Månadsarkiv: december 2017

Vägledare i samverkan – tankar och reflektioner

Vi deltog i en Nordplus-konferens den 16-18.10.2017 i Sarpsborg, Østfold i Norge. Det första som slog oss angående arrangemangen av konferensen var norrmännens otroliga gästfrihet. Allting var välorganiserat in i minsta detalj. Det märktes också att vi besökte ett land med god ekonomi.

Klap deg selv på skuldra!

Den första dagens största behållning var Anne Torbjørn Raastad-Hoels presentation. Hennes grepp om grupphandledning, karriärvägledning och karriärkompetens var otroligt uppfriskande. Vi önskar att alla lärare och vägledare i skolor i Finland skulle få ta del av hennes presentation. Flera av frågeställningarna, vem är jag, var är jag och vart är jag på väg, är kända från coaching-sammanhang och vi imponerades av den struktur och de metoder hon använder för gruppvägledning där eleven står i centrum men samtidigt som en del av hela gruppen. Hon utvärderade också sin egen roll som grupphandledare och poängterade vikten av öppenhet, trygghet, att ha klara mål och att kunna berömma sig själv, klap deg selv på skuldra!

Kompetens och felval

Många presentationer behandlade karriärvägledning, yrkesval och framtidens arbetsmarknad. Arbetslivet är i ständig förändring, allt går snabbare och det är bra att kunna förhålla sig till den höga farten. Som arbetstagare har man en klar fördel om man är flexibel, kan lära nytt och är positiv till förändring. Det underlättar också om man därtill kan lära sig att vara i kaos och har god anpassningsförmåga och kan dra nytta av det nya som dyker upp, t ex nya arbetssätt och ny teknologi. De personliga nätverkens betydelse ökar då fasta anställningar minskar och projektjobb blir allt vanligare.

Vad ska man studera för att få jobb i framtiden? Hur ska man välja? Man ska alltid utgå från sig själv och välja det som intresserar. Man ska inte göra som kompisen gör eller som föräldrarna vill i det här fallet. Samma utbildning kan som bekant användas på många olika sätt.
I Norge har man satt fokus på karriärvägledning och kompetenskartläggning och -utveckling. Vägledning inkluderas i alla utbildningar och innefattar en allmän resurskartläggning med beaktande av kompetenser och målsättningar. Kontakten till arbetslivet och studiernas arbetslivsrelevans är viktig, likaså att bygga upp egna nätverk. Avsikten med vägledningen är att hjälpa ungdomar göra  uttänkta studie- och karriärval samt att minska utanförskap och öka integrering i samhället. Karriärvägledningen skall bidra till både samhällets och individens behov.  En av karriärvägledarens stora utmaningar är att hitta balansen mellan dessa.

Flera talare nämnde CMS, Career Management Skills, som en vägledningsmetod. I Norge används CMS såväl i gruppvägledningssammanhang som i individuell vägledning. Metoden betonar individens självstyrning och har som mål att de som söker vägledning ska kunna planera, utveckla och styra sin egen utbildning och karriär på ett strukturerat sätt samt förstå konsekvenserna av sina egna val. Målet är att ungdomarna ska kunna och våga göra val.

Som protest och reflektion konstaterar vi att effektivitet har blivit ett honnörsord i vårt samhälle och likaså inom utbildningen. I vägledningsdiskussioner tar sig effektiviteten uttryck bl a i att de unga skall välja rätt. De borde hitta rätt utbildning direkt efter den obligatoriska skolan och därefter rätt bransch och rätt jobb. Var finns tid för ungdomarna att grubbla och söka sig fram? Var finns tid för felval?

Själen och framtiden

Vi lär oss också att man i Norge satsar stort på mental hälsa. Det nämns nästan i förbifarten, men det märks att psykisk hälsa är så viktigt att det är en självklarhet att satsa på den.

Elena Rosnes berättar om digitaliseringens framfart och man börjar fundera på vem som egentligen styr vart vi är på väg? Om det är så att vi är med och skapar framtiden, hurudan framtid vill vi då ha – på riktigt? Rosnes påpekar också att vi behöver utbilda unga i annat än programmering. Hon listar följande framtida kompetenser: teknologiinsikt, analysförmåga, viljan att lära sig, problemlösningsförmåga, förmåga att samarbeta och nyfikenhet.

Vi behöver människor av olika kaliber, med olika förmågor. Det är inte funktionellt med enbart optimistiska gåpåare på en arbetsplats utan vi behöver också mer introverta, långsamma och analytiska personer i arbetsteamet. Framför allt kommer vi att behöva personer som kan tänka och jobba tvärvetenskapligt.

Utdanning.no

Vi blev alla enormt imponerade och inspirerade av portalen utdanning.no som till idén motsvarar studieinfo.fi men som till upplägg, filosofi och innehåll inte kunde vara längre ifrån varandra. Finland kunde gott kasta blickar mot Norge när det är dags för nästa uppdatering av Opintopolku/Studieinfo portalen.

Utdanning.no innehåller omfattande information för utbildnings- och karriärval. På sidan hittar man svar t ex på frågan om hurudana arbetsutsikter det finns med min tilltänkta utbildning? Webbsidan inkluderar bra sökfunktioner och man kan  jämföra utbildningar och planlägga studier och karriär. Dessutom kan man göra olika test på Jobbkompasset, t.ex. testa vilka yrken som passar ihop med det man är intresserad av.

Karrieresenter Østfold

Det sista föredraget hör vi på Karrieresenter Østfold. Vi får en verksamhetsöversikt av en otroligt engagerad karriärvägledare, Tone Skau Fossvik. Här imponerades vi särskilt av det gedigna och självklara samarbete Karrieresenter har med fängelset i Østfold, att internerna är en kundgrupp som vilken som helst annan.

På bilden från vänster: Susanne Karlsson, Majlen Saarinen, Camilla Lundström, Mona Riska, Kesrtin Fagerström, Disa Widell, Jan Kraufvelin

Vi drar slutsatsen att flexibla och tillgängliga studiemöjligheter blir allt viktigare på framtidens arbetsmarknad. Möjligheten att studera i olika livssituationer och vid sidan av arbetet svarar på nya kunskaps- och kompetensbehov. Centralt är också att man som arbetstagare upprätthåller studievanan och inlärningsförmågan.

Carina Gräsbeck, Camilla Lundström och Majlen Saarinen
Bilder: Carina Gräsbeck

Specialpedagogik bidrar med förståelse

Alla individer är unika. Enligt PeD Johan Korhonen är det bra att känna till hur man bemöter människor med specialbehov; oberoende om det gäller ADHD eller överprestationer, såväl i skola som i arbetslivet.

Korhonen är aktiv som universitetslärare i specialpedagogik vid Åbo Akademi i Vasa, men också vid det öppna universitetet (ÖPU). Enligt honom har speciallärarutbildningen alltid varit populär.

  • Jag har hållit kurser i specialpedagogik på ÖPU sedan 2006, det har alltid varit ett populärt ämne. I dag är man mera medveten om barns olikheter, samhället har blivit mer individualiserat i det avseendet, säger Korhonen.

Det är en utveckling som också syns i skolan. Enligt Korhonen går utvecklingen mot en inkluderande pedagogik snarare än exkluderande. Det här sätter större krav på läraren som ofta har stora grupper av individer som ska inkluderas till en helhet.

  • En tid hade vi friskt med specialskolor, men dessa har systematiskt avvecklats. Visst finns det ännu specialklasser men det är ändå mycket mer inkluderande än för 10-20 år sen. Därför blir det viktigt att känna till specialbehov, särskilt som lärare.

Därför studerar många klass- och ämneslärare specialpedagogik för att få en bredare kompetens och kunskap i ämnet. Men Korhonen påpekar att specialpedagogiken också ger nytta utanför skolan.

  • Specialbehov försvinner vanligen inte bara för att man går ut skolan. De fortsätter in i arbetslivet och därför kan det vara bra för vem som helst att känna till vilka utmaningar t.ex. personer med inlärningssvårigheter kan uppleva i olika situationer.

Några yrkesgrupper som Korhonen räknar upp är vårdare, handledare, och i princip alla yrkesroller med någon slags stödande funktion. Också föräldrar.

  • Det är jättemånga föräldrar som går på våra kurser. Det kan hända att något av deras barn har problem inom något område eller har en funktionsnedsättning. De går kurserna för att få mer information.

Men specialpedagogiken omfattar inte bara funktions- och kognitiva nedsättningar. Det omfattar specialbehov, vilket också kan betyda överpresterande barn.

  • Det blir ju en lite spännande situation när till exempel matematikläraren får en elev som kan matematik till och med bättre än läraren. Då blir det nödvändigt för läraren att känna till hur man fortsättningsvis gynnar elevens utveckling.

När samhället förändras ställer det givetvis andra krav på utbildningen. Ett gott exempel är digitaliseringen.

  • Vi har svarat med att lägga in extrakurser på ÖPU inom digitalt lärande. Tekniken är en av de stora utmaningarna. Problemet är att tekniken går snabbt framåt medan forskningen är mera långsam. Innan man har planerat, genomfört, analyserat och rapporterat en studie så har den digitala utvecklingen redan tagit nästa steg.

Men tekniken är inte enbart negativ, Korhonen tillägger att det finns enorm potential.

  • Man måste bara fundera hur den tillämpas bäst, men det finns enorm potential med olika tekniska hjälpmedel, appar, och program. Inom detta område finns det behov av nya forskningsprojekt.

Utbildningen till speciallärare är behörighetsgivande, men det finns lite olika vägar att gå.

  • För att få den breda behörigheten som speciallärare i hela grundskolan och andra stadiet, krävs en kombination av specialpedagogik och klasslärarstudier, så att man antingen läser specialpedagogik som huvudämne eller långt biämne. Då kan ÖPU:s grundstudiepaket vara det första steget på vägen.

Det finns också andra vägar, men Korhonen menar att en kombination av specialpedagogik och klasslärarstudier är mest vanligt och ger den bredaste behörigheten.

  • Det är förstås bara behörigheter för speciallärarjobbet, själva kunskapen har man nytta av i alla situationer som rör människor. Grundstudierna på ÖPU ger en grund som kan tillämpas på många ställen. Det kan också bli lättare att söka in till utbildningen om man studerat på ÖPU innan. Vi dömer inte sökande på kunskapsbasis, men visst hjälper det om man känner till området och visar ett intresse.

Akademiska studier innebär givetvis en mera teoretisk vinkling, men ÖPU:s kursverksamhet kan ofta bli mer dynamisk jämfört med undervisningen på fakulteten.

  • Det kan vara allt från nya studerande till lärare som undervisat i 40 år som deltar. Ofta presenterar jag en teori och så delar någon kursdeltagare med sig av sina praktiska erfarenheter.

När praktik och teori blandas ger det en mera holistisk bild av verkligheten. Däremot kan teorin spara mycket tid i det praktiska arbetet.

  • Det strukturerar upp stödprocessen även om den aldrig är svartvit. Vi är alla egna individer så specialpedagogiken blir aldrig som en kokbok där man kan slå upp sida 153 och läsa om t.ex. ADHD – högstadiepojke. Men man lär sig att analysera och får en bredare kunskap om specialbehov. Allt går bättre med mera kunskap.

Korhonen blev även vald till årets handledare inom akademin, baserat på studerandes nomineringar. Enligt honom ska man ge den studerande mycket frihet.

  • Det gäller att mötas på samma plan, komma överens om förväntningar och målsättningar för avhandlingen och handledningsrelationen och ge plats för studerandes synsätt och intressen. Jag tror det är bra att jag som handledare också forskar själv, så att man förstår vad de själva kämpar med. Samtidigt ser man hur mycket de har utvecklats genom studierna. Det är ett intressant arbete, säger Korhonen.

Text och foto: Stefan Westergård

Årets vuxenstuderande vid Åbo Akademis öppna universitet

Rina Blomqvist har under de tre senaste åren avlagt nätbaserade kurser i historia och konstvetenskap, båda ämnena med goda vitsord. Hennes studiemotivation har varit hög och hennes stora intresse för nämnda ämnen har varit uppenbart.

En lärare beskriver henne såhär: ”Rina var speciellt duktig och kunde utmärkt väl tillämpa kunskapen hon tog till sig och utnyttja den som grund för olika kritiska diskussioner”.

Rina kommer att motta sitt diplom i januari och vi kommer att presentera henne närmare i bloggen efter det.

Prisbelönt handledare som tror på pedagogiken

Ann-Sofie Smeds-Nylund arbetar på Åbo Akademi som universitetslärare i pedagogik. Hennes motivation i livet är att ständigt utvecklas och samtidigt sporra studerande till resultat.

PeM Ann-Sofie Smeds-Nylund tilldelades Handledarpriset år 2016. Utmärkelsen delas ut av Elvings legat. För Ann-Sofie kom priset som en överraskning.

  • Det känns trevligt. Man skulle inte vara lärare om man inte skulle sporras av att se studerande utvecklas. Det är jättekul att se någon nå sina mål. Att sen kanske ha varit en del av den här processen känns bra, säger Ann-Sofie.

Priset delas årligen ut inom Åbo Akademi till handledare som på något vis utmärkt sig i sitt arbete. Priset delades ut med motiveringen: ”… en handledare som är synnerligen engagerad och har ett genuint intresse för studerandenas framgång. Hon är bra på att motivera och ger råd anpassade till studenternas individuella behov.”.

  • Det var roligt att få det här priset för kandidatavhandlingen, den är viktig. Det var inget som var förväntat. Jag gör det jobbet jag är satt för att göra och gör det så bra jag kan, säger Ann-Sofie.

Hur blir man då en god handledare?

Enligt Ann-Sofie är det viktigt att lyssna på och finnas till för studenterna. En god handledare utmanar eleven till att själv tänka till och överskrida nya gränser.

  • Det som jag tycker är spännande är att hjälpa studenterna, hjälpa dom att hitta ett ämne som känns som dom själva. Många kommer hit med en idé så jobbar vi utifrån det. Har man ett ämne klart hjälper man till att strukturera ämnet. Har de en idé hjälper jag dem att förminska idén och att tänka mer strukturerat. Och har de ett intresseområde försöker man formulera ett syfte med avhandlingen. Det gäller att möta människan där den är i sin process, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie är aktiv lärare såväl på Åbo Akademi som på öppna universitetet. Det skapar en helhet som enligt Ann-Sofie kompletterar lärandeprocessen.

  • Jag är passionerat intresserad av mitt ämne, sådär på riktigt. Det är bara intressant att möta människor i olika situationer. På dagarna träffar jag unga som naturligtvis är mera oerfarna. På kvällarna träffar man äldre studerande, som ofta är mitt i arbetslivet. Det är berikande att få erfarenheter ur bägge grupperna, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie lyfter också fram nyttan av att kursdeltagarna kommer ur olika livsskeden. Samtidigt finns det en nytta i att fysiskt kunna träffa andra kursdeltagare.

  • Alla kan läsa på egen hand. Att sen träffas under närstudierna ger en möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Det gäller att planera tillfällena så att man verkligen ger utrymme och drar nytta av dessa människors röst. Och jag lär mig själv hur verkligheten ser ut inom olika sektorer, det blir en input av vad som sker i samhället, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken bidrar med mycket

Pedagogiken är för många ett bekant ämne men som ofta kopplas ihop med lärare och lärarutbildningen. Men pedagogiken är ett brett ämne som bidrar med nytta till många sektorer, enligt Ann-Sofie.

  • Nyttoaspekten har blivit tydligare bland studerande inom öppna universitetet. Man har insett att en pedagogisk bakgrund tillför nytta till många olika sektorer. Människan i vuxenlivet ska lära sig allt mera. Det är ett ständigt lärande på många sätt, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken ligger alltså i tiden. Vad har samhället då för nytta av pedagoger?

  • Vi är alla pedagoger i något skede, vi lär alla av varandra. Vi är kanske den som medverkar till att en annan människa utvecklas, likväl som vi behöver andra människor för att utvecklas. Det är ju en socialkonstruktivistisk syn på lärande, att lära med andra människor. Vi blir människor tillsammans med andra människor, säger Ann-Sofie.

Om vi ser på en mera konkret, personlig nyttoaspekt?

  • Det finns nytta på oändligt många plan. På ett personligt plan får man en större förståelse för sitt eget sätt att lära och vad utbildningen har för betydelse i samhället. Har man barn förstår man barnets utbildningsvärld och dess krav, för att sen kunna hjälpa barnet bättre. På en arbetsplats träffar man ofta nya människor som man behöver hjälpa in i en miljö. Då kan det vara bra att ha reflekterat över nya sätt att hjälpa kolleger. Sen bidrar det till samhällsutvecklingen genom ett starkare allmänt medborgarskap. Det är bara några aspekter, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie inledde sin arbetskarriär som specialsjukskötare. Sedan gav hon sig in på pedagogiken och har arbetat som lärare för vuxna, som rektor på folkhögskola samt arbetat med utvärdering i Jyväskylä innan hon kom till Åbo Akademi.

  • Det är till nytta för mig och förhoppningsvis för studenterna att jag har sett olika delar av vår utbildningsvärld, säger Ann-Sofie.

Det som Ann-Sofie upplever som mest utmanande i arbetet är att hålla sig uppdaterad på forskningsfronten, men det är någonting som arbetsmiljön hjälper till att korrigera.

  • Det finns alltid mera man kunde läsa och studera. Ny kunskap kommer ständigt och man vill ju vara i framkanten. Men den här miljön är fantastisk i det hänseendet; man går in i kafferummet så är det alltid någon som har läst någonting som man börjar diskutera. Det är en fin miljö om man är nyfiken på det man håller på med, säger Ann-Sofie.

Har priset ändrat karaktären av ditt uppdrag?

  • Jag vet inte direkt om jag gjort någonting annorlunda efter just utnämningen. Man förändras ju ständigt. Även jag har en struktur i handledningen så uppstår ändå unika situationer. Det finns en kärna kring bemötandet och samtalet men sist och slutliga är alla så unika att mina metoder förändras vart efter, säger Ann-Sofie.

Text och foto: Stefan Westergård