{"id":1550,"date":"2020-01-08T23:18:48","date_gmt":"2020-01-08T21:18:48","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/?p=1550"},"modified":"2020-02-25T12:20:47","modified_gmt":"2020-02-25T10:20:47","slug":"leve-oppenhet-eller-inte","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/2020\/01\/08\/leve-oppenhet-eller-inte\/","title":{"rendered":"Leve \u00f6ppenhet &#8211; eller inte"},"content":{"rendered":"<p><strong>\u00d6ppenhet<\/strong><\/p>\n<p>Min far hamnade som ung soldat till Hang\u00f6fronten efter att forts\u00e4ttningskriget br\u00f6t ut i juni 1941. Fredsavtalet fr\u00e5n vinterkriget 1939\u20131940 var str\u00e4ngt mot Finland, som hamnade att avst\u00e5 fr\u00e5n stora delar av Karelen, speciellt Finlands n\u00e4stst\u00f6rsta och mest kosmopolitiska stad, Viborg. Ett \u00f6ppet s\u00e5r i den unga republikens kropp blev Hang\u00f6, <em>Ultima Thule<\/em> i det allra sydligaste Finland. Denna vackra och eleganta stad med starka industriella traditioner utarrenderades som milit\u00e4rbas till R\u00e5dsf\u00f6rbundet (faktiskt: man kallade Sovjetunionen \u2019R\u00e5dsf\u00f6rbund\u2019 i finl\u00e4ndsk politisk jargong under flera \u00e5rtionden). Fronten var livsfarlig pga. att avst\u00e5ndet mellan skyttegravarna endast var n\u00e5gra hundra meter, men unga pojkar var unga pojkar: de lyfte upp en hj\u00e4lm p\u00e5 en stav ovanf\u00f6r skyttegraven. Efter n\u00e5gra minuter tr\u00e4ffades hj\u00e4lmen av en kula. Min far skrev om dessa h\u00e4ndelser till sin fru i Pargas. Brevet kom snabbt fram (Finlands Post var en effektiv och centralstyrd organisation d\u00e5f\u00f6rtiden, inte som idag&#8230;). Min mor \u00f6ppnade brevet med stor gl\u00e4dje: han \u00e4r vid liv fortfarande. Inneh\u00e5llet var dock f\u00f6rbryllande: st\u00f6rsta delen av brevet var t\u00e4ckt av bl\u00e4ck (eller trycksv\u00e4rta). Krigscensuren hade \u00f6ppnat brevet och strukit alla milit\u00e4ra detaljer och pessimistiska k\u00e4nsloyttringar; kvar blev endast personliga nyheter: vi m\u00e5r bra och jag \u00e4lskar dig. Senare i familjekretsen skrattade vi \u00e5t detta: under krigets tid kan man inte ber\u00e4tta om vad som helst; en fullkomlig \u00f6ppenhet \u00e4r ot\u00e4nkbar, men det viktigaste \u00e4r budskapet: jag lever och jag \u00e4lskar dig&#8230;<\/p>\n<p>Yttrandefrihet och pressfrihet \u00e4r sj\u00e4lvklarheter i dagens v\u00e4sterl\u00e4ndska demokratier, men ett ord som i \u00f6kande grad missbrukas \u00e4r \u00f6ppenhet. Det ska skrivas in i alla strategiska dokument, fr\u00e5n den minsta fiskarf\u00f6reningen till regeringsprogrammet. M\u00e5nga f\u00f6retag definierar \u2019\u00f6ppenhet\u2019 som en av sina centrala v\u00e4rden, f\u00f6r att inte tala om offentliga institutioner som universitet. F\u00f6retagen m\u00e5ste kunna beh\u00e5lla aff\u00e4rshemligheter och utveckla l\u00e5ngtidsstrategier osynliga f\u00f6r konkurrenter, men universiteten i v\u00e5rt land \u2013 \u00e4ven de tv\u00e5 stiftelseuniversitet som vi har \u2013\u00a0 finansieras huvudsakligen av offentliga medel, skattebetalarnas pengar fr\u00e5n statsbudgeten, s\u00e5 slagordet \u2019\u00f6ppenhet\u2019 borde betyda n\u00e5gonting i verkligheten och inte bli enbart tom propaganda.<\/p>\n<p>I och med att den s.k. nya universitetslagen instiftades f\u00f6r ca tio \u00e5r sedan inskr\u00e4nktes den interna demokratin avsev\u00e4rt och \u00f6ppenheten vid finl\u00e4ndska universitet minskade radikalt: ett universitet ska de facto bli ett toppstyrt f\u00f6retag. Universitetsstyrelsen \u00e4r efter lagf\u00f6r\u00e4ndringen minimal till sin storlek och valet av universitetets h\u00f6gsta makthavare, <em>Rector magnificus<\/em>, sker helt i kulisserna. Under demokratins tid beh\u00f6vde en rektorskandidat vid \u00c5bo Akademi f\u00e5 det stora valkollegiets majoritet bakom sig (kollegiet bestod av \u00f6ver hundra medlemmar), nu r\u00e4cker det med att f\u00e5 sex styrelseledam\u00f6ter av tio bakom en kandidat f\u00f6r att bli vald. S\u00e5 gick det till med den organiserade statskuppen mot rektor Jorma Mattinen \u00e5r 2014. Efter en f\u00f6rl\u00e4ngd procedur plockades fram konkurrerande kandidater och slutresultatet i omr\u00f6stningen blev: rektor, professor Jorma Mattinen (organisk kemi) 2 r\u00f6ster; professor Pekka Santtila (psykologi) 2 r\u00f6ster; prorektor, professor Mikko Hupa (oorganisk kemi) 6 r\u00f6ster. Valet var klart med minsta m\u00f6jliga majoritet. Bra s\u00e5, men ingen god utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r en nyvald rektor. Ingen f\u00f6rklaring gavs till den stora allm\u00e4nheten och det blev fullst\u00e4ndigt oklart huruvida dessa kandidater representerade olika strategiska visioner eller olika programf\u00f6rklaringar f\u00f6r Akademins framtid. Detta var ett m\u00f6rkt \u00f6gonblick i \u00c5bo Akademis historia vad \u00f6ppenhet och demokrati betr\u00e4ffar. Vem var bakom denna smutsiga kupp, hemlighetsmakeri, subjektiv maktgirighet eller personliga sympatier och antipatier? I alla fall; detta blev det fulaste rektorsvalet i den moderna Akademins (1918-) historia. Professor emerita Marianne Stenius, f.d. styrelseordf\u00f6rande f\u00f6r \u00c5bo Akademi kunde kanske avsl\u00f6ja mera, men det kr\u00e4ver en attityd av \u00f6ppenhet och en moralisk sj\u00e4lvrannsakan.<\/p>\n<p>S\u00e5 blev det d\u00e5, men idag installerar man kulisserna p\u00e5 ett betydligt skickligare s\u00e4tt: nya ledare v\u00e4ljs formellt enh\u00e4lligt, de nya rektorerna vid \u00c5bo Akademi och \u00c5bo universitet \u00e4r h\u00e4rligt enh\u00e4lligt valda av respektive styrelser i ett fullst\u00e4ndigt vakuum, fr\u00e5n vilket ingen information l\u00e4cks ut. Vi p\u00e5 gr\u00e4srotsniv\u00e5n vet ingenting om bakgrundsdiskussionerna, vi har inte givits en minsta m\u00f6jlighet att ta st\u00e4llning till en kandidats framtidsvisioner, vi har f\u00f6rvandlats fr\u00e5n medlemmar av det akademiska samfundet till unders\u00e5tar, vilkas fr\u00e4msta uppgift \u00e4r att producera ekonomiska resultat (observera: fr\u00e4mst ekonomiska, ej vetenskapliga resultat) s\u00e5 effektivt som m\u00f6jligt. J\u00e4mf\u00f6rt med makthavarna i v\u00e5rt land \u00e4r ledarna av Folkrepubliken Kina mer framsynta: de vill i f\u00f6rsta hand premiera vetenskapliga framg\u00e5ngar och de ger tillr\u00e4ckliga resurser till de mest framg\u00e5ngsrika grupperna i riket.<\/p>\n<p>Stiftelseuniversiteten i v\u00e5rt land \u00e4r regeringarnas \u00e4lsklingsbarn; de f\u00e5r extra tillg\u00e5ngar fr\u00e5n statens kassa utan att beh\u00f6va t\u00e4vla om ekonomiska resurser p\u00e5 samma villkor som de \u00f6vriga h\u00f6gskolorna. En av mina mest beg\u00e5vade och fantasirika doktorander s\u00f6kte en befattning vid superuniversitetet Aalto. Han fick inte befattningen men p\u00e5 beg\u00e4ran fick han se sakkunnigutl\u00e5tandena: de var str\u00e5lande f\u00f6r honom men vissa delar av utl\u00e5tandena var t\u00e4ckta av svart f\u00e4rg, t.ex. kommentarer om hans konkurrenter. Inofficiellt fick vi veta: vi ska inte v\u00e4lja honom till Aalto, f\u00f6r han har en alltf\u00f6r stark koppling till professorerna Tapio Salmi och Dmitry Murzin vid \u00c5bo Akademi. S\u00e5h\u00e4r, i andan av \u00f6ppenhet f\u00f6r vi Finlands vetenskap vidare. Texten s\u00e5g visuellt ut som min fars brev fr\u00e5n Hang\u00f6fronten till v\u00e4rldens mest eleganta och mest \u00e4lskade kvinna&#8230; Jag beundrade henne som barn: hon var s\u00e5 oerh\u00f6rt vacker och intelligent.<\/p>\n<p>Tapio Salmi<\/p>\n<p>Skribenten \u00e4r professor i kemisk reaktionsteknik (\u00c5A) och akademiprofessor (FA)<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>\u00d6ppenhet Min far hamnade som ung soldat till Hang\u00f6fronten efter att forts\u00e4ttningskriget br\u00f6t ut i juni 1941. Fredsavtalet fr\u00e5n vinterkriget 1939\u20131940 var str\u00e4ngt mot Finland, som hamnade att avst\u00e5 fr\u00e5n stora delar av Karelen, speciellt Finlands n\u00e4stst\u00f6rsta och mest kosmopolitiska stad, Viborg. Ett \u00f6ppet s\u00e5r i den unga republikens kropp blev Hang\u00f6, Ultima Thule i [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[127,1],"tags":[],"class_list":["post-1550","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-forskarbloggare","category-okategoriserade"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1550","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1550"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1550\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1593,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1550\/revisions\/1593"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1550"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1550"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1550"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}