{"id":1752,"date":"2020-05-05T22:57:04","date_gmt":"2020-05-05T19:57:04","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/?p=1752"},"modified":"2020-05-09T01:52:16","modified_gmt":"2020-05-08T22:52:16","slug":"fran-newport-beach-till-huntington-beach-kikaren-i-handvaskan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/2020\/05\/05\/fran-newport-beach-till-huntington-beach-kikaren-i-handvaskan\/","title":{"rendered":"Fr\u00e5n Newport Beach till Huntington Beach \u2013 kikaren i handv\u00e4skan"},"content":{"rendered":"<p>Resv\u00e4skan var packad och handbagaget var med. Jag brukar kalla mitt handbagage \u2019handv\u00e4ska\u2019, eftersom jag kommer ih\u00e5g tre handv\u00e4skor: muminmammas stora handv\u00e4ska, drottning Elizabeths otaliga handv\u00e4skor och min mammas handv\u00e4ska (som man inte fick \u00f6ppna). \u00c4ven en man f\u00e5r nuf\u00f6rtiden ha en handv\u00e4ska \u2013 vi lever ju i j\u00e4mst\u00e4lldhetens tidevarv. I min handv\u00e4ska fanns det pass, biljetter (f\u00f6rr i tiden var det absolut n\u00f6dv\u00e4ndigt att ha den tryckta flygbiljetten med sig), tandborste, utprintade artiklar och manuskript som jag skulle l\u00e4sa under den l\u00e5nga flygresan och: en snygg teaterkikare <em>made in USSR<\/em> som jag hade k\u00f6pt p\u00e5 en loppmarknad i Budapest. Kikaren har jag fortfarande p\u00e5 mitt skrivbord. Detta lilla f\u00f6rem\u00e5l \u00e4r av bakelit, en h\u00e4rdplast som luktar en aning men optiken \u00e4r utm\u00e4rkt. En av mina kollegerna ber\u00e4ttade att han k\u00e4nde en rysk biologiprofessor, akademiker som kom p\u00e5 bes\u00f6k till Helsingfors. Professorn hade en likadan kikare f\u00f6r att titta p\u00e5 balettf\u00f6rest\u00e4llningar i Stora teatern i Moskva \u2013 brukar kallas Bolsjojteater i Finland. Kollegerna i Helsingfors bj\u00f6d den h\u00f6gt uppskattade akademikern till en performance och han tog fram kikaren f\u00f6r att titta p\u00e5 vad som p\u00e5gick p\u00e5 scenen: det var en stripteasedans. \u00a0Akademikern var chockerad.<\/p>\n<p>Vart var vi p\u00e5 v\u00e4g? Till v\u00e4rldens mest uppskattade konferens i kemisk reaktionsteknik, <em>International Symposium in Chemical Reaction Engineering <\/em>ISCRE15, som skulle h\u00e5llas i Newport Beach, Californien. Hit kommer v\u00e4rldens <em>cr\u00e8me de la cr\u00e8me<\/em> i kemisk reaktionsteknik f\u00f6r att presentera sina b\u00e4sta forskningsresultat och umg\u00e5s med varandra. Det l\u00e5nga flyget var avklarat och vi anl\u00e4nde till konferenss\u00e4tet som var ett bunkalowhotell i Newport Beach. Vi hade ett veckoslut framf\u00f6r oss, s\u00e5 n\u00e5gonting borde g\u00f6ras \u2013 ett litet \u00e4ventyr men ingenting riskabelt. Vi besl\u00f6t att hyra \u00a0en sk\u00e5pbil och jag blev av kollegerna absolut f\u00f6rbjuden att k\u00f6ra bilen p\u00e5 en amerikansk <em>highway <\/em>(de k\u00e4nner till min skicklighet i bilk\u00f6rning&#8230;).<\/p>\n<p>Inte s\u00e5 l\u00e5ngt borta fr\u00e5n Newport Beach finns Huntington Beach som \u00e4r ett mycket omtyckt badstrand med vit sand och evigt solsken. Dit skulle vi \u00e5ka med sk\u00e5pbilen. V\u00e4dret var underbart: sol och litet vind, inte f\u00f6r hett f\u00f6r en skandinav.\u00a0 Ah, jag s\u00e5g v\u00e5gorna och h\u00f6rde v\u00e5gornas brus. Ska du inte sitta en stund p\u00e5 den vita stranden och ta solbad, fr\u00e5gade kollegerna. Senare, det \u00e4r ju ett h\u00e4rligt vatten, jag vill omedlebart simma som en fisk p\u00e5 hemorten Pargas \u2013 \u00e4r ni r\u00e4dda f\u00f6r n\u00e5gonting, kom med, ropade jag och sprang som en vild hund till oceanen. Det var gemytligt tills den f\u00f6rsta stora v\u00e5gen kom och en v\u00e4ldig kraft sl\u00e4ngde mig n\u00e5gonstans och det tog en tid att komma tillbaka till ytan igen. Dags att ta en paus. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt var det en aning dimmigt trots att det var solsken. Varf\u00f6r? Kollegan gav svaret: Tapio, var \u00e4r dina glas\u00f6gon? Tydligen blev de i Stilla havet, replikerade jag kort och bittert. N\u00e4rsynta fiskar har kanske n\u00e5gon nytta av dem: v\u00e4nstra \u00f6gat har dioptertalet ca -2,5 medan det h\u00f6gra har -4,0. Jag har alltid sett b\u00e4ttre med v\u00e4nstra \u00f6gat.<\/p>\n<p>Det var ett deprimerande \u00f6gonblick, men lyckligvis fanns det \u00f6l i sk\u00e5pbilen. Man s\u00e4tter \u00f6lburken in i \u00a0en pappersp\u00e5se; d\u00e5 kan man dricka lagligt p\u00e5 en badstrand i USA. Vi i Europa skulle kalla detta dubbelmoral: <em>So, you think that the police and the Lord are not able to look inside the paper cover<\/em>, fr\u00e5gade jag en g\u00e5ng en amerikansk kollega. Han svarade ingenting. \u00a0&#8211; Aftonen kom och solnedg\u00e5ngen var of\u00f6rgl\u00f6mlig. Jag och min unga doktorand J.-P. Mikkola satt fortfarande p\u00e5 stranden. Den nyblivna doktorn i laboratoriet, Juha Lehtonen rasade: om ni inte kommer omedelbart till bilen, s\u00e5 l\u00e4mnar jag er h\u00e4r, nu startar vi mot Newport Beach.<\/p>\n<p>F\u00f6ljande morgon vaknade vi i Newport Beach och konferensen b\u00f6rjade. M\u00e5nga presentat\u00f6rer hade alltf\u00f6r mycket text och alltf\u00f6r liten font i sina powerpointfolier. Vad kan jag g\u00f6ra, glas\u00f6gonen blev ju f\u00f6rlorade i Stilla havets botten? Jag kom ih\u00e5g \u00a0min handv\u00e4ska och teaterkikaren <em>made in USSR<\/em>. Kikaren r\u00e4ddade allt: pl\u00f6tsligt kunde jag se de minsta detaljerna i reaktionstekniska experiment och matematiska modeller som presenterades p\u00e5 scenen. Det var som en balletf\u00f6rest\u00e4llning i Moskva eller striptease i Helsingfors.<\/p>\n<p>Konferensen i Newport Beach blev of\u00f6rgl\u00f6mlig, inte bara pga incidenten med borttappade glas\u00f6gon utan pga det m\u00e5ngsidiga och vetenskapligt h\u00f6gklassigta inneh\u00e5llet och flera nostalgiska tr\u00e4ff. Det var sista g\u00e5ngen jag kunde prata med professor Octave Levenspiel fr\u00e5n Oregon State University. Levenspiel publicerade 1962 l\u00e4roboken <em>Chemical Reaction Engineering<\/em>, som blev en klassiker och de facto definierade vad modern kemisk reaktionsteknik \u00e4r och blir.<\/p>\n<p>Jag \u00e4r fortfarande tacksam till mina unga och k\u00e4ra resekamrater som alla har avancerat v\u00e4l i yrkeslivet: Johan W\u00e4rn\u00e5, professor i kemisk reaktionsteknik vid \u00c5bo Akademi, Juha Lehtonen, forskarprofessor vid Statens Tekniska Forskningscentral (VTT) och J.-P. Mikkola, professor i teknisk kemi, h\u00e5llbar utveckling vid Ume\u00e5 Universitet. Professor Octave Levenspiel, den levande klassikern avled 2017 i 90 \u00e5rs \u00e5lder i Oregon.<\/p>\n<p>I dag protesterar folk\u00a0 i Californien med stora demonstrationer mot den demokratiske guvern\u00f6ren Gavin Newsom \u00a0f\u00f6r att f\u00e5 det h\u00e4rliga Huntington Beach \u00f6ppnat igen trots att coronavirus h\u00e4rjar i delstaten.\u00a0 F\u00f6rhoppningsvis har de en teaterkikare eller kristallkula i handv\u00e4skan f\u00f6r att se framtiden&#8230;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>Tapio Salmi<\/p>\n<p>Skribenten \u00e4r akademiprofessor (Finlands Akademi) och professor i kemisk reaktionsteknik (\u00c5bo Akademi)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Resv\u00e4skan var packad och handbagaget var med. Jag brukar kalla mitt handbagage \u2019handv\u00e4ska\u2019, eftersom jag kommer ih\u00e5g tre handv\u00e4skor: muminmammas stora handv\u00e4ska, drottning Elizabeths otaliga handv\u00e4skor och min mammas handv\u00e4ska (som man inte fick \u00f6ppna). \u00c4ven en man f\u00e5r nuf\u00f6rtiden ha en handv\u00e4ska \u2013 vi lever ju i j\u00e4mst\u00e4lldhetens tidevarv. I min handv\u00e4ska fanns det [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":102,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[127],"tags":[],"class_list":["post-1752","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-forskarbloggare"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1752","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/102"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1752"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1752\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1757,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1752\/revisions\/1757"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1752"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1752"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1752"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}