{"id":519,"date":"2012-06-02T22:59:15","date_gmt":"2012-06-02T20:59:15","guid":{"rendered":"http:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/?p=519"},"modified":"2013-12-09T09:28:43","modified_gmt":"2013-12-09T07:28:43","slug":"att-lasa-serier","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/2012\/06\/02\/att-lasa-serier\/","title":{"rendered":"Att l\u00e4sa serier"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Har just f\u00f6r medverkan i NNCoRe<\/a> (Nordic Network for Comics Research) l\u00e4st The System of Comics<\/a> av den belgiske forskaren Thierry Groensteen. Denna engelska \u00f6vers\u00e4ttning \u00e4r fr\u00e5n 2007. Tecknade serier (cartoons, comics, bande dessin\u00e9e)<\/em> kan man knappast forska om utan att samtidigt vara entusiast, eftersom serier fortfarande \u00e4r n\u00e5got som behandlas nedl\u00e5tande i m\u00e5nga sammanhang. Men det har nu g\u00e5tt l\u00e5ng tid sedan serier s\u00e5gs som ett av de stora hoten mot ungdomens moral och l\u00e4skunnighet – det som i svenska sammanhang kallades f\u00f6r ”serieel\u00e4ndet” p\u00e5 50-talet. Idag sp\u00e4nner seriemediet fr\u00e5n det mest popul\u00e4ra till det mest experimentella – fr\u00e5n Kalle Anka till serier som bryter mot de flesta etablerade ”regler” f\u00f6r serier. Sedan l\u00e4nge finns det tre stora seriekulturer – den engelskspr\u00e5kiga, den franskspr\u00e5kiga och den japanska. Det \u00e4r i franskspr\u00e5kiga l\u00e4nder som serier har h\u00f6gst status och d\u00e4r st\u00f6rst resurser har satsats p\u00e5 att uppmuntra innovativa serier. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det ingen tillf\u00e4llighet att ocks\u00e5 n\u00e5gra av de mest seri\u00f6sa serieforskarna \u00e4r franskspr\u00e5kiga. Thierry Groensteen h\u00f6r till dem. Han har under decennier undervisat i serier och f\u00f6rdjupat sig i det som han kallar seriens system<\/em>.<\/p>\n

\"Detalj<\/a>

Detalj av teckning av Moebius (Jean Giraud) som avled den 10 mars i \u00e5r, den fr\u00e4mste tecknaren inom fransk Science Fiction-genre. Jean Giraud in memoriam (1938-2012).<\/p><\/div>\n

Vad \u00e4r d\u00e5 seriens system? Man skulle kanske kunna tro att det som Groensteen \u00e4r ute efter \u00e4r en upps\u00e4ttning regler som serietecknare b\u00f6r f\u00f6lja, men s\u00e5 \u00e4r det inte. Snarare motsatsen. Groensteen f\u00f6ljer en semiotisk linje i analysen, och i semiotik och lingvistik \u00e4r ett system<\/em> en upps\u00e4ttning valm\u00f6jligheter tillg\u00e4ngliga i ett spr\u00e5k. Motsatsen till ett system \u00e4r en process<\/em>. En mening, t.ex. ”Jag \u00e5kte till Stockholm”, \u00e4r en process (i semiotisk mening) och systemet \u00e4r de alternativ jag kan v\u00e4lja f\u00f6r varje del i processen. Ist\u00e4llet f\u00f6r ”\u00e5kte” kan jag t.ex. v\u00e4lja ”gick”, ”sprang”, ”kr\u00f6p” o.s.v. Vill man nu beskriva seriens system, hur serier i allm\u00e4nhet \u00e4r uppbyggda, s\u00e5 kan det se ut som en om\u00f6jlig uppgift. Serier finns ju i ett o\u00f6versk\u00e5dligt antal format, genrer och stilar – varje tecknare verkar ha sina egna regler, hur ska man d\u00e5 kunna hitta n\u00e5gra gemensamma regler? Men det beh\u00f6ver som sagt inte handla om att hitta regler, utan snarare att beskriva mediets begr\u00e4nsningar. F\u00f6rh\u00e5llandet mellan det som \u00e4r m\u00f6jligt och det som \u00e4r om\u00f6jligt att g\u00f6ra \u00e4r seriernas system. Att unders\u00f6ka systemet \u00e4r att f\u00f6rst\u00e5 den tecknade serien som medium (ett medium med m\u00e5nga olika genrer och separata subkulturer).<\/p>\n

Nu \u00e4r inte Groensteen direkt den mest k\u00e4nde serieteoretikern f\u00f6r en st\u00f6rre publik. Semiotik \u00e4r sv\u00e5rt och Groensteen riktar sig till folk som har \u00e5tminstone vissa baskunskaper om begreppen. Men vi kan r\u00e4kna med att hans bok p\u00e5 sikt kommer att f\u00e5 stort inflytande och att \u00f6vers\u00e4ttarna Bart Beaty och Nick Nguyen har gjort en viktig insats n\u00e4r originalet Syst\u00e8me de la bande dessin\u00e9e <\/em>(1999) blivit tillg\u00e4ngligt ocks\u00e5 p\u00e5 engelska. Groensteen representerar n\u00e4mligen ett helt annat tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt \u00e4n de hittills mest popul\u00e4ra skribenterna. Och de mest popul\u00e4ra skribenterna – vilka \u00e4r de? Man m\u00e5ste n\u00e4mna Will Eisner (skaparen av serien The Spirit<\/em>) och Scott McCloud. Den senare publicerade \u00e5r 1994 sin f\u00f6rsta utg\u00e5va av Understanding Comics<\/em> – en serieteori i form av ett seriealbum. McCloud representerar mainstreamuppfattningen om hur serier fungerar och hur de ska analyseras. Men hans teori inneh\u00e5ller m\u00e5nga underligheter och f\u00f6renklingar.<\/p>\n

McCloud tar till exempel f\u00f6r givet att det som g\u00f6r serien till ett unikt medium (och inte bara en mix av andra medier) \u00e4r relationen mellan ord och bild. Redan p\u00e5 en av de f\u00f6rsta sidorna i The System of Comics<\/em> p\u00e5pekar Groensteen att detta \u00e4r absurt. F\u00f6r det f\u00f6rsta finns det m\u00e5nga andra kommunikationsformer som kombinerar ord och bild – men viktigare \u00e4r att en serie kan klara sig utm\u00e4rkt utan ord<\/a> och att m\u00e5nga serier \u00e4r fullt begripliga \u00e4ven om man tar bort orden.<\/p>\n

\"Krazy<\/a>

Krazy Kat, s\u00f6ndagssida den 25 oktober 1936.<\/p><\/div>\n

H\u00e4r ser ni till exempel ett avsnitt av George Herrimans absurdistiska och medvetet felstavade klassiker Krazy Kat<\/em> om katten Krazy, musen Ignatz och kommissarie Pupp. Visst begriper ni historien och po\u00e4ngen \u00e4ven utan replikerna? Ni ska knappast beh\u00f6va anstr\u00e4nga er f\u00f6r att l\u00e4sa replikerna i min suddiga \u00e5tergivning. Det finns f\u00f6r den delen ocks\u00e5 enstaka exempel p\u00e5 fullt fungerande serier utan bilder.<\/a><\/p>\n

Skulle man utg\u00e5 ifr\u00e5n att det \u00e4r relationen ord\/bild som \u00e4r grundl\u00e4ggande f\u00f6r serien som system, s\u00e5 skulle man f\u00f6rst\u00e5s b\u00f6rja med varje enskild serieruta och j\u00e4mf\u00f6ra hur samspelet mellan ord och bild driver ber\u00e4ttelsen fram\u00e5t. Det \u00e4r vad MacCloud g\u00f6r i sin inledning, d\u00e4r han ocks\u00e5 p\u00e5st\u00e5r att n\u00e4r bilderna blir alltmer abstrakta (f\u00f6renklade) medan texten blir alltmer konkret (korthuggen) s\u00e5 finns de idealiska villkoren f\u00f6r en bra serie, och samtidigt \u00e5terg\u00e5r kulturen till den typ av kommunikation som fanns f\u00f6re Ren\u00e4ssansen. Allt detta \u00e4r mycket diskutabelt och visar inte minst att McCloud s\u00e4tter sin egen subjektiva smak som norm f\u00f6r vad som \u00e4r en lyckad serie.<\/p>\n

Till skillnad fr\u00e5n McCloud \u00e4r Groensteen akademiker, och han g\u00f6r det rakt motsatta j\u00e4mf\u00f6rt med McCloud. Han startar inte med detaljen utan med helheten, dvs. hela seriesidan (i en tidning eller ett album). Den t\u00e4nker han sig i det f\u00f6rsta stadiet inte som en yta full med bilder utan som helt tom rektangel. Denna tomma rektangel inneh\u00e5ller alla de m\u00f6jligheter som st\u00e5r tecknaren till buds. Det f\u00f6rsta steget \u00e4r att bryta ner helheten till de enheter som s\u00e5 sm\u00e5ningom ska bli serierutor. Denna nedbrytning (d\u00e9composition<\/em>, breakdown<\/em>) st\u00e5r i relation till det som p\u00e5 franska kallas grille<\/em> och p\u00e5 engelska grid<\/em>. Jag kommer inte p\u00e5 n\u00e5got bra svenskt ord f\u00f6r detta. Ett grid<\/em> \u00e4r inte aktuellt utan virtuellt. Det best\u00e5r av summan av alla t\u00e4nkbara rutn\u00e4t som en yta kan delas in i. <\/em><\/p>\n

\"<\/a>

Oregelbunden och regelbunden layout (bildk\u00e4lla http:\/\/mohaps.com\/2010\/07\/craft-gridlocked-using-grids-effectively-in-comics\/)<\/p><\/div>\n

Nedbrytningen<\/em> av sidan kan p\u00e5 olika s\u00e4tt avvika fr\u00e5n the grid<\/em> (bilden till v\u00e4nster) eller sammanfalla med det (bilden till h\u00f6ger). Man talar om oregelbundna och regelbundna layouter. Groensteen \u00e4r skeptisk till den vanliga uppfattningen att de regelbundna varianterna skulle vara en sorts standard eller normalfall. Statistiskt sett verkar den oregelbundet indelade sidan vara den i s\u00e4rklass vanligaste – se t.ex. Kalle Anka, v\u00e4rldens mest l\u00e4sta och spridda serie. Det \u00e4r snarare den regelbundna sidan som \u00e4r ovanlig och som kanske drar lika mycket uppm\u00e4rksamhet till sig som den helt uppl\u00f6sta och vilda sidan (se Gary Panter t.ex.). Formen l\u00e4mpar sig f\u00f6r l\u00e5ngsamt ber\u00e4ttande och subtil komik. P\u00e5 en sidan med strikta upprepningar kan minsta f\u00f6r\u00e4ndring av t.ex. en persons minspel f\u00e5 stor betydelse. Som hos Claire Bret\u00e9cher<\/a> i hennes Les frustr\u00e9es<\/em> (De frustrerade).<\/p>\n

Groensteen anv\u00e4nder sig av m\u00e5nga distinktioner som enklare teorier bortser ifr\u00e5n. Som semiotiker skiljer han mellan spr\u00e5ksystemet (la langue)<\/em> och det enskilda yttrandet (la parole)<\/em>. I seriesammanhang inneb\u00e4r det en distinktion mellan seriens system och den faktiska, realiserade seriesidan. D\u00e4rmed \u00e4r den faktiska, tecknade serierutan inte identisk med rutan som en rumslig position i f\u00f6rh\u00e5llande till sidans virtuella grid<\/em>. Den faktiska rutan \u00e4r i Groensteens teori en panel, <\/em>men rutan som rumslig position \u00e4r en frame. <\/em>Hela sidan som rumslig bakgrund \u00e4r en hyperframe<\/em>, varje helhet av enstaka frames<\/em> \u00e4r en multiframe<\/em>. Jag tror inte att det \u00e4nnu finns n\u00e5gra bra svenska motsvarigheter till dessa termer. De olika niv\u00e5erna av frames <\/em>ing\u00e5r i vad Groensteen betecknar som the spatio-topical system<\/em> (ungef\u00e4r ”rums-platsens system”) och i detta system ing\u00e5r ocks\u00e5 pratbubblornas positioner i f\u00f6rh\u00e5llande till frames och hyperframe<\/em>. Distinktionerna mellan panel<\/em>, frame<\/em> och hyperframe<\/em> \u00e4r inte on\u00f6diga. T\u00e4nk p\u00e5 hur m\u00e5nga serier som fullst\u00e4ndigt saknar tecknade ramar runt varje bild. D\u00e4r finns inga panels<\/em>, men d\u00e4remot frames <\/em>i en nedbruten hyperframe<\/em>. Vi ser gr\u00e4nsen mellan ruta och bakgrund trots att den inte finns.<\/p>\n

Analysen av the spatio-topical system<\/em> utg\u00f6r tv\u00e5 tredjedelar av Groensteens bok, resten av boken \u00e4gnas \u00e5t den narrativa sekvensen och hur den f\u00f6rdelas p\u00e5 seriesidan. Groensteens egen term f\u00f6r detta \u00e4r artrologi (arthrology)<\/em> efter grekiskans \u03b1\u03c1\u03c4\u03c1\u03bf\u03c2 (artros) som ungef\u00e4r betyder artikulation. I lingvistiken \u00e4r artikulation det som f\u00e5r en kombination att skifta mening n\u00e4r ett element byts ut, t.ex. n\u00e4r ”BAR” blir ”FAR”. P\u00e5 liknande s\u00e4tt demonstrerar Groensteens artrologi hur mening kan uppst\u00e5 genom att f\u00f6rem\u00e5l byts ut eller \u00e4ndrar position fr\u00e5n ruta till ruta, ibland fr\u00e5n sida till sida.<\/p>\n

\"Tintin:<\/a>

Les adventures de Tintin: Coke en stock (1958), h\u00f6ger halva av f\u00f6rsta sidan.<\/p><\/div>\n

Ett av hans exempel \u00e4r den inledande sidan av Herg\u00e9s Coke en stock<\/em> (The Red Sea Sharks)<\/em> d\u00e4r h\u00f6gerkantens lodr\u00e4ta sekvens av tre rutor visar analoga figurer i samma position. \u00d6verst en affisch med en filmhj\u00e4lte i hatt och gr\u00f6n skjorta, i mitten en gr\u00f6n rock utan kropp (i ett skyltf\u00f6nster) och nederst General Alc\u00e1zar civilkl\u00e4dd, i hatt. Handlingen p\u00e5 sidan kan sammanfattas som att Tintin och Haddock samtalar om hj\u00e4lten i filmen de just sett, tills de avbryts av generalens \u00f6verraskande uppdykande. Nedbrytningen<\/em> av sidan ger en artikulation av detta best\u00e4mda segment av ber\u00e4ttelsen, och artikulationen sker inte bara horisontellt i l\u00e4sningens riktning utan ocks\u00e5 vertikalt.<\/p>\n

Med exempel som detta demonstrerar Groensteen n\u00e5gra klarg\u00f6rande po\u00e4nger: seriens egenart som medium kan inte ligga i samspelet ord\/bild, serier \u00e4r inte heller n\u00e5gon sorts frusna spelfilmer utan arbetar med helt andra villkor \u00e4n filmen. I film baseras mycket av sp\u00e4nningen p\u00e5 ovissheten om vad som kommer h\u00e4rn\u00e4st\u00a0 – i serier d\u00e4remot ser vi hela seriesidan p\u00e5 en g\u00e5ng och l\u00e4sningen \u00e4r lika mycket en spatial process (nedbrytning i detaljer) som en linj\u00e4r (v\u00e4nster till h\u00f6ger). Seriens grundvillkor \u00e4r sidan, eller dags-strippen, och analysen m\u00e5ste utg\u00e5 fr\u00e5n detta.<\/p>\n

Groensteen \u00e4r ocks\u00e5 noga med att framh\u00e5lla skillnaden mellan serie och sekvens. F\u00f6r att det ska finnas en ber\u00e4ttelse r\u00e4cker det inte med en serie<\/em> bilder – \u00e4ven om mediet p\u00e5 svenska kallas ”serier”. Bilderna m\u00e5ste befinna sig i en sekvens, det vill s\u00e4ga en helhet utg\u00e5ende fr\u00e5n en narrativ ambition. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt g\u00e5r det att se en tydlig skillnad mellan serier och seriella bilder<\/em> (utan narrativ struktur), till exempel vissa verk av Victor Brauner<\/a> och (s\u00e4rskilt) Andy Warhol. De ”abstrakta serier”<\/a> som man ibland h\u00f6r talas om \u00e4r med denna avgr\u00e4nsning inga serier utan seriella bilder. Detta kan vara en ov\u00e4lkommen slutsats om man hellre utg\u00e5r fr\u00e5n formm\u00e4ssiga \u00e4n inneh\u00e5llsm\u00e4ssiga kriterier. Men Groensteens bok \u00e4r en n\u00f6dv\u00e4ndig l\u00e4sning f\u00f6r den som vill f\u00f6rst\u00e5 vad det \u00e4r som f\u00e5r oss att f\u00e4ngslas och fascineras av serier.<\/p>\n

Se ocks\u00e5 www.serieframjandet.se<\/a><\/p>\n

En artikel om The System of Comics<\/em> skriven av Helena Magnusson finns i Seriefr\u00e4mjandets tidskrift Bild och Bubbla, nr 2 2011.<\/a><\/p>\n

L\u00e4nkning p\u00e5g\u00e5r till intressant.se<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Har just f\u00f6r medverkan i NNCoRe (Nordic Network for Comics Research) l\u00e4st The System of Comics av den belgiske forskaren Thierry Groensteen. Denna engelska \u00f6vers\u00e4ttning \u00e4r fr\u00e5n 2007. Tecknade serier (cartoons, comics, bande dessin\u00e9e) kan man knappast forska om utan att samtidigt vara entusiast, eftersom serier fortfarande \u00e4r n\u00e5got som behandlas nedl\u00e5tande i m\u00e5nga sammanhang. […]<\/p>\n","protected":false},"author":159,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1,78,169],"tags":[297,289,287,285,296,290,286,291,295,292,284,288,293,294],"class_list":["post-519","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-okategoriserade","category-semiotik","category-tecknade-serier-2","tag-aku-ankka","tag-georges-herriman","tag-herge","tag-jean-giraud","tag-kalle-anka","tag-krazy-kat","tag-moebius","tag-scott-maccloud","tag-the-spirit","tag-the-system-of-comics","tag-thierry-groensteen","tag-tintin","tag-understanding-comics","tag-will-eisner"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/519","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/users\/159"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=519"}],"version-history":[{"count":26,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/519\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1159,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/519\/revisions\/1159"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=519"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=519"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogs.abo.fi\/visuellastudier\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=519"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}