Efter att dagligen ha vandrat från det ena mötet till det andra och i pausen tagit en liten promenad eller kopp kaffe med kollegerna, har jag numera inte längre avstånd mellan mötena än ett klick på min dator. Varje dag har jag möten på Zoom med mina närmaste medarbetare, och varannan kväll träffar jag mina kolleger universitetsrektorerna på Teams för att diskutera aktuella frågor. Vi lär känna varandras verksamheter på ett sätt vi inte gjort tidigare. Dels utbyter vi erfarenheter och berättar hur det går på våra respektive lärosäten. Dels skriver vi egna utlåtanden där vi kommenterar olika förslag till beslut eller utrycker vår gemensamma vilja. På förfrågan har jag exempelvis skrivit ner och meddelat Unifi inom vilka ämnen och profilområden vi bedriver forskning med potentiell relevans för att hantera, förklara och förstå coronaviruset. Listan blev lång då det knappast finns ett enda område som inte kan bidra med viktig och samhällsnyttig kunskap om detta: allt från biovetenskaper till samhällsvetenskaper till humaniora, psykologi och pedagogik är av största betydelse när vi söker konkret kunskap för att hantera coronakrisen och dess följdverkningar.

Under det gångna veckoslutet har jag deltagit i två diskussioner. Den ena handlar om tolkningen av formuleringen ”kritiskt viktiga funktioner” inom forskningen: vad avses? Vad krävs för att bedöma vad som är kritiskt och absolut nödvändigt att göra för att forskningen ska kunna återupptas efter nedstängningen – dock så att man på intet sätt äventyrar vare sig sin egen hälsa eller riskerar smittspridning. Den andra frågan handlar om hur tillgången till digitala data under pågående exceptionella omständigheter ska garanteras. Runt om i världen har vi under de senaste dagarna kunnat se exempel på att utländska vetenskapsförlag har visat förståelse och stöd för universitetssituationen och utökat sina licenser och tillgången till information under undantagstillståndet. Nu är det dags för de finländska vetenskapsförläggarna och mellanhänderna att agera. Unifi, SYL och universitetsbiblioteken går gemensamt ut med ett upprop där vi vädjar till de finländska vetenskapsförlagen, mediedistributörerna, Nationalbiblioteket och alla andra som har möjlighet att påverka tillgången till digitala data för universitetens distansutbildning, forskning och studier, att utöka sina licenser och tillgången till information under det undantagstillstånd som den finländska regeringen har deklarerat. Det är av största vikt för att forskningen och undervisningen ska kunna utvecklas trots de begränsningar som distansarbetet innebär.

Snart är det april och påsken kommer. Redan under andra hälften av februari månad började coronaviruset dyka upp i nyheterna som ett akut hot även för oss, och olika försiktighetsåtgärder vidtogs efterhand. Krisledningsgruppen vid Åbo Akademi drog igång sitt viktiga arbete för att skapa större beredskap och skydda mot smitta. Den 17 mars stängdes universiteten och verksamheten började drivas på distans, och efterhand har reglerna skärpts och rörligheten även inom vårt land begränsats. Varje morgon och varje kväll lyssnar jag förväntansfullt på nyheterna: Tänk om det äntligen visar sig att våra gemensamma ansträngningar för att hålla viruset under kontroll ger resultat; tänk om vi äntligen får öppna Åbo Akademis lokaler igen, tänker jag, men inser snabbt att så inte är fallet, utan att de förändringar vi gör nu snarare kan komma att långsiktigt och genomgripande förändra vår verksamhet och vårt sätt att kommunicera och undervisa.

Jag är oerhört tacksam för de värdefulla insatser som görs inom Åbo Akademi på alla håll bland lärare, administratörer och tekniker, studerande och forskare – tack för er flexibilitet och er kreativitet! Jag är imponerad av det ansvarstagande och engagemang som alla vid Åbo Akademi har visat inför situationen: Omställningen till distansundervisning går oerhört bra, respekten för att lokalerna inte är öppna är stor, och möten, seminarier, disputationer, medarbetarsamtal – ja till och med fågelskådning – ordnas digitalt på distans med gott humör!

Morgonstämning på Husö. Fotograf Erik Bonsdorff.

Ett viktigt inslag i mitt arbete de senaste månaderna har varit besöken på fakulteterna. I dag avslutar jag min givande runda på fakulteten för naturvetenskaper och teknik för att som nästa sedan besöka fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi. Sista anhalten på FNT har varit Husö biologiska station på Åland där blåsipporna redan blommar under ekarna och rördrommen högljutt ljuder i vassen. Våren är tidig och oerhört vacker, och naturens skönhet här på Husö står i bjärt kontrast till det allvar som coronavirusets spridning medför.

Läget med coronaviruset ändras från dag till dag och Åbo Akademi följer med och agerar i enlighet med de nationella anvisningarna för att förebygga smittspridning. Vi har höjt krisberedskapen och krisledningsgruppen är i kontakt med både myndigheter och de andra finländska universiteten. Information om skärpta anvisningar gällande resor och tillställningar skickades senast ut i går, på torsdagen. Vi strävar efter att undervisningen och forskningen och all annan daglig verksamhet ska kunna fortsätta så normalt som möjligt givet omständigheterna – men det innebär i dagsläget ofta också extra arrangemang. Situationen är ovanlig och den påverkar oss alla på många sätt, både privat och i jobb och studier. En efterlängtad semesterresa blir inställd, oro för smitta begränsar vår rörelsefrihet, en länge planerad konferens blir inställd. Det finns lyckligtvis beredskap att sköta undervisningen, möten, seminarier och administration på distans, men det förutsätter viss flexibilitet, problemlösning och tålamod.

Solen går upp över Husö och jag beger mig iväg till färjan för att ta mig tillbaka till fastlandet, men tyvärr med tom bil då den planerade utställningen i Humanisticum inte kan bli av och keramikfigurerna som skulle med får stå kvar i Mariehamn på obestämd tid. Som alla andra måste jag ha is i magen och acceptera att allt inte blev som jag tänkt mig – men att i stället kommer andra och nya möjligheter att uppenbara sig.