Av Erica Helin<\/p>\n
N\u00e4r jag 2015 b\u00f6rjade forska kring inb\u00f6rdeskrigets utspel i \u00c5bolands sk\u00e4rg\u00e5rd var det inga \u00f6verv\u00e4ldigande m\u00e4ngder litteratur som m\u00f6tte mig. Sanningen \u00e4r att n\u00e4stan allt som fanns skrivet om Sk\u00e4rg\u00e5rdens Frik\u00e5r (S.F.K) och inb\u00f6rdeskrigets drabbningar i Korpo och Nagu till stor del baserade sig p\u00e5 en kort skrift av Otto Wahlroos och en minnesbok utgiven 1918 av Ludvig Lindstr\u00f6m. Jag fick ocks\u00e5 h\u00f6ra att det inte gick att skriva s\u00e5 mycket mer om \u00e4mnet; sist och slutligen h\u00e4nde det inte s\u00e5 mycket i sk\u00e4rg\u00e5rden och S.F.K l\u00e4mnade inte efter sig mycket i pappersv\u00e4g.<\/p>\n
Kvar i sk\u00e4rg\u00e5rden fanns \u00e4nd\u00e5 ber\u00e4ttelser, myter och s\u00e4gner. Som barn v\u00e4xte jag upp med skr\u00f6nor om slaget vid Mielis: om hur grannar sk\u00f6t varandra, hur m\u00e4nniskor flydde till skogs f\u00f6r att undg\u00e5 de r\u00f6das rekrytering och om hur en skjuten poliskonstapel steg upp fr\u00e5n det d\u00f6da. Det har med \u00e5ren visat sig att det mesta jag h\u00f6rt som barn var just skr\u00f6nor, med m\u00f6jligen ett undantag. Enligt en minnesanteckning jag kom \u00f6ver i Riksarkivet h\u00f6sten 2016 skriven av Walter Stenmark ber\u00e4ttas det om poliskonstapeln Valter Rohde fr\u00e5n Pargas som blev tillf\u00e5ngatagen av r\u00f6dgardister. R\u00f6dgardisterna tog med honom till \u00c5bo, men n\u00e5gonstans vid Kakskerta blev han av icke angiven anledning skjuten med flera skott, varav minst ett par i huvudet. R\u00f6dgardisterna trodde man bragt Rohde om livet, s\u00e5 han kastades i ett dike och t\u00e4cktes med granris. Konstapeln verkar \u00e4nd\u00e5 ha kvicknat till inom en rimlig tid och lyckats ta sig till Brinkhalls egendom n\u00e5gra kilometer fr\u00e5n brottsplatsen, d\u00e4r han mottog f\u00f6rsta hj\u00e4lp. S\u00e5 sm\u00e5ningom skall han enligt Stenmarks ber\u00e4ttelser blivit helt \u00e5terst\u00e4lld, med undantag av ett par f\u00f6rlorade t\u00e4nder.<\/p>\n
Den finl\u00e4ndska milit\u00e4rhistoriska forskningen kan s\u00e4gas vila p\u00e5 tre ben: den akademiska forskningen, f\u00f6rsvarsh\u00f6gskolans forskning och hobbyforskningen. Den sistn\u00e4mnda har visat sig vara ett ov\u00e4rderligt till\u00e4gg speciellt vad r\u00f6r h\u00e4ndelserna i \u00c5boland 1918. I december 2017 utgav Gustav Wikstr\u00f6m boken En storm \u00e4r l\u00f6s<\/em>, i vilken han redog\u00f6r f\u00f6r mycket mer \u00e4n det S.F.K-perspektiv som tidigare var k\u00e4nt; just en s\u00e5dan bok jag febrilt letade efter redan f\u00f6r flera \u00e5r sedan. I boken \u2212 en rekommenderad l\u00e4sning \u2212 f\u00e5r civilbefolkningens tankar och upplevelser ett hederv\u00e4rt stort utrymme och som l\u00e4sare f\u00e5r man stifta bekantskap med b\u00e5de rent mod och naiv d\u00e5rskap. Som hobbyforskare g\u00f6r Gustav Wikstr\u00f6m ingen vetenskaplig djupdykning och problematiseringarna uteblir, men det \u00e4r inte heller relevant i denna typ av forskning vars fr\u00e4msta m\u00e5l \u00e4r att ber\u00e4tta en historia om inb\u00f6rdeskriget i \u00c5bolands sk\u00e4rg\u00e5rd f\u00f6r den stora allm\u00e4nheten. Till grund f\u00f6r boken ligger flera \u00e5rs \u201darkivarbete\u201d ute i sk\u00e4rg\u00e5rdsbornas byr\u00e5l\u00e5dor, och varje skildring i boken har sin grund i ber\u00e4ttande k\u00e4llor. D\u00e4rmed har Wikstr\u00f6m och flera med honom gjort en ov\u00e4rderlig insats i att bevara historien och m\u00f6jligheterna till framtida forskning d\u00e5 man gr\u00e4vt fram minnesanteckningar, dagb\u00f6cker och gamla ljudband ur allm\u00e4nhetens skrymslen och vr\u00e5r.<\/p>\n Den senaste tidens uppm\u00e4rksamhet kring inb\u00f6rdeskrigets h\u00e4ndelser i sk\u00e4rg\u00e5rden har inte bara f\u00f6rt fram nytt k\u00e4llmaterial, det \u00e5teruppt\u00e4ckta materialet har till och med resulterat i att en gammal \u201dsanning\u201d f\u00e5tt skrivas om. Kaj Arn\u00f6 ber\u00e4ttar i YLE (15.10.2017) om sin familjehistoria och hur han midsommaren 2017 f\u00e5tt k\u00e4nnedom om att en r\u00f6d 21-\u00e5rig anf\u00f6rvant som sl\u00e4kten l\u00e4rt sig att stupade vid slaget vid Mielis, Nagu den 4 april 1918, egentligen arkebuserades tv\u00e5 dagar senare av misstag! Det hade skett en olycklig f\u00f6rv\u00e4xling mellan ynglingen och hans far, en f\u00f6rv\u00e4xling som uppt\u00e4cktes f\u00f6r sent, och f\u00f6r att d\u00f6lja de vitas miss\u00f6de, valde man kallt att k\u00f6ra 21-\u00e5ringens kropp till Mielis och l\u00e4gga honom \u00f6verst i h\u00f6gen av stupade. Den makabra f\u00f6rv\u00e4xlingen hade f\u00f6rblivit hemligh\u00e5llen f\u00f6r de anh\u00f6riga i 99 \u00e5r.<\/p>\n Det r\u00e5der med andra ord inte l\u00e4ngre en nedsl\u00e5ende brist p\u00e5 k\u00e4llmaterial f\u00f6r den forskare eller gradu-skribent som vill ta sig ann inb\u00f6rdeskrigets sp\u00e5r i sk\u00e4rg\u00e5rden. De blodiga sammandrabbningarna var visserligen f\u00e5 men visst h\u00e4nde det saker \u00e4ven ute i sk\u00e4rg\u00e5rden som \u00e4r v\u00e4rda att unders\u00f6ka och ber\u00e4tta f\u00f6r efterv\u00e4rlden.<\/p>\n <\/p>\n K\u00e4llor:<\/p>\n