{"id":87,"date":"2021-05-04T08:17:15","date_gmt":"2021-05-04T05:17:15","guid":{"rendered":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/?p=87"},"modified":"2021-05-04T09:05:43","modified_gmt":"2021-05-04T06:05:43","slug":"dansens-dag-nagot-for-kyrkan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/2021\/05\/04\/dansens-dag-nagot-for-kyrkan\/","title":{"rendered":"Dansens dag – n\u00e5got f\u00f6r kyrkan?"},"content":{"rendered":"

Laura Hellsten, TD, projektforskare<\/p>\n

Det var en g\u00e5ng en pandemi. Den samiska teologin l\u00e4r oss att ben\u00e4mna sjukdomar med sina r\u00e4tta namn. G\u00f6r man det ger man dem inte f\u00f6r mycket kraft och d\u00e5 insjuknar man inte sj\u00e4lv i r\u00e4dsla. Pesten b\u00f6r heller inte g\u00f6ras vred och uppr\u00f6rd med f\u00f6rl\u00f6jligande namn, f\u00f6r d\u00e5 kan den inte ses f\u00f6r vad den \u00e4r: en f\u00f6r\u00e4ndrande och uppbrytande kraft. Idag vill jag st\u00e4lla fr\u00e5gan: vad har COVID-19 l\u00e4rt kyrkorna i Sverige och Finland om Gudstj\u00e4nstfirandet?<\/p>\n

Den h\u00e4r tiden f\u00f6rra \u00e5ret p\u00e5gick det en ganska stark diskussion om de nya formaten p\u00e5 Gudstj\u00e4nsterna i och med pandemil\u00e4get. Bland annat lyftes fr\u00e5gan upp om m\u00f6jligheten, eller bristen p\u00e5 den, att fira nattvard virtuellt. Det jag tycker att f\u00f6ll i skymundan med den debatten, och som det kanske kunde vara l\u00e4ge att prata om nu, \u00e4r fr\u00e5gan om hur f\u00f6rsamlingen kan tj\u00e4na i Gudstj\u00e4nsten och hur Gudstj\u00e4nsten kan tj\u00e4na sina medlemmar i och med de nya formaten. Framf\u00f6r allt vill jag st\u00e4lla fr\u00e5gan: vilket sorts kunnande kommer att beh\u00f6vas av f\u00f6rsamlingens medarbetare i framtiden n\u00e4r det antagligen \u00e4r s\u00e5 att virtuella Gudstj\u00e4nster \u00e4r n\u00e5got vi kommer att f\u00e5 leva med, och njuta av, \u00e4ven efter att COVID-19 ruskat om v\u00e5ra liv?<\/p>\n

I Fresta f\u00f6rsamling<\/a>\u00a0utanf\u00f6r Stockholm, skapades en m\u00e4ssa inf\u00f6r Dansens dag den 29. april, 2021. I och med mina kontakter till dansare i Sverige, som uppst\u00e5tt genom min forskning om dans och teologi i v\u00e4stliga kyrkan, blev jag inbjuden att delta. Tyv\u00e4rr fick jag inte in en passande lucka i min kalender f\u00f6r att bidra. Det \u00e4r ist\u00e4llet nu, efter att ha sett m\u00e4ssan som Kajsa Franke, Titti Hvenare, Martin \u00d6stergren och deras team av medarbetare har skapat tillsammans med f\u00f6rsamlingens medlemmar, som jag \u00e4r redo att ge mitt bidrag.<\/p>\n

En av de f\u00f6rsta insikter som slog mig n\u00e4r jag s\u00e5g p\u00e5 m\u00e4ssan (som jag kanske snarare skulle kalla f\u00f6r en f\u00f6rl\u00e4ngd andakt) var att kursen Kristendom, Konst och Kultur, som professor emeritus Tage Kurt\u00e9n en g\u00e5ng i tiden h\u00f6ll, gjorde n\u00e5gonting\u00a0 potentiellt oerh\u00f6rt viktigt f\u00f6r blivande systematiska teologer. Jag ser med gl\u00e4dje att en ny kurs f\u00f6r teologer, som ska fokusera p\u00e5 temat konsten och kristendomen, nu h\u00e5ller p\u00e5 att utformas. Fr\u00e5gorna som dansm\u00e4ssan aktualiserar v\u00e4cker \u00e4ven kritiska tankar i mig ang\u00e5ende huruvida den kommande kursen i tillr\u00e4ckligt h\u00f6g grad kommer att kunna st\u00f6da studenter och f\u00f6rsamlingarnas personal, till exempel med formandet av virtuella m\u00e4ssor. I detta inl\u00e4gg hoppas jag kunna lyfta fram n\u00e5gra av de aspekter som mina fr\u00e5gor kretsar kring.<\/p>\n

Sp\u00e4nningen mellan att erfara, tala om och analysera konst utan att spj\u00e4lka s\u00f6nder konstverket till obetydligheter \u00e4r en av de utmaningar som jag tar med mig in i f\u00f6ljande diskussion. Min \u00f6nskan \u00e4r att du som l\u00e4ser detta inl\u00e4gg b\u00f6rjar med att stilla dig f\u00f6r att njuta av en andakt som s\u00e4nder budskap till alla dina sinnen. Efter det tar vi fram v\u00e5r granskande blick och djupdyker i n\u00e5gra av detaljerna.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Det f\u00f6rsta vi m\u00f6ts av \u00e4r kyrkoherden, som i egenskap av pr\u00e4st v\u00e4lkomnar oss till gemenskapen och firandet av m\u00e4ssa tillsammans. Han inleder med att f\u00f6rsvara dansens plats i gudstj\u00e4nsten. Med erfarenhet fr\u00e5n min forskning f\u00f6rst\u00e5r jag att en s\u00e5dan inledning \u00e4r befogad – dans i kyrkan v\u00e4cker ofta fr\u00e5gor. Samtidigt t\u00e4nker jag att jag ist\u00e4llet f\u00f6r den mycket f\u00f6renklade historiska redog\u00f6relsen g\u00e4rna skulle ha h\u00f6rt mer om kroppens teologi och kanske n\u00e5gra ord om gudstj\u00e4nstens plats i f\u00f6rsamlingen. Han n\u00e4mner visserligen inkarnationens mysterium och den ordcentrerade lutherska traditionen. Som forskande teolog t\u00e4nker jag \u00e4nd\u00e5 att deltagaren ist\u00e4llet kunde f\u00e5 hj\u00e4lp med att uppleva en inbjudan till alla de m\u00f6jligheter f\u00f6r hur delaktighet i denna Gudstj\u00e4nst kunde samskapas. Som deltagande f\u00f6rsamling \u00e4r v\u00e5r uppgift inte enbart att lyssna till ordet som f\u00f6rkunnas, utan vi f\u00e5r kontemplativt betrakta symboliken som utspelas i bildspr\u00e5ket: vi f\u00e5r sj\u00e4lva r\u00f6ra oss i rummet i takt med musiken och l\u00e5ta spegelneuronerna mimikera r\u00f6relserna av dansarnas lemmar i v\u00e5ra egna kroppar. Vi f\u00e5r st\u00e4mma in i lovs\u00e5ngen med v\u00e5r egen st\u00e4mma och l\u00e5ta oss ledas av Den Helige Ande i att h\u00f6ra de budskap om befrielse, helande och \u00e5teruppr\u00e4ttelse av delaktigheten i den st\u00f6rre ber\u00e4ttelsen som utspelar sig i denna Gudstj\u00e4nst. I de sm\u00e5 detaljerna ligger en djup mystik dold.<\/p>\n

Detta \u00e4r inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen som jag m\u00e4rker att just dansare och koreografer \u00e4r de som lyckats plocka upp den skala av m\u00e5ngtydigheter och flerbottnade meningssammanhang som ett visuellt framf\u00f6rande av Gudstj\u00e4nst i online-format \u00f6ppnar upp f\u00f6r. Detta handlar inte om n\u00e5gon ytlig id\u00e9 om estetik eller marknadsf\u00f6rande \u201cbranding\u201d utan om upplevelsen av att ljud, ljus, r\u00f6relse, ord och rum inv\u00e4vs i en intrikat \u201dmatta\u201d som ger st\u00f6d f\u00f6r att kunna m\u00f6ta Gud. Jag fr\u00e5gar mig sj\u00e4lv hur m\u00e5nga av Svenska kyrkans eller Borg\u00e5 stifts medarbetare som har ord f\u00f6r att f\u00f6rklara det som sker. Givetvis: att f\u00f6rklara \u00e4r inte allt – m\u00e5nga saker talar till oss \u00e4ven n\u00e4r vi inte har ord f\u00f6r det. D\u00e4remot skulle jag f\u00f6rv\u00e4nta mig att den teologiska utbildningen gav f\u00e4rdigheter i att kunna sk\u00e4rpa sinnet f\u00f6r att Se, forma hj\u00e4rtat f\u00f6r att Uppfatta och utrusta med ord f\u00f6r att Medskapa.<\/p>\n

Jag skall exemplifiera vad jag t\u00e4nker mig att en teologiskt skolad blick kunde uppfatta i m\u00e4ssan. Denna \u00e4r ingen utt\u00f6mmande f\u00f6rklaring, men litet k\u00f6tt p\u00e5 orden.<\/p>\n

Inledningsvis erbjuder den f\u00f6rsta s\u00e5ngen en omfamning av treenigheten som en introduktion f\u00f6r temat \u201cTillit till Guds omsorg\u201d. H\u00e4r har vi tre kvinnor som st\u00e5r vid altarkoret i en liknande position som den i den k\u00e4nda ikonen om Guds treenighet. Bildspelet inbjuder till en gemenskap – i samklang med s\u00e5ngtextens ord om att vara \u00e4lskad, sedd och k\u00e4nd.<\/p>\n

Som koreograf bryter Kajsa Franke upp med dansens sjukliga kroppsideal och v\u00e5rt samh\u00e4lles fixering vid \u201cperfekta\u201d kroppar. Detta g\u00f6r hon genom att inbjuda till och \u00f6ppna upp f\u00f6r, r\u00f6relser som utf\u00f6rs av, och passar f\u00f6r, en m\u00e5ngfald av kroppar. Med i denna kropparnas tillbedjan finns kvinnor, m\u00e4n, unga, barn och \u00e4ldre – i alla former och storlekar.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Det \u00e4r en f\u00f6rkunnelse om befrielse!<\/p>\n

Samtidigt beg\u00e5r hon inte den miss som ofta sker i folkkyrkan n\u00e4r man vill inkludera alla och m\u00e4ssan l\u00e4tt blir banal. S\u00e4rdeles v\u00e4l framkommer sp\u00e4nningen i kristendomens budskap i att f\u00e5 vila i en \u201cm\u00e4ktig\u201d Gud – d\u00e4r s\u00e5rbarhet och styrka m\u00f6ts – i det andra stycket: Vila i din V\u00e4ntan. N\u00e5gon kanske undrar vad detta \u00e4r f\u00f6r \u00a0slags \u201cspektakel\u201d – att h\u00e4nga upp en silkestrapets i en medeltida kyrka. Jag \u00f6nskar att alla teologer visste att just samspelet med under, m\u00e4nskligt om\u00f6jliga skeenden och lekfullhet med kyrkorummets potential \u00e4r exakt vad den kristna Gudstj\u00e4nsttraditionen varit oslagbara med att skapa utrymme f\u00f6r. Till exempel biskop Hemmings skrinl\u00e4ggning i \u00c5bo Domkyrka \u00e5r 1514 beskriver Carl Henrik Martling p\u00e5 f\u00f6ljande s\u00e4tt: \u201cLevande f\u00e5glar sl\u00e4pptes l\u00f6sa i kyrkan och brinnande bollar av bl\u00e5nor och krut bringades att explodera under valven f\u00f6r att ge illusionen av blixt och dunder.\u201d (2001, 58.) Sj\u00e4lv skulle jag inte anv\u00e4nda ordet illusion utan snarare tala om potentialen av att uppfatta hur den sensoriska k\u00e4nslan i rummet direkt tilltalar kroppens egen intelligens och vara frimodig nog att arbeta utg\u00e5ende fr\u00e5n de f\u00f6ruts\u00e4ttningarna.<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

N\u00e4r Kajsa s\u00e5 skickligt lindar in sig i silket och h\u00e4nger h\u00f6gt uppe n\u00e4ra taket k\u00e4nns det i magbottnen p\u00e5 mig hur ocks\u00e5 jag l\u00e4ngtar efter att bli buren av s\u00e5 starka h\u00e4nder att jag kan ge mig h\u00e4n i fritt fall. Samspelet mellan orden i s\u00e5ngen om ljus, v\u00e5r, \u00e5ngest och sm\u00e4rta portr\u00e4tteras m\u00e4sterligt av kroppen som virvlar i luften mellan Jesu Kors och det bl\u00e4ndande ljuset fr\u00e5n dom v\u00e4lvda \u00f6ppningarna i stenv\u00e4ggen. Till och med tygstycket som lindar sig p\u00e5 marken under strofen gr\u00e4t – h\u00e4r \u00e4r det tydligt att det \u00e4r n\u00e5gon med skolad blick som har klippt ihop bildmaterialet med stor omsorg.<\/p>\n

Liturgiskt \u00e4r det ocks\u00e5 vist att i sekvensen l\u00e4gga musiken, bildspelet och kropparnas r\u00f6relser f\u00f6re ordet. F\u00f6rst f\u00e5r vi se och uppfatta – sensoriskt f\u00f6rnimma. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r ett rum har skapats i mitt inre som jag \u00e4r f\u00e4rdig att ta in ordet som pr\u00e4sten f\u00f6rkunnar – mitt lyssnande har n\u00e5gonstans att landa. Samspelet mellan tro, tillit och omsorg f\u00e5r en helt annan betydelse n\u00e4r mina muskler f\u00f6rkunnar k\u00e4nslan av att vara inlindad i ett sidenband som stramar sig om min kropp.<\/p>\n

\u00c4ven andra liturgiska detaljer klaffar – exempelvis de gr\u00f6na kl\u00e4derna och hur utmaningen med att portr\u00e4ttera Jesusgestalten som en feminin kraft bem\u00f6ts n\u00e4r s\u00e5ngen talar om styrka. I den kristna traditionen av mystik fungerar just samspelet mellan det maskulina och feminina och \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n det ena till det andra som sinnebilden av den f\u00f6rvandling vi kan f\u00e5 uppleva n\u00e4r vi v\u00e4xer n\u00e4rmare Gud.<\/p>\n

\"\" \"\"<\/p>\n

Det enda som f\u00f6r mig ter sig som mindre genomt\u00e4nkt \u00e4r placeringen av musikern och ett elpiano inom det \u201callra heligaste\u201d i altarkoret. I amerikansk och frikyrklig kontext \u00e4r det v\u00e4ldigt vanligt att lovs\u00e5ngsbandet f\u00e5r uppta hela \u201cscenen\u201d och p\u00e5 ett v\u00e4ldigt problematiskt s\u00e4tt bli fokuspunkten f\u00f6r tillbedjan. Detta skulle jag \u00f6nska att inte upprepades i v\u00e5ra online format. Jag \u00e4r s\u00e4ker p\u00e5 att det finns en kreativ l\u00f6sning \u00e4ven f\u00f6r detta n\u00e4r kunnandet i f\u00f6rsamlingarna \u00f6kar.<\/p>\n

Slutligen knyter \u00e4ven inslagen an till en \u00e4ldre tradition av kristendom genom att bygga slutv\u00e4lsignelsen, i en keltisk anda med de talande orden:<\/p>\n

M\u00e5 du vara helig, stark och skapande,
\nM\u00e5 du l\u00e4ra k\u00e4nna Jesu gl\u00e4dje,
\nM\u00e5 du dansa vilt i andens vinddrag,
\nM\u00e5 Guds h\u00e4rlighet f\u00e5 forts\u00e4tta att v\u00e4xa i dig,
\nf\u00f6rsiktigt, kraftfullt och \u00f6dmjukt.
\nM\u00e5 du vaggas av v\u00e4rme och l\u00e4kedom,
\noch m\u00e5 du alltid vara i Guds visdom och k\u00e4rlek\u2026<\/p>\n

Med dessa ord och den inbjudan till deltagande i dansen i Guds skapelse som kyrkok\u00f6ren och f\u00f6rsamlingens dansare st\u00e4mmer in i vid Postludiet, \u00e4r jag slutligen n\u00e4rd i kropp, sinne, ande och sj\u00e4l. Detta \u00e4r vad jag l\u00e4ngtar efter att varje Gudstj\u00e4nst\u00a0 ska ge – och \u00e4ven kalla mig att f\u00f6ra vidare – in i min vandring med mina medm\u00e4nniskor. Jag \u00e4r st\u00e4rkt, f\u00f6rl\u00f6st och fylld med gl\u00e4dje!<\/p>\n

\"\"<\/p>\n

Nu vill jag utmana dig att byta ut den teologiskt granskande blicken mot den tillbedjande blicken och sedan delta i m\u00e4ssan p\u00e5 nytt. Kan m\u00e4ssan nu spela i dig p\u00e5 nya str\u00e4ngar? Kanske s\u00e5dana du inte visste att du hade i dig? Samtidigt vill jag ocks\u00e5 kasta bollen vidare och fr\u00e5ga dig: vilka verktyg kunde berika din inl\u00e4rning f\u00f6r att utveckla kapaciteten att skapa Gudstj\u00e4nster i din f\u00f6rsamlingsgemenskap med ett likartat djup? \u00c4r det m\u00e5nne detta teologernas kommande kurser kunde fokusera p\u00e5?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Laura Hellsten, TD, projektforskare Det var en g\u00e5ng en pandemi. Den samiska teologin l\u00e4r oss att ben\u00e4mna sjukdomar med sina r\u00e4tta namn. G\u00f6r man det ger man dem inte f\u00f6r mycket kraft och d\u00e5 insjuknar man inte sj\u00e4lv i r\u00e4dsla. Pesten b\u00f6r heller inte g\u00f6ras vred och uppr\u00f6rd med f\u00f6rl\u00f6jligande namn, f\u00f6r d\u00e5 kan den […]<\/p>\n","protected":false},"author":676,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-87","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-systematisk-teologi"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/87","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/users\/676"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=87"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/87\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":98,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/87\/revisions\/98"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=87"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=87"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/systematiskteologi\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=87"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}