Kontinuerlig utbildning och utbildningsexport

Christina Nygren-LandgärdsDet nya begreppet i den finländska utbildningsvärlden denna höst är kontinuerligt lärande eller det mer kända ”jatkuva oppiminen”. Undervisnings- och kulturministeriet har utlyst 30 miljoner för utvecklingsarbete som stöder verksamhet som syftar till kontinuerligt lärande vid universiteten. Ministeriet har också definierat regionala bristområden, d.v.s. vilken kunskap och kunnande det råder brist på i form av arbetskraft inom vilka regioner. Då det gäller Egentliga Finland och Österbotten råder det bl.a. brist på IT kunnigt folk och personer som har hand om olika aspekter i samband med SOTE-processen.

Arbetet tar inte slut, men det ändrar form skriver UKM i sin rapport Jatkuvan oppimisen Suomi och hänvisar till OECD analyser. Bland annat artificiell intelligens kommer att medföra en snabb förändring av arbetsuppgifter inom en del sektorer och UKM frågar sig om det egentligen är så att det i förändringsprocessen föds mer nytt arbete då det gamla försvinner. Hur det än är blir måste vi få till ett nytänk då det gäller relationen studier och arbetsliv.

Vid Åbo Akademi är vi beredda på förändringar i och med den nya utbildningsstrukturen på kandidat- och magisternivån. Utbildningsstrukturen uppmuntrar till mångsidiga studier och profilering i linje med läggning och intresse. Utbildningsstrukturen möjliggör även studieinslag med hög samhälls- och arbetslivsrelevans och nya grepp såsom digitalisering och artificiell intelligens.

I samband med UKMs satsning på kontinuerligt lärande har vi tagit fram en modell för hur Åbo Akademi dels kunde få bättre samarbete med samhälle och näringsliv i sin utbildningsverksamhet, dels ta fram nya studiehelheter för kontinuerligt lärande och i förlängningen utveckla utbildningspaket för försäljning. För att utveckla innehållet i modellen vill Åbo Akademi samarbeta med andra högskolor särskilt Turun yliopisto och Vaasan yliopisto. Genom att universiteten bidrar med sina styrkeområden kan vi skapa flerspråkiga utbildningshelheter för särskilt Västra Finlands behov av kontinuerligt lärande. Särskilt inom det sociala området och hälsovårdsområdet är betjäning på det egna modersmålet av stor vikt.

För att våra utbildningar inte bara ska hänga med samhällsutvecklingen utan vara i frontlinjen av utvecklingen behöver vi ha mer samverkan med samhälle och näringsliv. Detta kunde ske genom att till varje utbildning ansluta en referensgrupp av externa experter som ger impulser till nya inslag och kan samverka med universitetet t.ex. då det gäller praktikplatser och utvecklingsprojekt men även personalens möjligheter att genom interaktion känna till näringslivets behov och samtidigt förbättra sina egna kunskaper om olika nya arbetsuppgifter.

Åbo Akademi har ett aktivt Center för livslångt lärande som har lång erfarenhet av samhällskontakter, utvecklingsprojekt och försäljning av utbildning. De nya utbildningssatsningarna kan byggas upp så att de förutom att de kan vara en del i den ordinarie utbildningen även kan säljas som studiehelheter eller utbildningar till personer i arbetslivet i Finland eller till andra länder. Här finns utrymme för att ta tillvara CLLs kunnande i uppbyggnaden av utbildningsarrangemang och utbildningsförsäljning.

Försäljning av utbildning är för övrigt ännu bara i barnskorna vid Åbo Akademi. Men tack vare sin ämnesbredd, placering i Norden och internationella kontakter kunde Åbo Akademi utveckla denna verksamhet betydligt. Vi vet att många i personalen kontinuerligt kontaktas i frågor om utbildningsexport, men det har inte funnits ett system för hur dylika ärenden ska behandlas, varför frågor om samarbete inte alltid har lett till resultat. Numera är Åbo Akademi delägare i Finland University och kan därigenom få administrativt stöd inte enbart för internationell marknadsföring, men också för försäljning av studiehelheter eller utbildning. För samarbetet med Finland University ska Åbo Akademi under denna vinter bygga upp en fungerande struktur som hjälper ämnen och utbildningar att komma igång med utbildningsförsäljning och -export.

Nu väntar vi på UKMs beslut om finansiering av utveckling av kontinuerligt lärande och hoppas på det bästa.

Ha en riktig skön fortsättning på hösten!

Christina Nygren-Landgärds,
Vicerektor för utbildning

 

Sommarhälsningar | Summer greetings

*** in English below ***

Mikko HupaBästa personal, sommaren är här.

Halva jubileumsåret har gått, vi fortsätter 100-årsfirandet med en intressant demokratidiskussion på SuomiAreena i Björneborg i juli och ett framtidsseminarium i Åbo i oktober. Jag är glad att många av er har deltagit i jubileumsårets evenemang hittills, hoppas också i fortsättningen!

Det här året har gett goda resultat. Prognosen för antalet grundexamina är god och antalet publikationer verkar stiga. Det är resultat som vi alla kan och ska vara stolta över. Det är bra jobbat!

Samtidigt är jag medveten om att för många av er har jubileumsåret inneburit extra arbete, en hel del fler möten och arrangemang av olika slag – inte minst inför och under öppet hus-dagen och promotionen som engagerade många av oss. Ett högre antal examina har för många av er under hela läsåret inneburit mera jobb i form av undervisning, handledning och administration av olika slag och likaså kräver ett ökat antal publikationer mer jobb. Vi har alla under några års tid nu känt av de nedskärningar som gjorts för att balansera vår arbetsplats ekonomi – det är en tung börda, som man inte orkar bära hur länge som helst.

Åbo Akademis chefsdagar i mitten av juni fokuserade på personalens ork. Hur kan vi som chefer hantera att många inom personalen känner sig trötta och överbelastade? Vilka metoder ska vi ta till för att klara av att lyssna och förstå vilka problem som behöver åtgärdas? Och hur ska vi chefer själva strukturera vårt jobb för att orka? Under två dagar hittar man inte svar på alla frågor men diskussionerna var givande och arbetet kring detta fortsätter under personalservice ledning i höst. Vi har hörsammat problemen, tar dem på allvar och vill verkligen jobba för att lösa dem. Jag vill att Åbo Akademi ska vara en lockande arbetsplats där personalen mår bra. Och jag vill att vi tillsammans jobbar för att uppnå detta.

Jag önskar var och en av er en skön och stressfri sommar. Njut av ledigheten!

Mikko Hupa
Rektor


Mikko HupaDear colleagues – the summer is here!

After the first half of the ÅAU 100 jubilee year, we are continuing the celebration. In July, we will contribute to a panel discussion on democracy at the SuomiAreena in Pori, and in October, a seminar on topics related to the future will be held in Turku. It makes me very happy to see that so many of you have participated in the jubilee year events and hopefully you will enjoy the rest of the year as well!

The past academic year has yielded good results. The number of graduates is expected to be good, and the number of publications seems to be increasing. We can and should be proud of these results. It’s truly a job well done!

At the same time, I can also see that the jubilee year has meant a lot of additional work for many of you, with extra meetings and tasks related to the arrangement of events, such as the open house days or the doctoral conferment. Similarly, the increasing number of degrees and publications is reflected in an extra workload related to teaching, supervision and administrative duties. Over the past few years, we all have experienced the impact of the budgetary cuts that have been necessary to balance the finances of our shared workplace – a burden of that sort cannot be tolerated for too long.

Held in mid-June, the meeting of supervisors and managers at Åbo Akademi University focused on the coping of personnel. How can we, as supervisors and managers, respond to the fact that so many employees feel exhausted and overburdened? What methods should we apply to be able to hear and understand which problems need to be dealt with? And how will we arrange our own jobs in terms of coping? It was not possible to answer all these questions during a two-day meeting, but the discussions were fruitful and the issues will be further considered during the autumn under the guidance of HR services. We are aware of the situation and we will do our best to face the problems head on and find solutions. I would like Åbo Akademi to be an attractive workplace that ensures the well-being of its personnel. My hope is that we will all work together to achieve this goal.

I wish you all a beautiful and stress-free summer. Enjoy this time off!

Mikko Hupa
Rector

”Accipe traditio” anno 2018

Mikael LindfeltLåt mig ge ett råd för en middagskonversation. Ibland behöver man ha en repertoar med idéer och samtalsämnen för att kunna framstå som en intressant middagsgäst, därav mitt råd. Egentligen är rådet riktat till alla personer med lite längre tids kontaktyta med vårt universitet och Alma Mater. Inled en diskussion med frågan: vad har följande personer gemensamt: Konung Carl XVI Gustaf av Sverige, Paavo Lipponen, Urho Kekkonen, Martti Ahtisaari, Roger Broo, och Tove Jansson?

Fundera på det en stund.

Jag kan väl föreställa mig hur ditt bordssällskap tar dej på allvar och försöker hitta ett nästintill osynligt mönster. Kombinationer av ärevördiga namn ter sig närmast godtycklig. Lägg till namn som Amos Andersson, John Vikström, Herman Lindqvistoch Yrsa Steniusså håller du dej fortfarande på den gemensamma nämnarens grund, men lyckas antagligen föra ditt bordssällskap ett steg närmare den totala förvirringen.

Ta sats, ett djupt andetag och förbered dej på en förklaring med glimten i ögat: ”Detta är några av de personer som förbundit sig att vara ambassadörer för Åbo Akademi, dessa personer är nämligen några av de hedersdoktorer som Åbo Akademi valt att promovera under sin 100-åriga historia”.

Förvirringen upplöst, insikten skapar möjligtvis både perspektiv och respekt. Ett av de mest intressanta namnen är faktiskt ärkebiskop emeritus John Vikström – han är såväl doktor som hedersdoktor och jubeldoktor vid Åbo Akademi.

Ett universitet som Åbo Akademi är i detta avseendet är rätt märklig arbetsplats och hållplats för unga personer. Dessa ritualer som ingår i och omgärdar verksamheten, utbroderande verksamheten, ja tillförande lite förtrollning, faktiskt. De riter som fortfarande omhuldas och praktiseras vid Åbo Akademi – inskriptioner, disputationer, promotioner – har sina anor från 1640-års Åbo Akademi som i sin tur är övertagna från det universitet som ärkebiskop Jakob Ulfsson grundade 1477, nämligen Uppsala universitet.

När vi vid Åbo Akademi än en gång förbereder oss för promotionsfesten om exakt en vecka, den 25 maj 2018, och när vi än en gång rituellt och högtidligt överräcker insignier och diplom till kompetenssprängda personer i festkläder, sätter vi även de vackraste kläder på den förkroppsligade kunskapstörst som är drivkraften i vetenskapens vardagstempel.

Låt mig brodera in tanken ett varv till: Promotionsaktens värdiga men ack så ensidiga latinska formel ’Salve!’ ’Accipe pileum, accipe gladium, accipe diploma’ är endast en detalj i en större rituell inramning som binder samman såväl horisontellt olikartade kunskapstraditioner som longitudinellt åtskilda kontexter till en föreställd enhet, där det gamla sambandet mellan ’uni-versitet’ och ’uni-versum’ föreställs verklig. Ja, se där, där är kunskapstraditionens liturgiska kärna.

Åbo Akademis liturgiska traditioner har ett element som för mig ter sig lika estetiskt tilltalande som symboliskt störande. Jag tänker nu på Axel von Kothens dedikation till Carl Gustav Mannerheim i kompositionen Vår Höfdingsom i Åbo Akademis liturgi etablerat sig som processionens ingångsmusik. Att musiken i min historiska fingertoppskänsla sammanbinds med Mannerheims intåg i Helsingfors den 16 maj 1918 och utgör en given historisk-symbolisk kontrast till de tyska styrkornas fest i staden några veckor innan må ha sin historiska rätt – och barlast.

När jag däremot bläddrar i raden av eminenta personer som genom åren promoverats till hedersdoktorer vid vårt universitet blir jag helt förbluffad av den historiska kaskaden. Till min fasa upptäcker jag nämligen att den första kvinnan, Sigrid Nikula som kunde titulera sig hedersdoktor (i teologi) vid Åbo Akademi fick sina insignier först år 1974, och att kvinnorna är väldigt få och väldigt förfördelade ända fram tills … ja, år 2018. Att Tove Jansson var den andra kvinnan 1978 tröstar inte knyttet i mig alls. Proportionen i klassen hedersdoktorer under de gångna 100 åren är nämligen 209 – 25 (fördel ’höfding’) – det är inte endast en historisk synvilla.

Så, jag saluterar därför 2018-års promotion som den första med en anständig könsbalans i Åbo Akademis historia. I framtiden kan vi skriva bättre historia.

Säg sedan att ritualer inte spelar roll.

Accipe traditio.

 

Vi är mer än våra älsklingsrätter

Fritjof SahlströmDet är maj, och jag tänker på julbord. På kålrotslåda, rosolli och rödkål. På rosolli. På om rosollin egentligen borde kallas sillsallad. Fast den inte innehåller någon fisk.

Det är inte den sena vårens fel. Anledningen är att vi vid min fakultet har påbörjat ett ganska omfattande arbete med att se över och utveckla vår undervisning och forskning. Det är ett roligt uppdrag för den som leder arbetet. Alltså för mig.

Men ibland känns det som att simma i överkokt lutfisk. Lite som i mina utvidgade familjer när vi i något skede av höstarna försöker fundera över vem som skall äta julbord var, och vad som då skall serveras. Behöver vi den italienska salladen? Är det någon som skulle sakna rödkålen? Tänk om vi den här gången skulle skippa skinkan? Det slutar alltid med att allt är med. Svågern vill verkligen ha sin skinka. Och gammelmormor vill ha italiensk sallad. Hon lever i och för sig inte längre. Men ändå. Inte kan vi ju ta bort den så där bara.

Allt framstår som viktigt. Och eftersom alla vill ha just sina egna rätter är det klokast att bara sitta tyst. För vad finns det för garantier för att resten av min släkt också flexar om jag börjar gå med på att det kanske blir en jul i år också om lutfisken inte är med? Så i december står vi därför på varsitt håll och muttrar om att nu blev det så här i år igen. För lite tid, för små kylskåp och för mycket mat. För dyrt.

Man skall inte dra metaforer för långt. De överförenklar och förvränger verkligheten, som har en tendens att vara långt mera komplex och mångbottnad än bilden av den. Jag förstår alltså att det är skillnad mellan den verksamhet vi bedriver vid Åbo Akademi, och familjens julbord. Men ibland kan bilder vara ett sätt att försöka nå samsyn om vad det är för typ av process man skall ge sig in på. Lite lättsam gemensam distans som kan vara till hjälp när det svåra jobbet börjar på riktigt. Och på vissa sätt är det faktiskt så att en del av det vi håller på med vid ÅA har karaktären av ett överdådigt julbord.

Älskat och uppskattat, tryggt och årligen återkommande, men med ökande men outtalade farhågor hos många av oss om att fler och fler kanske kommer att göra som kusin Melker och flyga söderöver, bort från allt vad bjudning är, när julens ledigheter närmar sig.

Jag tror att det är läge att se mig själv och min lutfisk i spegeln, och gå med på att åtminstone diskutera vad det är vi håller på med, för vem vi gör det, och vad av det som är viktigast.

Jag kan också ge ett tips: gör inte det här förändringsarbetet helt exakt som jag försökt göra det under min korta tid som dekanus, nämligen under tidspress, från toppen och neråt, och med otillräcklig tydlighet om att målet inte är att på sikt ersätta hela julen med någon annan okänd och än så länge hemlig högtid, utan om att göra det möjligt att ha råd och tid att vara tillsammans utan att alla upplevda måsten gör att man går på knäna när det väl är dags att sätta sig till bords. Skall julbordet bli annorlunda i år måste vi börja prata om det i tid. Före midsommar. Alltså ungefär nu.

Och i de svåra diskussionerna om prioriteringar tror jag också att det är viktigt att påminna sig om att bara för att just den egna sillen eller skinkan eller lådan inte är med nästa gång så är alla gäster välkomna och behövda. Vi är mer än våra älsklingsrätter. Och jag tror att vi kommer  märka att när vi väljer bort och skapar utrymme så finns det så småningom också rum för nytt, och tid och ork och vilja att ta tag i det.

Om E-tenter – från ”so last century” till 2018

Malin BrännbackFick i veckan ett brev från Studentkåren där man önskar med emfas att vi vid ÅA skulle gå inför E-tenter i betydligt större utsträckning. Det var ett långt brev där man argumenterade synnerligen förtjänstfullt för sin sak.

För det första kan jag konstatera att man inom många ämnen vid FSE använder helt andra former av examination än tenter – e-tenter eller analoga. Åsikterna om e-tenter är tudelad. Det finns de som tycker att e-tenter och hemtenter är strålande. Och så finns de som likställer e-tenter och hemtenter med ”att man daltar” med studenterna, där logiken verkar vara den, att e-tenter och hemtenter är på något sätt lättare. Sen har vi också de som gärna skulle ta i bruk e-tenter men eftersom matematiska beräkningar ännu inte riktigt låter sig göras problemfritt, så blir det analoga tenter. Detta teknologiska hinder måste rimligtvis få en lösning senast nästa vår då också matematiken i studentskrivningarna skrivs (räknas) på dator. Senast då måste väl universiteten också ha tillgång till denna nymodighet.

Som jag uppfattar situationen har vi dels en utmaning att bearbeta attityder, som i min värld verkar direkt felaktiga. Har svårt att förstå hur en e-tent skulle bli lättare än en analog bara för att den är e. Det är väl frågorna i tenten som fastställer svårighetsgraden – har jag trott. En hemtent kan riktigt väl konstrueras så, att fastän den är materialbaserad ingalunda alls behöver bli ”som en picknick i det gröna” (=lätt/lättare). Måhända kan man rentav med tenten simulera en problemlösningssituation som liknar den verklighet som studenten går in i efter examen. En verklighet som inte bygger på memorering utantill utan förmåga till on-line-på-plats-och-ställe-problemlösningutgående från tillbudsstående material, där lösningen skall levereras inom utsatt tid – som oftast är knapp.

De studenter som påbörjat sina studier och som i höst påbörjar sina studier kommer ur en värld där ”läppäre” är vardag. Inte sitter de med häften som vi gjorde – de har allt på google docs eller iCloud. De har redan under sin gymnasietid skrivit det mesta elektroniskt. Rutigt konceptpapper och blyertspenna är inte modernt utan direkt som studenterna uttrycker det ”so last century”. Vi har all orsak att försöka framställa oss som ett modernt universitet och det inkluderar e-tenter i den mån vi ännu examinerar med tenter.

Men, nu kvarstår ett problem som kan bli ett riktigt hinder. Nämligen, vi har ingen egen infrastruktur för detta vid ÅA. Jo men vi får använda TYs utrymmen! Men vet ni, TYs utrymmen räcker inte till! Det har vi erfarenhet av redan nu. Vi hade kursen ekonomisk filosofi som skulle tenteras av 94 stycken och det var en 4 timmars e-tent. Det blev en rejäl utmaning att förverkliga detta. Om vi lyckas med att bearbeta attityderna (vilket vi måste) har vi plötsligt ”horder” av studenter som behöver utrymmen för att göra sina tenter e. Det sägs att det ska komma något i det nya Juslenia, men det huset är än så länge bara planer på pappret om dock godkända. Jag talar – och Studentkåren – om NU! Inte om några år. Ifall ÅA inte fixar infrastrukturen i Åbo och Vasa, får vi finna oss i att vara so last century. Och då ska vi förstå att digital infra (avsaknaden av) också är en oberoende variabel i studentens beslutsmodell för val av studieplats. Ärendet är alltså angeläget, precis som Studentkåren framför.

Vi har all orsak att fira

Texten har publicerats tidigare i Vasabladet som den första i en serie kolumner skrivna av Åbo Akademis professorer i Vasa.

Göran DjupsundÅbo Akademi fyller 100 år, – imponerande! Själv fick jag i dagarna veta att jag skall få en ”präniko” för 40 års arbete vid ÅA, – konfunderande! Jag vet att ”time flies” men slås ändå av att åren flaxar iväg med en sådan hastighet.

För ÅA:s del har seklet inneburit en utveckling från ett litet, vid starten regionalt universitet i Åbo till det i flera avseenden breda finlandssvenska universitet vi är idag. Ett universitet som säkrar tillgången till högst kompetenta, svensk- och tvåspråkiga akademiker inom de mest skiftande arbetsområdena, som bär upp finlandssvensk kultur, som utgör Svenskfinlands största äktenskapsmarknad, som värnar om de nordiska kontakterna och som på många områden ligger i den internationella forskningens framkant. Självfallet har vi utmaningar och brister inom ÅA, saker att förändra och förbättra, men detta jubileumsår kan vi gott tillåta oss att fira den utveckling och de framgångar de gångna 100 åren medfört.

Under mina egna dryga 40 år vid ÅA låg studierna och startsträckan i arbetet i Åbo men lejonparten av min akademiska karriär har jag sedan 1986 haft i Vasa. Därmed har jag haft nöjet att vara med och se och arbeta för att ÅA i Vasa utvecklats från, förenklat sagt, en inte särdeles stor lärarutbildningsenhet till en nog så stor och bred akademisk enhet. Pedagogernas syskonskara har vuxit med hälsovetenskap, statskunskap, utvecklingspsykologi, socialpolitik, demografi och sist men inte minst energiteknik. Vid sidan av detta den viktiga verksamheten inom Experience Lab och Centret för livslång lärande, hela ÅA:s gemensamma ”fortbildningscentral” som numera leds från Vasa.

Det stora lyftet för vår verksamhet kom i och med – stort tack till Bo Riska! – att vi alla från över tio adresser flyttade ihop i Academill, – tveklöst en av Finlands mest attraktiva campusmiljöer. Academill inte bara samlar oss utan erbjuder ständigt en livskraftig puls åt oss alla som verkar här, – och med sina tillställningar även åt utomstående. Även våra studerande har på ett alldeles speciellt sätt – så är det, har koll på andra campus! – tagit Academill till sina hjärtan. Här hänger man ofta av sig ytterkläderna på morgonen och vistas stora delar av dagen i sin studiemiljö, något som tydligt syns i studieframgång och genomströmning.

Summa summarum; ÅA har all orsak att glädjas över och fira sina 100 år och ÅA-Vasa och Österbotten har minst lika goda skäl att vara nöjda över den enorma utveckling som skett här sedan lärarutbildningen placerades i Vasa. För min egen del har det varit ett privilegium och en sann glädje att i över 30 år ha fått arbeta i och utveckla denna miljö. Den 28 februari säger jag i pensioneringens tecken, ”Tack och hej för mig!” Min förhoppning och tro är att ÅA-Vasa fortsätter med sin positiva utveckling och att Österbotten, såsom hittills fortsätter omhulda och stöda denna verksamhet.

Göran Djupsund
Rektor i Vasa

Om forskningens profilering och behovet av att profilera sig

Niklas Sandler, Vicerektor för forskning, Åbo Akademi

Profilering – ett ord som blivit vardag under de senaste åren i diskussionen om universiteten i Finland. I vår strategi 2015-2020 uttrycker också vi det att det är centralt för Åbo Akademi att ha en tydligare profilering av verksamheten. Enligt strategin innebär akademins profilering att vi strävar efter att i högre grad särskilja oss från andra universitet och betona områden som är utmärkande för akademin eller områden inom vilka akademin vill vara speciellt framstående. Inom forskningen har vi kunnat börja arbeta med profilering fr.o.m 2015 tack vare ett finansieringsinstrument som skapats just för detta ändamål och vi har lyckats mycket väl i de tre första omgångarna (Profi1, 2 och 3) och kommer att kunna rikta ca 8,2 miljoner euro i profileringen ända tills 2021. En underbar möjlighet för universitetet under dessa nedskärningarnas tider! Men drar alla nytta av detta? Det tror jag.

Finlands föregående regering beredde vägen för ett beslut om att 50 miljoner euro per år av basfinansieringen till universiteten överförs stegvis under 2015–2019 till forskningsanslag som konkurrensutsätts via Finlands Akademi för att användas för universitetens profilering. Idag är vi i mitten av den fjärde profileringsomgången (Profi4) och vi förbereder för tillfället oss för evalueringsintervjuerna med den internationella expertpanelen som äger rum i mitten av februari. Vi har kanske inte lyckats så bra med den interna kommunikationen om våra profilområden och hur vi har utvecklat dem. Jag gör ett försök här!

Vi har skapat fyra stycken tematiska profileringsområden i dagens läge och enligt den feedback vi fått i evalueringarna är de olika profilområdena väl valda och antalet profileringsområden optimalt för ett universitet i vår storleksklass. ÅAs profilområden inom forskning är: 1.) Minoritetsforskning, med fokus på minoritetskulturer och -identiteter, två- och flerspråkighet och språkinlärning samt diskriminering, lika rättigheter och demokrati. 2.) Molekylär process- och materialteknologi koncentrerar sig på användningen av biomassa, som råämne för nya miljövänliga kemikalier och funktionella material. 3.) Läkemedelsutveckling och diagnostik har forskningsfokus på nya bioaktiva ämnen, biovisualisering, läkemedelstillförsel och diagnostik för skräddarsydda lösningar för framtidens terapier. 4). Havet fokuserar sig på marin- och miljöbiologi, offentlig förvaltning och industriell ekonomi inom Östersjöforskning. De två sistnämnda profilområdena är gemensamma med Åbo universitet och alla områdena är starkt nätverkade med akademiska samarbetspartners och samhället omkring oss.

Den årliga rumban med profileringsansökningar har visat sig var otroligt arbetsdryg. Forskningsprofilering vid sidan om alla de ansökningar som regeringen och undervisningsministeriet vill ha i form av undervisningens spetsprojekt binder den akademiska och stödpersonalen alltför mycket i denna ansökningskarusell. Men vi måste hänga med spelet. Det kommer säkert nya regeringsperioder då vi kan börja fokusera mera på kärnverksamhet och strategiska satsningar med basfinansiering igen istället för att formulera otaliga separata ansökningar för all strategisk utveckling av verksamheten. Trots allt så har vi varit otroligt nöjda att kunna satsa på framtiden och förnyelse med dessa pengar som vi fått för forskningens profilering. Vad har vi då kunnat göra?

Implementeringen har pågått inom alla fyra profileringsområden och vi har kanaliserat investeringarna i första hand till tenure track-rekryteringar. Vi kunnat locka ett stort antal ansökningar från forskare med spännande bakgrunder och forskningsplaner. Hittills har vi anställt 8 tenure track professorer till de olika områdena och tre rekryteringar är på gång inom det tematiska området havet. Samtidigt har vi investerat medel för att upprätta ett gästprofessorsprogram och har nu 14 stycken internationella experter som stöder verksamheten inom profileringsområdena genom handledning, föreläsningar, intensivkurser, samarbetsprojekt och forskningsansökningar. Inom dessa dagar lanserar vi också ett internationellt mobilitetsprogram mellan våra samarbetspartners för att stöda utgående och inkommande forskare inom akademin.

Valet och utformandet av profilområdena och skrivandet av ansökningarna har varit dels toppstyrt men har nog skapats tillsammans med framstående engagemang av våra experter inom de olika områdena. Implementeringen har krävt mycket arbete och har inte alltid framskridit så snabbt som önskat men vi har ändå fått bra feedback från FA och expertpanelen, att vi har genuint visat att vi utvecklar våra profilområden långsiktigt. Top-down approachen har nu omvandlats till en bottom-up approach och forskarna skapar nu verksamheten och riktningen inom profilerna. Visserligen behövs också styrning från professorskåren och forskningsledarna.

Att vi skapat tematiska områden eller plattformar som sträcker sig utöver de klassiska ämnesgränser har varit spännande men samtidigt utmanande. Forskarna har drivits till möten med nya kollegor och lära sig om deras kompetenser och tankesätt. Det har visat sig att det tar tid att hitta en gemensam riktning och vision även om de tematiska områdena är relativt väldefinierade. Men allt detta är i linje med den gränsöverskridande verksamhet som vi vill ha vid ÅA! Det får ta tid sin. Nya möten skapar färska idéer för forskningen och därmed förnyelse. Och, förhoppningsvis, tycker jag, kan vi spränga alla silon och suddar ut disciplingränser!

Dessutom har vi kunnat anställa två stycken så kallade Grant writers som hjälper hela akademin med olika sorters forskningsansökningar med speciell fokus på EU och FA ansökningar. Kontakta dem på grantwriters@abo.fi om ni vill ha stöd och hjälp med era ansökningar!

Är profileringens väg vettig? Kan alla dra nytta av detta? Själv tycker jag att det är lättare att sälja vårt universitet utåt när vi har en tydlig profil och tydliga spetsområden att marknadsföra. Vi kan bli en aning attraktivare för studenter och forskare. Hela akademin och all forskning inom akademin drar nytta av det att vi har tydliga spetsar och tematiska helheter inom verksamheten. Spetsarna tryggar och stöder den bredd vi vill ha!

Målet med det nya finansieringsinstrumentet har varit att stödja och accelerera de finländska universitetens strategiska profilering och för att bidra till stärkandet av forskningens kvalitet. Jag tycker själv att vi lyckats bra hittills och vill här tacka alla de som varit med, planerat, visionerat och bidragit till profileringsansökningarna och drivit profilernas utveckling. Ett speciellt tack åt alla i administrationen som har måsta anpassa sig till de här centralt styrda FA projekt (Profi1,2 och 3)  som såsar till och stör de existerande stödprocesserna och har skapat nya stödbehov. Förlåt!

Det återstår förstås att bevisa och se om satsningarna är lyckade, för att effekterna mäts inte idag utom om flere år. Arbetet fortsätter och jag vill att alla som är intresserade att tar del av processen att utforma profilernas utveckling. Kontakta gärna mig eller profikoordinator Johanna Liinamaa (johanna.liinamaa@abo.fi) om ni vill veta mera och  och diskutera om forskningens profileringsverksamhet!

Trevlig fortsättning på vintern!

Niklas Sandler
Vicerektor för forskning

 

Roger, min företrädare

Ulla AchrénRoger är en viktig person för mig – Roger Broo var en viktig person för mig. Jag som betraktar mig som en rationell person med förmåga att ta itu med dagens uppgifter och utmaningar rappa tag, ser mig själv nu ofta stanna upp och tänka på den person som suttit på min stol i dryga 30 års tid före mig.

Jag är omgiven av Rogers konst i mitt rum. Visserligen kasserade jag ett antal tavlor med blodiga och oroliga motiv, samtidigt som jag uppskattar att han köpte konst för att stöda och uppmuntra unga konstnärer. Att i praktiken och i nuet leva som man lär fick många av oss uppleva både inom akademin och i de sammanhang där Roger var aktiv. Och sådana sammanhang fanns många. Sparsamhet och något som vi idag beskriver som ekologiskt tänkande var en egenskap som uppenbart fanns hos min företrädare som förvaltningsdirektör. Rogers skrivbord bestod av fyra enskilda bord i olika höjder och träslag, han hade samma – sedermera mycket slitna – skrivbordsstol under hela karriären, det behövdes stearinljus för att få dörrarna att glida i skåpen, mattan var fasttejpad i hörnen så den inte skulle korva sig, Aalto-stolarnas tyg hade rispat…

Högarna av papper och olika dokument på fönsterbräden och på bord var höga. Förklaringen till att Rogers rum var det enda rummet i FÄ-huset som inte hade några julljus på fönsterbräden var alltså denna. Tidigare var det kutym att på självständighetsdagen ha levande ljus på fönsterbräden…här var brandfaran stor. Ordning och reda hade Roger med sina dokument. Efter en kort funderare tog han tag i det efterlängtade papperet i en hög, drog med fart så att högen inte skulle rasa och sällan missade han rätt dokument.

Datorerna blev en stor utmaning för mången i synnerhet som det inte fanns bärbara datorer. Roger brukade utnyttja alla tomma ytor på ett papper till att skriva anteckningar, föredragningar, olika PM och brev. Det var en utmaning för sekreteraren Ann-Marie Ringwall-Moberg att tyda texten i kanten av en tågbiljett eller i möteshandlingarnas marginaler. Jag tror Ann-Marie var den enda inom förvaltningen som klarade av Rogers hieroglyfer.

Det konstnärliga i Roger dök upp i olika sammanhang. Legendariska var hans slipsar, västar och dikter. Jag lyckades faktiskt på en julfest vinna Roger i slipstävlingen när min man som gåva fått en slips tillverkad i trä. Den slog Rogers färggranna kreation med flera röster. Ingen av oss glömmer säkert den där gröna feministvästen som tillverkats till Kvinnoforum och som Roger bar, förmodligen för att han älskade den eller för att han ville markera sin respekt för Harriets, sin hustrus, forskning, kanske både och.

Roger var en av grundarna av det Nordiska samarbetet för universitetsadministratörer, NUAS, och dess verksamhet koordinerades från Åbo Akademi med Roger som dess första ordförande. Akademin har härefter haft en stark roll i administratörssamarbetet och i synnerhet via NUAS.

Stora stövlar att stiga i, fick jag höra när jag valdes till Rogers efterträdare. Och så var det. På min sida hade jag till all lycka den nya universitetslagen som Roger, och också jag i mitt tidigare jobb, hade haft sina fingrar i när det gällde beredningen av lagen, men som jag nu skulle implementera vid akademin i mitt nya jobb. Rogers anvisningar och vägledning till jobbet lade jag med stort värde bakom örat och ännu idag hittar jag hans handstil på ett antal dokument. Och jag njuter av den stora tavlan med studenterna som väntar på sina tentresultat. Tavlan är målad av Pauliina Turakka Purhonen, konstnären som också målat Rogers porträtt i rummet utanför konferensrummet i FÄ-huset. Där riktar han sin blick mot oss som slinker in och ut på möten.

Ulla

God jul | Season’s greetings!

***in English below***

Mikko HupaJulen är snart här. Julfreden har utlysts i Åbo som en nästan oavbruten tradition i 700 år. En känsla av ödmjukhet väcks när jag tänker på alla de människor som genom tiderna har samlats på Gamla Stortorget för att tillsammans lyssna på uppmaningen att vi ska stilla oss och tillbringa högtiden i god sämja. Det är en fin tradition. Personligen har jag skrivit ”tid” och ”lugn och ro” på min önskelista inför jul. Jag önskar det också till er alla. Ni ska ha ett stort tack för året som gått och allt vi tillsammans åstadkommit.

Åbo Akademi får i år en julklapp av staten på ca 14,8 miljoner euro. Det är den utlovade motfinansieringen för vår medelinsamling som i sig inbringade 12,7 miljoner. Beslutet om motfinansiering fattades i slutet av november. Det ska erkännas att vi – och andra universitet med oss – hade skrivit en lite större summa på önskelistan. När kampanjen inleddes talade man om en trefaldig motfinansierng, men statens pengar räckte inte till det. Vi kan ändå vara nöjda med vår medelinsamling, den lyckades bra. Statens motfinansiering styrs till Åbo Akademis grundkapital, och därifrån används avkastningen. De medel vi själva samlade in går till ÅA-100-årsfonden och går därifrån direkt till att utveckla och stöda utbildningen och forskningen vid Åbo Akademi.

Åbo Akademis styrelse hade i början av vecka årets sista möte och det var samtidigt den nuvarande styrelsens sista möte. Jag är tacksam för det arbete styrelsen gjort under två år, som särskilt ekonomiskt varit krävande. Styrelsen har varit engagerad, aktiv och väl insatt och fungerat som ett starkt stöd för ledningen. Nu ser jag fram emot ett gott samarbete också med den nya styrelsen, som enligt den nya instruktionen har en mandatperiod på tre år.

Kampanjen #metoo har knappast undgått någon. Jag hoppas i alla fall att ni alla uppmärksammat kampanjen som synliggör problemen med sexuella trakasserier och övergrepp. Tyvärr behöver vi ögonöppnande kampanjer likt denna – också vid Åbo Akademi, precis som i det övriga samhället, förekommer trakasserier. Åbo Akademi tar problemet på allvar och vill verkligen hitta sätt att förebygga trakasserier. Jag vill att vi alla ska må bra och känna oss trygga på vår gemensamma arbetsplats.

När julen har dansats ut på tjugondag Knut får vi igen se fram emot festligheter. Åbo Akademi firar 100-årsjubileum år 2018. Den 18 januari kör vi igång med ljusfesten Lights on ÅAU. Just du är välkommen! Vi börjar klockan 16.30 på Domkyrkotorget i Åbo. Det ordnas gratis buss från Vasa. Jag ser fram emot att vi då – och under hela året – får träffas och uppmärksamma Åbo Akademi tillsammans. Kom med, det blir en fin fest!

Jag önskar er alla en fridfull jul!

Mikko Hupa
Rektor

 


Mikko HupaIt’s a few days to Christmas. In Turku, the Declaration of Christmas Peace is a tradition that has continued almost uninterrupted for 700 years. It makes me feel humble to think of all those who, throughout the centuries, have gathered at the Old Great Square to jointly listen to the declaration that advises us to be at peace and to spend the festive period in harmony. It is a fine tradition.

On my own wish list for Christmas, I’ve written down “time” and “peace and quiet”. I wish the same for all of you! I also want to thank you for the past year and for everything that we have accomplished together.

This year, Åbo Akademi University will receive a Christmas present of about 14.8 million euro from the State of Finland. It is matched funding promised by the state in response to the 12.7 million euros we received in donations during our fundraising campaign. The decision concerning the matched funding was taken by the state at the end of November. It must be admitted that, like other universities in Finland, we had a bit larger sum on our wish list. In fact, when the campaign started, the matched funding was assumed to triple the raised funds, but unfortunately, the state could not afford it. Nevertheless, we can be satisfied with our fundraising campaign, it was very successful. The matched funding from the state will be directed to the basic capital of ÅAU, and only its annual return will be used in the future. The funds we raised will contribute to the ÅAU100 centenary foundation, to be used for the development and support of education and research at ÅAU.

In the beginning of the week the Åbo Akademi University Board held its last meeting for this year. It was also the last meeting of the present Board. I am grateful for the work done by the Board during the past two years, which have been very demanding, especially financially. The Board has been committed, active, and knowledgeable – a true support for the management. I am now looking forward to co-operating with the new Board, which, in accordance with the new regulations, will be in office for three years.

The #metoo campaign has probably not gone unnoticed by anyone. It is my hope that you all have taken the time to consider this campaign, which aims to reveal problems related to sexual harassment and abuse. It is regrettable that we need eye-opening campaigns like this, but harassment occurs everywhere and ÅAU is no exception. ÅAU takes the issue seriously and is genuinely looking for ways to prevent harassment. Everyone within our work community has the right to well-being and a feeling of safety at work. It is the duty of us all to ensure this.

The Christmas season traditionally ends on St. Knut’s Day in January. Then, it’s time for us to start new festivities. In 2018, Åbo Akademi University will celebrate its 100th anniversary. The celebration begins on 18 January in Turku with a great light festival, Lights on ÅAU. You are heartily welcome! We start at 4.30 p.m. at the Tuomiokirkontori square. There will be free bus transportation from Vaasa. I look forward to seeing you at this event, and on many other centenary occasions throughout the year, to jointly celebrate the Åbo Akademi University. Come along, it will be a fantastic event!

I wish you all a peaceful Christmas!

Mikko Hupa
Rector

 

 

Sexuella trakasserier och kränkningar – berör det mig?

Christina Nygren-LandgärdsKampanjen mot sexuella trakasserier tog fart då filmstjärnan Alyssa Milano hade fått nog och satte igång en kampanj på sociala medier genom #metoo-kampanjen som är en fortsättning kvinnorättsaktivisten Tarana Burkes kampanj. Genom #metoo började kvinnor världen över dela med sig av sina erfarenheter om sexuella trakasserier och övergrepp genom olika #upprop. Erfarenheterna kom in även i min dator och telefon och jag började läsa. Jag blev tyst och inåtvänd, ledsen och upprörd – illamående. Känslorna rev i mig. Jag kunde inte sova ordentligt på flera nätter. Kvinnor vittnar om sådana hemska övergrepp att jag har svårt att förstå hur de i tysthet har klarat av att gå vidare. Jag förstår den livsviktiga betydelsen av kampanjen, att våga berätta, bli lyssnad på, tagen på allvar och känna stöd. Då det värsta illamåendet så småningom lagt sig började jag diskutera kampanjen med alla som kom i min väg. Genom detta växte förtvivlan till en vilja att göra någonting åtminstone i den gemenskap där jag själv verkar.

Det första för Åbo Akademis del var att ta ett förtydligat avstamp i arbetet mot trakasserier genom att i ett offentligt meddelande konstatera att ”Åbo Akademi är en av Svenskfinlands största arbetsgivare och en av Svenskfinlands största utbildningsinstanser, där flera tusen människor jobbar, studerar och tillbringar sin vardag och ofta också en stor del av sin fritid. Sexistiska anspelningar, trakasserier och kränkningar av olika slag förekommer vid Åbo Akademi, precis som i övriga samhället.” Det är ett viktigt konstaterande. Att tro att den egna gemenskapen skulle vara fri från trakasserier är att bedra sig själv. Inom en vecka har jag sedan varit med om tre givande brainstormingmöten om vad Åbo Akademi kan göra. Alla verkar vara överens om att det här är viktigt. Vi måste fortsätta diskutera, men inte bara diskutera utan även upplysa, utbilda och förändra.

Samtidigt har vi i diskussionerna kunnat konstatera att fenomenet är mångdimensionellt och ibland litet svårt att sätta ord på och hur man förstår olika begrepp dessutom starkt kopplat till egna erfarenheter – så var ska vi börja och vad kan vi konkret göra? Universitetets jämställdhets- och likabehandlingsplaner liksom processer för behandling av hantering av osakligt bemötande och trakasserier ger ramarna för arbetet, men hur ska vi kunna nå alla med målet nolltolerans i sikte?

Personligen känner jag att vi behöver jobba utifrån ett bredare perspektiv. #metoo kampanjen berättar om kvinnors situation i hela världen. Vi kommer inte ifrån det faktum att vi trots samhällsutvecklingen och jämställdhetssträvanden fortfarande verkar ha en kvinnosyn i vårt samhälle som tillåter en i många fall, kanske icke-medveten, nedsättande attityd mot kvinnor och som i sin tur i många fall kan vara grunden till tystnaden kring sexuella trakasserier. Tystnaden syns i de utsattas självrannsakan och bortförklaringar inför sig själv ”jag är onödigt känslig”, ”jag överreagerar”, etc. Men känner man obehag så känner man obehag, vill man inte så vill man inte. Vårt mål måste därför vara att forma en arbets- och studerandekultur där kvinnorna vågar säga ifrån, blir hörda och blir tagna på allvar och att trakasserarna ska lära sig lyssna, förstå och ändra sitt beteende. Utan att förminska kvinnornas situation tycker jag samtidigt att det är viktigt att vi kommer ihåg att vem som helst kan utsättas för sexuella trakasserier och att vem som helst kan vara en sådan som trakasserar. Därför behöver arbetet mot alla former av sexuella trakasserier ske på bred front.

Nu är julen snart här. Jultiden ska vara en tid av glädje och samvaro. Alla behöver en tid av lugn, ro och eftertanke. Låt oss se #metoo som ett steg i rätt riktning även under jultiden så att vi med ord och handling visar att vi respekterar varandra och andra.

Varma lillajulhälsningar till alla!
Christina Nygren-Landgärds, vicerektor