Stockholm stod i sitt vackraste h\u00f6stflor. Det var dags f\u00f6r professorsinstallation och promotion vid Stockholms universitet. Allt skulle g\u00e5 av stapeln i Stockholms stadshus, det vackra bygget fr\u00e5n 1923 vid stranden p\u00e5 Kungsholmen.
\nP\u00e5 inbjudningskortet stod det att man f\u00f6rv\u00e4ntades sitta p\u00e5 sin plats tjugo minuter innan allt skulle b\u00f6rja. N\u00e5v\u00e4l, man kom i god tid och s\u00f6kte upp sin plats. Men sen vandrade man runt och h\u00e4lsade p\u00e5 folk man k\u00e4nde och folk man inte k\u00e4nde, hittade bekanta fr\u00e5n f\u00f6r mycket l\u00e4nge sedan och funderade p\u00e5 var i all v\u00e4rlden man sett ett visst ansikte tidigare. Rektorn stod l\u00e4ngst framme invid bl\u00e5sorkestern och tog den som ville h\u00e4lsa p\u00e5 henne i hand och tog emot g\u00e4sterna med gl\u00e4dje. Universitetskanslern var ocks\u00e5 d\u00e4r. Ett h\u00f6gt sorl visade att minst sjuhundra personer var ivriga och f\u00f6rv\u00e4ntansfulla. Programb\u00f6ckerna och presentationerna av huvudpersonerna l\u00e5g p\u00e5 vars och ens stol. De diskuterades naturligtvis ibland med ren och sk\u00e4r gl\u00e4dje och stolthet, ibland med en svag ton av f\u00f6rv\u00e5ning och f\u00f6rakt: \u201dHur kunde det komma sig att HAN\u2026? Han som minsann inte ens var i angr\u00e4nsande rum n\u00e4r den djupa tallriken uppfanns!\u201d
\nL\u00e5ngsamt satte sig alla medan bl\u00e5sorkestern spelade \u201dsamlingsmusik\u201d som tecken p\u00e5 att tiden var kommen. D\u00e5 var klockan faktiskt fem, precis som den skulle vara. Rektorn h\u00f6ll ett ganska kort tal. Det var riktat till de inbjudna, installandi och promovendi, statsmakt, finansi\u00e4rer, och det var mycket balanserat och mycket klokt.
\nProfessorsinstallationen gick till s\u00e5 att de nyutn\u00e4mnda kom upp p\u00e5 podiet fakultetsvis och flera i g\u00e5ngen om det var flera som skulle installeras. Rektorn h\u00f6ll ett kort tal till dem och gav var och en hans\/hennes utn\u00e4mningsbrev. En enda av installati, den nya professorn i baltiska spr\u00e5k, h\u00f6ll en installationsf\u00f6rel\u00e4sning p\u00e5 ungef\u00e4r tjugo minuter.
\nVarje fakultet hade sin promotor, som presenterade sig. Detta skedde dels p\u00e5 latin, dels p\u00e5 svenska, som hos oss. F\u00f6rst i varje fakultet utn\u00e4mndes hedersdoktorer och jubeldoktorer, eller de som disputerat f\u00f6r femtio \u00e5r sedan. Vanliga promovendi st\u00e4llde sig p\u00e5 podiet, flera i g\u00e5ngen. Damerna var if\u00f6rda sina balkl\u00e4nningar s\u00e5 det var inte bara h\u00f6gtidligt att vara med, det var ocks\u00e5 festligt. Promotor v\u00e4nde sig till var en med ramsan \u201daccipe pileam\u2026\u201d och r\u00e4ckte fram insignierna, f\u00f6r de allra flesta en lagerkrans, f\u00f6r n\u00e5gra en hatt och f\u00f6r alla doktorsdiplomet. Inga v\u00e4rjor! N\u00e4r varje \u201dsats\u201d f\u00e5tt sitt gick de till sina platser och n\u00e4sta grupp fick tecknen p\u00e5 sin v\u00e4rdighet. Efter varje fakultets promotion spelades en fanfar f\u00f6r just den fakultetens nya doktorer.
\nMusik markerade ocks\u00e5 scenbytena mellan de olika akterna i proceduren.
\nKlockan halv \u00e5tta var ceremonierna \u00f6ver och det fanns tid f\u00f6r mingel \u00f6ver mousserande vin. Man tr\u00e4ffades i rummen utanf\u00f6r Bl\u00e5 hallen och ute p\u00e5 trappan mot sj\u00f6n. Till musik t\u00e5gades till middagen som av\u00e5ts i godan ro i Gyllene salen. Ocks\u00e5 h\u00e4r var talen mycket korta, somliga roligare \u00e4n andra, somliga mer ber\u00f6rande \u00e4n andra. Maten var f\u00f6rst\u00e5s l\u00e4cker och s\u00e4llskapet mycket trevligt. Middagen avslutades under sakkunnig och fast ledning av n\u00e5gon som gav klara direktiv om vilka g\u00e4ster som f\u00f6rst skulle l\u00e4mna bordet. Till slut var det dans och sen gick b\u00e5ten hem till \u00c5bo.<\/p>\n
Vad har jag d\u00e5 l\u00e4rt mig? Att tiden f\u00f6r samling var tillr\u00e4ckligt l\u00e5ng f\u00f6r att man skulle hinna tr\u00e4ffa sina kollegor och v\u00e4nner, att ingen m\u00e4rkbart kom f\u00f6r sent, att man kan effektivera b\u00e5de installationer och promotioner \u2013 flera hundra utn\u00e4mningsbrev delades ut, att man kan g\u00f6ra en h\u00f6gtidlig fest l\u00e4ttsam genom kl\u00e4dsel, musikinslag och tonen i talen och av avv\u00e4pnande skratt n\u00e4r n\u00e5got g\u00e5tt lite fel, och att man inte beh\u00f6vde svettas som man l\u00e4tt g\u00f6r vid varmare v\u00e4derlek \u00e4n i september. Man tackar f\u00f6r en fin kv\u00e4ll.
\nKanske vi ocks\u00e5 hos oss kunde fundera p\u00e5 hur v\u00e5ra traditioner b\u00e4st kan bevaras men \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r\u00e4ndras i takt med tiden.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Stockholm stod i sitt vackraste h\u00f6stflor. Det var dags f\u00f6r professorsinstallation och promotion vid Stockholms universitet. Allt skulle g\u00e5 av stapeln i Stockholms stadshus, det vackra bygget fr\u00e5n 1923 vid stranden p\u00e5 Kungsholmen. P\u00e5 inbjudningskortet stod det att man f\u00f6rv\u00e4ntades sitta p\u00e5 sin plats tjugo minuter innan allt skulle b\u00f6rja. N\u00e5v\u00e4l, man kom i god […]<\/p>\n","protected":false},"author":453,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[],"class_list":["post-65","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ulrika-wolf-knuts"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/65","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/453"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=65"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/65\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":68,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/65\/revisions\/68"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=65"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=65"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=65"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}