![\"docent2014_1\"](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/files\/docent2014_11.jpg\")
<\/a><\/p>\n1) F\u00f6rst n\u00e5gra ord om sj\u00e4lva termen tecknade serier. P\u00e5 svenska talar vi allts\u00e5 om tecknade serier, eller bara serier. P\u00e5 engelska anv\u00e4nds termer som comics<\/em> och cartoons<\/em>. Franskan har en term som ligger n\u00e4rmare v\u00e5r: bande dessin\u00e9e<\/em>, allts\u00e5 i singularis, ungef\u00e4r som n\u00e4r vi s\u00e4ger \u201dden tecknade serien\u201d och menar alla tecknade serier eller tecknade serier som medium. Finskan har p\u00e5 liknande s\u00e4tt termen sarjakuva<\/em>. Bande dessin\u00e9e<\/em> betyder ordagrant tecknad remsa, medan sarjakuva <\/em>betyder seriebild. Den finska termen f\u00f6ruts\u00e4tter allts\u00e5 inte att serier \u00e4r tecknade f\u00f6r hand, som den svenska och den franska. Engelskans termer comic<\/em> och cartoon<\/em> har sitt ursprung i den anglosaxiska dagspressen vid 1800-talets slut. I det sammanhanget f\u00f6rutsattes det att seriemediet skulle vara komiskt eller satiriskt. De tre bilder vi ser \u00e4r exempel p\u00e5 hur olikartade de f\u00f6reteelser \u00e4r som ryms inom seriemediet idag. Vi har Kalle Anka, som fortfarande representerar den internationella standardnormen f\u00f6r comics<\/em> i ordets komiska bem\u00e4rkelse. Till v\u00e4nster ser vi f\u00f6rsta sidan i den unga finl\u00e4ndska serieskaparen Mari Ahokoivus album Talviunta<\/em> eller Vinterdr\u00f6m, <\/em>ett exempel p\u00e5 dagens ickekommersiella, poetiska och experimentella serier. I mitten ser vi en typisk animalisk situation ur Gary Larsons The Far Side<\/em>. Den r\u00e4knas som serie trots att den s\u00e5 att s\u00e4ga inte \u00e4r n\u00e5gon serie utan bara best\u00e5r av enstaka bilder. Att serier som The Far Side<\/em> \u00e4nd\u00e5 kallas serier beror antagligen p\u00e5 att de publiceras p\u00e5 dagstidningarnas seriesidor och att teckningsstilen f\u00f6rknippas med seriemediet.<\/p>\n <\/p>\n 2) Vad \u00e4r d\u00e5 kommunikation? Diagrammet visar den g\u00e4ngse uppfattningen om kommunikationsprocessen. I kommunikation finns alltid en avs\u00e4ndare, ett meddelande och en mottagare. En fullbordad kommunikation f\u00f6ruts\u00e4tter n\u00e5gon form av kontakt d\u00e4r meddelandet kan n\u00e5 mottagaren. F\u00f6r att meddelandets inneb\u00f6rd ska uppfattas kr\u00e4vs att parterna har tillg\u00e5ng till en gemensam kod f\u00f6r avl\u00e4sning. F\u00f6r att meddelandet ska kunna tolkas och eventuellt leda till handling och inte bara l\u00e4sning kr\u00e4vs tillg\u00e5ng till en gemensam referensram. En kontext.<\/p>\n <\/p>\n 3) Den belgiske franskspr\u00e5kige forskaren Thierry Groensteen \u00e4r en av dem som bidragit till en semiotisk f\u00f6rst\u00e5else av tecknade serier som visuell kommunikation. Detta skedde f\u00f6rst med boken Syst\u00e8me de la bande dessin\u00e9e<\/em>. Jag kommer h\u00e4r att h\u00e5lla mig till de engelskspr\u00e5kiga \u00f6vers\u00e4ttningarna av Groensteens termer och f\u00f6rs\u00f6ka mig p\u00e5 egna svenska \u00f6vers\u00e4ttningar. Groensteens bok skall ses som en grundl\u00e4ggande inledning till studiet av seriemediets systematiska aspekter. Han fokuserar medvetet p\u00e5 system och struktur och utel\u00e4mnar till exempel det sociologiska perspektiv som har pr\u00e4glat mycket av forskningen om serier. I bokens f\u00f6rsta kapitel definierar Groensteen bland annat ett antal funktioner hos serierutan i relation till seriesidan som helhet. Hans definitioner kan tolkas i anslutning till den g\u00e4ngse kommunikationsteorin. De f\u00f6rsta tv\u00e5 av de funktioner som Groensteen tar upp kallar han The function of closure<\/em> och The separative function<\/em>. I min tolkning opererar dessa funktioner med en visuell kod<\/em> som g\u00f6r det m\u00f6jligt att identifiera seriesidans separata bildrutor som bilder av \u00e5tskilda moment i ett sammanh\u00e4ngande skeende. Groensteens tredje och fj\u00e4rde funktioner kallas The Function of Rhythm<\/em> och The Function of Structuration<\/em>. Dessa funktioner \u00e4r kopplade till struktureringen av sj\u00e4lva seriesidan som visuellt meddelande. Den femte funktionen best\u00e5r av visuella grepp som uttrycker hur serien \u00e4r avsedd att l\u00e4sas och tolkas. Den kallas f\u00f6r The Expressive Function <\/em>och \u00e4r kopplad till avs\u00e4ndarens intention. Den sj\u00e4tte funktionen kallar The Readerly Function<\/em> , eller i franskt original La fonction lecturale<\/em>. Groensteen f\u00f6rknippar den med egenskaper hos serierutan som b\u00e5de etablerar kontakt med l\u00e4saren och inbjuder till reflektion. Det verkar allts\u00e5 vara i f\u00f6rsta hand kontakten och mottagaren som st\u00e5r i fokus f\u00f6r The Readerly Function<\/em>.<\/p>\n <\/p>\n 4) Vi ser h\u00e4r en sida ur tecknaren Dave MacKean och manusf\u00f6rfattaren Grant Morrisons album Arkham Asylum<\/em> fr\u00e5n 1989. Den f\u00e5r illustrera The Function of Closure<\/em>. Denna funktion kallar jag nu Inneslutandets funktion<\/em>. Mest f\u00f6r att jag inte har hittat n\u00e5gon b\u00e4ttre svensk term. Termen closure<\/em> eller p\u00e5 franska cl\u00f4ture<\/em> inneb\u00e4r h\u00e4r att varje ruta ramar in ett visst moment av ett skeende i tid och rum. Vi ser h\u00e4r hur en son n\u00e4rmar sig sin sjuka mor f\u00f6r att ge henne n\u00e5got att \u00e4ta. Ruta f\u00f6r ruta kommer bilderna allt n\u00e4rmare gestalten i s\u00e4ngen tills dess att vi ser den mardr\u00f6mslika sanningen. En s\u00e5dan inzooming skulle l\u00e4tt kunna j\u00e4mf\u00f6ras med ett motsvarande grepp i en film, men f\u00f6r Groensteen \u00e4r det viktigt att serierutans inneslutande inte sker p\u00e5 samma villkor som den r\u00f6rliga bildens. F\u00f6r Groensteen \u00e4r det inneslutna inneh\u00e5llet <\/em>i serierutan prim\u00e4rt en mental <\/em>bild som finns innan den realiseras p\u00e5 papperet och som redan d\u00e5 \u00e4r best\u00e4md av serien som system. I just detta exempel \u00e4r det extra tydligt hur inneslutandets karakt\u00e4r ocks\u00e5 \u00e4r best\u00e4md av varje rutas format eftersom dessa l\u00e5ngsmala rutor avviker fr\u00e5n g\u00e4ngse normer och koder f\u00f6r bildrutor.<\/p>\n <\/p>\n 5) The Separative Function<\/em> eller separationens funktion har enbart att g\u00f6ra med den gr\u00e4ns som omger varje bildruta och separerar den ena fr\u00e5n den andra. Den \u00e4r inte identisk med inneslutandets funktion eftersom den senare f\u00f6ruts\u00e4tter ett redan utt\u00e4nkt bildinneh\u00e5ll som sluts in. Separation inneb\u00e4r d\u00e4remot avgr\u00e4nsning mellan rutor. En ruta i en serie kan mycket v\u00e4l vara tom eller helt svart. Och i s\u00e5dana fall finns ju inget inneh\u00e5ll som innesluts. I andra fall, som i det svartvita exemplet fr\u00e5n George Herrimans serie Krazy Kat<\/em>, finns inga uppritade gr\u00e4nser mellan bilderna utan enbart tomrum. I avsnittet av The Katzenjammer Kids<\/em> fr\u00e5n mars 1909 finns tv\u00e5 standardtyper av separation. Dels den d\u00e4r bildramarna \u00e4r frist\u00e5ende rektanglar med tomrum mellan, dels den d\u00e4r samma linje utg\u00f6r gemensam gr\u00e4ns mellan tv\u00e5 rutor. Skillnaden mellan dessa tv\u00e5 typer utg\u00f6r i detta fall en del av koden som skiljer tv\u00e5 verklighetsniv\u00e5er fr\u00e5n varandra i serien. Den f\u00f6rsta typen finns i de partier d\u00e4r verkligheten utspelar sig. Den andra typen finns i det bildblock som utg\u00f6r \u201dThe captain\u2019s dream\u201d, allts\u00e5 en ber\u00e4ttelse innesluten i ber\u00e4ttelsen.<\/p>\n <\/p>\n 6) The Function of Rhythm<\/em> eller rytmens funktion kan kopplas till meddelandet snarare \u00e4n koden. Serien som visuellt meddelande utg\u00f6rs av en sl\u00e4t yta, oftast av papper, vars indelning best\u00e4mmer rutornas positioner, storlekar och proportioner. Den enklaste formen av indelning kallar Groensteen p\u00e5 franska f\u00f6r quadrillage<\/em>, allts\u00e5 inrutning eller snarare ingallring. De enklaste formerna av gallerindelning av ett papper \u00e4r en mental struktur som de faktiska och synliga rutorna f\u00f6rh\u00e5ller sig till. Man kan s\u00e4ga att rytmen uppst\u00e5r som ett resultat av det f\u00f6rh\u00e5llandet. Samtidigt finns h\u00e4r det tydligaste sambandet mellan ber\u00e4ttelsens tidsliga f\u00f6rlopp och seriesidans rumsliga struktur. Exemplet \u00e4r h\u00e4mtat fr\u00e5n Frank Millers dystopiska album Hardboiled<\/em>. Explosionen upptar uppslagets hela v\u00e4nstersida. Sedan f\u00e5r sex bildrutors j\u00e4mna rytm \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6ra den brinnande mannens fall. N\u00e4sta ruta \u00e4r l\u00e5ngsmal och liggande. Detta accentuerar den nya inramningen och den nya synvinkeln som visar mannens bana genom luften. Allts\u00e5 ett utdraget f\u00f6rlopp, i en utdragen ruta. Slutligen den oramade bilden av flickan som \u00e4r det sista mannen ser innan han sl\u00e5r i gatan.<\/p>\n <\/p>\n 7) The Function of Structuration<\/em> eller struktureringens funktion \u00e4r ocks\u00e5 den kopplad till indelningen av det tomma papperet och d\u00e4rmed tillkomsten av meddelandet. Struktureringens grund \u00e4r som sagt indelningen eller ingallringen. De synliga rutorna kan ansluta sig till gallret eller avvika fr\u00e5n det, s\u00e5 som visas i schemat till v\u00e4nster. Sidans layout kan allts\u00e5 vara regelbunden eller oregelbunden. Exemplet \u00e4r h\u00e4mtat fr\u00e5n Jacques Tardis La v\u00e9ritable histoire du soldat inconnu<\/em>, eller Den sanningsenliga ber\u00e4ttelsen om den ok\u00e4nde soldaten<\/em>, fr\u00e5n 1974. Vi ser en layout som \u00e4r oregelbunden men \u00e4nd\u00e5 har starka inslag av symmetri b\u00e5de i rutornas relationer och i gestalternas placeringar inuti rutorna. Visuell symmetri i struktureringen framh\u00e4ver symmetrier i den narrativa strukturen. Till exempel v\u00e4xlingar mellan parterna i ett samtal, som h\u00e4r. Som Groensteen ofta g\u00f6r kan man beskriva struktureringen av en seriesida som en ekonomi d\u00e4r valet av en viss indelning begr\u00e4nsar vad som \u00e4r m\u00f6jligt att ber\u00e4tta.<\/p>\n <\/p>\n 8) The Expressive Function<\/em> eller uttryckets funktion beh\u00f6ver inte ha n\u00e5got att g\u00f6ra med k\u00e4nsloutbrott eller s\u00e5 kallad expressionistisk stil i bilden. Det handlar om att f\u00f6rtydliga avsikten med ett bildmontage. Det h\u00e4r exemplet \u00e4r ett uppslag ur den amerikanske serieskaparen Chris Wares Jimmy Corrigan \u2013 The Smartest Kid on Earth<\/em> fr\u00e5n 2003. Uppslaget f\u00f6r oss i hisnande kronologiska spr\u00e5ng fr\u00e5n ett sjukv\u00e5rdst\u00e4lt under amerikanska inb\u00f6rdeskriget till ett sjukhus i sekelskiftets Chicago, ett gatuh\u00f6rn kring 1930 och 1960, och fram till kliniken \u201dMed-Life\u201d i nutidens 2000-tal. Men den r\u00f6da f\u00e5geln \u00e4r \u00e5terkommande och f\u00f6rtydligar serieskaparens avsikt att knyta samman d\u00e5tid och nutid.<\/p>\n <\/p>\n 9) The Readerly Function<\/em> \u00e4r en funktion som ang\u00e5r l\u00e4sandet men som ocks\u00e5 inneb\u00e4r att serien explicit v\u00e4nder sig till publiken i egenskap av l\u00e4sare och tolkare. Denna h\u00e4nv\u00e4ndelse kan med en mer specialiserad term kallas en interpellation<\/em>. D\u00e4rf\u00f6r har jag valt att anv\u00e4nda termen \u201dDen interpellerande funktionen\u201d. Exemplet r\u00e5kar vara hela det uppslag som vi tidigare bara s\u00e5g h\u00f6gersidan av. Det \u00e4r de inledande sidorna i McKeans och Morrisons Arkham Asylum<\/em>. H\u00e4r etableras allts\u00e5 den f\u00f6rsta kontakten med l\u00e4saren som uppmanas att tr\u00e4nga in i ber\u00e4ttelsens m\u00f6rka v\u00e4rld. Vi ser huvudpersonen Amadeus Arkham g\u00e5 uppf\u00f6r trappan med matbrickan till modern. L\u00e4ngst upp i trappan m\u00f6ter han f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen en g\u00e5tfull entitet: \u201dI first caught a glimpse of that other<\/em> world\u201d. D\u00e4rmed \u00e4r ber\u00e4ttelsens sceneri och st\u00e4mning etablerade.<\/p>\n <\/p>\n 10) Serien som kommunikativ form beskrivs av Thierry Groensteen som ett komplext n\u00e4tverk av funktioner och relationer. Utg\u00e5ngspunkten \u00e4r alltid uppslaget, sidan eller strippen<\/em> som helhet. Detta syns\u00e4tt st\u00e5r i mots\u00e4ttning till vissa mer f\u00f6renklade s\u00e4tt att beskriva serier. Kanske s\u00e4rskilt det som vi hittar i den amerikanske tecknaren Scott McClouds bok Understanding Comics<\/em> fr\u00e5n 1993. Det populariserande draget hos Scott McCloud understryks av att boken \u00e4r en teori om serier i form av serie. Medan Groensteen betonar kompositionen av sidan som helhet betonar McCloud f\u00f6rh\u00e5llandet mellan enskilda rutor. Han definierar begreppet closure<\/em> helt annorlunda \u00e4n Groensteen och f\u00f6rknippar det med hur vi mentalt fyller i tomrummen mellan rutorna i en bildsekvens. Eller som h\u00e4r: raderade partier av en form eller ett ord. I en dialog med en fiktiv publik kommer McCloud fram till en definition av serier som betonar just bildserien eller sekvensen. I svensk \u00f6vers\u00e4ttning lyder den ungef\u00e4r \u201dMotst\u00e4llda tecknade eller andra bilder i medveten sekvens\u201d. Vidare definierar han som vi ser h\u00e4r sex olika \u00f6verg\u00e5ngar mellan bilder i sekvenser. Analysen p\u00e5minner om hur filmers struktur \u00e4r byggd p\u00e5 \u00f6verg\u00e5ngar mellan synvinklar, tagningar och scener. Den uppmuntrar allts\u00e5 de j\u00e4mf\u00f6relser mellan serier och film som Groensteen undviker.<\/p>\n <\/p>\n 11) I Dave McKeans serier finns starkt filmiska drag och uppslaget ur Arkham Asylum<\/em> kan d\u00e4rf\u00f6r exemplifiera McClouds kategorier. Vandringen uppf\u00f6r trappan \u00e4r som utvalda bilder ur en och samma tagning, allts\u00e5 \u201dfrom moment to moment\u201d. Sp\u00f6kets upptr\u00e4dande inneb\u00e4r ett byte av synvinkel och en v\u00e4xling mellan tv\u00e5 akt\u00f6rer, allts\u00e5 \u201dfrom subject to subject\u201d. Gr\u00e4nsen mellan v\u00e4nster- och h\u00f6gersida markerar \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n den f\u00f6rsta scenen till den andra, d\u00e4r den f\u00f6rsta handlingen \u00e4r att pojken \u00f6ppnar d\u00f6rren. I n\u00e4sta ruta f\u00f6ljs den av en ny handling i form av en v\u00e4djan: \u201dPlease, I think you should try to eat some of this\u201d. De avslutande rutorna kan ses som delar av en filmisk inzoomning men visar ocks\u00e5 nya aspekter av samma scen, allts\u00e5 \u201dfrom aspect to aspect\u201d.<\/p>\n <\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n