Efter att dagligen ha vandrat från det ena mötet till det andra och i pausen tagit en liten promenad eller kopp kaffe med kollegerna, har jag numera inte längre avstånd mellan mötena än ett klick på min dator. Varje dag har jag möten på Zoom med mina närmaste medarbetare, och varannan kväll träffar jag mina kolleger universitetsrektorerna på Teams för att diskutera aktuella frågor. Vi lär känna varandras verksamheter på ett sätt vi inte gjort tidigare. Dels utbyter vi erfarenheter och berättar hur det går på våra respektive lärosäten. Dels skriver vi egna utlåtanden där vi kommenterar olika förslag till beslut eller utrycker vår gemensamma vilja. På förfrågan har jag exempelvis skrivit ner och meddelat Unifi inom vilka ämnen och profilområden vi bedriver forskning med potentiell relevans för att hantera, förklara och förstå coronaviruset. Listan blev lång då det knappast finns ett enda område som inte kan bidra med viktig och samhällsnyttig kunskap om detta: allt från biovetenskaper till samhällsvetenskaper till humaniora, psykologi och pedagogik är av största betydelse när vi söker konkret kunskap för att hantera coronakrisen och dess följdverkningar.

Under det gångna veckoslutet har jag deltagit i två diskussioner. Den ena handlar om tolkningen av formuleringen ”kritiskt viktiga funktioner” inom forskningen: vad avses? Vad krävs för att bedöma vad som är kritiskt och absolut nödvändigt att göra för att forskningen ska kunna återupptas efter nedstängningen – dock så att man på intet sätt äventyrar vare sig sin egen hälsa eller riskerar smittspridning. Den andra frågan handlar om hur tillgången till digitala data under pågående exceptionella omständigheter ska garanteras. Runt om i världen har vi under de senaste dagarna kunnat se exempel på att utländska vetenskapsförlag har visat förståelse och stöd för universitetssituationen och utökat sina licenser och tillgången till information under undantagstillståndet. Nu är det dags för de finländska vetenskapsförläggarna och mellanhänderna att agera. Unifi, SYL och universitetsbiblioteken går gemensamt ut med ett upprop där vi vädjar till de finländska vetenskapsförlagen, mediedistributörerna, Nationalbiblioteket och alla andra som har möjlighet att påverka tillgången till digitala data för universitetens distansutbildning, forskning och studier, att utöka sina licenser och tillgången till information under det undantagstillstånd som den finländska regeringen har deklarerat. Det är av största vikt för att forskningen och undervisningen ska kunna utvecklas trots de begränsningar som distansarbetet innebär.

Snart är det april och påsken kommer. Redan under andra hälften av februari månad började coronaviruset dyka upp i nyheterna som ett akut hot även för oss, och olika försiktighetsåtgärder vidtogs efterhand. Krisledningsgruppen vid Åbo Akademi drog igång sitt viktiga arbete för att skapa större beredskap och skydda mot smitta. Den 17 mars stängdes universiteten och verksamheten började drivas på distans, och efterhand har reglerna skärpts och rörligheten även inom vårt land begränsats. Varje morgon och varje kväll lyssnar jag förväntansfullt på nyheterna: Tänk om det äntligen visar sig att våra gemensamma ansträngningar för att hålla viruset under kontroll ger resultat; tänk om vi äntligen får öppna Åbo Akademis lokaler igen, tänker jag, men inser snabbt att så inte är fallet, utan att de förändringar vi gör nu snarare kan komma att långsiktigt och genomgripande förändra vår verksamhet och vårt sätt att kommunicera och undervisa.

Jag är oerhört tacksam för de värdefulla insatser som görs inom Åbo Akademi på alla håll bland lärare, administratörer och tekniker, studerande och forskare – tack för er flexibilitet och er kreativitet! Jag är imponerad av det ansvarstagande och engagemang som alla vid Åbo Akademi har visat inför situationen: Omställningen till distansundervisning går oerhört bra, respekten för att lokalerna inte är öppna är stor, och möten, seminarier, disputationer, medarbetarsamtal – ja till och med fågelskådning – ordnas digitalt på distans med gott humör!

2 thoughts on “

  1. Tack för denna uppdatering!

    Jag skulle dock fråga vad ni har kommit fram till gällande ”kritiskt viktiga funktioner” inom forskningen?

    I enlighet med regionförvaltningsverkets pressmeddelande den 17.3 och UKMs hemisda i går (https://minedu.fi/sv/beredskap-for-coronaviruset) så skriver man: ”Stängningen av lokaler gäller i regel inte lokaler som används för universitetens och yrkeshögskolornas forsknings-, utvecklings- eller innovationsverksamhet, i synnerhet inom kritiska forskningsområden.”

    Dvs kan vi vänta oss en reglerad, kontrollerad och småskalig återgång till vissa laborativa verksamheter?

    Mvh. Ronald Österbacka

    1. Åbo Akademi tar sitt samhällsansvar och arbetar konsekvent för att undvika smittspridning. Vi sätter våra studenters och medarbetares – hela befolkningens – hälsa i förgrunden och krisledningsgruppens uppdrag är att hindra att smitta förs vidare inom Åbo Akademi. Samtidigt bör krisledningen se till att de viktigaste och mest kritiska funktionerna kan upprätthållas – men utan att tumma på skyddet. Krisledningsgruppens beslut går ut på att vi följer regler, och beslut tas utifrån det (om alla i det här landet verkligen skulle undvika smitta skulle spridningsproblemet vara ganska snabbt åtgärdat). I en krissituation fattas beslut på högre nivå medan verksamhetsansvaret kvarstår inom organisationen, vilket emellanåt kan upplevas som svårt, men så är det. Vi följer lagar, regler och anvisningar från regeringen och myndigheterna. Tyvärr innebär det i dagsläget problem för verksamheten, då tillgången till labb och biliotek så starkt begränsas. Situationen medför stora kostnader för samhället och för Åbo Akademi. Med gemensamma krafter försöker vi dock hantera problemen både kortsiktigt och långsiktigt – men inte på bekostnad av de hälsorisker som virussmitta medför.

      Krisledningsgruppen vid Åbo Akademi följer noga med läget och har i samråd med rektor bedömt den situation och de lagar och direktiv som statsmakten gett angående coronakrisen och gjort beslut som situationen kräver.

      Varje universitetsrektor eller av rektor utsedd person fattar i sista hand beslut för det egna universitetet. Hos oss på Åbo Akademi är det krisledningsgruppens ordförande, vicerektor Stefan Willför som efter samråd med mig fattar beslut. Efter samtal med dekanerna har krisledningsgruppens ordförande identifierat ett mycket begränsat antal väl avgränsade och viktiga experiment/arbeten i externa projekt som för nu får genomföras på campus. Alla som har lov att vara på campus följer säkerhetskraven och direktiven (t.ex. inte fler än 1-3 personer i samma utrymme, avstånd minst 2 m mellan alla personer som är i samma utrymme) för att minimera all exponering till viruset ifall någon bär på smittan. Åbo Akademi för också en dialog via UNIFI på såväl rektors- som prorektorsnivå och strävar till att följa de nationella riktlinjer som man där kommit överens om. Målet är att på alla sätt förhindra att smittan sprids bland Åbo Akademis personal och studerande.

      På Åbo Akademi följer vi noga med hur situationen ändras och gör vid behov nya beslut utifrån ett förändrat läge.

      Moira von Wright
      Rektor

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *