{"id":1086,"date":"2017-03-20T09:41:30","date_gmt":"2017-03-20T08:41:30","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/?p=1086"},"modified":"2017-03-20T09:46:27","modified_gmt":"2017-03-20T08:46:27","slug":"didaktikens-retorik-och-universitetsforelasarens-roll-som-inspirator","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/2017\/03\/20\/didaktikens-retorik-och-universitetsforelasarens-roll-som-inspirator\/","title":{"rendered":"Didaktikens retorik och universitetsf\u00f6rel\u00e4sarens roll som inspirat\u00f6r"},"content":{"rendered":"<p>av<br \/>\n<em>Anna-Stina H\u00e4gglund<\/em> (<strong>I.<\/strong>) och <em>Andreas Fagerholm<\/em> (<strong>II.<\/strong>)<\/p>\n<p><strong>I.<\/strong><\/p>\n<p>Universitetsf\u00f6rel\u00e4sarens mycket viktiga uppgift \u00e4r att undervisa sina studenter till att bli de sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och kreativa t\u00e4nkare som kr\u00e4vs f\u00f6r n\u00e4sta generations akademiker. Det handlar allts\u00e5 om att inspirera och uppmuntra lika mycket som att l\u00e4ra ut sakkunskap. Hur lyckas man med detta uppdrag? Mika Hietanen, universitetslektor i retorik vid Litteraturvetenskapliga institutionen p\u00e5 Uppsala Universitet funderar kring detta tema i ett anf\u00f6rande fr\u00e5n konferensen Universitetspedagogisk utveckling.<\/p>\n<p>Hietanens po\u00e4ng \u00e4r att m\u00e5nga som f\u00f6rel\u00e4ser och undervisar p\u00e5 universitetsniv\u00e5 faller in i en alldeles f\u00f6r bekv\u00e4m roll som l\u00e4rare d\u00e4r det fr\u00e4mst handlar om att l\u00e4ra ut sakkunskap p\u00e5 ungef\u00e4r samma vis som ens egna f\u00f6rel\u00e4sare gjorde. F\u00f6ga innovativt och aningen tr\u00e5kigt. Det som l\u00e4raren d\u00e4remot borde g\u00f6ra \u00e4r att fundera \u00f6ver vem man vill vara som f\u00f6rel\u00e4sare och hur man kan utveckla sin persona till att b\u00e4ttre lyckas f\u00f6rmedla kunskap till studenterna p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att man f\u00e5ngar deras uppm\u00e4rksamhet och inspirerar till kreativitet. Verktyg till detta kan h\u00e4mtas fr\u00e5n retoriken, det g\u00e4ller att kommunicera och \u00f6vertyga studenterna om varf\u00f6r den kunskap som f\u00f6rmedlas p\u00e5 kursen \u00e4r viktig att l\u00e4ra sig.<\/p>\n<p>Man kan dock fr\u00e5ga sig vad Hietanen menar d\u00e5 han s\u00e4ger att det inte \u00e4r s\u00e4rskilt givande att falla in i en &#8221;f\u00e5lla&#8221; och g\u00f6ra som sina egna l\u00e4rare. Tv\u00e4rtom borde man v\u00e4l t\u00e4nka tillbaka p\u00e5 sin egen studietid och fundera \u00f6ver n\u00e4r blev undervisningen mest intressant och n\u00e4r l\u00e4rde man sig som b\u00e4st? N\u00e4r man har ringat in denna aspekt kan man forts\u00e4tta med att fundera \u00f6ver hur dessa f\u00f6rel\u00e4sare bar sig \u00e5t och ta modell av dem. F\u00f6rel\u00e4saren har en roll inte enbart som inspirat\u00f6r utan \u00e4ven som f\u00f6rebild. Att vara sig sj\u00e4lv \u00e4r A och O, man m\u00e5ste vara bekv\u00e4m i sin undervisningspersona f\u00f6r att kunna f\u00f6rmedla kunskap till studenterna.<\/p>\n<p>Enligt Hietanen \u00e4r f\u00f6rel\u00e4sarens fr\u00e4msta uppgift allts\u00e5 att f\u00f6rmedla sitt ethos till studenterna och f\u00e5 dem att vilja l\u00e4ra sig. Den klassiska retoriken kan fungera som en referenspunkt till detta. Hietanen n\u00e4mner en av den v\u00e4sterl\u00e4ndska retorikens mest centrala skrifter <em>Rhetorica ad herennium<\/em> skriven av en ok\u00e4nd f\u00f6rfattare p\u00e5 80-talet f.kr. I denna st\u00e5r det att talaren ska v\u00e4cka \u00e5h\u00f6rarens v\u00e4lvilja (benevolos), uppm\u00e4rksamhet (attentos) och l\u00e4raktighet (dociles). I ett undervisningssammanhang kunde man \u00f6vers\u00e4tta detta till att f\u00f6rel\u00e4saren kan n\u00e5 ut till de mest motiverade studenterna med att enbart fokusera p\u00e5 f\u00f6rel\u00e4sningens tema. F\u00f6r att v\u00e4cka de resterande g\u00e4ller det att v\u00e4cka deras intresse genom att inspirera dem till att l\u00e4ra sig. Detta sker s\u00e5v\u00e4l med icke-verbal som verbal kommunikation. En fallgrop \u00e4r att ta f\u00f6r givet att studenterna automatiskt \u00e4r intresserade av en kurs bara f\u00f6r att de frivilligt har valt att g\u00e5 den. Det g\u00e4ller allts\u00e5 att kunna f\u00f6rmedla till dem varf\u00f6r det \u00e4r viktigt att l\u00e4ra sig det som kursen handlar om och att uppmuntra till eget t\u00e4nkande. D\u00e5 blir undervisningen som b\u00e4st.<\/p>\n<p><strong>II.<\/strong><\/p>\n<p>Vilka retorikstilar b\u00f6r universitetsl\u00e4raren anv\u00e4nda sig av? Tre grundl\u00e4ggande strategier kan urskiljas; man kan \u00f6vertyga med hj\u00e4lp av sin karakt\u00e4r (ethos), genom att f\u00f6rs\u00e4tta \u00e5h\u00f6rarna i ett visst tillst\u00e5nd (pathos) eller genom att f\u00f6rlita sig p\u00e5 argument (logos). Enligt en mer l\u00e4roboksm\u00e4ssig framst\u00e4llning kunde man kanske h\u00e4vda att retorik handla om att \u00f6vertyga genom att v\u00e4cka \u00e5h\u00f6rarnas f\u00f6rtroende (ethos), genom att v\u00e4dja till deras k\u00e4nslor (pathos) eller genom att appellera till f\u00f6rnuft och kritiskt omd\u00f6me (logos).<\/p>\n<p>Att kunna \u00f6vertyga sina \u00e5h\u00f6rare \u00e4r givetvis en viktig f\u00e4rdighet \u00e4ven f\u00f6r den som \u00e4gnar sig \u00e5t undervisning p\u00e5 universitetsniv\u00e5; oberoende av hur skicklig man \u00e4r som forskare s\u00e5 har man sv\u00e5rt att n\u00e5 framg\u00e5ng i sitt undervisninsgsv\u00e4rv om man inte lyckas kommunicera den kunskap och de f\u00e4rdigheter man besitter. D\u00e4remot \u00e4r det inte alldeles sj\u00e4lvklart vilken retorikart som \u00e4r mest l\u00e4mplig i sammanhanget. Enligt Hietanen \u00e4r ethos viktigare \u00e4n b\u00e5de pathos och logos. &#8221;Det \u00e4r&#8221;, h\u00e4vdar han, &#8221;inte s\u00e5 att sakkunskapen kommer f\u00f6rst, utan v\u00e5rt visitkort som l\u00e4rare \u00e4r v\u00e5rt ethos&#8221;. Ett annat syns\u00e4tt har f\u00f6rf\u00e4ktats av den numera bortg\u00e5ngne statsvetaren Lennart Lundquist. I en, v\u00e5gar jag p\u00e5st\u00e5, klassisk introduktionsbok till \u00e4mnet (<em>Det vetenskapliga studiet av politik<\/em>, s. 139) h\u00e4vdar han med emfas att &#8221;det allt avg\u00f6rande \u00e4r att l\u00e4raren kan \u00e4mnets inneh\u00e5ll&#8221;.<\/p>\n<p>N\u00e5got generaliserande torde man allts\u00e5 kunna h\u00e4vda att Hietanen och Lundquist \u00e4r oeniga om vilken roll logos \u2013 det f\u00f6rnuftsm\u00e4ssiga sakargumentet \u2013 har f\u00f6r en lyckosam kunskapsf\u00f6rmedling: medan Hietanen betonar ethos och uppfattar logos som varande av sekund\u00e4r betydelse s\u00e5 antyder Lundquist tv\u00e4rtom att logos \u00e4r det centrala.<\/p>\n<p>Personligen st\u00e5r jag nog n\u00e5got n\u00e4rmare det syns\u00e4tt som Lundquist representerar. Logos \u2013 det att man undervisar, upplyser och informerar sina \u00e5h\u00f6rare \u2013 \u00e4r, vill jag allts\u00e5 h\u00e4vda, en n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r framg\u00e5ngsrik universitetsundervisning, ty utan denna best\u00e5ndsdel \u00e4r det inte m\u00f6jligt att uppfylla universitetets huvuduppgift \u2013 att f\u00f6rmedla ett p\u00e5 systematiskt kunskapss\u00f6kande baserat vetande. Samtidigt \u00e4r logos knappast en tillr\u00e4cklig f\u00f6ruts\u00e4ttning. F\u00f6r att n\u00e5 ut till alla studenter \u00e4r det s\u00e5lunda viktigt att kombinera logosretorik med inslag fr\u00e5n n\u00e5gon annan retorikstil. En, f\u00f6rmodligen alldeles adekvat, m\u00f6jlighet \u00e4r att fokusera p\u00e5 ethos och str\u00e4va efter att f\u00f6rmedla fakta (logos) p\u00e5 ett s\u00e4tt som v\u00e4cker f\u00f6rtroende och behagar \u00e5h\u00f6raren. Ett annat tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt kunde vara att ta fasta p\u00e5 pathos. Denna strategi kunde d\u00e5 str\u00e4va efter att f\u00f6rmedla fakta (logos) med hj\u00e4lp av k\u00e4nslobetonade resonemang d\u00e4r olika m\u00f6jligheter, konsekvenser eller nyttor av n\u00e5gon viss \u00e5tg\u00e4rd dryftas. I termer av n\u00f6dv\u00e4ndighet och tillr\u00e4cklighet kunde b\u00e5de ethos och pathos s\u00e5ledes kanske f\u00f6rliknas vid INUS-f\u00f6ruts\u00e4ttningar; individuellt \u00e4r de varken n\u00f6dv\u00e4ndiga eller tillr\u00e4ckliga, men icke desto mindre utg\u00f6r de v\u00e4sentliga (icke-redundanta) komponenter av konjunktioner som i sig \u00e4r tillr\u00e4ckliga (men inte n\u00f6dv\u00e4ndiga) f\u00f6r en lyckad undervisning.<\/p>\n<p><strong>Referenser<\/strong><\/p>\n<p>Hietanen M (2015) <em>Didaktikens retorik.<\/em> Medform Play, Uppsala Universitet, 14 oktober 2015, <a href=\"https:\/\/media.medfarm.uu.se\/play\/kanal\/272\/video\/5455\">https:\/\/media.medfarm.uu.se\/play\/kanal\/272\/video\/5455<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>av Anna-Stina H\u00e4gglund (I.) och Andreas Fagerholm (II.) I. Universitetsf\u00f6rel\u00e4sarens mycket viktiga uppgift \u00e4r att undervisa sina studenter till att bli de sj\u00e4lvst\u00e4ndiga och kreativa t\u00e4nkare som kr\u00e4vs f\u00f6r n\u00e4sta generations akademiker. Det handlar allts\u00e5 om att inspirera och uppmuntra lika mycket som att l\u00e4ra ut sakkunskap. Hur lyckas man med detta uppdrag? Mika Hietanen, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":529,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[93],"tags":[42,57,78,81],"class_list":["post-1086","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-unipeda-modul1","tag-larande","tag-pedagogik","tag-undervisning","tag-universitetspedagogik"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1086","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/529"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1086"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1086\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1100,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1086\/revisions\/1100"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1086"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1086"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1086"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}