F\u00f6r ungef\u00e4r tjugo \u00e5r sedan h\u00f6rde jag ett allvarligt uttalande om att universitetsv\u00e4rlden var en v\u00e4rld av konkurrens. En \u00e4ldre, mycket erfaren kollega visionerade och sa att man m\u00e5ste kunna s\u00e4lja sig sj\u00e4lv och det man gjort f\u00f6r att lyckas i framtidens universitet. Han sa mycket annat ocks\u00e5 under v\u00e5r promenad, men det jag speciellt minns \u00e4r svaret p\u00e5 min tvekande kommentar \u201dEn god sak talar v\u00e4l f\u00f6r sig sj\u00e4lv?\u201d Svaret blev: \u201dJa, om den \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra.\u201d<\/p>\n
Vad betyder det? Vad betyder det att vara tillr\u00e4ckligt bra? Efter det samtalet har konkurrensen om pengar f\u00f6r forskning \u00f6kat betydligt och d\u00e4rigenom har ocks\u00e5 evalueringen av forskningsplaner och ans\u00f6kningar om pengar f\u00f6r projekt raffinerats. Det \u00e4r v\u00e5ra egna kollegor som bed\u00f6mer om v\u00e5r forskning \u00e4r v\u00e4rd att satsa p\u00e5, om den \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra. Men hur kan man veta om ett projekt \u00e4r bra? Kriterierna \u00e4r f\u00e4rdigt formulerade av dem som utlyser forskningsmedel. Uppfyller man inte dem s\u00e5 som de \u00e4r definierade redan i annonsen om tillg\u00e4ngliga pengar har man ingen chans. Ens forskning \u00e4r d\u00e5 inte tillr\u00e4ckligt bra, man f\u00e5r inga pengar och d\u00e4rigenom \u00e4ventyras ens chans att f\u00e5 en befattning vid universitetet, f\u00f6r f\u00f6rm\u00e5gan att skaffa externa medel bed\u00f6ms som vilken merit som helst. N\u00e4r man forskar g\u00e4ller det allts\u00e5 att b\u00f6ja sig, att omformulera sig, att kanske rentav skifta fokus f\u00f6r det man g\u00e4rna vill ha reda p\u00e5 f\u00f6r att passa penningbeviljarnas \u00f6nskem\u00e5l. Detta kallas fri forskning.<\/p>\n
Det \u00e4r som sagt v\u00e5ra egna kollegor som avg\u00f6r om v\u00e5rt projekt \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra. Det \u00e4r ocks\u00e5 v\u00e5ra egna kollegor som avg\u00f6r om ett manuskript till en artikel \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra. Hur kan de veta det? Det som kan g\u00e5 att v\u00e4ga och m\u00e4ta kan man kanske bed\u00f6ma. Man kan kanske genom ett upprepat experiment under samma f\u00f6ruts\u00e4ttningar som det som beskrivits i ans\u00f6kan verifiera eller falsifiera hypotesen. Men hur kan man i vetenskaper som bygger p\u00e5 tolkning avg\u00f6ra om en projektplan \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra? Varf\u00f6r \u00e4r min tolkning s\u00e4mre \u00e4n din eller din riktigare \u00e4n min? Dessutom finns alltid risken att ett planerat projekt \u00e4r alltf\u00f6r v\u00e5gat. G\u00e5r ens projekt eller ens artikelmanus utanf\u00f6r forskningskonvenansens gr\u00e4nser kan det bli tummen ner. Konvenansen kr\u00e4ver att en forskare ska g\u00f6ra s\u00e5dant arbete d\u00e4r bed\u00f6marna k\u00e4nner igen sig. \u00c4r man alltf\u00f6r fantasirik eller intuitiv kan det bli ett nej. Kommer man alltf\u00f6r n\u00e4ra det som den bed\u00f6mande kollegan ser som sitt eget sk\u00f6tebarn kan det ocks\u00e5 g\u00e5 illa. D\u00e5 \u00e4r forskningsprojektet eller utkastet kanske vetenskapligt alldeles utm\u00e4rkt men inte tillr\u00e4ckligt bra av andra, dunkla, orsaker. Detsamma g\u00e4ller om kollegan har en favoritteori eller favoritmetod som skribenten helst borde anv\u00e4nda f\u00f6r att vara tillr\u00e4ckligt bra. Ska hen d\u00e5 bygga om sin artikel till n\u00e5got helt annat \u00e4n hen fr\u00e5n b\u00f6rjan sj\u00e4lv avsett?<\/p>\n
Hur bed\u00f6mer man vad som \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra med h\u00e4nsyn till tid och rum? N\u00e5gonstans i v\u00e4rlden kan forskningen kring ett visst tema vara utt\u00f6mmande och befinna sig i ett s\u00e5dant skede att \u201dallt\u201d \u00e4r sagt. Men annanstans kan temat vara helt outforskat och borde d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5 st\u00f6d. \u00c4r det s\u00e4kert att bed\u00f6marna f\u00f6rst\u00e5r detta? Idag kanske n\u00e5gon enskild individ p\u00e5 sin fritid g\u00f6r forskning om n\u00e5got specifikt som v\u00e4ckt hens nyfikenhet trots att hen \u00e4r\u00a0fullt medveten om att hens tema definitivt inte skulle f\u00e5 pengar f\u00f6r\u00a0att det anses vara helt inaktuellt.\u00a0Ett tiotal \u00e5r senare blir temaomr\u00e5det igen intressant, kanske f\u00f6r att andra hittat nytt material eller f\u00f6r att det blivit ett mode att till\u00e4mpa en viss metod eller teori \u2013 och pl\u00f6tsligt \u00e4r den gammaldags, dammiga, f\u00f6rlegade analysen h\u00f6gaktuell. D\u00e5 visade det sig att den idag kunde vara mera \u00e4n tillr\u00e4ckligt bra. Som vi ser finns det en subjektiv komponent i v\u00e5rt system f\u00f6r att avg\u00f6ra vad som kan f\u00e5 finansiering och kunna publiceras. Denna komponent har s\u00e4kerligen alltid funnits. Men m\u00e5nne den som f\u00f6re referee-systemet skrev f\u00f6r ett visst forum gjorde ett grundligare arbete \u00e4n nu?<\/p>\n
Idag har man en k\u00e4nsla av att sj\u00e4lva hantverket f\u00f6rsummas d\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga av de texter som n\u00e5r en referee-person har en s\u00e5dan kvalitet att publicering \u00e4r helt ot\u00e4nkbar. Kan det vara s\u00e5 att referee-systemet har lett till att f\u00f6rfattarna slarvar med arbetet f\u00f6r att det vet att de efter att n\u00e5gra referees sett texten \u00e4nd\u00e5 blir tvungna att skriva om sin artikel \u00e4nnu ett par g\u00e5nger och det ofta enligt diametralt motsatta \u00f6nskem\u00e5l? F\u00f6rfattaren ids helt enkelt inte g\u00f6ra sitt arbete f\u00e4rdigt f\u00f6r hen vet att det \u00e4nd\u00e5 inte duger f\u00f6rr\u00e4n det likriktats tillr\u00e4ckligt. Fr\u00e5gan \u00e4r d\u00e5 vilken nytta s\u00e5dan forskning har som bara bygger vidare p\u00e5 redan accepterade r\u00f6n och som ett korollarium f\u00f6ljer fr\u00e5gan hur det n\u00e5gonsin ska vara m\u00f6jligt att f\u00f6ra fram helt nya id\u00e9er. Ansatser till s\u00e5dana m\u00e5ste bed\u00f6mas av storsinta, v\u00e4lp\u00e5l\u00e4sta kollegor utan egna trasor i byken. Ansvaret f\u00f6r att hitta dem och engagera dem ligger helt hos redakt\u00f6rerna som ocks\u00e5 m\u00e5ste vara tillr\u00e4ckligt storsinta och v\u00e4lp\u00e5l\u00e4sta f\u00f6r att alls bry sig om att s\u00f6ka reda p\u00e5 l\u00e4mpliga referees.<\/p>\n
Vad \u00e4r \u201dtillr\u00e4ckligt bra\u201d? Den fr\u00e5gan kan inte besvaras f\u00f6r den beror s\u00e5 mycket p\u00e5 omst\u00e4ndigheterna. Men den \u00e4r farlig f\u00f6r den kan ocks\u00e5 leda tankarna till fr\u00e5gan \u201dvem \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra?\u201d Den fr\u00e5gan \u00e4r sv\u00e5r att brottas med f\u00f6r den som inte har ett gott sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och den som har det \u00e4r ofta f\u00f6rblindad av det. Den fr\u00e5gan ligger ofta implicit till grund f\u00f6r hur man fattar beslut om vem som ska anst\u00e4llas och har en b\u00e4rvidd som vida \u00f6verstiger vad<\/em> som \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra. Kanske det \u00e4nd\u00e5 har blivit humanare p\u00e5 detta omr\u00e5de, d\u00e5 man inte bara s\u00f6ker kompetens utan ocks\u00e5 l\u00e4mplighet f\u00f6r en alldeles speciell befattning eller uppgift. Men om man s\u00e5gar forskares arbete f\u00f6r att det just nu, just h\u00e4r inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt bra har man en alltf\u00f6r sn\u00e4v och inskr\u00e4nkt livsinst\u00e4llning.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r ungef\u00e4r tjugo \u00e5r sedan h\u00f6rde jag ett allvarligt uttalande om att universitetsv\u00e4rlden var en v\u00e4rld av konkurrens. En \u00e4ldre, mycket erfaren kollega visionerade och sa att man m\u00e5ste kunna s\u00e4lja sig sj\u00e4lv och det man gjort f\u00f6r att lyckas i framtidens universitet. Han sa mycket annat ocks\u00e5 under v\u00e5r promenad, men det jag speciellt […]<\/p>\n","protected":false},"author":453,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[10],"tags":[],"class_list":["post-97","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-ulrika-wolf-knuts"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/97","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/users\/453"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=97"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/97\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":182,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/97\/revisions\/182"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=97"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=97"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/kanslersblogg\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=97"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}