Under föreläsningen fastnade jag på den mer allmänfilosofiska delen som vi behandlade i början. Dvs. skillanden mellan High Road och och Low Road. I dagens läge är High Road antagligen det vanligare, åtminstone inom västvärlden, var utbildning värderas högt och barnen uppfostras med bilden att hög utbildning leder till ett bra betalt yrke. På en global skala är situationen annorlunda, utvecklingsländer och världsdelar där industrin utgör en stor del av all verksamhet är Low road antagligen vanligare. Skillnaden mellan dessa strategier och arbetskulturen går hand i hand med den allmänna ekonomiska och politiska säkerheten i landet.
Fastän Finland ses som ett servicesamhälle med hög kompetensnivå, dvs. Ett ypperligt rum att tillämpa High road HRM så finns det också exempel på Low road. Kanske inte en rakt renodlad version, men åtminstone en blanding med aspekter från de båda strategierna. Denna mix inom samma organisation leder till större klyftor och skillnader i maktförhållanden. Jag har sommarjobbat på en fabrik med kring 200 anställda. Uppdelningen mellan kontorsarbetare och fabriksarbetare var solklar. På fabrikssidan uppskattades inte en bred kompetens eftersom en stor del av verksamheten var automatiserat och de anställdas uppgift var att lägga nästa metallbit i maskinen och trycka på en knapp, det krävdes inte en lång utbildning till arbetet så det var enkelt att ersätta en fabriksarbetare. På kontorsidan där cheferna och HR-verksamheten fanns, uppskattades kompetens högt och många på den sidan hade jobbat där i tiotals år. Medan kontorsarbetare sågs som individer med speciella talanger, var fabriksarbetarna ett grått kollektiv och sågs som en resurs.
En sådan uppdelning, en blandning av strategier inom samma företag, skapar klyftor mellan arbetarna och organisationen ser ut som ett litet klassamhälle. Arbetarklassen avskyr borgarna, men accepterar situationen. Det är inte trevligt att jobba i osäkerhet vilket leder till att individerna inte jobbar för fullt. En annan aspekt är att företaget inte maximerar sin intellektuella kapacitet, då talangen bland fabriksarbetarna inte tas till godo. För att skapa en stabil och hållbar arbetsmiljö krävs High Road och ett individualistiskt tankesätt, även i fabriker där arbetet inte kräver specialkunskaper. I jämlikhetens namn hoppas jag på att alla personalchefer skulle implementera detta tankesätt.
Det är nog en utmaning du beskriver. Ett svar kunde vara karriärplanering, dvs att man för alla gör upp en plan för hur de sas. skall komma vidare i arbetet. Karriär behöver nödvändigtvis inte betyda ”uppåt”, det kan också vara att man får nya uppgifter, byter miljö, arbetstider eller motsvarande. Det behövs säkert lite kreativitet här och kanske det inte alltid ens är möjligt att lösa problematiken… då kanske low road HRM är rätt strategi för företaget?
Här kunde man gå in för en diskussion om vad det innebär för arbetsmarknaden i Finland att studerande arbetar samtidigt som de studerar… de studerande skapar ju på det sättet en stor arbetskrafts-reserv av just sådan arbetskraft som relativt lätt går att ersätta med en en annan studerande, t.ex. …
Peter