppnade sina d\u00f6rrar mot v\u00e4st, moderniserade och tog stora teknologiska framsteg, men trots det lyckades bevara sin tradition och sin japanska kultur. Japans modell hyllades senast vid det skedet d\u00e5 de besegrade Ryssland i kriget 1905.<\/p>\n

\"Euroafrikanskt<\/a>

Euroafrikanskt par fotograferat i slutet av 1800-talet av Albert Lutterodt<\/a><\/p><\/div>\n

Euroafrikanerna \u00f6verv\u00e4gde inte en hybrid- eller blandkultur som ett alternativ till framg\u00e5ng, utan ist\u00e4llet ville de \u00e5terskapa en afrikansk enig, ursprunglig och autentisk kultur p\u00e5 Guldkusten. Diverse klubbar och r\u00f6relser yrkade f\u00f6r en kulturell v\u00e4ndning, en av dem var Mfantsi Amanbuhu Fekuw som senare blev Aborigines’ Rights Protection Society (ARPS)<\/a> och hade ett stort inflytande p\u00e5 kolonialpolitiken i b\u00f6rjan av 1900-talet. Dessa r\u00f6relser fick \u00e4ven senare st\u00f6d av de Pan-afrikanska id\u00e9erna som hade sitt ursprung i Amerika, men p\u00e5 Guldkusten var de som deltog i kulturr\u00f6relsen mest fokuserade p\u00e5 lokala yttringar. I praktiken betydde det att personer bytte ut sina europeiskt klingande namn mot afrikanska och b\u00f6rjade b\u00e4ra traditionella kl\u00e4desplagg ist\u00e4llet f\u00f6r europeiska kostymer eller kl\u00e4nningar. Det fanns \u00e4ven stora satsningar p\u00e5 att utveckla lokala spr\u00e5k samt afrikansk utbildning \u00e4nda upp till universitetsniv\u00e5. Detta var i princip ett proto-nationalistiskt projekt som skulle b\u00e4ras upp av historieskrivning, insamlande av folksagor och skapandet av afrikansk litteratur.<\/p>\n

Det var f\u00f6rst 1957 som Ghana f\u00f6rklarades sj\u00e4lvst\u00e4ndigt. Kulturr\u00f6relsen och ARPS hade inte direkt n\u00e5gonting att g\u00f6ra med de nationalistiska r\u00f6relserna och partierna som fr\u00e5n och med 1940-talet p\u00e5 allvar b\u00f6rjade g\u00f6ra anspr\u00e5k f\u00f6r sj\u00e4lvst\u00e4ndighet. Euroafrikanerna spelade inte heller de avg\u00f6rande rollerna i detta utfall, utan det var en ny afrikansk utbildad elit som gjorde det. Ist\u00e4llet \u00e4r det viktigt att p\u00e5peka att Ghanas historia inte b\u00f6rjar med nationalismen och sj\u00e4lvst\u00e4ndigheten, utan att det fanns en l\u00e5ng tradition av anti-brittiskt motst\u00e5nd p\u00e5 Guldkusten redan p\u00e5 1800-talet. Man kan s\u00e4ga att kritiken l\u00e4nge s\u00f6kte sina former f\u00f6re den lyckades f\u00f6rena \u00e5sikter och f\u00e5 folkligt st\u00f6d.<\/p>\n

F\u00f6r att \u00e5terknyta till diskussionen om hybriditet, s\u00e5 var det trots allt tack vare personer som kunde orientera sig i b\u00e5de afrikanska och europeiska rum som den anti-koloniala kritiken fick s\u00e5 effektiva och organiserade former i b\u00f6rjan av 1900-talet. Den utgjordes av m\u00e4n och kvinnor som kunde l\u00e4sa och tolka engelska lagparagrafer samt ifr\u00e5gas\u00e4tta och utnyttja brittiska institutioner. De demonstrerade och drev kampanjer f\u00f6r att f\u00f6rhindra brittiska \u00f6vertramp i kolonin. N\u00e4r euroafrikanerna ville skapa en afrikansk kulturell hegemoni gjorde de det med hj\u00e4lp av v\u00e4sterl\u00e4ndska metoder. De ville f\u00f6rena folket p\u00e5 Guldkusten genom en gemensam bakgrund och historia samt andra f\u00f6renande egenskaper som spr\u00e5k, kultur och tradition. Dessa tankar var direkt inspirerade fr\u00e5n v\u00e4st. Hybriditeten hade ocks\u00e5 sin avigsida och f\u00f6rblev en paradox f\u00f6r euroafrikanerna \u2013 det var n\u00e5gonting som s\u00e4rskilde dem fr\u00e5n de vita europ\u00e9erna p\u00e5 grund av hudf\u00e4rg, men ocks\u00e5 fr\u00e5n de \u00f6vriga afrikanerna p\u00e5 grund av att de var en socialt v\u00e4lb\u00e4rgad elit.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Brittiska Guldkustens euroafrikaner \u00e4r intressanta studieobjekt d\u00e5 man vill\u00a0lokalisera det globala i det lokala. Deras historia h\u00f6r ocks\u00e5 till en bortgl\u00f6md historia eftersom\u00a0den nationella historieskrivningen har fokuserat p\u00e5 Ghanas sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och velat gl\u00f6mma den koloniala tiden. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt \u00e4r att euroafrikanerna under kritiska perioder i Guldkustens historia var etablerade politiska akt\u00f6rer med interkontinentala n\u00e4tverk och kunskap […]<\/p>\n","protected":false},"author":500,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[146,147,135,149,142,1,285],"tags":[],"class_list":["post-656","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-146","category-1900-tal","category-afrika","category-europa","category-globalhistoria","category-okategoriserade","category-samtidshistoria"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/656","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/500"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=656"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/656\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":906,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/656\/revisions\/906"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=656"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=656"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=656"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}