Rekrytering är ett ganska roligt ämne att diskutera. Alla (åtminstone de flesta) har någon gång arbetat någonstans eller åtminstone försökt få ett jobb, så man kan alltid dela med sig av sina personliga erfarenheter om man inte har något vettigare att komma med.
Av alla arbeten som jag har ansökt till så är det kanske i medeltal ett på 20 som har lett till att jag har blivit kallad till intervju, lite mer till min fördel har väl ekvationen blivit då jag har fått mer arbetserfarenhet. I nästan alla fall som jag har blivit kallad till intervju har varit då jag på något sätt har kunnat sticka ut ur mängden på något vis. Själv tycker jag ändå att ”walk in” -metoden är den bästa. Metoden kanske fungerar bäst vid småföretag, då man genast kommer i kontakt med den som har hand om rekryteringen. Jag tror också det är ett bra tillfälle för sådana som anställer när det kommer ”walk ins” att hitta bra arbetskraft, på så vis ser man ju att den sökande åtminstone har något slags intresse och motivation av att verkligen få ett jobb, samtidigt som man eventuellt kan intervjua den sökande omedelbart. Har den sökande tur, kanske hon/han blir anställd på direkten (hände mig en gång)!
De flesta större företag sköter sin rekrytering på internet. Ofta är det långa formulär som ska fyllas i och jag själv tycker att de ofta blir hemskt opersonliga, men å andra sidan så är det ju förståeligt om företaget har flera tusen sökanden. Företagen har något slags program som vaskar ut de som inte kryssat i vissa av kraven (utbildning, erfarenhet inom branschen) och sen skickas en viss kvot av ansökningarna vidare för att läsas igenom av den som rekryterar, antar jag. På det här sättet tror jag inte att de bästa arbetstagarna alltid hittas, men för att spara tusentals timmar arbete är det säkert en bra metod.
På föreläsningen (27.3.2013) diskuterade vi lite om folks åsikter om att ha med bild på CV:n. Fördelen med att ha en bild på sig som sökande är att om någon läser igenom din CV, får de dina erfarenheter sammankopplade med ett ansikte, vilket kanske gör en lättare att komma ihåg. Nackdelarna då igen är att om den som rekryterar inte gillar ens ansikte så är väl möjligheterna att få jobbet lika med noll, vilket förstås är lite dumt. Bara för att man, låt säga, är skallig betyder det väl inte att man skulle vara en sämre servitör. Fast å andra sidan så lär ju den sökandes utseende komma fram för eller senare under rekryteringsprocessen. Så kanske bilden på det viset sparar tid, istället för att den sökande blir kallad till intervju och där blir avslagen på grund av hur hon/han ser ut. När jag skrev in sökordet ”kuvalla” på arbets- och näringsbyråns hemsida fick jag bra sex stycken träffar av sammanlagt 13786 annonser, så tydligen krävs bild inte så hemskt ofta. Fast värt att tänka på för de som rekryterar;
en bild ljuger mer än tusen ord.