Det har funnits en ben\u00e4genhet att beteckna mig som kund som erh\u00e5ller service av f\u00f6rvaltningen och de administrativa enheterna. Dessa serviceproducenter tillhandah\u00e5ller en rad tj\u00e4nster som de tillhandah\u00e5ller mig s\u00e5 att jag skall kunna utf\u00f6ra mitt f\u00f6rv\u00e4rv. M\u00e5 s\u00e5 vara n\u00e4r jag g\u00e5r till banken eller butiken. Jag g\u00e5r in i aff\u00e4ren eller kaf\u00e9et, v\u00e4ljer och vrakar bland produkterna som erbjuds, f\u00f6rv\u00e4ntar mig betj\u00e4ning eller s\u00e5 utg\u00e5r jag ifr\u00e5n att den f\u00f6r l\u00e4nge sedan rationaliserats bort och sj\u00e4lvservering g\u00e4ller. Jag \u00e4r konsumenten av de tj\u00e4nster och varor som st\u00e5r tillhands, jag f\u00e5r upplevelser och i b\u00e4sta fall \u00e4r jag n\u00f6jd, andra tider missn\u00f6jd och klagar h\u00f6gljutt.<\/p>\n
Kundf\u00f6rh\u00e5llandet inneb\u00e4r att det existerar en klyfta mellan du som ger och jag som tar emot. Jag betalar f\u00f6r tj\u00e4nsten, i b\u00e4sta fall f\u00e5r jag ett leende. Det finns ingen relation mellan oss, jag som kund kommer och g\u00e5r, du som ger finns kvar och tar emot n\u00e4sta kund. Vem jag \u00e4r spelar egentligen ingen roll, lika litet vem du \u00e4r. Du utf\u00f6r din uppgift och d\u00e4rmed basta. Under k\u00e4rva tider rationaliseras du bort, n\u00e4r du inte mera beh\u00f6vs ers\u00e4tts du av en annan. I den lyckliga nya v\u00e4rlden blir det s\u00e4kert en robot, en apparat, ett program som jag kommunicerar med.<\/p>\n
Analogt b\u00f6r v\u00e4lan \u00e4ven studenterna vara mina kunder. Hon eller han f\u00f6rv\u00e4ntar sig att jag tillhandah\u00e5ller en produkt, ett paket som innefattar kurser, handledning och i slut\u00e4ndan en examen, s\u00e4kerligen i f\u00f6rl\u00e4ngningen \u00e4ven en f\u00f6rhoppning om ett jobb. Fast just det sistn\u00e4mnda ing\u00e5r inte i mitt produktsortiment. Endast ett k\u00f6rkort men inte en bil. Studenten kommer och g\u00e5r, jag finns kvar. \u00c4r studenten n\u00f6jd vet jag s\u00e4llan, \u00e4r hon eller han missn\u00f6jd alltid. Responsen \u00e4r anonym, en elektronisk blankett som fylls i, landar p\u00e5 mitt bord. Jag l\u00e4ser den, registrerar och betraktar mig kritisk. Tydligen har jag inte lyckats denna g\u00e5ng med min f\u00f6rel\u00e4sning, m\u00e5ste f\u00f6rb\u00e4ttra b\u00e5de input och output. Kunden \u00e4r kung, alltid. Men kunden \u00e4r endast en del av min verksamhet s\u00e5 l\u00e4nge det g\u00e4ller just den produkt, den tj\u00e4nst som jag erbjuder. Kunden \u2013 studenten \u2013 \u00e4r inte en del av mitt liv. Utg\u00e5ende fr\u00e5n detta resonemang finns det \u00e4ven ett avst\u00e5nd mellan mig och mina studenter.<\/p>\n
Men \u00e4r universitetet ett bolag? Ett aff\u00e4rsverk, en tj\u00e4nsteproducent? Vad \u00e4r egentligen id\u00e9n med ett universitet? Varf\u00f6r \u00f6kar vantrivseln bland mina kolleger och v\u00e4nner? Varf\u00f6r k\u00e4nner jag inte igen mig sj\u00e4lv i den nya v\u00e4rlden? \u00c4r jag en \u00f6vervintrad prekambrisk mumie som inte har kommit l\u00e4ngre \u00e4n Bologna eller Paris eller Oxford eller Prag n\u00e5gon g\u00e5ng under medeltiden \u2013 du vet, den d\u00e4r tiden d\u00e5 studenter och l\u00e4rare bildade samfund? \u00c4r civis academiae, den akademiska medborgaren, en f\u00f6rmodern f\u00f6rlegad kuf som gick i graven \u2013 ja, n\u00e4r?<\/p>\n
Vad om universitetet \u00e4r en organism, en helhet som best\u00e5r av likv\u00e4rdiga delar? Universitetssamfundet finns i v\u00e4rlden, vi verkar i och f\u00f6r samh\u00e4llet. V\u00e5r v\u00e4rld \u00e4r det lokala, det regionala, det nationella, det kontinentala, det universella och det galaktiska. Sant \u00e4r att professorerna, l\u00e4rarna och forskarna ser sig som samfundets k\u00e4rna \u2013 men \u00e4r vi det? Om vi tar bort studenterna och den administrativa personalen finns inte mera samfundet kvar, inte mera id\u00e9n om ett universitet. Utan mina studenter \u00e4r jag den ensamma mystikern som sitter i en tunna eller p\u00e5 en pelare och t\u00e4nker \u2013 kanske \u2013 djupa tankar. I b\u00e4sta fall tar jag fram min papyrusrulle och skriver ned ett ord eller tv\u00e5. Eventuellt f\u00f6r att n\u00e5gon om hundra \u00e5r l\u00e4ser det jag skrivit. Utan de tekniska och administrativa specialisterna blir jag tvungen att utf\u00f6ra planerings-, ekonomif\u00f6rvaltnings-, personalf\u00f6rvaltnings-, studiest\u00f6ds- och undervisningsplaneringsuppdrag sj\u00e4lv. Jag skulle st\u00e4da sj\u00e4lv, torka damm, bunta papper, skriva ut betyg, h\u00e5lla reda p\u00e5 ekonomin, sk\u00f6ta om marknadsf\u00f6ringen, anst\u00e4lla ny personal. Till slut sitter jag i mitt rum \u2013 ensamt \u2013 och \u00e4r missn\u00f6jd: min tid har g\u00e5tt \u00e5t att vara min egen administrativa och tekniska hj\u00e4lp. Ingen tid f\u00f6r varken studenter eller forskning.<\/p>\n
Jag \u00e4r inte kund i fakultetskansliet eller i centralf\u00f6rvaltningen. Mina kolleger d\u00e4r \u00e4r lika mycket en civis academiae som jag och studenterna \u2013 alla anst\u00e4llda \u00e4r ju minst magistrar sowieso! Vi str\u00e4var efter ett gemensamt m\u00e5l: att g\u00f6ra det b\u00e4sta vi kan, att str\u00e4va efter nya h\u00f6jder, att rulla stenen tillsammans upp f\u00f6r berget, att underminera okunskap, f\u00f6rdomar, alternativ fakta och dumheter. Jag beh\u00f6ver mina v\u00e4nner och kolleger i fakultetskansliet och i centralf\u00f6rvaltningen f\u00f6r att kunna f\u00f6rverkliga och genomf\u00f6ra det uppdrag som jag f\u00e5tt och tagit emot som professor. De \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndighet, \u00e4r de f\u00f6r f\u00e5 lider b\u00e5de jag och de. Det \u00e4r en balansg\u00e5ng men det \u00e4r sist och slutligen i mitt eget intresse att det finns tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga av mina kolleger s\u00e5 att vi alla kan utf\u00f6ra v\u00e5ra uppgifter och trivas med v\u00e5r tillvaro som civis academiae. Varken de eller jag \u00e4r maskiner eller packdjur om kan lastas med hur stora m\u00e5nga uppgifter som helst.<\/p>\n
Illam\u00e5endet och \u00e5ngesten b\u00f6rjar med att uppgifterna tornar upp sig framf\u00f6r en \u2013 La Montagne, Berget. Hur mycket du \u00e4n s\u00f6ker att minska dess omf\u00e5ng s\u00e5 har det ytterligare vuxit till sig n\u00e4r du st\u00e5r n\u00e4sta dag framf\u00f6r det. Du vet att det skulle beh\u00f6vas hj\u00e4lp f\u00f6r att du skulle ha en rimlig chans f\u00f6r att utf\u00f6ra alla de uppgifter som du f\u00f6rv\u00e4ntas utf\u00f6ra. Men i nedsk\u00e4rningens och rationaliseringens tidevarv \u00e4r detta en from f\u00f6rhoppning. Oron och olusten \u00f6kar.<\/p>\n
Vad kan jag g\u00f6ra? Universitetets och fakultetens inkomster \u00e4r delvis l\u00e5sta \u2013 antalet examen vi f\u00e5r \u2019betalt\u2019 f\u00f6r av undervisningsministeriet \u00e4r fastslagen. Men inte mina m\u00f6jligheter att genom min egen forskning f\u00e5 in medel. Jag skriver och publicerar eller \u00e4r framg\u00e5ngsrik med att erh\u00e5lla extern projektfinansiering. S\u00e5 det kommer an p\u00e5 mig sj\u00e4lv: vill jag ha mera hj\u00e4lp, vill jag avlasta mina kolleger i fakultetskansliet b\u00f6r jag ha tid att forska och publicera mera. Och f\u00f6r att kunna g\u00f6ra det beh\u00f6ver jag ett fakultetskansli och en centralf\u00f6rvaltning som inte m\u00e5r illa och \u00e4r \u00f6verbelastad och tvingas sk\u00e4ra bort de uppdrag och den hj\u00e4lp de kan tillhandah\u00e5lla. Det \u00e4r sist och slutligen d\u00e4rf\u00f6r som klyftan mellan mig och dig m\u00e5ste \u00f6verbyggas, du och jag m\u00e5ste bilda en enhet och ett samfund. Jag vill g\u00e4rna ber\u00e4tta \u00e5t dig om mina visioner och jag vill g\u00e4rna h\u00f6ra av dig om hur vi tillsammans kan f\u00f6rverkliga dem. Och ber\u00e4tta g\u00e4rna dina visioner f\u00f6r mig, varf\u00f6r skulle inte dina tankar och id\u00e9er r\u00e4knas?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det har funnits en ben\u00e4genhet att beteckna mig som kund som erh\u00e5ller service av f\u00f6rvaltningen och de administrativa enheterna. Dessa serviceproducenter tillhandah\u00e5ller en rad tj\u00e4nster som de tillhandah\u00e5ller mig s\u00e5 att jag skall kunna utf\u00f6ra mitt f\u00f6rv\u00e4rv. M\u00e5 s\u00e5 vara n\u00e4r jag g\u00e5r till banken eller butiken. Jag g\u00e5r in i aff\u00e4ren eller kaf\u00e9et, v\u00e4ljer […]<\/p>\n","protected":false},"author":392,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-700","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/700","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/392"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=700"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/700\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":901,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/700\/revisions\/901"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=700"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=700"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=700"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}