{"id":1051,"date":"2017-02-16T13:41:49","date_gmt":"2017-02-16T12:41:49","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/?p=1051"},"modified":"2017-02-16T13:41:49","modified_gmt":"2017-02-16T12:41:49","slug":"nar-kursen-inte-gar-som-i-stromso","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/2017\/02\/16\/nar-kursen-inte-gar-som-i-stromso\/","title":{"rendered":"N\u00e4r kursen inte g\u00e5r som i Str\u00f6ms\u00f6"},"content":{"rendered":"

Det var -20 grader ute den fredagen och d\u00e4r stod alla 80 deltagare utanf\u00f6r Axelia utan jackor och fr\u00f6s medan brandalarmet ringde inne i aulan. Som tur hade jag predikat HMS (Helse, Milj\u00f8 og Sikkerhet) p\u00e5 m\u00e5ndagen det f\u00f6rsta jag gjorde d\u00e5 kursen startade. F\u00f6r det kom till nytta i kursens sista h\u00e4ndelse.<\/p>\n

H\u00f6sten 2010 t\u00e4ndes tanken med min chef, Professor Mikko Hupa, att vi skulle ans\u00f6ka om finansiering fr\u00e5n Metallinjalostajien rahasto (\u00f6vers. Metallf\u00f6r\u00e4dlarnas fond) f\u00f6r att h\u00e5lla en f\u00f6rdjupad specialkurs om kemisk termodynamik i industriella h\u00f6gtemperaturprocesser med fokus p\u00e5 f\u00f6rbr\u00e4nning och pyrometallurgi. Vi lyckades h\u00e5va in en ansenlig summa fr\u00e5n fonden senare under vintern f\u00f6r att arrangera kursen h\u00f6sten 2011. V\u00e5r id\u00e9 var att involvera forskare fr\u00e5n b\u00e5de f\u00f6rbr\u00e4nningskemi, vilket \u00e4r ett av v\u00e5ra starka forskningsomr\u00e5den p\u00e5 v\u00e5rt laboratorium f\u00f6r oorganisk kemi, samt fr\u00e5n material- och metallurgiforskningen, huvudsakligen fr\u00e5n Aalto-universitetet. Dessutom var tanken att locka studenter och forskare fr\u00e5n b\u00e5de finska universitet och utl\u00e4ndska universitet, speciellt nordiska universitet, samt m\u00e4nniskor fr\u00e5n industrin, huvudsakligen fr\u00e5n bolag som vi samarbetar med.<\/p>\n

Kursen \u00e4r en ad-hoc kurs, men en liknande kurs ordnades vid \u00c5bo Akademi 2002 inom ramarna f\u00f6r det Nordiska Energiforskningsprogrammet, finansierat av det Nordiska ministerr\u00e5det. Kursen 2002 var min f\u00f6rsta erfarenhet att organisera en kurs och den nya kursen var t\u00e4nkt som en forts\u00e4ttning av den, trots den l\u00e5nga pausen. S\u00e5ledes, uppl\u00e4gget blev tre dagars intensivkurs och tv\u00e5 dagars vetenskapligt symposium relaterat till kurstemat.<\/p>\n

D\u00e5 kursen inte finns med i det ordinarie kursprogrammet, var tidpunkten f\u00f6r kursen inte spikad. Detta ledde till en b\u00f6rjan att organiserande av kursen drog ut p\u00e5 tiden och den initiala planen att h\u00e5lla den h\u00f6sten 2011 blev en om\u00f6jlighet och ist\u00e4llet flyttades den till februari 2012. Detta orsakades delvis av min \u00f6veroptimistiska tidsplanering. Efter att ha flyttat fram kursen, gjorde vi dock mycket reklam f\u00f6r kursen. Till v\u00e5r gl\u00e4dje visade det sig att det fanns en stor efterfr\u00e5gan p\u00e5 v\u00e5r kurs. Till v\u00e5r f\u00f6rskr\u00e4ckelse s\u00e5 var intresset s\u00e5 stort att antalet intresserade var trefaldigt j\u00e4mf\u00f6rt med det planerade maximala deltagarantalet. Ist\u00e4llet f\u00f6r att begr\u00e4nsa deltagarantalet d\u00e5 det starka intresset visades, \u00e4ndrades kursplanerna s\u00e5 att vi kunde l\u00e5ta alla intresserade delta. I slut\u00e4ndan deltog \u00f6ver 90 personer p\u00e5 kursen och symposiet.<\/p>\n

Jag tog hela ansvaret att f\u00f6rel\u00e4sa de tv\u00e5 f\u00f6rsta dagarna medan Mikko och en professor skulle f\u00f6rel\u00e4sa halva dagen p\u00e5 onsdag och jag f\u00f6rel\u00e4ste resten av den dagen. De tv\u00e5 sista dagarna skulle vara i symposiumformat, med presentationer av inbjudna deltagare.<\/p>\n

Min f\u00f6rsta l\u00e4rdom kom redan f\u00f6re kursens start. Det beh\u00f6vs v\u00e4ldigt mycket tid att f\u00f6rbereda kursmaterial, s\u00e5 som powerpointpresentationer, utprintningar, \u00f6vningar, med mera. I samma veva, fungerade jag som kontaktperson f\u00f6r utl\u00e4ndska deltagare, som hade massvis med fr\u00e5gor om rese- och boendearrangemang med mera. Efter en massiv slutspurt, lyckades jag f\u00e4rdigst\u00e4lla allt inf\u00f6r kursen, \u00e4ven om jag satt i m\u00f6rkret i Axelias aula dagen f\u00f6re kursstarten stansandes h\u00e5l i utprintningar av kursmaterialet och samtidigt organisera allt i mappar.<\/p>\n

Efter f\u00f6rsta dagens f\u00f6rel\u00e4sande fr\u00e5n morgon till kv\u00e4ll, ins\u00e5g jag att en hel dag med f\u00f6rel\u00e4sningar \u00e4r utmattande. Ett intressant fenomen var att jag inte kunde h\u00e5lla pauser, d\u00e5 det ofta blev l\u00e5nga k\u00f6er med studeranden som utnyttjade pausen till att st\u00e4lla fr\u00e5gor till mig. Dessutom, ifall det var goda fr\u00e5gor som intresserade hela publiken, tog jag upp dem p\u00e5 nytt i b\u00f6rjan av n\u00e4sta f\u00f6rel\u00e4sning. F\u00f6ljdaktligen, hade jag v\u00e4ldigt lite tid att vila upp under pauserna och \u00e5terh\u00e4mta mig. Till r\u00e5ga p\u00e5 allt, fick jag magsjuka natten till tisdag och det var med n\u00f6d och n\u00e4ppe som jag lyckades ta mig till jobb och f\u00f6rel\u00e4sa hela tisdagen. I normalfall skulle jag stannat hemma f\u00f6r att \u00e5terh\u00e4mta mig fr\u00e5n nattens strapatser, men d\u00e5 jag hade ett fullt auditorium som v\u00e4ntade p\u00e5 mig, med en del ditresta fr\u00e5n \u00d6sterrike, Sverige och Norge, och f\u00f6rel\u00e4sningsmaterial som sv\u00e5rligen kunde ha anv\u00e4nts av n\u00e5gon annan l\u00e4rare p\u00e5 s\u00e5 kort notis, best\u00e4mde jag mig att f\u00f6rs\u00f6ka orka igenom dagen. H\u00e4r kom andra st\u00f6rre l\u00e4rdomen d\u00e5 man planerar kurs: Ta i beaktande Murphys lag. Saker kan g\u00e5 snett d\u00e5 man minst \u00f6nskar det.<\/p>\n

Fram till fredagen gick det n\u00e5gorlunda bra, utan st\u00f6rre katastrofer. Men d\u00e5 den sista presentationen startade p\u00e5 fredag eftermiddagen, satte brandalarmet ig\u00e5ng. Ofta \u00e4r brandalarmen i Axelia relaterade till relativt ofarliga h\u00e4ndelser, men det finns alltid risk f\u00f6r att det \u00e4r br\u00e4nder eller farliga kemikalieolyckor som f\u00f6rorsakat larmet. D\u00e5 var hela \u00e5h\u00f6rarskaran illa tvungna att l\u00e4mna sina platser och g\u00e5 ut i kylan, som var speciellt bitande denna vecka. Temperaturerna sj\u00f6nk ner till -20 grader. Till min lycka hade jag utnyttjat en l\u00e4rdom fr\u00e5n min tidigare arbetsplats SINTEF, ett stort forskningsinstitut i Trondheim, Norge. Alla m\u00f6ten och tillst\u00e4llningar inleddes alltid med n\u00e5got som kallades HMS (Helse, Milj\u00f8 og Sikkerhet) f\u00f6re man \u00f6vergick till m\u00f6tets egentliga \u00e4renden. M\u00f6tesledaren informerade alltid om var de n\u00e4rmaste n\u00f6dutg\u00e5ngarna finns och var uppsamlingsplatsen finns, samt \u00f6vriga s\u00e4kerhetsrelaterade \u00e4renden. Det kunde l\u00e4tt k\u00e4nnas tjatigt efter par g\u00e5nger, men man vet ju aldrig ifall det finns nya m\u00e4nniskor som deltar p\u00e5 m\u00f6tet. S\u00e5 detta hade jag med i bagaget d\u00e5 jag flyttade tillbaks till Finland 2010. Det f\u00f6rsta jag gjorde vid kursstarten var att f\u00f6rklara f\u00f6r \u00e5h\u00f6rarna var n\u00f6dutg\u00e5ngarna finns och hur man skall g\u00e5 tillv\u00e4ga ifall brandalarmet ringer. I efterskott var det ju ett lyckat drag. \u00d6verlag \u00e4r detta n\u00e5got som l\u00e4rare och ansvariga m\u00f6tesdragare kan ta i beaktande, speciellt ifall man har studenter och g\u00e4ster utifr\u00e5n \u00c5bo Akademi p\u00e5 bes\u00f6k.<\/p>\n

Efter att alarmet var \u00f6ver, kunde v\u00e5r sista presentat\u00f6r avsluta sin presentation. Jag kunde avtacka de n\u00e4rvarande och med det, k\u00e4ndes det som att en enorm tyngd f\u00f6ll av mina axlar, n\u00e4stan s\u00e5 tung att jag var tvungen att h\u00e5lla mig f\u00f6r gr\u00e5t. L\u00e4ttnaden av att klarat sig igenom den fysiskt och mentalt utmanande veckan var enorm.<\/p>\n

N\u00e5gra viktiga l\u00e4rdomar fick jag med mig. Flera av dessa \u00e4r sj\u00e4lvklara, men man kanske inte alltid t\u00e4nker p\u00e5 det:<\/p>\n