{"id":719,"date":"2017-10-10T15:34:25","date_gmt":"2017-10-10T15:34:25","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/?p=719"},"modified":"2019-03-07T09:53:03","modified_gmt":"2019-03-07T07:53:03","slug":"ett-ojamnt-oversiktsverk-om-aktuell-historiefilosofi-del-2","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/2017\/10\/10\/ett-ojamnt-oversiktsverk-om-aktuell-historiefilosofi-del-2\/","title":{"rendered":"Ett oj\u00e4mnt \u00f6versiktsverk om aktuell historiefilosofi, del 2"},"content":{"rendered":"

Och h\u00e4r nedan f\u00f6ljer del 2 av Kaukonens och Ehrstedts funderingar kring Historian teoria<\/em><\/a>:<\/p>\n

I detta blogginl\u00e4gg granskas n\u00e4rmare de fyra artiklar i boken Historian teoria <\/em>som enligt v\u00e5r \u00e5sikt har mest praktisk relevans f\u00f6r v\u00e5rt dagliga arbete som historiker och i synnerhet v\u00e5rt skrivande. Artiklarna begreppsligg\u00f6r och problematiserar utifr\u00e5n sina respektive perspektiv fr\u00e5gor och teman som vi dagligen brottas med men som vi mer s\u00e4llan medvetet t\u00e4nker p\u00e5 eller ger uttryck f\u00f6r.\u00a0<\/p>\n

Retorik, mer \u00e4n bara tjafs?<\/em><\/p>\n

Inka Moilanen diskuterar i sitt bidrag ett bekant tema, n\u00e4mligen fr\u00e5gan om historisk tolkning, utg\u00e5ende fr\u00e5n dess inb\u00f6rdes f\u00f6rh\u00e5llande med retorik. Moilanens approach grundar sig i den efterkrigstida s\u00e5 kallade \u201dnya retoriken\u201d som f\u00f6rh\u00e5ller sig analytiskt och kritiskt till retorikens verkningsmekanismer och som \u00e4ven intresserar sig f\u00f6r skriftlig verksamhet. N\u00e4r allt kommer omkring beror godtagbarheten av en historievetenskaplig presentation av att den \u00e4r tillr\u00e4ckligt \u00f6vertygande och enhetlig till sin karakt\u00e4r. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r den viktigaste fasen i historisk forskning enligt Moilanen skrivandet<\/em> i sig sj\u00e4lvt <\/em>eftersom s\u00e5v\u00e4l spr\u00e5ket som diskursen och till spr\u00e5ket bundna v\u00e4rdeladdade ord \u00e4r delar av kunskapsutveckling. Texter skrivna av historiker \u00e4r uttryck f\u00f6r argumenterande retorik som med hj\u00e4lp av spr\u00e5kliga verktyg kopplar samman historiskt narrativ med tolkande argument. Kontexter, metaforer, presentationernas konventionella struktur och direkta citat \u00e4r n\u00e5gra av de verktyg som anv\u00e4nds f\u00f6r att producera en trov\u00e4rdig och enhetlig ber\u00e4ttelse som i synnerhet kommer med kausala f\u00f6rklaringar om h\u00e4ndelser i det f\u00f6rflutna. H\u00e4r vill vi lyfta fram betydelsen av kontext och metaforer eftersom de representerar tv\u00e5 mycket olika former av argumentation.<\/p>\n

I periodisering av det f\u00f6rflutna i anv\u00e4nds metaforer som har att g\u00f6ra med t.ex. ljus, m\u00f6rker, utveckling och evolution. T\u00e4nk till exempel p\u00e5 boktitlar som inneh\u00e5ller ord som uppg\u00e5ng, tillv\u00e4xt, gryning, slut, f\u00f6rfall, uppkomst eller expansion. Metaforer som anv\u00e4nds i analysen av historiska fenomen och presentationen av dessa \u00e5terspeglar \u00e4ven implicit v\u00e4rderingar om<\/em> dessa fenomen. Med andra ord anv\u00e4nds metaforer b\u00e5de f\u00f6r att f\u00f6rklara och f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 historiska processer, samt f\u00f6r att leda l\u00e4saren till att gestalta den presentation som historikern har producerat utg\u00e5ende fr\u00e5n det kunskapsunderlag och v\u00e4rdesystem som l\u00e4saren innehar.<\/p>\n

Kontextualisering \u00e4r ett bekant verktyg f\u00f6r alla historiker och betraktas med r\u00e4tta som en n\u00f6dv\u00e4ndighet. Men skapandet av specifika kontexter i forsknings- och argumenteringssyften fungerar inte bara som grund f\u00f6r presentationens inb\u00f6rdes enhetlighet utan ocks\u00e5 som kausal f\u00f6rklaring. En specifikt konstruerad kontext kan n\u00e4mligen i sig sj\u00e4lvt framst\u00e5 som en n\u00f6dv\u00e4ndig och tillr\u00e4cklig f\u00f6rklaring av det fenomen som analyseras. Kontextualisering kan l\u00e4nka samman saker trots att deras inb\u00f6rdes f\u00f6rh\u00e5llande inte framg\u00e5r av k\u00e4llmaterialet. Faran med cirkelbevis \u00e4r tydlig. Som Moilanen skriver \u00e4r det fr\u00e5gan om tv\u00e5 mycket olika tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt: f\u00f6rklaras den information som k\u00e4llorna ger med hj\u00e4lp av \u201dhistorisk kontext\u201d eller finns det information i k\u00e4llmaterialet som bidrar med n\u00e5got nytt till den existerande kunskapen om historisk kontext.<\/p>\n

Att l\u00e4ra sig leva med anakronismer<\/em><\/p>\n

Historiker brukar instinktivt rygga f\u00f6r blotta tanken om anakronismer i sin egen produktion, men faktum kvarst\u00e5r: anakronismer kan aldrig helt undvikas. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e5ste historiker finna medel som hj\u00e4lper dem att identifiera och d\u00e4rmed undvika anakronismer till den grad det \u00e4r m\u00f6jligt. Hur skall man d\u00e5 g\u00e5 tillv\u00e4ga i rent praktiska termer? Detta \u00e4r utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r Sami Syrj\u00e4m\u00e4kis artikel.<\/p>\n

Enligt Syrj\u00e4m\u00e4ki kommer man en bra bit p\u00e5 v\u00e4gen genom att begreppsligt \u00e5tskilja olika typer av anakronismer, eftersom \u201danakronism\u201d i sig sj\u00e4lvt \u00e4r ett alltf\u00f6r generellt begrepp. En objektiv tolkning \u00e4r inte samma sak som en icke-anakronistisk tolkning och en icke-objektiv tolkning \u00e4r inte lika med en anakronistisk tolkning. \u201dObjektivitet\u201d \u00e4r i detta sammanhang inte ett fungerande begrepp, eftersom historiker aldrig kan vara helt neutrala i ordets g\u00e4ngse betydelse; de g\u00f6r val och avv\u00e4gningar redan i och med att de v\u00e4ljer perspektiv och forskningsfr\u00e5gor utg\u00e5ende fr\u00e5n sina forskningsintressen och f\u00f6rhandskunskaper. Han forts\u00e4tter med konstaterandet att skenet kan bedra: en icke-anakronistisk tolkning inte n\u00f6dv\u00e4ndigtvis \u00e4r historiskt korrekt. Han menar att det kunde vara fruktbart att l\u00e4gga st\u00f6rre vikt vid motiveringarna f\u00f6r en historisk skildring \u00e4n vid sj\u00e4lva skildringen, eftersom en skildring kan utg\u00e5 fr\u00e5n fel premisser men vara h\u00e4ndelsevis korrekt d\u00e4r en annan skildring verkar vara anakronistisk enbart p\u00e5 grund av n\u00e5got enkelt ordvals- eller slarvfel men i \u00f6vrigt vara korrekt.<\/p>\n

Hans tredje po\u00e4ng g\u00e4ller skillnaden mellan skildring och f\u00f6rklaring: g\u00e5r det att applicera s\u00e5dana begrepp p\u00e5 det f\u00f6rflutna som inte \u00e4nnu var i bruk vid tidsperioden i fr\u00e5ga? Vikten av denna \u00e5tskillnad \u00e4r i aktuell i synnerhet d\u00e5 man f\u00f6rs\u00f6ker skildra en historisk akt\u00f6rs intentioner. Syrj\u00e4m\u00e4ki citerar Mark Bevir som har understrukit det viktiga i att specificera och f\u00f6rklara vilken typ av betydelse \u2013 och betydelse f\u00f6r vem<\/em> \u2013 vi behandlar d\u00e5 vi diskuterar betydelsen av historiska h\u00e4ndelser. Alltf\u00f6r m\u00e5nga historiker reagerar sannolikt med \u201ddet h\u00e4r \u00e4r ju sj\u00e4lvklart f\u00f6r oss professionella historiker\u201d och l\u00e5ter d\u00e4rmed bli att reflektera \u00f6ver betydelsen av att det finns s\u00e5 stora skillnader mellan olika typer av anakronismer. Historikerna \u00e4r inte automatiskt immuna mot fenomenet sj\u00e4lvbild utan sj\u00e4lvreflexion.<\/p>\n

Kontrafaktiskt, min k\u00e4ra Watson?<\/em><\/p>\n

Ilkka L\u00e4hteenm\u00e4ki skriver i sin n\u00e5got spretiga artikel om den kontrafaktuella historieskrivningens historia och nul\u00e4ge, d\u00e4r han mycket riktigt p\u00e5pekar att kontrafaktualitet kan vara ett mycket bra heuristiskt verktyg i forskningsprocessen. Kontrafaktualitet som tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt har under de senaste tjugo \u00e5ren f\u00f6rgrenat sig fr\u00e5n ren underh\u00e5llning \u00e4ven till historisk forskning och L\u00e4hteenm\u00e4ki sp\u00e5rar denna utveckling p\u00e5 ett informativt om \u00e4n lite katalogartat s\u00e4tt. Genomg\u00e5ngen av olika f\u00f6rklaringar g\u00e4llande de historiska f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r den kontrafaktuella historieskrivningens frammarsch \u00e4r upplysande men handlar n\u00e4sta uteslutande om utvecklingar inom historievetenskapen och datateknologin. V\u00e5ra tankar gick omedelbart till den roll som olika kulturella och popul\u00e4rkulturella str\u00f6mningar, exemplifierade av s\u00e5dana verk som Philip K. Dicks roman The Man in the High Castle <\/em>fr\u00e5n \u00e5r 1962 eller den klassiska serien \u2018Days of Future Past\u2019 i den amerikanska serietidningen X-Men<\/em> fr\u00e5n \u00e5r 1981, kan ha spelat i etableringen av kontrafaktualitet inom historievetenskaperna och i den bredare publikens tankev\u00e4rld.<\/p>\n

Kontrafaktuell historieskrivning kan \u00e4ven fungera som en nyttig historisk metod. Det explicita och \u00f6verv\u00e4gda bruket av kontrafaktualitet i form av ett historiskt narrativ om h\u00e4ndelser som aldrig \u00e4gde rum kan vara ett effektivt verktyg eftersom det, enligt L\u00e4hteenm\u00e4ki, tvingar historikern att ifr\u00e5gas\u00e4tta sin visshet g\u00e4llande kausala f\u00f6rh\u00e5llanden i det f\u00f6rflutna. Kontrafaktualitet kan ocks\u00e5 anv\u00e4ndas med syftet att f\u00f6rklara en svunnen tid genom kartl\u00e4ggningen av de m\u00f6jligheter och alternativ som var k\u00e4nda f\u00f6r samtida m\u00e4nniskor i en given tidsperiod men som aldrig blev av. Denna kartl\u00e4ggning kan fungera som ett sorts filter mot presentistiska perspektiv och tankes\u00e4ttet \u00e4r intimt sammanfl\u00e4tat med historikern Jorma Kalelas tes \u201chistoria framl\u00e4nges\u201d; att historievetenskaplig forskning m\u00e5ste ta h\u00e4nsyn \u00e4ven till de m\u00f6jliga handlingar och processer som inte blev av. En inbyggd fara i kontrafaktuell historieskrivning \u00e4r tendensen att koncentrera sig p\u00e5 enstaka beslut som diverse \u201cstorm\u00e4n\u201d fattade. Detta kan indirekt \u00e5teruppr\u00e4tta trov\u00e4rdigheten av s\u00e5dana f\u00f6rest\u00e4llningar som g\u00f6r g\u00e4llande att historiens g\u00e5ng styrs enbart av \u201cstorm\u00e4n\u201d och inga andra. Ett m\u00f6jligt s\u00e4tt att motarbeta denna risk \u00e4r att betrakta icke-m\u00e4nskliga entiteter som akt\u00f6rer och gestalta deras historiska roll genom att spekulera kring hur det skulle ha sett ut om de inte <\/em>hade funnits. Hur skulle till exempel Finlands och \u00c5bo stads historia ha sett ut utan Aura \u00e5?<\/p>\n

Historia utan historiker?<\/em><\/p>\n

Litteraturvetaren Kuisma Korhonens artikel om det kulturella minnet och forskningen kring det \u00e4r en mycket v\u00e4lkommen p\u00e5minnelse om minnets och historiens vardagliga sociala, politiska och kulturella villkor. Att minnas \u00e4r alltid en aktivt skapande handling: varje g\u00e5ng man minns en viss sak konstrueras minnets inneh\u00e5ll p\u00e5 nytt och nya meningar produceras. Eftersom sp\u00e5r och rester fr\u00e5n det f\u00f6rflutna blir en del av det kulturella minnet f\u00f6rst genom kommunikation \u00e4r kulturellt minne inte endast diskursivt, utan ocks\u00e5 performativt. F\u00f6r att \u00f6verleva m\u00e5ste minnet upprepas genom att det g\u00f6rs tillg\u00e4ngligt f\u00f6r nya publiker i diverse former.<\/p>\n

Till historikers stora f\u00f6rundran och f\u00f6rtret \u00e4r det oftast inte deras alster som har st\u00f6rst betydelse f\u00f6r hur m\u00e4nniskor gestaltar det f\u00f6rflutna. D\u00e4remot spelar de perspektiv p\u00e5 historia som till exempel romaner, tv-serier och datorspel ger uttryck f\u00f6r en stor roll. Trots att dessa tolkningar ur en historievetenskaplig synvinkel ofta kan vara missvisande eller helt felaktiga har de lyckats med att f\u00f6rse m\u00e4nniskor med menings- och betydelsefulla uppfattningar om det f\u00f6rflutna. De erbjuder ett ramverk och en m\u00f6jlighet f\u00f6r m\u00e4nniskor att komma i kontakt med och begreppsligg\u00f6ra den temporala aspekten av sin tillvaro.<\/p>\n

Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ga \u00f6verraskande att forskningen kring kulturellt minne l\u00e4gger stor vikt vid de s\u00e4tt p\u00e5 vilka olika samh\u00e4llen och kollektiv minns det f\u00f6rflutna och den betydelse som dessa olika s\u00e4tt har f\u00f6r deras medlemmars kultur och identitet. Forskningen av kulturellt minne kan enligt Korhonen ses som ett kompletterande projekt till vetenskaplig historieskrivning och vice versa. Korhonens presentation b\u00e4r sl\u00e5ende likheter till bland annat Jorma Kalelas tankar om historievetenskaperna som endast ett historieproducerande och -b\u00e4rande s\u00e4tt bland flera andra. I st\u00e4llet f\u00f6r att fnysa \u00e5t folkliga eller popul\u00e4ra uppfattningar om historia m\u00e5ste historiker bli mindre sj\u00e4lvupptagna och ta dessa framst\u00e4llningar p\u00e5 allvar. Det betyder naturligtvis inte att alla historier \u00e4r lika goda eller att fr\u00e5gan om historisk sanning inte l\u00e4ngre skulle spela en framtr\u00e4dande roll. I synnerhet i s\u00e5dana fall d\u00e4r specifika kulturella sedvanor skapar s\u00e5dana historiebilder som p\u00e5 ett avg\u00f6rande s\u00e4tt avviker fr\u00e5n hur vetenskaplig historieskrivning ser p\u00e5 n\u00e5got sammanhang i det f\u00f6rflutna b\u00f6r historiker skrida till \u00e5tg\u00e4rd. Men i st\u00e4llet f\u00f6r att enkelsp\u00e5rigt och auktorit\u00e4rt r\u00e4tta felaktiga uppfattningar skulle det l\u00f6na sig f\u00f6r historiker att fr\u00e5ga sig vad det \u00e4r som har lett till s\u00e5 stora skillnader i synen p\u00e5 ett visst fenomen och vilken betydelse dessa skillnader har f\u00f6r dem som l\u00e4gger fram en alternativ tolkning.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Och h\u00e4r nedan f\u00f6ljer del 2 av Kaukonens och Ehrstedts funderingar kring Historian teoria: I detta blogginl\u00e4gg granskas n\u00e4rmare de fyra artiklar i boken Historian teoria som enligt v\u00e5r \u00e5sikt har mest praktisk relevans f\u00f6r v\u00e5rt dagliga arbete som historiker och i synnerhet v\u00e5rt skrivande. Artiklarna begreppsligg\u00f6r och problematiserar utifr\u00e5n sina respektive perspektiv fr\u00e5gor och […]<\/p>\n","protected":false},"author":394,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[145,146,147,148,149,141,142,344,345,139,143,285,249,140],"tags":[],"class_list":["post-719","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-145","category-146","category-1900-tal","category-2000-tal","category-europa","category-finland","category-globalhistoria","category-historiebruk","category-historiepolitik","category-historiografi","category-nordisk-historia","category-samtidshistoria","category-student-abo-akademi","category-sverige"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/719","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/users\/394"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=719"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/719\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":898,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/719\/revisions\/898"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=719"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=719"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/historia\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=719"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}