”Vi h\u00e5ller oss till verkligheten”<\/p>\n
Hjeresen skriver:<\/p>\n
N\u00e4r det g\u00e4ller ”verkligheten” har den moderna m\u00e4nniskan gjort en fin uppfinning. Hon har satt gr\u00e4nsp\u00e5larna p\u00e5 ”verklighetens” omr\u00e5de p\u00e5 rullskridskor, s\u00e5 att gr\u00e4nserna efter behag kan flyttas fram och tillbaka.<\/p>\n
F\u00e5 tror mera p\u00e5 att endast det fysiska \u00e4r att r\u00e4kna med, man erk\u00e4nner sj\u00e4lsliga fenomen, \u00e4ven om vi har sv\u00e5rt att bed\u00f6ma deras natur och betydelse. Men den fr\u00e5ga Hjeresen egentligen vill diskutera \u00e4r fr\u00e5gon om ondskan och det goda – \u00e4ger de n\u00e5gon slags egen existens?<\/p>\n
Psykologiseringen av v\u00e5rt samh\u00e4lle har ju lett till att m\u00e5nga faktiskt tror att ondska som s\u00e5dant inte existerar. Det handlar inte bara om att vi tenderar h\u00e4rleda onda handlingar till omst\u00e4ndigheter, t.ex. i barndomen (se diskussionen kring Breivik och liknande typer), utan det s\u00e4tt som vetenskapen har utm\u00f6nstrat sj\u00e4lva begreppet ondska.<\/p>\n
Man talar om det ”icke-\u00e4ndam\u00e5lsenliga” eller ”skadliga” f\u00f6r att slippa f\u00e4lla v\u00e4rdeomd\u00f6men. Och \u00e4nd\u00e5 \u00e4r i varje fall till\u00e4mpad psykologi och psykiatri alltid ”v\u00e4rderande”. Man har en best\u00e4md uppfattning om\u00a0 ont och gott. N\u00e4r man underl\u00e5ter sig att uttala den, \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r att oppositionen mot sj\u00e4lva det ondas begrepp ligger bakom.<\/p>\n
P\u00e5 samma s\u00e4tt kan man f\u00f6rneka det godas realitet, som man ofta h\u00e4vdar \u00e4r inget annat \u00e4n maskerad egoism.<\/p>\n
”Vi h\u00e5ller oss till verkligheten” s\u00e4ger moderna m\u00e4nniskor. Men i sin misstrogenhet hamnar de i en underlig overklig verklighet<\/em>. De upplever uppenbart en del som tyder p\u00e5 att tillvaron rymmer v\u00e4ldiga mots\u00e4ttningar. Men skickligt skriver de ner allt detta v\u00e4ldiga i ena eller andra riktningen med en anm\u00e4rkning om att ”det \u00e4r inget annat \u00e4n…” Och d\u00e4rmed g\u00f6r de hela tillvaron trivial och banal.<\/p>\n Utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r denna excercis \u00e4r antagandet att verkligheten begr\u00e4nsar sig till m\u00e4nniskans<\/em> verklighet, verkligheten s\u00e5dan hon upplever den. Det som man d\u00e5 mer eller mindre medvetet utesluter \u00e4r tanken p\u00e5 att det kan finnas en Gud som best\u00e4mmer vad som \u00e4r verkligt \u00e4ven bortom det vi upplever. Den verklighet som vi skapar kring v\u00e5ra upplevelser tolkar Hjeresen som ett reservat, en \u00f6nskev\u00e4rklighet d\u00e4r m\u00e4nniskan kan vara ”fri” utan \u00e4n Gud som g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 henne. Syftet med att formlulera dogmen ”Jag h\u00e5ller mig till verkligheten” \u00e4r att utesluta n\u00e5got s\u00e5 att Gud inte kommer med.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" ”Vi h\u00e5ller oss till verkligheten” Hjeresen skriver: N\u00e4r det g\u00e4ller ”verkligheten” har den moderna m\u00e4nniskan gjort en fin uppfinning. Hon har satt gr\u00e4nsp\u00e5larna p\u00e5 ”verklighetens” omr\u00e5de p\u00e5 rullskridskor, s\u00e5 att gr\u00e4nserna efter behag kan flyttas fram och tillbaka. F\u00e5 tror … Forts\u00e4tt l\u00e4sa