Hjeresen avslutar sin m\u00e4rkliga bok med en reflektion kring hur dessa moderna dogmer anv\u00e4nds. Utm\u00e4rkande \u00e4r att alla an\u00e4vnder dem som de vill, att de inte bildar n\u00e5gon helhet n\u00e5gon \u00f6vergripande v\u00e4rldsbild, m\u00e4nniskosyn eller samh\u00e4llssyn. Personer med helt olika politisk \u00e5sk\u00e5dning kan till exempel anv\u00e4nda samma dogm. Po\u00e4ngen \u00e4r denna:<\/p>\n
Hemligheten \u00e4r, s\u00e5som antytts mer \u00e4n en g\u00e5ng, att varenda av den moderna m\u00e4nniskans dogmer har formulerats som ett f\u00f6rs\u00f6k att slippa se verkligheten i \u00f6gonen. <\/em>De \u00e4r ett uttryck f\u00f6r samma tendens att f\u00f6rneka fakta.<\/p>\n H\u00e4r \u00e4r det v\u00e4rt att p\u00e5peka att flera av dessa dogmer uppkommit inom ramen f\u00f6r en mer eller mindre seri\u00f6s samh\u00e4llskritik. Men de anv\u00e4nds inte s\u00e5, utan som Hjeresen visar, f\u00f6r raka motsatsen, som olika v\u00e4gar att ta verkligheten p\u00e5 allvar, prim\u00e4rt de sanningsansp\u00e5k som kristendomen g\u00f6r, som alls inte alltid \u00e4r bekv\u00e4ma.<\/p>\n Mera specifikt verkar den moderna m\u00e4nniskan vara panikartat r\u00e4dd f\u00f6r att ta st\u00e4llning<\/em>. Det verkar vara detta draget hos tron som mer \u00e4n n\u00e5got annat skr\u00e4mmer m\u00e4nniskor till att g\u00f6mma sig i de moderna dogmerna. Man vill inte st\u00e5 f\u00f6r att n\u00e5got \u00e4r gott, n\u00e5got annat \u00e4r ont. Det handlar inte om det verkligt sv\u00e5ra det ibland kan vara att i en situation s\u00e4ga vad som \u00e4r gott och ont, utan att i de ganska m\u00e5nga situationer d\u00e4r det faktiskt \u00e4r t\u00e4mligen klart verkligen st\u00e5 f\u00f6r denna insikt.<\/p>\n Denna flykt \u00e4r, som Hjeresen m\u00e5nga g\u00e5nger p\u00e5pekat, inget annat \u00e4n det som kristendomen kallar synd. Hjeresen tillspetsar kopplingen: ”M\u00e4nniskan spelar Gud, d\u00e4rf\u00f6r att hon har gjort fiasko som m\u00e4nniska”.<\/p>\n Och detta \u00e4r sammanfattningen av Hjeresens bok:<\/p>\n Hur paradoxalt det \u00e4n l\u00e5ter f\u00f6r tjugonde \u00e5rhundradets m\u00e4nniskor, s\u00e5 kommer kyrkan inte med illusioner. Nyktert och sakligt avsl\u00f6jar hon all den surrogatnykterhet och surrogatsaklighet, som m\u00e4nniskor skryter med. Ty hon vet – inte tack vare sin egen visdom, utan d\u00e4rf\u00f6r att hon sj\u00e4lv har blivit \u00f6vertygad genom att m\u00f6ta Gud i Jesus Kristus – att m\u00e4nniskornas hela fiasko beror p\u00e5, att de inte vill finna sin r\u00e4tta plats som Guds skapelser.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hjeresen avslutar sin m\u00e4rkliga bok med en reflektion kring hur dessa moderna dogmer anv\u00e4nds. Utm\u00e4rkande \u00e4r att alla an\u00e4vnder dem som de vill, att de inte bildar n\u00e5gon helhet n\u00e5gon \u00f6vergripande v\u00e4rldsbild, m\u00e4nniskosyn eller samh\u00e4llssyn. Personer med helt olika politisk … Forts\u00e4tt l\u00e4sa