Att st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar lyder p\u00e5 originalspr\u00e5ket s\u00e5 vitt man vet: \u201dNanos gigantum humeris insidentes\u201d, eller \u201dDe sm\u00e5 som sitter p\u00e5 j\u00e4ttars axlar\u201d.\u00a0Bilden av n\u00e5gon liten som sitter p\u00e5 n\u00e5gon stors axlar kommer fr\u00e5n den grekiska mytologin. Den j\u00e4ttestora j\u00e4garen Orion blev blind som straff f\u00f6r att han var en skrytm\u00e5ns och inte kunde l\u00e4mna unga vackra flickor ifred. F\u00f6r att f\u00e5 synen igen fick han r\u00e5det av en smed kallad Kedalion (smeder \u00e4r ofta f\u00f6rsedda med speciella egenskaper, antagligen f\u00f6r att de kan betvinga h\u00e5rd metall) att bege sig upp p\u00e5 ett berg och l\u00e5ta morgonsolens str\u00e5lar falla p\u00e5 hans \u00f6gon. Till dess bar han Kedalion p\u00e5 sina axlar. Han fungerade som Orions \u00f6gon.<\/p>\n
Uttrycket finns belagt hos Bernhard av Chartres p\u00e5 1100-talet. Bernhard av Chartres brukade j\u00e4mf\u00f6ra m\u00e4nniskorna med dv\u00e4rgar som hade placeras p\u00e5 j\u00e4ttars axlar. Visserligen, sa han, ser vi mera och l\u00e4ngre \u00e4n v\u00e5ra f\u00f6reg\u00e5ngare, men det beror inte p\u00e5 att vi har en b\u00e4ttre syn eller \u00e4r l\u00e4ngre \u00e4n de, utan p\u00e5 att vi lyfts upp p\u00e5 dem.\u00a0Uttrycket har anv\u00e4nts och f\u00f6r\u00e4ndrats av m\u00e5nga, men det som vunnit spridning s\u00e4gs vara formulerat av Isaac Newton 1676: ”If I have seen further, it is by standing on the shoulders of giants.”<\/p>\n
F\u00f6r att kunna st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar beh\u00f6ver man allts\u00e5 j\u00e4ttar och de ska vara f\u00f6reg\u00e5ngare. Vilka \u00e4r d\u00e5 j\u00e4ttar? \u00c4r j\u00e4ttarna de ber\u00f6mda, de som gjort stora ting, de som f\u00f6r\u00e4ndrat v\u00e4rlden eller som satt outpl\u00e5nliga sp\u00e5r i vetenskapen, som exempelvis en Newton? Javisst, men ocks\u00e5 mindre dramatiska personligheter kan vara j\u00e4ttar i en enskild m\u00e4nniskas liv. F\u00f6r mig r\u00f6r det sig om m\u00e4nniskor som g\u00e5tt f\u00f6re mig i mina olika akademiska uppdrag, men ocks\u00e5 om dem som l\u00e4rt mig det jag \u00f6verhuvudtaget kan.<\/p>\n
Vilka \u00e4r mina f\u00f6reg\u00e5ngare?<\/p>\n
Otto Andersson (1878\u20131969) var professor i musikvetenskap och folkdiktsforskning, \u00c5bo Akademis rektor, ivrig folkmusikforskare och ut\u00f6vare, grundare av F\u00f6reningen Brage, svenskhetspolitiker, f\u00f6rlagsman och mycket mera. M\u00e5nga av hans f\u00f6rm\u00e5gor saknar jag helt och h\u00e5llet men han har \u00e4nd\u00e5 inspirerat mig att se akademiskt liv som n\u00e5got s\u00e4rskilt: det \u00e4r inte vilket liv som helst, f\u00f6r vid ett universitet har man som l\u00e4rare och forskare ansvar f\u00f6r unga m\u00e4nniskor, eller mera best\u00e4mt ansvaret f\u00f6r att kunskap anv\u00e4nds r\u00e4tt. Andersson hade sj\u00e4lv vissa sympatier med tysklandspolitiken p\u00e5 1930-talet, men kom lyckligtvis p\u00e5 b\u00e4ttre tankar i tid. Det har l\u00e4rt mig att fundera \u00f6ver hur kritisk en universitetsl\u00e4rare m\u00e5ste vara i sin roll som modell f\u00f6r unga m\u00e4nniskor.
\nEn annan av mina f\u00f6reg\u00e5ngare var Haralds Biezais (1909\u201395) som var professor i religionsvetenskap vid \u00c5bo Akademi. Han kom till Sverige som flykting fr\u00e5n Lettland, blev dubbeldoktor och efter att ha l\u00e4rt sig svenska tillr\u00e4ckligt gjorde han karri\u00e4r som professor. Han var en gigant i sitt s\u00e4tt att klara livet. Inte heller h\u00e4r kan jag m\u00e4ta mig med en f\u00f6reg\u00e5ngare. Jag har inte flytt utan levt ett bekv\u00e4mt liv i \u00c5bo. Men jag l\u00e4rde mig noggrannhet i vetenskapligt arbete genom korrekturl\u00e4sning p\u00e5 lettiska. Jag l\u00e4rde mig ocks\u00e5 att skriva litteraturlistor, ett kinkigt arbete d\u00e5 varje punkt och kommatecken \u00e4r meningsb\u00e4rande. Men framf\u00f6r allt l\u00e4rde jag mig att se till kontexten n\u00e4r jag l\u00e4ste k\u00e4llor och fr\u00e5ga vad det st\u00e5r i en text och varf\u00f6r det st\u00e5r just s\u00e5.
\nJan-\u00d6jvind Swahn (1925\u20132016), professor i folkloristik vid \u00c5bo Akademi var en allm\u00e4nt k\u00e4nd folklorist med en egen framtoning i sina speciella glas\u00f6gon med dubbla skalmar. Han var en sann gigant inom sitt \u00e4mne, ja, s\u00e5 stor att omgivningen blev avundsjuk och sv\u00e4rtade ner honom. Men han var mycket allm\u00e4nbildad och kunnig. Av honom l\u00e4rde jag mig hur viktigt det kulturhistoriska perspektivet \u00e4r, att det \u00e4r centralt i all kulturvetenskap och n\u00e4r det g\u00e4ller f\u00f6rst\u00e5elsen av m\u00e4nniskans t\u00e4nkande, vilket \u00e4r folkloristikens k\u00e4rna.
\nSj\u00e4lvfallet kan jag ocks\u00e5 r\u00e4kna alla de v\u00e4rldsber\u00f6mda, av alla citerade, men l\u00e4sta av f\u00e5, humanistiska forskarna till mina gigantiska f\u00f6reg\u00e5ngare. Dock har deras inflytande varit av mera indirekt art. Att st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar \u00e4r att ta till sig kunskap som man inte har n\u00e5gon direkt nytta av och s\u00e5dan som man beh\u00f6ver. Man sovrar i det som l\u00e4rs ut, man l\u00e4r sig ocks\u00e5 inse att allt kan sparas i minnet och f\u00e5s att dyka upp vid behov. Att st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar f\u00f6ruts\u00e4tter dessutom att man ser vidare \u00e4n man sj\u00e4lv tror, att man \u00e4r nyfiken och l\u00e4gger m\u00e4rke till och memorerar. Ibland \u00e4r det man l\u00e4r sig av st\u00f6rsta betydelse, i andra fall kan man h\u00e4nf\u00f6ra det till trivia. S\u00e5 vet jag nu allt om \u00f6sterbottniska lador, varf\u00f6r de f\u00f6rr var glesa och stod tv\u00e4rs \u00f6ver dikena med den smalaste ytan ned\u00e5t. Den kunskapen har jag haft stor gl\u00e4dje av i m\u00e5nga sammanhang. Jag vet faktiskt n\u00e5gonting.
\nAtt st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar betyder emellertid ocks\u00e5 tvekan och skepsis. Man m\u00e5ste fr\u00e5ga sig om den gigant man st\u00e5r p\u00e5 verkligen \u00e4r v\u00e4rd det. \u00c4r det n\u00f6dv\u00e4ndigt att acceptera gigantens later? M\u00e5ste man ta sig sj\u00e4lv p\u00e5 s\u00e5 stort allvar? Kan man lita p\u00e5 honom eller henne? \u00c4r den kunskap hen ger v\u00e4rd att satsa p\u00e5? I synnerhet vid paradigmskiften har tvivel ansatt mig. F\u00f6rst har jag k\u00e4nt mig helt negativ, sen blir jag f\u00f6rsiktigt nyfiken och vilsenheten \u00f6kar tills jag en dag pl\u00f6tsligt under en f\u00f6rel\u00e4sning h\u00f6r mig sj\u00e4lv anv\u00e4nda just precis den upps\u00e4ttning begrepp som f\u00f6r n\u00e5gra m\u00e5nader sedan var fullst\u00e4ndigt fr\u00e4mmande f\u00f6r mig.<\/p>\n
Att sj\u00e4lv erbjuda axlar<\/p>\n
I ett senare skede g\u00e4ller det att g\u00f6ra sina egna axlar s\u00e5 breda att andra kan st\u00e5 p\u00e5 dem. Att handleda studenter \u00e4r inte bara att s\u00e4ga \u201dskriv si eller s\u00e5\u201d. Det \u00e4r att dela med sig av sin kunskap, men den begr\u00e4nsas inte bara till fakta utan man ska ge studenten tillg\u00e5ng till ens eget s\u00e4tt att t\u00e4nka, ens egna v\u00e4rderingar, normer, ja, hela ens livsinst\u00e4llning. Detta ska ske utan att man egentligen p\u00e5verkar den unga m\u00e4nniskan, f\u00f6r studentens egen f\u00f6rm\u00e5ga till kritiskt t\u00e4nkande ska kunna f\u00e5 plats. Men varje handledare, vare sig hen \u00e4r en gigant eller inte har k\u00e4nt stor gl\u00e4dje n\u00e4r det hen och studenten samtalat om fallit i god jord, n\u00e4r studenten f\u00f6rst\u00e5tt, b\u00f6rjat argumentera och b\u00f6rjat utvecklas till en sj\u00e4lvst\u00e4ndigt t\u00e4nkande individ.
\nAtt v\u00e4gleda en student f\u00e5r \u00e4nd\u00e5 inte leda till en f\u00f6r stark bindning. Det \u00e4r sv\u00e5rt att kritisera och ta emot kritik om man samtidigt \u00e4r v\u00e4nner. Ibland kan en student eller doktorand f\u00e5 f\u00f6r sig att man som handledare skyddar honom eller henne. D\u00e5 kan s\u00e5 en kritisk genomg\u00e5ng av ett skriftligt arbete leda till en lojalitetskonflikt hos b\u00e4gge parter.<\/p>\n
Andra typer av f\u00f6reg\u00e5ngare<\/p>\n
Familjen kan best\u00e5 av giganter. T\u00e4nk er en sl\u00e4kt d\u00e4r det finns fem professorer i r\u00e4tt nedstigande led, ett flertal doktorer h\u00e4r, n\u00e5gon nobelpristagare. D\u00e5 \u00e4r det inte l\u00e4tt att vara den lilla som ska sitta p\u00e5 alla dessa giganters axlar. F\u00f6rv\u00e4ntningarna kan upplevas som \u00f6verm\u00e4ktiga f\u00f6r den som faktiskt intresserar sig f\u00f6r helt andra ting \u00e4n akademiskt arbete. D\u00e5 g\u00e4ller det f\u00f6r giganterna att vara stora p\u00e5 ett annat plan, p\u00e5 ett m\u00e4nskligt plan, och f\u00e5 den som sitter p\u00e5 deras axlar att inse att han eller hon borde g\u00e5 sin egen v\u00e4g.
\nI livets allra sv\u00e5raste stunder har s\u00e4kert m\u00e5ngen t\u00e4nkt att det vore bra att ha en gammal m\u00e4nniska att g\u00e5 till bara f\u00f6r att fr\u00e5ga hur man \u201dg\u00f6r\u201d f\u00f6r att klara av pl\u00e5gsamma eller besv\u00e4rliga situationer. Hur l\u00e4r man sig att vissa omst\u00e4ndigheter inte kan \u00e4ndras, hur l\u00e4r man sig att ha t\u00e5lamod och v\u00e4nta ut det som \u00e4r sv\u00e5rt? Ofta vill man g\u00f6ra n\u00e5gonting, blanda sig i processen, men det finns g\u00e5nger d\u00e5 detta vore dumt. En gigant i levandets konst kan komma med goda r\u00e5d.<\/p>\n
Den l\u00e5nga kedjan<\/p>\n
Allt i v\u00e4rlden och livet h\u00e4nger ihop. Alla m\u00e4nniskor \u00e4r beroende av varandra. Det finns inget svar utan en f\u00f6reg\u00e5ende fr\u00e5ga, det finns ingen analys utan en tidigare h\u00e4ndelse vare sig inom eller utanf\u00f6r vetenskapen.
\nAtt st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar \u00e4r (bara?) att vara en av o\u00e4ndligt m\u00e5nga i en l\u00e5ng kedja. Fr\u00e5n sin upph\u00f6jda men \u00e4nd\u00e5 \u00f6dmjuka position p\u00e5 giganters axlar kan man se fram\u00e5t och bak\u00e5t. Man fr\u00e5gar sig hur man ska g\u00f6ra eller hur de som gick f\u00f6re gjorde? Vad ska eller kan man sj\u00e4lv g\u00f6ra? S\u00e5 v\u00e4xer ansvaret f\u00f6r v\u00e4rlden i alla dess dimensioner.
\nEn gigant var Friedrich Wilhelm Christian Karl Ferdinand von Humboldt (1767\u20131835), en preussisk filosof, lingvist, pedagog och diplomat som stod sin regering n\u00e4ra. Han grundade universitetet i Berlin, som fick sitt namn efter honom, men det skedde faktiskt f\u00f6rst 1949. Att bli ih\u00e5gkommen i sitt eget land \u00f6ver hundra \u00e5r efter sin d\u00f6d, det \u00e4r att vara en gigant! F\u00e5 m\u00e4nniskor \u00e4r n\u00e4mligen profeter i sitt eget land. Vi som lever nu \u00e4r arvtagare till de giganter som g\u00e5tt f\u00f6re oss. Som s\u00e5dana har vi n\u00e5got att f\u00f6rvalta. Onekligen \u00e4r axeln som Wilhelm von Humboldt erbjudit v\u00e5r undervisningsminister idag b\u00e5de stor och bred. Fr\u00e5n den skulle man under optimala f\u00f6rh\u00e5llanden kunna se s\u00e5dana v\u00e4rden som var till gagn f\u00f6r m\u00e4nskligheten i st\u00e4llet f\u00f6r att sk\u00f6ta utbildningsv\u00e4sendet med Mors-lilla-Olle-aktig bl\u00e5\u00f6gdhet.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Att st\u00e5 p\u00e5 giganters axlar lyder p\u00e5 originalspr\u00e5ket s\u00e5 vitt man vet: \u201dNanos gigantum humeris insidentes\u201d, eller \u201dDe sm\u00e5 som sitter p\u00e5 j\u00e4ttars axlar\u201d.\u00a0Bilden av n\u00e5gon liten som sitter p\u00e5 n\u00e5gon stors axlar kommer fr\u00e5n den grekiska mytologin. Den j\u00e4ttestora j\u00e4garen Orion blev blind som straff f\u00f6r att han var en skrytm\u00e5ns och inte kunde […]<\/p>\n","protected":false},"author":453,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[],"class_list":["post-106","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ulrika-wolf-knuts"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/106","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/453"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=106"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/106\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":112,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/106\/revisions\/112"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=106"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=106"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=106"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}