Arbetserfarenhet inom den bransch man vill söka sig till ses så gott som alltid som en fördel vid anställningstillfället. Branscherfarenhet ger större chans att få arbete och det lönar sig således att i ett tidigt skede veta vilken bransch man vill satsa på och eftersträva att söka arbete specifikt inom det fältet. Erfarenhet inom andra arbetsinriktningar är mer sällan meriterande.
Alternativt ska man satsa på utbildning. Och ifall man har avlagt en examen anses man ofta vara mer kvalificerad än de som endast har erfarenhet. Optimalt är ändå en kombination av både studier och branscherfarenhet. Och det är ofta personer som innehar båda två som i första hand blir anställda.
Flaskhalsen för de som satsar på att skaffa sig kompetens genom att studera är att studenter inte direkt blir uppmuntrade till att arbeta vid sidan om studierna och på så vis i ett tidigt skede skaffa sig arbetslivserfarenhet. Detta beror dels på att den genomsnittliga studieveckan (åtminstone de första åren) i stort sett är lika lång som en vanlig arbetsvecka och dels på att det ekonomiska stödet som är planerat för studeranden inte tillåter en större årslön än ca 13 000 € brutto ifall man lyfter åtta månaders studiestöd (Kela, 2013). Dessutom med tanke på den rådande lågkonjunkturen är arbetsmarknaden inom många branscher väldigt tuff vilket innebär upptrappade kompetenskrav och därigenom mindre spelmarginal för studenter utan examen.
Vad jag vill poängtera med detta inlägg är att det inte är lätt att söka arbete inom den egna branschen så länge som man studerar på kandidatnivå eftersom det är svårt att skaffa den branscherfarenhet som arbetsgivaren ofta kräver.
Kela (2013) URL: http://kela.fi/in/internet/suomi.nsf/NET/300508130646HO (Läst 3.4.2013.)