Belöning är en intressant grej enligt mig. Att få belöning för sitt arbete är ju visserligen hela pointen med att arbeta, att få lön för jobbet man gör. Dock är inte alla belöningssätt rättvisa eller helt optimala. Bonusar och dylikt är någonting som konstant får uppmärksamhet i median, speciellt hemma här i Finland.
Visst, man kan ju ifrågasätta om en VD verkligen är värd 50 000€ per månad, men är det verkligen allmänhetens sak att bestämma om sådant? Speciellt om bolaget inte är statligt ägt. Ett praktiskt exempel är Mika Vehviläinen som är VD för Cargotec som har en fast lön på 50 000€ per månad inklusive förmåner. Vehviläinen och hans lön är någonting som verkligen varit på tapeten i den finska pressen under den senaste tiden; exempelvis en artikel av Uusi Suomi: http://www.uusisuomi.fi/kotimaa/56663-50-000-eukk-ja-mika-vehvilaisen-palkka-voi-jopa-tuplaantua
Jag undrar om det är en kulturell sak att kritisera högt betalda direktörer istället för att se upp till dem för att de har gjort en bra karriär? Detta är ju såklart upp till individens egna åsikter och tankar men ur min synvinkel tycks kritiken vara större än beundran. Varför händer detta?
Min personliga åsikt är att det är upp till bolagen själv att bestämma vad de betalar sina chefer och inte upp till allmänheten. Dessutom är det väl logiskt att tänka att superbra ledare är superdyra.
– Nicke