När jag läste artiklar om HRM stötte jag på saken som vi också diskuterade på timmen, kvinnan som ledare. Jag läste en blogg av Kymmenlaakson ammattikorkeakoulu, rubriken var ’’Rautainen ammattilainen-mutta nainen. Johtajan ura on pilalla?’’ Förr hade kvinnan bara några möjligheter att bli en ledare, man kunde ärva positionen eller gifta sig med en entreprenör. Nu har attityderna förändrats men är möjligheterna lika?
Enligt en undersökning är i Finland bara 13 % av alla ledare kvinnor. Det är intressant att se hur framtiden kommer att se ut. Jag läser organisation och ledning som biämne och skulle gärna jobba åtminstone i liknande uppgifter. Attityder förändras hela tiden men det är inte lätt att byta urgamla traditioner. Knappast kommer en stor förändring ske under de kommande åren.
Det är ofta mera män som söker till ledarpositioner. Kvinnorna borde mer vågat också lita på sig själv och söka efter dessa positioner fast alla konkurrenter skulle vara män med mycket erfarenhet. I inlägget diskuterades också hurdan position borde en kvinnoledare ta. Borde hon vara en av männen? Ofast kan kvinnor och män också ha olika stilar att leda. Detta kan också ses som en styrka om till exempel företaget vill ha ett nytt förhållningssätt. Det sägs ju ofta att kvinnor tänker mera med känslor medan män hellre ser på faktumen. Naturligtvis får man inte ge för mycket utrymme för känslor men jag tror att empati och motsvarande drag kan vara som en stor styrka i positionen. Kanske det kan bidra att det är lättare att prata med chefen? Vad tycker ni? Hur kommer framtiden att se ut eller har kvinnorna redan nu samma möjligheter? Vad är starka och svaga sidor i kvinnornas/mäns ledande?
Kymmenlaakson ammattikorkeakoulu: ’’Rautainen ammattilainen-mutta nainen. Johtajan ura on pilalla?’’, publicerad 25.11.2010, läst 25.3.2013. URL: http://blogit.kyamk.fi/pomopaja/2010/11/25/rautainen-ammattilainen-–-mutta-nainen-johtajan-ura-on-pilalla/