Jag k\u00e4nner att jag levar i flera v\u00e4rldar. Om det \u00e4r en rikedom eller ett kaos beror v\u00e4l mest p\u00e5 dagen eller sinnesst\u00e4mningen: ibland berikande, ibland frustrerande.<\/p>\n
I en av mina v\u00e4rldar fick jag i en utm\u00e4rkelse:\u00a0Utn\u00e4mnd till \u00e5rets handledare vid \u00c5bo Akademi 2014.<\/em> \u00d6verraskningen var stor, rent personligen blev jag lika f\u00f6rbryllad som barnsligt smickrad. Jag? Varf\u00f6r? Vem har valt?<\/p>\n N\u00e4r jag ins\u00e5g att valet gjorts utifr\u00e5n kommentarer som studeranden vid \u00c5A gjort i den \u00e5rliga studentbarometern utan att veta om att deras kommentarer skulle bidra till att n\u00e5gon f\u00e5r en utm\u00e4rkelse, k\u00e4ndes det, om m\u00f6jligt, \u00e4nnu b\u00e4ttre. N\u00e5gon hade liksom tjuvtittat p\u00e5 den vardagliga verksamheten i min lilla v\u00e4rld d\u00e4r jag bereder tid f\u00f6r att samtala och diskutera med studeranden om deras p\u00e5g\u00e5ende avhandlingsprojekt.<\/p>\n N\u00e4r den k\u00e4nslom\u00e4ssiga stormen inom mig bedarrat n\u00e5got slogs jag en insikt som inte borde vara m\u00e4rklig, men som jag uppfattar som m\u00e4rklig. Varf\u00f6r talar vi l\u00e4rare som s\u00e4llan om erfarenheten och kompetensen att handleda studerande och doktorander? Vi har s\u00e5 sm\u00e5ningom l\u00e4rt oss att anv\u00e4nda olika pedagogiska och didaktiska id\u00e9er i undervisningen, men oftast handlar det d\u00e5 om kontaktundervisning, inte om handledning, inte om att sitta ensam med en studerande\/doktorand och samtala om hens f\u00f6rs\u00f6k att komma tillr\u00e4tta med den akademiska stilarten.<\/p>\n Alla som kommit till en position d\u00e4r man har privilegiet att handleda n\u00e5gon annan har sj\u00e4lva blivit handledda. Lite m\u00e4stare- ges\u00e4ll stuk \u00f6ver det hela, allts\u00e5 \u2013 \u00e4ven om sj\u00e4lva termen handledning ger en missvisande bild av vem som \u00e4r aktiv och passiv i kosntellationen. Vi har \u00e5tminstone den erfarenheten att falla tillbaka p\u00e5, och tanken \u00e4r v\u00e4l likartad som n\u00e4r man blir f\u00f6r\u00e4lder: man vet vad det \u00e4r att bli fostrad och man har sin glasklara bild av hur man b\u00e5de vill vara och inte vill vara i den rollen.<\/p>\n Men tystnaden kring hur vi g\u00f6r n\u00e4r vi handleder \u00e4r sl\u00e5ende. Jag har i alla fall inte \u00e4nnu h\u00f6rt om f\u00f6rslag till \u201dbest practices\u201d n\u00e4r det g\u00e4ller handledarkompetensen. Samtalen kolleger emellan ekar med sin fr\u00e5nvaro. Alla l\u00e4rare f\u00f6rv\u00e4ntas liksom bara kunna handleda.<\/p>\n N\u00e4r jag f\u00f6r ett antal \u00e5r sedan gick kursen i universitetspedagogik hade vi ett delmoment d\u00e4r vi fick feed-back p\u00e5 en handledningssituation. Jag har haft b\u00e5de nytta och gl\u00e4dje av den sessionen i mitt handledarskap, \u00e4ven om den k\u00e4ndes sv\u00e5r att just d\u00e5 hantera. K\u00e4nslan av en intimitetsgr\u00e4ns fanns med redan d\u00e5, och jag tror inte jag \u00e4r den enda som k\u00e4nner av den.<\/p>\n Handledarskap handlar om att utveckla ett ledarskap och att introducera en forskningstradition, men minst lika mycket om att ing\u00e5 i en relation med \u00f6msesidigt f\u00f6rtroende som drivkraft. En relation \u00e4r inte alltid \u00f6ppen f\u00f6r vilken exponering som helst. Den lever \u2013 som alla relationer \u2013 med varierande grad av intensitet, n\u00e4rhet och distans. L\u00e4gger man d\u00e4rtill Barbara Czerniawskas handledarerfarenhet som hon sj\u00e4lv sammanfattar i orden: handledare \u00e4r b\u00e5de terapeut och bokredakt\u00f6r (i Lars Stranneg\u00e5rd (red.): Avhandlingen. Om att formas till forskare<\/em>, Studentlitteratur 2003), blir engagemanget \u00e4n mer intimt, i betydelsen h\u00f6gst personlig.<\/p>\n Samtidigt \u00e4r varje handledarskap insatt i en komplex kontext av maktkomponenter med riskpotential och f\u00f6rv\u00e4ntanshorisonter som kan bli mer eller mindre orealistiska \u2013 fr\u00e5n b\u00e5da h\u00e5llen. Riskpotentialen och mindre lyckade erfarenheter talar starkt f\u00f6r ett behov av \u00f6ppenhet och arenor f\u00f6r samtal om handledarskap. Studeranden och doktorander f\u00f6r sinsemellan s\u00e5dana samtal och den den akademiska folkloren \u00e4r full med anekdoter, men det seri\u00f6sa samtalet handledare emellan tycks sv\u00e5r.<\/p>\n Vi landar i en sp\u00e4nningsfylld situation av exponeringsskr\u00e4ck och exponeringsbehov. En diskussion om handledningskompetensen beh\u00f6ver bevara respekten f\u00f6r denna dubbelhet. Det finns en \u201dtyst kunskap\u201d (Polanyi) som ing\u00e5r i traditionsf\u00f6rmedlingen, men tyst kunskap f\u00e5r inte handla om kunskap som tystats ner.<\/p>\n Jag tror fr\u00e5gan \u00e4r alltf\u00f6r viktig f\u00f6r enbart \u00f6verl\u00e5tas till anekdoternas alltf\u00f6r lockande v\u00e4rld. Vad vill du ber\u00e4tta?<\/p>\n Mikael Lindfelt<\/p>\n Akademilektor i systematisk teologi<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag k\u00e4nner att jag levar i flera v\u00e4rldar. Om det \u00e4r en rikedom eller ett kaos beror v\u00e4l mest p\u00e5 dagen eller sinnesst\u00e4mningen: ibland berikande, ibland frustrerande. I en av mina v\u00e4rldar fick jag i en utm\u00e4rkelse:\u00a0Utn\u00e4mnd till \u00e5rets handledare vid \u00c5bo Akademi 2014. \u00d6verraskningen var stor, rent personligen blev jag lika f\u00f6rbryllad som barnsligt […]<\/p>\n","protected":false},"author":444,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[59],"tags":[32,46,17,6,67,31],"class_list":["post-603","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arets-larare-och-handledare","tag-handledning","tag-kompetensutveckling","tag-larande","tag-undervisningsmetoder","tag-universitetspedagogik","tag-utbildningskvalitet"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/603","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/444"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=603"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/603\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":606,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/603\/revisions\/606"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=603"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=603"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/lararbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=603"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}