Herr anonym

Ja, detta med anonyma arbetsansökningar återkallar minnen från Svensk Ungdoms fjolårets kongress i hufvudstaden där saken diskuterades aktivt. Ska en arbetssökande få vara anonym under ansökningsprocessen och såvida ansökningarna strykas på alla personuppgifter såsom namn och modersmål,  då detta kunde möjligtvis styra arbetsgivarens val av personal och leda till diskriminering. Målet är att endast kompetensen skulle avgöra: arbetserfarenheten och utbildningen. Låter ju bra och något som vi alla kan understöda, right?

Helsingfors stad har i år bestämt sig för att pilotera anonym rekrytering med dess ungdomscentral som försökskanin. Staden vill med beslutet uppmuntra sökande med varierande etnisk bakgrund, kön och ålder mm. att söka jobb utan att behöva uppleva oro för att bli diskriminerade. Man vill helt enkelt öka jämställdheten bland personalen samt stöda mångkulturalism och integration.

I praktiken går ansökningsprocessen till så, att den ansökande fyller i sin arbetsansökan normalvis via ett e-formulär, men sedan döljs personuppgifterna före gallringen görs och de intressanta personerna kallas till en intervju. Anonymiteten utsträcker sig endast till intervjuskedet där utvärderingen av de sociala egenskaperna och personen sker. Om personen ifråga anställs så får arbetsgivaren förstås veta personuppgifterna, annars kan de ju inte utbetala lön eller sköta de mycket omtalade lönebikostnaderna.

Själv har jag förhållt mig aningen restriktivt till tanken om anonyma ansökningar då personer redan nu kan välja avslöjar de sin ålder i sin ansökan eller bifogar ett foto. Ett foto gör att rekryteraren lättare kommer ihåg en arbetssökande då man efter att ha vadat igenom i värsta fall hundratals sidor lätt blir ganska avtrubbad. Anonyma ansökningar har sina fördelar, men samtidigt blir människan bara ”data” utan någon personlighet. Man ska ju låta sin personlighet synnas i en ansökan och detta ger rekryteraren en uppfattning om en själv, redan före själva intervjun.

Anonyma ansökningar kan inte heller användas i precis alla arbetsansökningar då t.ex. kommuners sommarjobb är menade för just ungdomar i en viss ålderklass för att dessa ska ha en chans att få någon arbetserfarenhet samt lite fickpengar. En del kommuner reserverar även jobben åt de egna invånarna. Ett annat krångligt fall är då företag söker nyexaminerade unga vuxna till ”trainees” som sedan ska växa inom företaget. Då spelar ju åldern visst en roll.

Hur ska du heller kunna ringa upp den på platsannonsen namngivna personen för att kolla upp om din arbetsansökan kommit fram då denna inte vet vem som sökt posten? Många arbetsgivare brukar ju lägga ett plus i boken om man själv tar initiativ och kollar upp läget.

Här var dagens funderingar, over and out.