{"id":999,"date":"2016-12-13T16:07:39","date_gmt":"2016-12-13T15:07:39","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/?p=999"},"modified":"2016-12-13T16:17:33","modified_gmt":"2016-12-13T15:17:33","slug":"att-handleda-ett-hantverk","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/2016\/12\/13\/att-handleda-ett-hantverk\/","title":{"rendered":"Att handleda \u2013 ett hantverk"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Skribent: Mia \u00d6sterlund, \u00e5rets handledare p\u00e5 magisterniv\u00e5<\/em><\/strong><\/p>\n

Handledningen \u00e4r universitetsl\u00e4rarens efterr\u00e4tt. Handledningen \u00e4r det d\u00e4r goda som kommer till sist, efter att vi tuggat oss genom basf\u00f6dan p\u00e5 omr\u00e5det och g\u00e5tt tillgrunderna med det vetenskapliga omr\u00e5dets etikettsregler och nul\u00e4ge. Det \u00e4r nu studentens eget t\u00e4nkande p\u00e5 allvar tar fart, f\u00e5r blomstra, kanske m\u00e5ste tuktas lite, f\u00e5s att rymmas i det vetenskapliga ramverket. Det \u00e4r en lyx att p\u00e5 tumanhand tillsammans med en studerande f\u00e5 m\u00f6jligheten att f\u00f6rdjupa sig i ett \u00e4mne. Att t\u00e4nka tillsammans och utveckla id\u00e9er till b\u00e4rande vetenskapliga resonemang, som i b\u00e4sta fall bidrar med ny kunskap.<\/p>\n

Hur blir man d\u00e5 en bra handledare? Att hj\u00e4lpa studerande som redan \u00e4r ivriga, motiverade och kunniga \u00e4r ingen konst. Det \u00e4r bara att slipa diamanten ytterligare. Visserligen \u00e4r slipandet en stimulerande uppgift, d\u00e4r ocks\u00e5 handledaren l\u00e4r sig en hel del, men den sj\u00e4lvg\u00e5ende studenten \u00e4r s\u00e4llan sv\u00e5r att handleda. D\u00e4remot \u00e4r utmaningen att ge b\u00e4sta m\u00f6jliga handledning till alla studerande, oberoende av deras utg\u00e5ngsl\u00e4ge. Att hj\u00e4lpa till med att sporra och sparra. Det \u00e4r roligt. Bel\u00f6ningen kommer d\u00e5 det akademiska sj\u00e4lvf\u00f6rtroendet v\u00e4xer hos studenten.<\/p>\n

Personligen jobbar jag med den vetenskapliga triangeln, med en tydlig modell som vi st\u00e4ndigt \u00e5terkommer till genom studierna och som strukturerar planeringen och tankeg\u00e5ngarna. Till triangelmodellen h\u00f6r ocks\u00e5 tidsplanering. Att tillsammans l\u00e4gga upp delm\u00e5l och deadlines \u00e4r det enda som f\u00f6r skrivprocessen fram\u00e5t p\u00e5 allvar.<\/p>\n

En bra skola f\u00f6r en handledare \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s att sj\u00e4lv ha blivit handledd. D\u00e5 l\u00e4r man sig b\u00e5de hur man ska och hur man inte ska g\u00f6ra. Det allra viktigaste \u00e4r att sporra och ber\u00f6mma. Att tillsammans tro p\u00e5 b\u00e5de projektets och den handleddas potential. Till sporrandet h\u00f6r ocks\u00e5 att kr\u00e4va arbete och f\u00f6rdjupning. Den handledda ska orka skriva om \u2013 om och om igen. Handledaren ska orka l\u00e4sa om \u2013 om och om igen. Nyss bortg\u00e5ngne kollegan lektor emeritus i litteraturvetenskap Roger Holmstr\u00f6m brukade ber\u00e4tta om hur handledningen gick till innan man kunde h\u00e5lla kontakt via sociala medier. D\u00e5 kunde det h\u00e4nda att skribenterna fick hembes\u00f6k. Att det knackade p\u00e5 d\u00f6rren. Och d\u00e4r stod handledaren och fr\u00e5gade efter text. D\u00e5 jag sk\u00e4mtsamt varnar skribenter f\u00f6r att vi kan ta upp den h\u00e4r traditionen igen, att om de inte levererar blir n\u00e4sta steg ett hembes\u00f6k, brukar en del tyv\u00e4rr se glada ut. Att handledaren sitter vid sidan av skribenterna upplevs som tryggt. \u201dJag t\u00e4nker s\u00e5 bra n\u00e4r jag t\u00e4nker tillsammans med dej\u201d, s\u00e4ger m\u00e5nga. Men det g\u00e4ller att hitta fram till det egna, sj\u00e4lvst\u00e4ndiga t\u00e4nkandet, d\u00e4r handledaren finns internaliserad i skribentens skrivprocess, som en apa p\u00e5 axeln eller en viskning i bakhuvudet. G\u00f6r s\u00e5 h\u00e4r! G\u00f6r inte s\u00e5 h\u00e4r! En bekr\u00e4ftande r\u00f6st att r\u00e4tta sig efter.<\/p>\n

Sj\u00e4lv har jag haft handledare av b\u00e5da sorterna, de svepande och kryptiska, de detaljborrande och de gener\u00f6sa. Alla sporras inte av kommentarer som att \u201dden och den redan sprungit f\u00f6rbi dej\u201d eller \u201djag \u00e4r s\u00e5 besviken p\u00e5 det du \u00e5stadkommit\u201d. S\u00e5 skulle jag aldrig s\u00e4ga till en student. Men jag har ocks\u00e5 haft handledare som l\u00e5tit mig bo hemma hos dem utomlands f\u00f6r att l\u00f6sa knutar i skrivandet och som \u00f6st frikostigt av b\u00e5de sin tid, sin kunskap och sina kontakter. En handledare \u00e4r ju s\u00e5 mycket mer \u00e4n en person som hj\u00e4lper till att f\u00f6rl\u00f6sa text. Handledaren \u00e4r en mentor p\u00e5 sitt omr\u00e5de, en orienteringshj\u00e4lp i en ofta sv\u00e5rframkomlig akademisk terr\u00e4ng.<\/p>\n

I b\u00f6rjan av min bana som handledare fick jag ofta ta \u00f6ver sv\u00e5ra fall, ta vid d\u00e4r andra f\u00f6rs\u00f6kt men stannat. Uppdraget var att hitta v\u00e4gar till f\u00e4rdig text. Det var en utmaning som i f\u00f6rsta hand handlade om att \u00e5terskapa ett sj\u00e4lvf\u00f6rtroende som skribent hos den handledda. Att l\u00e4ra ut hur man h\u00e5ller sig skrivande ocks\u00e5 i de mest tysta stunder. Men de allra f\u00f6rsta jag handledde var p\u00e5stridiga studenter som propsade p\u00e5 att ha just mig som handledare. De \u00e4r nu framg\u00e5ngsrika f\u00f6rfattare b\u00e5da tv\u00e5: Sanna Tahvanainen och Mia Franck. Vid litteraturvetenskapen d\u00e4r jag \u00e4r verksam utbildar vi f\u00f6rfattare, forskare, bibliotekarier, journalister och l\u00e4rare. Studenterna \u00e4r i m\u00e5nga fall v\u00e5ra kommande kolleger eller n\u00e5gon vi kommer att ha att g\u00f6ra med i v\u00e5rt yrkesliv d\u00e5 de inleder sin yrkesbana. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r v\u00e5r syn p\u00e5 relationen mellan den undervisande personalen och studenterna kollegial. Det h\u00e4r greppet \u00e4r ocks\u00e5 en utg\u00e5ngspunkt i handledningssituationen.<\/p>\n

Handledandet \u00e4r en intim relation d\u00e4r handledaren r\u00f6r sig n\u00e4ra skribentens spr\u00e5k, kliar in konjunktioner, rensar i resonemang och tuktar det talspr\u00e5k som hotar tr\u00e4nga sig p\u00e5. Handledningen baserar sig p\u00e5 det allra senaste r\u00f6nen inom respektive forskningsomr\u00e5de och blir d\u00e4rf\u00f6r engagerande ocks\u00e5 f\u00f6r handledaren. Ofta vidareutvecklas egna uppslag till artiklar och handledaren hittar k\u00e4llor till sitt eget skrivande genom handledningen. Handledaren f\u00e5r ocks\u00e5 som alla l\u00e4rare t\u00e5la att vara projektionsyta f\u00f6r studentens frustrationer och utvecklingssteg. Att handleda \u00e4r bland det roligaste en universitetsl\u00e4rare f\u00e5r g\u00f6ra. Entusiasm och iver k\u00e4nnetecknar handledningsprocessen, men ocks\u00e5 att f\u00f6rmedla k\u00e4nslan av att forskandet \u00e4r viktigt och att resultatet kommer att bli sp\u00e4nnande och givande.<\/p>\n

I seminarierummet g\u00e4ller grupphandledning och studerande tr\u00e4nas i att ge muntlig respons p\u00e5 varandras arbeten. Ocks\u00e5 h\u00e4r \u00e4r det viktigt med en konstruktiv och st\u00f6ttande modell. Ibland har jag som handledare satt mig i samma situation som studenterna och f\u00f6rs\u00f6ker d\u00e5 i samma takt som dem att skriva en artikel. D\u00e5 delar jag med mig av mina egna med- och motg\u00e5ngar, f\u00f6r att visa att det akademiska skrivandet och t\u00e4nkandet aldrig \u00e4r friktionsfritt, utan att det kr\u00e4ver st\u00e4ndigt arbete. Att det alltid i viss m\u00e5n pendlar mellan eufori och hysteri. Men ocks\u00e5 att det \u00e4r v\u00e4ldigt inspirerande och bel\u00f6nande d\u00e5 man lyckas och ser resultatet, den f\u00e4rdiga texten, d\u00e4r man f\u00f6rhoppningsvis rentav \u00f6vertr\u00e4ffat vad man trodde var m\u00f6jligt att man kunde skriva.<\/p>\n

Seminarierummet fungerar som ett kollektivt rum f\u00f6r grupphandledning. Sj\u00e4lv leder jag kandidatseminariet, d\u00e4r vi po\u00e4ngterar att kandidaten g\u00e4rna f\u00e5r vara f\u00f6rsta steget mot en magisteravhandling, men ocks\u00e5 att det bara kan vara en uppv\u00e4rmnings\u00f6vning som f\u00f6rbereder f\u00f6r magisteravhandlingen. Seminariehandledningen handlar om att muntligen uttrycka konstruktiv kritik och det \u00e4r bra att ha tydliga regler kring hur vi diskuterar varandras alster. Modellen vi anv\u00e4nder kallas trestegsraketen och best\u00e5r av ett f\u00f6rsta seminarium d\u00e4r fr\u00e5gest\u00e4llning, material samt teori och metod ringas in, under seminarium tv\u00e5 presenteras ett helt kapitel och vid steg tre \u00e4r det slutventilering av hela avhandlingen. Inbakat i studieg\u00e5ngen finns en progression fr\u00e5n de f\u00f6rsta texter – en recension av en kulturtidskrift- som studenterna skriver i Introduktionskursen och efterhand tr\u00e4nas f\u00f6rm\u00e5gan att formulera en forskningsfr\u00e5ga och genomf\u00f6ra en vetenskaplig studie. Det \u00e4r inte illa att l\u00e4ra sig.<\/p>\n

Genom handledningen av magisteruppsatser f\u00e5r handledaren bege sig p\u00e5 sp\u00e4nnande forskningsexpeditioner till tidigare ok\u00e4nda omr\u00e5den. Det \u00e4r ofta en strapatsrik resa. Fr\u00e5gor jag varit med om att bena ut \u00e4r: Hur anv\u00e4nder sig nazi-Tyskland av barnlitteratur som antisemitisk propaganda? Finns det en dold litter\u00e4r kanon i den finlandssvenska litteraturundervisningen i skolan? P\u00e5 vilket s\u00e4tt anv\u00e4nder sig Sara Stridsberg av ber\u00e4ttarperspektiv och diegetiska niv\u00e5er i sin roman Dr\u00f6mfakulteten<\/em>? Hur ser bilden av nyfamiljer och bonussyskon ut i ungdomsromaner? Och hur gestaltas krononomativitet och oordning i v\u00e4xandet i ber\u00e4ttelser f\u00f6r unga? Hur f\u00f6rh\u00e5ller sig DC Comics serier till asa-ber\u00e4ttelserna? Vad g\u00f6r dagisarna med det genusbokpaket som sk\u00e4nktes av Kvinnof\u00f6rbundet- inverkar bilderb\u00f6ckerna p\u00e5 dagisets genusfostran? Spelar det n\u00e5gon roll vilken storlek och f\u00e4rg karakt\u00e4rerna i Tove Janssons bilderb\u00f6cker har?<\/p>\n

De \u00e4mnen och tankar och teoretiska diskussioner som uppst\u00e5r i handlingen breddar handledarens handlingsberedskap. Som handledare b\u00f6rjar man automatiskt dammsuga texter man r\u00e5kar l\u00e4sa p\u00e5 citat och k\u00e4llor att tipsa studenten om. Handledandet g\u00e5r ocks\u00e5 p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt hand i hand med handledarens forskning genom att handledaren ofta sj\u00e4lv jobbar med besl\u00e4ktade fr\u00e5gest\u00e4llningar och rentav med samma material som studenterna. H\u00e4r berikar diskussionerna som f\u00f6rs i handledningssituationer ocks\u00e5 handledarens forskning, eftersom handledningssituationen ger handledaren tillf\u00e4lle och m\u00f6jlighet att f\u00f6rdjupa sin i forskningen p\u00e5 ett omr\u00e5de – och inom litteraturvetenskapen orsak att l\u00e4sa sk\u00f6nlitteratur.<\/p>\n

Ocks\u00e5 f\u00f6rfattare tampas med skrivv\u00e5nda, det finns en rad dikter om det vita arkets tyranni och om skrivna blad som fladdrar bort genom f\u00f6nster. Jag vill avsluta med en dikt av nobelpristagaren Tomas Transtr\u00f6mer, ur hans diktsvit \u201dTill v\u00e4nner bakom en gr\u00e4ns\u201d ( Stigar<\/em>, 1973) som handlar om hur censur eller inre sj\u00e4lvcensur inte r\u00e5r p\u00e5 det ber\u00e4ttade. Den inger i alla fall mig som l\u00e4sare ett hopp om skrivandets vederm\u00f6dor.<\/p>\n

Till v\u00e4nner bakom en gr\u00e4ns<\/em><\/p>\n

I
\nJag skrev s\u00e5 kargt till er. Men det jag inte fick skriva
\nsv\u00e4llde och sv\u00e4llde som ett gammaldags luftskepp
\noch gled bort till sist genom natthimlen.<\/p>\n

II
\nNu \u00e4r brevet hos censorn. Han t\u00e4nder sin lampa.
\nI skenet flyger mina ord upp som apor p\u00e5 ett galler
\nruskar till, blir still, och visar t\u00e4nderna!<\/p>\n

III
\nL\u00e4s mellan raderna. Vi ska tr\u00e4ffas om 200 \u00e5r
\nd\u00e5 mikrofonerna i hotellets v\u00e4ggar \u00e4r gl\u00f6mda
\noch \u00e4ntligen f\u00e5r sova, bli ortoceratiter.<\/p>\n

Ja, avhandlingsskrivandet kan vara kargt och ord kan rusa upp som apor. Men ortoceratiter, det \u00e4r urtida bl\u00e4ckfiskar, numera fossil, f\u00e5r st\u00e5 f\u00f6r det handfasta och best\u00e5ende som handledningen s\u00e5 tacksamt leder till, n\u00e4mligen en l\u00e5ng rad inbundna framlagda avhandlingar, som monument \u00f6ver det sj\u00e4lvst\u00e4ndiga t\u00e4nkandets styrka.<\/p>\n

Mia \u00d6sterlund, \u00e5rets handledare p\u00e5 magisterniv\u00e5<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Skribent: Mia \u00d6sterlund, \u00e5rets handledare p\u00e5 magisterniv\u00e5 Handledningen \u00e4r universitetsl\u00e4rarens efterr\u00e4tt. Handledningen \u00e4r det d\u00e4r goda som kommer till sist, efter att vi tuggat oss genom basf\u00f6dan p\u00e5 omr\u00e5det och g\u00e5tt tillgrunderna med det vetenskapliga omr\u00e5dets etikettsregler och nul\u00e4ge. Det \u00e4r nu studentens eget t\u00e4nkande p\u00e5 allvar tar fart, f\u00e5r blomstra, kanske m\u00e5ste tuktas lite, […]<\/p>\n","protected":false},"author":16,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[2],"tags":[],"class_list":["post-999","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-arets-larare-och-handledare"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/999","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/users\/16"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=999"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/999\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1005,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/999\/revisions\/1005"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=999"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=999"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/personalbloggen\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=999"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}