![\"En](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/files\/IMG_1804.jpg\")
<\/a>En vy av en f\u00f6r\u00e4nderlig plats: Moskva 2016<\/p><\/div><\/p>\n
\u00d6ver tid har jag utvecklat en hatk\u00e4rlek till Moskva. F\u00f6r drygt en vecka sedan \u00e5terv\u00e4nde jag till Moskva tillsammans med mina kollegor (Holger Weiss och Kasper Brask\u00e9n) f\u00f6r att forska i det Ryska statliga arkivet f\u00f6r social och politisk historia (RGASPI)<\/a>. Det \u00e4r ett arkiv som rymmer Sovjetunionens historia<\/a> och som alla som forskar om Sovjetunionen m\u00e5ste och b\u00f6r f\u00f6rh\u00e5lla sig f\u00f6r att kunna bedriva n\u00e5gon form av vettig och kritisk forskning p\u00e5 omr\u00e5det. F\u00f6rutom att vi upplevde en intensiv arbetsvecka med tillh\u00f6rande \u00e4ventyr p\u00e5 t\u00e5get fr\u00e5n Helsingfors till Moskva (vilket visade sig ha genomg\u00e5tt en h\u00e4lsoreform under de senaste \u00e5ren, dvs. inget vin, vodka eller cognac serverades l\u00e4ngre i t\u00e5gets restaurangavdelning), ett hotellkomplex som inneh\u00f6ll ett antal obskyra restauranger och barer, eventuell matf\u00f6rgiftning samt djuplodande samtal om dagens fynd i arkivet, s\u00e5 \u00e4r Moskva alltid Moskva. Eller r\u00e4ttare sagt, Moskva \u00e4r alltid ett nytt Moskva varje g\u00e5ng som jag har \u00e5terv\u00e4nt till staden. N\u00e4r det var dags att fylla i visumans\u00f6kan inf\u00f6r resan ska det alltid anges hur m\u00e5nga g\u00e5nger man har rest till Ryssland. F\u00f6r min egen del har jag tappat r\u00e4kningen och jag skrev ner p\u00e5 ren instinkt att det \u00e4r v\u00e4l sis\u00e5d\u00e4r 14-15 g\u00e5nger. Hur ska jag f\u00f6rh\u00e5lla mig till den h\u00e4r platsen som har blivit s\u00e5 central f\u00f6r den forskning som jag har bedrivit nu i \u00f6ver ett decennium (jisses, bara tanken\u2026).<\/p>\n Min f\u00f6rsta resa till Moskva <\/a>gjorde jag som studentrepresentant f\u00f6r S\u00f6dert\u00f6rns h\u00f6gskola<\/a> p\u00e5 h\u00f6sten 2003. Tanken med resan var att universitet i Sverige och Moskva skulle \u201dbygga broar\u201d och skapa samarbeten i linje med det Erasmusprogram som flertalet universitet i Europa idag anv\u00e4nder sig av f\u00f6r studentutbyten. N\u00e5v\u00e4l, jag t\u00e4nker inte g\u00e5 in p\u00e5 resultaten av resan, vilket ni nog kan gissa sj\u00e4lv, men det som gjorde intryck p\u00e5 mig var staden och platsen. En mytomspunnen plats som rymde en historia som jag just hade b\u00f6rjat gl\u00e4nta p\u00e5 i samband med min andra magisteruppsats som jag skrev inom ramen f\u00f6r ett engelskspr\u00e5kigt magisterprogram med fokus p\u00e5 Baltikum. Sj\u00e4lva tanken p\u00e5 att f\u00e5 g\u00e5 p\u00e5 de gator d\u00e4r en del av de historier och ber\u00e4ttelser som jag hade valt att skriva om hade utspelat sig, och n\u00e4r det kommer till min magisteruppsats utmynnade det mer eller mindre i ett textanalytiskt experiment d\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte analysera ett k\u00e4llmaterial baserat p\u00e5 svenska tidningsrapporter om den f\u00f6rsta skenr\u00e4tteg\u00e5ngen i Moskva 1936<\/a>. Moskva 2003 var hursomhelst en kaotisk plats. Trafiken var intensiv, avgaserna tr\u00e4ngde igenom \u00f6verallt och var utmattande p\u00e5 alla s\u00e4tt och vis, men det var fl\u00f6det av m\u00e4nniskor som pulserade i stadens k\u00e4rlsystem, det vill s\u00e4ga, den mytomspunna tunnelbanan, som l\u00e4mnade det starkaste intrycket. K\u00e4nslan av att kl\u00e4mmas ner i ett r\u00f6r som leder cirka 100 meter under jord. I j\u00e4mf\u00f6relse med Stockholm blev det ett uppvaknande, eller som jag alltid brukar se p\u00e5 det n\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nder fr\u00e5n Moskva till min hemstad, den senare \u00e4r som en liten by i j\u00e4mf\u00f6relse. Vidare var Moskva 2003 en st\u00f6kig plats, en bullrande maskin och omtumlande upplevelse som speglade ett Ryssland som s\u00f6kte sin plats och identitet. Moskva \u00e4r dock inte Ryssland och Ryssland \u00e4r inte Moskva, men mycket utg\u00e5r ifr\u00e5n den ryska huvudstaden och hur vi uppfattar Ryssland som en monolitiskt statsmakt. Ta till exempel all offentlig rapportering: den sker alltid utifr\u00e5n Moskva som ett centrum.<\/p>\n Arkivets interi\u00f6r<\/p><\/div>\n N\u00e4sta resa till Moskva gjorde jag p\u00e5 v\u00e5ren 2004. Det var min f\u00f6rsta resa till RGASPI som doktorand i projektet \u201dComintern and African Nationalism, 1921-1935\u201d<\/a> under Holgers ledning. Inom ramen f\u00f6r projektet skulle jag samla in material till min doktorsavhandling och n\u00e4r jag \u00f6ppnade den f\u00f6rsta mappen som jag hade best\u00e4llt fram s\u00e5 h\u00f6ll jag ett fotografi i min hand, ett fotografi p\u00e5 den tyske kommunisten Willi M\u00fcnzenberg (1889-1940)<\/a>, en upplevelse som kom att f\u00f6lja mig genom hela min doktorand och resulterade att jag satte bilden i den publicerade versionen av min avhandling (vol.I-II, Queenston: Lewiston Press<\/a>). F\u00f6r mig blev M\u00fcnzenberg en person som kom att pr\u00e4gla min forskning om den sympatiserande organisationen League against Imperialism and for National Independence (LAI, 1927-1937)<\/a> och vilket till slut resulterade i min doktorsavhandling 2013<\/a>. Mappen med fotografiet tillh\u00f6rde M\u00fcnzenbergs personfil och i mappen hittade jag anteckningar som beskrev hans liv som kommunist inom dels den tyska kommunistiska r\u00f6relsen, dels inom den Kommunistiska internationalen (Komintern, 1919-1943)<\/a>. P\u00e5 ett dokument kunde jag l\u00e4sa att han hade bott p\u00e5 Hotel Moskva tillsammans med sin partner Babette Gross 1936. Och h\u00e4r gjorde sig historia som ett skeende p\u00e5mint n\u00e4r jag v\u00e4l satt p\u00e5 arkivet denna f\u00f6rsta g\u00e5ng. Fr\u00e5gan \u00e4r varf\u00f6r. Jo, RGASPI ligger p\u00e5 Bolshaya Dmitrovka<\/a>-gatan och l\u00e4ngre ner om man r\u00f6rde sig i riktning mot R\u00f6da torget passerade man f\u00f6rst Fackf\u00f6reningarnas hus (d\u00e4r de \u00f6k\u00e4nda skenr\u00e4tteg\u00e5ngarna under den stora terrorn utspelades 1936-1938) och sedan stod man mittemot Hotel Moskva, en brun koloss som symboliserade sovjetmaktens omnipotenta roll i det ryska samh\u00e4llet. M\u00e4rk v\u00e4l att jag skriver i d\u00e5tid h\u00e4r eftersom Hotel Moskva inte l\u00e4ngre existerar. Efter 2004 besl\u00f6t man att riva hotellkomplexet f\u00f6r hand med sl\u00e4gga (ja, det \u00e4r sant) och bygga upp en replika av hotellet p\u00e5 exakt samma plats och d\u00f6pa om det till Four Seasons<\/a>. Och det \u00e4r h\u00e4r mina funderingar om platsers f\u00f6r\u00e4nderlighet och hur det p\u00e5verkar oss blir centralt, n\u00e4mligen, vad \u00e4r det som skapar referensramar och hur ska man f\u00f6rh\u00e5lla sig till en plats som st\u00e4ndigt f\u00f6r\u00e4ndras? F\u00f6r\u00e4ndring \u00e4r positivt men f\u00f6r\u00e4ndring kan ocks\u00e5 skapa os\u00e4kerhet, och i fallet med Moskva skapar det alltid en k\u00e4nsla av att vara p\u00e5 en ny plats varje g\u00e5ng som man \u00e5terv\u00e4nder. Vad \u00e4r det som man \u00e5terv\u00e4nder till? \u00c4r man \u00e5terigen enbart en bes\u00f6kare? Under mina forskningsresor till arkivet i Moskva har det alltid k\u00e4nts som att \u00e5ka till en ny plats varje g\u00e5ng. Jag har bott i ett av \u201dde sju systrarnas hus\u201d (Hotel Ukraina) p\u00e5 v\u00e5ning 28 och haft utsikt \u00f6ver centrala Moskva, och nu senast i november blev det i Izmailova-komplexet vid Partizanskaya en bit utanf\u00f6r centrala Moskva. Men det \u00e4r fortfarande en och samma plats.<\/p>\n N\u00e4r jag arbetade som lektor i modern svensk politisk historia vid det Ryska statliga universitetet f\u00f6r humanistiska studier (RGGU) i Moskva<\/a> \u00e4gnade jag oftast den tid som jag hade ledigt att antingen forska i arkivet eller promenera genom staden. I det senare fallet styrde jag stegen fr\u00e5n universitetet vid Novoslobodskaya mot Arbat och sedan sick-sackade jag mig ner mot R\u00f6da torget. P\u00e5 v\u00e4gen passerade jag Moskva zoo, den amerikanska ambassaden, TASS kontor och Leninbiblioteket. V\u00e4l framme vid biblioteket, \u00e5tskild av en intensivt trafikerad motorled mitt i staden, kunde jag st\u00e5 och betrakta det som tidigare var den Kommunistiska internationalens h\u00f6gkvarter, en byggnad som var ytterst hemlig och omg\u00e4rdad av mystik under 1920-30-talen. Idag sitter plaketter med Ho Chi Minh<\/a>, den ungerska kommunisten Bela Kun<\/a> (som avr\u00e4ttades under den stora terrorn) och den italienska kommunisten Antonio Gramsci<\/a> (arresterades av Mussolinis fascistiska regim 1926 och avled i f\u00e4ngelse i Rom 1937) p\u00e5 byggnadens v\u00e4gg f\u00f6r \u00e5sk\u00e5dan. Mittemot h\u00f6gkvarteret ligger Kreml och till v\u00e4nster ligger Manegen och ett antal krigsmonument som h\u00f6gtidligh\u00e5ller den sovjetiska krigsinsatsen under \u201ddet patriotiska kriget\u201d. Om jag valde att passera det nybyggda Four Seasons (Hotel Moskva) kunde jag stanna till vid Karl Marx-statyn<\/a> som \u00e4r v\u00e4nd mot Bolshoiteatern <\/a>(jag har alltid undrat vad Marx sj\u00e4lv skulle ha haft f\u00f6r \u00e5sikt att st\u00e5 som staty p\u00e5 just denna plats). Efter detta styrdes stegen f\u00f6rbi Hotel Metropol (d\u00e4r M\u00fcnzenberg och andra personer som jag forskat om satt och s\u00e4kerligen hade \u00e5ngest under den senare h\u00e4lften av 1930-talet) f\u00f6r att vandra uppf\u00f6r sluttningen med riktning mot Lubyanka, en plats d\u00e4r ett stort antal av de personer jag har forskat om \u00e4ndade sina liv. V\u00e4l framme d\u00e4r kunde jag antingen hoppa ner i tunnelbanan eller forts\u00e4tta min vandring l\u00e4ngs med gatorna i Moskva tills jag helt enkelt tr\u00f6ttnade. Men det \u00e4r det som \u00e4r po\u00e4ngen: min hatk\u00e4rlek till staden och platsen g\u00f6r alltid att jag kommer att k\u00e4nna ett sug efter att \u00e5terv\u00e4nda. Kanske \u00e4r det s\u00e5 enkelt att det har g\u00f6ra med att jag f\u00f6rst\u00e5r att det fortfarande \u00e4r mycket att \u201dgr\u00e4va efter i arkiven\u201d, kanske har det bara att g\u00f6ra med att staden Moskva st\u00e4ndigt f\u00f6r\u00e4ndras och upplevs som ny n\u00e4r jag \u00e5terv\u00e4nder. Att flanera och se hur en plats inte \u00e4r en och densamma varje g\u00e5ng.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"","protected":false},"author":394,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[147,148,135,149,142,344,1,137,285,140],"tags":[353,358,359,357,238,109,360,3,355,354,114,356,361],"class_list":["post-674","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-1900-tal","category-2000-tal","category-afrika","category-europa","category-globalhistoria","category-historiebruk","category-okategoriserade","category-ryssland","category-samtidshistoria","category-sverige","tag-arkiv","tag-comintern","tag-communist-international","tag-foranderlighet","tag-forskning","tag-komintern","tag-kommunistiska-internationalen","tag-moskva","tag-plats","tag-resor","tag-rgaspi","tag-rum","tag-stockholm"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/674","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/394"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=674"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/674\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":904,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/674\/revisions\/904"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=674"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=674"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=674"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a>