Roger, min företrädare

Ulla AchrénRoger är en viktig person för mig – Roger Broo var en viktig person för mig. Jag som betraktar mig som en rationell person med förmåga att ta itu med dagens uppgifter och utmaningar rappa tag, ser mig själv nu ofta stanna upp och tänka på den person som suttit på min stol i dryga 30 års tid före mig.

Jag är omgiven av Rogers konst i mitt rum. Visserligen kasserade jag ett antal tavlor med blodiga och oroliga motiv, samtidigt som jag uppskattar att han köpte konst för att stöda och uppmuntra unga konstnärer. Att i praktiken och i nuet leva som man lär fick många av oss uppleva både inom akademin och i de sammanhang där Roger var aktiv. Och sådana sammanhang fanns många. Sparsamhet och något som vi idag beskriver som ekologiskt tänkande var en egenskap som uppenbart fanns hos min företrädare som förvaltningsdirektör. Rogers skrivbord bestod av fyra enskilda bord i olika höjder och träslag, han hade samma – sedermera mycket slitna – skrivbordsstol under hela karriären, det behövdes stearinljus för att få dörrarna att glida i skåpen, mattan var fasttejpad i hörnen så den inte skulle korva sig, Aalto-stolarnas tyg hade rispat…

Högarna av papper och olika dokument på fönsterbräden och på bord var höga. Förklaringen till att Rogers rum var det enda rummet i FÄ-huset som inte hade några julljus på fönsterbräden var alltså denna. Tidigare var det kutym att på självständighetsdagen ha levande ljus på fönsterbräden…här var brandfaran stor. Ordning och reda hade Roger med sina dokument. Efter en kort funderare tog han tag i det efterlängtade papperet i en hög, drog med fart så att högen inte skulle rasa och sällan missade han rätt dokument.

Datorerna blev en stor utmaning för mången i synnerhet som det inte fanns bärbara datorer. Roger brukade utnyttja alla tomma ytor på ett papper till att skriva anteckningar, föredragningar, olika PM och brev. Det var en utmaning för sekreteraren Ann-Marie Ringwall-Moberg att tyda texten i kanten av en tågbiljett eller i möteshandlingarnas marginaler. Jag tror Ann-Marie var den enda inom förvaltningen som klarade av Rogers hieroglyfer.

Det konstnärliga i Roger dök upp i olika sammanhang. Legendariska var hans slipsar, västar och dikter. Jag lyckades faktiskt på en julfest vinna Roger i slipstävlingen när min man som gåva fått en slips tillverkad i trä. Den slog Rogers färggranna kreation med flera röster. Ingen av oss glömmer säkert den där gröna feministvästen som tillverkats till Kvinnoforum och som Roger bar, förmodligen för att han älskade den eller för att han ville markera sin respekt för Harriets, sin hustrus, forskning, kanske både och.

Roger var en av grundarna av det Nordiska samarbetet för universitetsadministratörer, NUAS, och dess verksamhet koordinerades från Åbo Akademi med Roger som dess första ordförande. Akademin har härefter haft en stark roll i administratörssamarbetet och i synnerhet via NUAS.

Stora stövlar att stiga i, fick jag höra när jag valdes till Rogers efterträdare. Och så var det. På min sida hade jag till all lycka den nya universitetslagen som Roger, och också jag i mitt tidigare jobb, hade haft sina fingrar i när det gällde beredningen av lagen, men som jag nu skulle implementera vid akademin i mitt nya jobb. Rogers anvisningar och vägledning till jobbet lade jag med stort värde bakom örat och ännu idag hittar jag hans handstil på ett antal dokument. Och jag njuter av den stora tavlan med studenterna som väntar på sina tentresultat. Tavlan är målad av Pauliina Turakka Purhonen, konstnären som också målat Rogers porträtt i rummet utanför konferensrummet i FÄ-huset. Där riktar han sin blick mot oss som slinker in och ut på möten.

Ulla

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Fyll i rätt siffra (detta är för att förhindra skräppost): * Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.