![\"Vilks](\"http:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/files\/vilks71.jpg\")
<\/a>Vilks som ung<\/p><\/div>\n
H\u00e4r \u00e4r en k\u00e4nd man – professor Lars Vilks som ung konstn\u00e4r i Balderup, Sk\u00e5ne, sommaren 1971. Han h\u00e5ller i en m\u00e5lning som senare blev s\u00e5ld i en utst\u00e4llning i Paris. En bra prestation med tanke p\u00e5 att han hade m\u00e5lat i bara n\u00e5gra \u00e5r. Lars Vilks \u00e4r doktor i konsthistoria och professor i konst, men det \u00e4r intressant att det som pl\u00f6tsligt gjorde honom v\u00e4rldsk\u00e4nd var en enkel pennteckning. ”Profeten Muhammed som rondellhund”. Samtidigt fick v\u00e4rlden l\u00e4ra sig det mycket lokalt svenska begreppet ”rondellhund”. Den f\u00f6rsta rondellhunden var inte av Vilks utan av skulpt\u00f6ren Stina Opitz som \u00e5r 2006 f\u00e4rdigst\u00e4llde en utsmyckning av en rondell eller trafikcirkulationsplats<\/em> utanf\u00f6r Link\u00f6ping. Utsmyckningen<\/a> best\u00e5r av en j\u00e4ttelik r\u00f6d, lutande metallring och framf\u00f6r den en liten vit hund som antagligen ska hoppa genom ringen. Av n\u00e5gon anledning retade verket upp vissa personer, och det blev vandaliserat. I sympati med konstn\u00e4ren (eller med hunden?) uppstod en hel folkr\u00f6relse av personer som i smyg placerade ut hundar av alla m\u00f6jliga slag och storlekar i lokala rondeller.<\/p>\n Lars Vilks hade l\u00e4nge turnerat fr\u00e5n stad till stad med miniversioner av sitt stora vrakbygge Nimis<\/em> vid havet i Sk\u00e5ne. \u00c5r 2007 l\u00e4t han en av byggena (utf\u00f6rd tillsammans med skolelever) f\u00e5 formen av en hund. Det blev hunden Trelle<\/em><\/a> i Trelleborg. Den vandaliserades. D\u00e5 hade Vilks redan kopplat samman rondellhundarna med de ber\u00f6mda teckningarna av Muhammed i den danska tidningen Jyllandsposten, och teckningen av Muhammed som rondellhund hade refuserats av flera konsthallar och gallerier. Via media hade refuseringarna blivit k\u00e4nda och det hela hade snabbt blivit en fr\u00e5ga p\u00e5 h\u00f6g diplomatisk niv\u00e5. Flera mordhot mot Vilks kom fr\u00e5n radikala muslimska grupper i augusti och september 2007.<\/p>\n Mitt i allt detta verkar Lars Vilks ha beh\u00e5llit sitt lugn. Han st\u00e4ller ut, f\u00f6rel\u00e4ser och publicerar sig som vanligt. Han har f\u00f6rmodligen starka nerver. M\u00e5nga inklusive jag sj\u00e4lv har konstaterat att det finns en begr\u00e4nsning i hans konstteori n\u00e4r han utg\u00e5r ifr\u00e5n att all konst fungerar s\u00e5 som hans egen konst g\u00f6r – som medvetna strategiska positioneringar i f\u00f6rh\u00e5llande till det som han i boken Art<\/a> kallar ”det kontempor\u00e4ra”, dvs. det som g\u00e4ller i konsten just nu (”the contemporary”). I boken \u00e5terkommer han ofta till begreppet Relevans – Vilks institutionella konstteori beskriver enligt honom sj\u00e4lv inte bara vad som \u00e4r konst utan ocks\u00e5 vad som \u00e4r bra konst. Och bra konst \u00e4r (enligt Vilks) den konst som \u00e4r relevant f\u00f6r ”det kontempor\u00e4ra”. Han p\u00e5st\u00e5r saker som att en konstkritiker idag inte kan vara k\u00e4nslom\u00e4ssig eftersom s\u00e5dan kritik h\u00f6r till en f\u00f6r\u00e5ldrad modernism som saknar relevans inom ”det kontempor\u00e4ra”. Men han ger inga exempel och man kan fr\u00e5ga sig om det st\u00e4mmer -Vilks har sj\u00e4lv i andra sammanhang sagt att dagens konst \u00e4r pluralistisk.<\/p>\n Som nyb\u00f6rjade kring 1970 var Lars Vilks sj\u00e4lv sv\u00e5rt f\u00f6rsvuren \u00e5t romantisk k\u00e4nslom\u00e4ssighet, och en av hans idoler var den gamle katolske expressionisten Georges Rouault. Detta \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s n\u00e5got som han idag beskriver med road distans. Den beskrivningen hittar man i loggen Konstvilks<\/a> fr\u00e5n 2007 (namnet m\u00f6jligen en ironisk referens till en viss Konstfred<\/a> som sedan 1997 varit engagerad i debatter med Vilks). Vilks sj\u00e4lvbiografi \u00e4r en intressant och underh\u00e5llande l\u00e4sning som ocks\u00e5 ger en bra bild av kreativiteten kring institutionen f\u00f6r konstvetenskap i Lund p\u00e5 1970-talet. Sj\u00e4lvbiografin b\u00f6rjar h\u00e4r<\/a>.<\/p>\n N\u00e5got man l\u00e4tt gl\u00f6mmer bort \u00e4r att Vilks hela tiden har varit bildskapare (se Konstvilks) och han har sj\u00e4lv illustrerat flera av sina b\u00f6cker. Vad har hans bilder betytt f\u00f6r bilden av honom som konstn\u00e4r? Man talar om konstbild <\/em>och massbild<\/em> d\u00e4r det \u00e4r underf\u00f6rst\u00e5tt att konstbilden har ett h\u00f6gre v\u00e4rde – men \u00e4r Vilks ”Muhammed som rondellhund” en konstbild eller en massbild? Begreppet ”konstbild” \u00e4r n\u00e4ra knutet till begreppet ”original”. F\u00f6r att n\u00e5got ska vara en konstbild skall den helst vara utf\u00f6rd i ett enda unikt exemplar, eller i mycket begr\u00e4nsad upplaga, som i ”konstgrafik”. Men genom fotografiska reproduktioner och senare digital kopiering har bilders originalitet kommit i uppl\u00f6sning – vilket konstaterades redan f\u00f6r \u00f6ver 80 \u00e5r sedan av den marxistiske kritikern Walter Benjamin. Rondellhunden har f\u00e5tt ett s\u00e5dant genomslag d\u00e4rf\u00f6r att den som massbild kan spridas via ett o\u00e4ndligt antal digitala kopior, tillg\u00e4ngliga via v\u00e4rldens alla internetanslutningar 24 timmar om dygnet. Alla konstbilder kan ocks\u00e5 bli massbilder via dessa kopior – \u00e4ven Mona Lisa. Men n\u00e5gonstans finns en papperslapp med Konstvilks egna pennstreck i autentiskt original, och man kan t\u00e4nka sig att detta objekt vid det h\u00e4r laget kan inbringa stora summor om det s\u00e4ljs p\u00e5 auktion.<\/p>\n Man kan allts\u00e5 i Vilks anda s\u00e4ga att skillnaden mellan konstbilder och andra bilder visar sig i praxis, till exempel via auktionshusens utropspriser. Men vill man snabbt ha exempel p\u00e5 konstbilder \u00e4r det enklast att v\u00e4nda till vissa etablerade f\u00f6rteckningar \u00f6ver konstverk, till exempel museikataloger eller olika versioner av ”Konstens v\u00e4rldshistoria” (”Jansons version”, ”Stokstads version”, ”Honour & Flemings version” och s\u00e5 vidare).<\/p>\n D\u00e5 kan man genast se att kataloger och versioner inneh\u00e5ller ”verk” av personer som inte kan ha varit medvetna om att de gjorde konst. Personer som med andra ord inte kan ha varit medvetna om att deras bilder och f\u00f6rem\u00e5l skulle hamna i sammanhang d\u00e4r de inte l\u00e4ngre skulle ha n\u00e5gon annan funktion \u00e4n att vara exempel p\u00e5 s\u00e5 kallad ”konst”. Detta g\u00e4ller t.ex. f\u00f6r j\u00e4garsten\u00e5lderns grottm\u00e5lare och f\u00f6r tillverkare av kultf\u00f6rem\u00e5l i stam- och naturreligioner.<\/p>\n Konsthistorikerna bakom konsthistorieskrivningen har i allm\u00e4nhet resonerat precis som vissa psykologer utan kunskap om konstbegreppets historia – de har utg\u00e5tt ifr\u00e5n att konst kan skapas utan avsikt att skapa konst och\/eller att konst uppfyller ett allm\u00e4nt m\u00e4nskligt uttrycksbehov. I s\u00e5 fall kan \u00e4ven barnteckningar vara konst – men barnteckningar ing\u00e5r inte i konsthistorien utan bara i s\u00e4rskilda samlingar av ”child art” (till exempel den som skapades av psykologen Rhoda Kellog).<\/p>\n Den som definierar konst som ”uttryck” och p\u00e5st\u00e5r att konst uppfyller ett allm\u00e4nt m\u00e4nskligt uttrycksbehov trasslar in sig i mots\u00e4gelser eftersom alla uttryck inte \u00e4r konst, men ocks\u00e5 eftersom det finns verk som inte uttrycker n\u00e5got s\u00e4rskilt men som \u00e4nd\u00e5 r\u00e4knas som konst. Marcel Duchamps ber\u00f6mda ready-mades t.ex. Inte heller f\u00f6rekomsten av bilder \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig betingelse f\u00f6r att ”n\u00e5got” ska vara konst. Enligt konsthistorien finns det mycket konst som inte \u00e4r bilder. Arkitektur till exempel.<\/p>\n