”Allt \u00e4r relativt”<\/p>\n
Denna dogm \u00e4r v\u00e4l \u00e4n som bara blivit starkare i samh\u00e4llet sedan Hjeresens tid. Skepsis mot alla former av sanningsanspr\u00e5k \u00e4r idag en ryggradsreaktion hos de flesta som vill vara seri\u00f6st t\u00e4nkande varelser. Och det \u00e4r klart argumenten f\u00f6r en relativistism h\u00e5llning, speciellt p\u00e5 det moraliska om\u00e5rdet \u00e4r inte sv\u00e5ra att hitta. Hjeresen n\u00e4mner det faktum att moralen varierar b\u00e5de i olika tider och mellan olika kulturer – h\u00e4rifr\u00e5n sluter sig folk till att moral strikt taget \u00e4r en personlig fr\u00e5ga. Det samma g\u00e4ller med religion.Men, och h\u00e4r blir det intressant:<\/p>\n
Det \u00e4r l\u00e4rorikt att l\u00e4gga m\u00e4rke till att det bara \u00e4r p\u00e5 dessa b\u00e5da livsviktiga omr\u00e5den, tro och moral, som man \u00e4r s\u00e5 ivrig att fastsl\u00e5, att all \u00e4r relativt.<\/em> N\u00e4r den moderna m\u00e4nniskan kr\u00e4lar i stoftet f\u00f6r ”vetenskapen”, gl\u00f6mmer hon f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt fort att allt \u00e4r relativt. P\u00e5 den punkten r\u00e4knar hon tryggt med att det som vetenskapsm\u00e4nnen s\u00e4ger st\u00e5r fast, och hon l\u00e5ter sig inte oroas av att v\u00e5ra dagars vetenskapsm\u00e4n s\u00e4ger n\u00e5got helt annat \u00e4n de sade ig\u00e5r, och att de d\u00e5 och d\u00e5 till och med kraftigt p\u00e5minner sina \u00e5h\u00f6rare om resultatens relativitet. …<\/p>\n Att relativismen allts\u00e5 blott tas i bruk n\u00e4r det g\u00e4ller att s\u00e4ga nej till kristendomen \u00e4r betecknande. I sj\u00e4lva verket \u00e4r nutidsm\u00e4nniskan l\u00e5ngt mera ben\u00e4gen att b\u00f6ja sig f\u00f6r n\u00e5got ”absolut” \u00e4n att tro att allt \u00e4r relativt. D\u00e4rf\u00f6r var det s\u00e5 l\u00e4tt f\u00f6r diktatorerna att v\u00e4rva anh\u00e4ngare. Men n\u00e4r det absoluta verkar som en dom \u00f6ver m\u00e4nniskan – s\u00e5 som kristendomen g\u00f6r – d\u00e5 f\u00f6redrar man att l\u00e5tsas som om man tyv\u00e4rr \u00e4r tvungen att r\u00e4kna med att allt \u00e4r relativt. Om kraven p\u00e5 nutidsm\u00e4nniskan bara prutades ned tillr\u00e4ckligt mycket, och om hon blott blev uppskattad p\u00e5 ett tillr\u00e4ckligt smickrande s\u00e4tt s\u00e5 skulle hon genast vara beredd att r\u00e4kna med en ny livs\u00e5sk\u00e5dning som den ofelbara och enda riktiga.<\/p>\n Man kommer os\u00f6kt att t\u00e4nka p\u00e5 de ekonomiska dogmernas st\u00e4llning i v\u00e5r tid, som representanter f\u00f6r i stort sett hela det politiska f\u00e4ltet sj\u00e4lvklart uppfattar vara absoluta. S\u00e5 Hjeresens f\u00f6rsta, och m\u00f6jligen viktigaste po\u00e4ng \u00e4r att relativismen in b\u00f6r uppfattas som ett i f\u00f6rsta hand filosofiskt problem utan som ett moraliskt: den \u00e4r ett s\u00e4tt f\u00f6r den moderna m\u00e4nniskan att undandra sig ansvar f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n Sedan g\u00f6r Hjeresen en liten utvikning, som m\u00f6jligen ger honom ”ta fr\u00e5gan p\u00e5 allvar”-po\u00e4ng, men som i mitt tycke f\u00f6rvirrar mera \u00e4n klarg\u00f6r. Han argumenterar dels f\u00f6r att variationen p\u00e5 det moraliska omr\u00e5det inte \u00e4r s\u00e5 stor som man ofta h\u00e4vdar. ”\u00d6verallt i v\u00e4lrden [\u00e4r man] ense om den viktigaste moraliska grundsatsen, n\u00e4mligen att man b\u00f6r g\u00f6ra det som man vet att man b\u00f6r g\u00f6ra.<\/em>” Hjeresen appelerar allts\u00e5 till den naturliga lagen. Sedan argumenterar han f\u00f6r att alla m\u00e4nniskor strikt taget \u00e4r religi\u00f6sa, \u00e4ven om religionen kan maskeras som t.ex. ateism.<\/p>\n Men hans viktiga slut po\u00e4ng \u00e4r en annan. Att m\u00e4nniskorna har olika uppfattning om moral och tro beh\u00f6ver givetvis inte betyda att sanningen <\/em>om tro och moral \u00e4r relativ, bara att v\u00e5r kunskap om dem \u00e4r begr\u00e4nsad. Men po\u00e4ngen \u00e4r att denna situation, dels okunskapen och hur vi b\u00f6r leva och tro, samt v\u00e5r ben\u00e4genhet att finna urs\u00e4kter f\u00f6r att vi inte f\u00f6rm\u00e5r leva s\u00e5 som vi tror \u00e4r r\u00e4tt, \u00e4r precis det problem som kristendomen beskriver som det centrala f\u00f6r m\u00e4nskligheten. Eller som Hjeresen, n\u00e5got platt, uttrycker det: Denna moraliska och religi\u00f6sa relativism visar att kristendomen har r\u00e4tt<\/em>. Att argumentera utg\u00e5ende fr\u00e5n relativism \u00e4r allts\u00e5 inte dr\u00e4pande kritik av kristendomen, utan en av kristendomen beaktad st\u00e5ndpunkt.<\/p>\n Hjeresen landar allts\u00e5 i en klockrent post-modern position d\u00e4r relativismen tillbakavisas genom att h\u00e4vda trohet mot en gemenskap, en tradition. I m\u00f6tet med Jesus Kristus som st\u00e5r h\u00f6gre \u00e4n tro och moral, n\u00e4mligen sanning. Men det finns inget s\u00e4tt att ”bevisa” denna sanning f\u00f6r den som inte (\u00e4nnu) vill tro.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" ”Allt \u00e4r relativt” Denna dogm \u00e4r v\u00e4l \u00e4n som bara blivit starkare i samh\u00e4llet sedan Hjeresens tid. Skepsis mot alla former av sanningsanspr\u00e5k \u00e4r idag en ryggradsreaktion hos de flesta som vill vara seri\u00f6st t\u00e4nkande varelser. Och det \u00e4r klart … Forts\u00e4tt l\u00e4sa