”Jag kan inte r\u00e5 f\u00f6r att jag \u00e4r som jag \u00e4r”<\/p>\n
Hjeresen b\u00f6rjar p\u00e5peka att denna dogm st\u00e5r i logisk konflikt med den tidigare behandlade dogmen om m\u00e4nniskans godhet, eftersom den vanligtvis anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00f6rsvara ens ondska. Po\u00e4ngen \u00e4r givetvis att f\u00f6rneka det meningsfulla i att tala i termer av ont och gott. Hjeresen h\u00e4vdar dock att denna dogm \u00e4r p\u00e5 frammarch, medan talet om m\u00e4nniskan som god \u00e4r p\u00e5 tillbakag\u00e5ng, orsaken \u00e4r att de moderna m\u00e4nniskovetenskaperna propagerar f\u00f6r att m\u00e4nniskan inte har m\u00f6jlighet att p\u00e5verka sin personlighet, utan att hon \u00e4r summan av arv + milj\u00f6 uteslutande. Detta tycks fortfarande vara den huvudsamliga synen i v\u00e5r kultur, \u00e4ven om kampen p\u00e5g\u00e5r mellan de som betonar arvet (biologister, cognitions- och hj\u00e4rnforskare) och de som betonar milj\u00f6 (socialkonstruktivister etc.).<\/p>\n
Givetvis finns det ingeom orsak att som kristen f\u00f6rneka vare sig arvets eller milj\u00f6ns betydelse – d\u00e4rf\u00f6r betonar kristendomen att man b\u00f6r vara f\u00f6rsiktig med att d\u00f6ma n\u00e5gon. Men avg\u00f6rande \u00e4r att ”det finns n\u00e4mligen inte n\u00e5got som helst vetenskapligt bevis f\u00f6r att arv och milj\u00f6 \u00e4r de enda faktorer som best\u00e4mmer hurudan m\u00e4nniskan \u00e4r”. Att denna syn p\u00e5 m\u00e4nniskan \u00e4r orimlig \u00e4r uppenbar, n\u00e5gon id\u00e9 om viljan verkar vi alla arbeta med, \u00e4ven de som f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6rneka den. Men orsaken att denna reduktionistiska m\u00e4nniskosyn \u00e4nd\u00e5 \u00e4r atraktiv \u00e4r att den ger oss m\u00f6jlighet att avs\u00e4ga oss ansvar, att intala oss sj\u00e4lva att v\u00e5r skuld \u00e4r ett h\u00e4jrnsp\u00f6ke.<\/p>\n
Hjereson n\u00f6jer sig med detta, men jag vill g\u00e5 ett steg l\u00e4ngre genom att h\u00e4nvisa till Hauerwas id\u00e9 om att po\u00e4ngen med kristen tro \u00e4r att g\u00f6ra v\u00e5rt liv till v\u00e5rt eget genom att ge oss narrativa verktyg – den kristna ber\u00e4ttelsen – som hj\u00e4lper oss att ber\u00e4tta v\u00e5r egen historia p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att vi kan ta ansvar f\u00f6r v\u00e5rt liv. Man kan allts\u00e5 f\u00f6rst\u00e5 kristendomen som just ett tillbakavisande av denna dogm och m\u00e4nniskans ovilja att ta ansvar f\u00f6r sitt liv. Hauerwas po\u00e4ng \u00e4r att det inte \u00e4r n\u00e5gon po\u00e4ng att g\u00f6ra detta i form av ett moraliserande – Du b\u00f6r ta ansvar f\u00f6r ditt liv – utan i form av en gemenskap som hj\u00e4lper oss – ”Lev s\u00e5 h\u00e4r s\u00e5 l\u00e4r du dig ta ansvar f\u00f6r ditt liv”.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”Jag kan inte r\u00e5 f\u00f6r att jag \u00e4r som jag \u00e4r” Hjeresen b\u00f6rjar p\u00e5peka att denna dogm st\u00e5r i logisk konflikt med den tidigare behandlade dogmen om m\u00e4nniskans godhet, eftersom den vanligtvis anv\u00e4nds f\u00f6r att f\u00f6rsvara ens ondska. Po\u00e4ngen \u00e4r … Forts\u00e4tt l\u00e4sa