Studenters välbefinnande och miljöfrågor i fokus

Två bloggutkast har under förra veckan åkt ner i papperskorgen då jag upptäckt att de blivit inaktuella innan jag ens hunnit skicka iväg dem. Här kommer tredje försöket, och jag misstänker att de teman jag nu vill lyfta inte blir inaktuella på kort sikt men hoppas att diskussionen blir än mer livaktig. Det handlar om studenternas situation när det gäller hälsa och välbefinnande; det handlar om hur vi som har ansvar för utvecklingen på Åbo Akademi förhåller oss till studenternas situation och utrymmen när vi utarbetar en ny fastighetsstrategi; samt slutligen om i vilken utsträckning vi överlag är beredda att i verksamheten och verksamhetsstödet beakta de forskningsresultat som vi – ÅAforskare -och andra får fram om miljön och djurens situation.

Av en händelse slog jag på radion vid lunchtid i söndags och kunde då lyssna till våra studenter från Vasa och Åbo som ivrigt och engagerat beskrev vad de vill uträtta inom Studentkåren nästa år. Oavsett politisk inriktning eller lokal tillhörighet talade de om vikten av att tänka in miljön i alla beslut vi fattar vid Åbo Akademi; miljöhänsyn och medvetenhet gällande allt från mat, utrymmen, digitalisering och ackreditering. Viktiga frågor, och jag imponerades av det kloka anslaget samtidigt som jag gladde mig åt att vi nu har en arbetsgrupp som från och första november tagit itu med ”Studenternas studieframgång och välbefinnande”. I gruppen finns representanter för studenter, dekaner, personal- samt forsknings- och utbildningsservice. Avsikten är att ta fram konkreta idéer och aktiviteter som befrämjar studenternas hälsa och välbefinnande samtidigt som de också bidrar till att stärka studieresultaten. Tanken föddes då studentkåren styrelseordförande Anna Oksanen i ledningsrådet talade om studenternas ohälsa och oro, och projektet tog sedan form i det samtal som jag hade med studentkåren. Projektet varar fram till sommaren 2021, och vi kommer alla att få höra mer om det småningom.

En ny fastighetsstrategi tas som bäst fram under ledning av vicerektorerna, och beslut tas av styrelsen nästa år. Stefan Willför leder den grupp som formulerar själva strategin för fastigheterna för de kommande 30 åren medan Mikael Lindfeldt tar fram en övergripande vision för hur vi ska tänka byggnader, rum och plats för att skapa den bästa möjliga miljön för våra studenter och medarbetare – och samtidigt placera in oss i stadsrummet i såväl Vasa som Åbo. Att hänsyn till miljö och ekologi ingår är självklart, men vi behöver också samtala om hur vi får våra olika önskemål om tillräckliga utrymmen, digitalisering, social samvaro, tystnad och tillgänglighet att gå ihop med miljöhänsyn.

De senaste veckorna har jag besökt Utbildnings- och kulturministeriet både för att delta i nationella rektorsmöten och för ett enskilt möte med överdirektör Tapio Kosunen där vi explicit behandlade Åbo Akademi. Hans positiva uppfattning om vår verksamhet gladde mig. På Folktingets festseminarium i Helsingfors om kontinuerligt lärande och det svenska språkets ställning talade jag under rubriken ”Finlandssvenskans framtid kräver radikal fantasi”, i syfte att visa att vi behöver växla perspektiv för att tillräckligt starkt kunna hävda det svenska språkets nytta och betydelse för hela Finland. Kvällarna har innehållit bland annat en träff med ledningen för Business Finland och en annan med Åbo stadsdirektör Minna Arve, och på dem har frågan om hur vår kompetens och forskning inom ÅA än bättre kan bidra till samhället diskuterats. Tillsammans med vicerektorerna och förvaltningsdirektören har vi haft ett givande möte med våra motsvarigheter på Åbo universitet där vi bekräftat våra intentioner att fortsätta med det goda samarbetet, och vi har fått höra om deras festplaner för 100-årsjubileet år 2020. Inom akademins egna väggar har de flesta möten handlat om verksamhetsplaneringen och ekonomin inför nästa år.

Professorsförbundet har varit på besök och jag var inbjuden till Konsistoriesällskapets oktoberlunch för att inleda under rubriken Kollegialitet och ledarskap: om igelkottar och rävar och maktordningen vid universitetet. I det sammanhanget var igelkottarna och rävarna bildliga uttryck för olika sätt att förhålla sig till kunskap:”Räven vet många saker, men igelkotten vet bara en stor sak”, som den grekiska poeten Archilocus sagt.

Berättelsen om djuren får här fungera som en brygga över till att tänka på djuren och miljön när vi i dag planerar verksamheten och verksamhetsstödet. Det är lätt hänt att den frågan liksom slinker iväg då man börjar prata ekonomi och konkretion. I söndagsradion betonade studenterna vikten av att tänka på konsekvenserna av våra val i vardagen, exempelvis maten i restaurangerna och belysningen på nätterna. Tack för påminnelsen om att vi alla gemensamt behöver arbeta för att även framtidens unga känner igen igelkottar och rävar som levande djur i sin natur.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *