I det f\u00f6rsta kapitlet presenteras grundid\u00e9n i boken:<\/p>\n
Axelryckningsmentaliteten \u00e4r mera utbredd \u00e4n n\u00e5gonsin. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r den moderna m\u00e4nniskan en i h\u00f6gsta grad troende m\u00e4nniska. Men hon omfattar inte den kristna <\/em>tron. Tv\u00e4rtom, just kyrkans f\u00f6rkunnelse m\u00f6ts med misstro. De normer och v\u00e4rden, som kyrkan r\u00e4knar med, anses vara f\u00f6r os\u00e4kra och overkliga. I st\u00e4llet \u00e5beropar man f\u00f6rnuftet: Man kan v\u00e4l inte beg\u00e4ra att upplysta m\u00e4nniskor i tjugonde \u00e5rhundradet ska tro p\u00e5 alla dessa gamla historier…<\/p>\n F\u00f6r att f\u00e5ngar in vad det \u00e4r den moderna m\u00e4nniskan tror p\u00e5 v\u00e4nder sig Hjereson till ett antal moderna slagord, som han allts\u00e5 h\u00e4vdar vara dogmer. Po\u00e4ngen \u00e4r allts\u00e5 att visa att den moderna sekul\u00e4ra livssynen \u00e4r religi\u00f6s i minst lika h\u00f6g grad som kristendomen, faktiskt mera religi\u00f6s vilket skall visa sig. En tes som utvecklas i boken \u00e4r n\u00e4mligen att religion har funktionen av falsk tr\u00f6st, och att kristendomen f\u00f6ljaktligen inte \u00e4r religion i egentlig mening.<\/p>\n Bakom alla dessa de moderna m\u00e4nniskans dogmer ligger n\u00e4mligen m\u00e4nniskans tro p\u00e5 sig sj\u00e4lv, p\u00e5 sin egen oskuld och sin egen tillr\u00e4cklighet. Med denna tro v\u00e4rjer man sig mot den obehagliga och brutala verkligheten.<\/p>\n H\u00e4r ser vi allts\u00e5 i hur h\u00f6g grad Hjereson \u00e4r f\u00f6re sin tid, f\u00f6r detta \u00e4r i grunden ett postmodernt drag: att visa p\u00e5 hur det moderna t\u00e4nkandet inte alls \u00e4r ”upplyst” utan snarare en m\u00f6jlig ber\u00e4ttelse om verkligheten. Vidare g\u00f6r Hjereson samma drag som t.ex radikalortodoxin g\u00f6r, n\u00e4mligen h\u00e4vdar att kristendomen \u00e4r en b\u00e4ttre ber\u00e4ttelse. Hjereson f\u00f6rs\u00f6kte sig allts\u00e5 redan 1953 p\u00e5 att p\u00e5 ett i och f\u00f6r sig mindre avancerat s\u00e4tt (publiken \u00e4r den breda massan) likt Millbank ”outnarrate” det sekul\u00e4ra f\u00f6rnuftet.<\/p>\n Till sist g\u00f6r han en inledande anm\u00e4rkning om att m\u00e5nga av de sekul\u00e4ra dogmerna har sina r\u00f6tter i marxismen, \u00e4ven om de nu (1953) omfattas av m\u00e4nniskor p\u00e5 hela den politiska skalan. H\u00e4r k\u00e4nns boken lite f\u00f6r\u00e5ldrad, det \u00e4r klart att ett s\u00e5dant drag hade mera retorisk tyngd d\u00e5 \u00e4n nu. Som vi skall se vet Hjereson dock vad han pratar om han har studerat marxistisk religionskritik r\u00e4tt grundligt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" I det f\u00f6rsta kapitlet presenteras grundid\u00e9n i boken: Axelryckningsmentaliteten \u00e4r mera utbredd \u00e4n n\u00e5gonsin. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r den moderna m\u00e4nniskan en i h\u00f6gsta grad troende m\u00e4nniska. Men hon omfattar inte den kristna tron. Tv\u00e4rtom, just kyrkans f\u00f6rkunnelse m\u00f6ts med misstro. … Forts\u00e4tt l\u00e4sa