Tvåspråkighetens dominobrickor

Göran DjupsundÅbo Akademi har som Finlands svenskspråkiga universitet förpliktelsen att utbilda svenskspråkiga akademiker för samhällets olika behov. Vi skall tillfredsställa den offentliga sektorns behov av kunnig personal, av lärare, av kommunala och statliga – snart även landskapens – tjänstemän. Vi talar här om folk som har sin utbildning på svenska men vilka även lever upp till lagens bestämmelser om minst nöjaktig skriftlig och muntlig förmåga att behärska finska. På motsvarande sätt säkerställer våra finska universitet tillgången av finskspråkiga tjänstemän; även de med krav på kunskaper i landets andra nationalspråk. Dessa språkkrav på högre tjänstemän utgör enligt mig själva grundbulten i landets inte bara förvaltningsmässiga utan även dess faktiska tvåspråkighet.

Vi vid ÅA fixar nog vår del men dagens språkklimat föder tre frågor. Kommer de finska universiteten att klara sitt uppdrag och vidare, kommer kraven på de berörda tjänstemännen även i framtiden att inbegripa krav på att de behärskar landets bägge nationalspråk? Och om inte, vilken betydelse har detta dels allmänt, dels för ÅA och de magistrar vi utbildar?

Min framtidsvision består bildlikt talat av en rad på hög kant ställda dominobrickor som försvar för tvåspråkigheten. Den första brickan som började vackla var svenskans försvagade position i den finska grundskolan; man påbörjade studierna allt senare och läste allt mindre. Denna bricka skuffade i sin tur omkull den följande, – den obligatoriska studentsvenskan som försvann för något år sedan. Nu har regeringsprogrammet en skrivning om experiment med att ha svenskan helt frivillig i grundskolan. Lite bromsar Sanni G-L men givet opinionerna inte bara inom Sannfinländarna utan även Samlingspartiet och speciellt Centern är jag övertygad om att experiment kommer igång inom en snar framtid. Där vacklar den nästa dominobrickan. Då vi väl har läget att en avsevärd andel av studentkullarna knappt läst någon svenska så stärks de finskspråkiga universitetens och yrkeshögskolornas krav på att lätta på de krav på svenska som ingår i deras examina; nu klagar man ju på att studietiden till följd av detta förlängs oskäligt mycket. Och då vi väl har en situation där en betydande andel av de finskspråkiga nya magistrarna inte läst svenska, men andra språk, ja då blir det en total politiskt omöjlig situation att hålla kvar tröskelkravet om de bägge inhemska för högre offentliga tjänster. Där faller då den sista dominobrickan i försvaret av landets jämbördiga tvåspråkighet inom förvaltningen.

Ur ett svensk- och tvåspråkigt perspektiv är all utveckling åt det skisserade hållet beklagansvärd. Samtidigt blir det allt viktigare att Åbo Akademi för sin del fullföljer sitt uppdrag att utbilda de svenskspråkiga akademiker det offentliga Finland behöver. Skulle vi ännu, från en redan bra nivå, lyckas höja våra magistrars språkkunnighet – i finska men även i språk såsom spanska, tyska och ryska – så kan i bästa fall det för svenskan otjänliga språkklimatet i landet vändas till vår och våra magistrars fördel. Det tycker jag att vi skall jobba för!

Göran Djupsund
Rektor i Vasa

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta är för att förhindra skräppost): * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.