En vecka återstår av årets valrörelse och spänningen är näst intill olidlig. Samtidigt tycks ingenting vara sig riktigt likt på republikens politiska arena.
Partiledarna är som förbytta. Inför riksdagsvalet för fyra år sedan kunde vi kväll efter kväll se dem sitta på rad i tv-rutan och bjuda över varandra i satsningar på äldrevård och annan offentlig service. Alla var rörande överens om vad som behövdes och vart vi var på väg. Valet handlade bara om att välja en kapten kompetent nog att hålla skeppet Finland på rätt kurs.
I år är tongångarna andra. Ju längre in i valkampanjen vi kommer desto tydligare syns partiernas olika linjer och grundläggande värderingar. I stället för att hålla med varandra och grunda för en framtida regeringsmedverkan tar man ut svängarna rejält och visar vad man står när det gäller EU-politik, skattefrågor, arbetsmarknadsåtgärder och invandringspolitik, för att nämna några exempel.
Orsaken är naturligtvis Sannfinländarna. Partiet har genom sin framfart i opinionsmätningarna tvingat fram en ny ödmjukhet inför väljarna. Rösterna kan i årets val inte plockas på rutin utan måste vinnas med goda argument, värderingar och framtidsvisioner. Klarare besked gör valet mer begripligt och meningsfullt för vanligt folk. Politik som tar sikte på att vinna medborgarnas stöd snarare än en plats i maktens kabinett kan få en hel del soffliggare på fötter.
Men partiernas klarspråk antas skapa nya problem efter valet. För hur skall man lyckas med konststycket att få ihop en funktionsduglig regering om partierna vill föra helt olika politik? Enligt traditionen bör valresultatet synas i regeringsbildningen. Som det ser ut nu blir valets vinnare Samlingspartiet och Sannfinländarna. Två partier med radikalt olika politiska linjer.
Den sedvanliga finländska pragmatismen ger vid handen att de flesta partier är beredda att sälja sin mormor för en plats i maktens centrum och att regeringens sammansättning i princip kan sträcka sig över hela den ideologiska skalan. Men är detta längre trovärdigt eller ens möjligt? Kanske vi så småningom är på väg mot valrörelser där väljarna får ta ställning till färdiga paketlösningar – regeringsalternativ med olika önskemål om landets framtida utveckling.
Men samtidigt som det politiska landet gungar i landet som helhet tycks stiltje råda i Svenskfinland. I den opinionsmätning som tankesmedjan Magma presenterade härom dagen såg stödet för de olika partierna ut som en kopia av riksdagsvalet 2007. 3 av 4 finlandssvenskar avsåg i mars månad lägga sin röst en kandidat som representerar Svenska folkpartiet. Övriga partier slåss om de smulor som återstår.
Som det ser ut nu går SFP ett stabilt valresultat till mötes. Det enda som kan hota partiets ställning är stigande valdeltagande på finskt håll. I de flesta val har SFP gynnats av finlandssvenskarnas flitiga deltagande. Skall man hålla kvar sin fördel krävs en lika stor mobilisering i Svenskfinland som bland finskspråkiga väljare.
Finlands politiska verklighet ser idag annorlunda ut än för fyra år sedan. Ur väljarperspektiv är det en förnyelse som bör välkomnas. Människor har olika åsikter, något som i en väl fungerande demokrati skall synas. Väl mött vid urnorna om en vecka då din röst avgör landets framtid.
(även publicerad i tidningen Västra Nyland 10.4.2011)
