I går kväll gick äntligen YLE:s omtalade debatt mellan partiledarna för de fyra stora partierna av stapeln. Jyrki Katainen, Mari Kiviniemi, Jutta Urpilainen och Timo Soini grillades under 90 minuter av de två moderatorerna men även av lokala Tammerforspolitiker.
Uppenbart var att de fyra kombattanterna var taggade till tänderna, oberoende av förkylningar och andra småkrämpor. Sakargumenten och budskapen var slipade och inpluggade, angreppssättet och stilen noggrant uttänkt.
Innehållsmässigt dominerade ekonomiska frågor stort. EU:s spelregler och beslutet om en gemensam stabiliseringsfond, budgethantering samt framtida nedskärningar var ämnen som diskuterades med stort patos. Korta inlägg gjordes även om den obligatoriska skolundervisningen i svenska och aborter men i övrigt lyste värderingsfrågor med sin frånvaro.
En sak var i alla fall slående – bristen på ett människonära perspektiv. Faktum är att politisk debatt kan föras på många olika sätt. Antingen kan man som i gårdagens debatt flytta miljoner och miljarder från ett budgetmoment till ett annat. Eller så kan man ta avstamp i folks vardag och berätta vad de övergripande budgetjusteringarna konkret skulle innebära för vanligt folk. Och gärna i termer av det som många förstår och relaterar till, nämligen antalet euron i plånboken.
Uppenbart är att den finländska politiska debatten skulle må bra av ett perspektivskifte och en rejäl pedagogisk reform. Visst, de stora politiska frågorna är övergripande, komplexa och omfattar stora summor pengar och det är ur detta perspektiv som våra politikerna jobbar. Men politiken måste även kunna svara på vanliga människors vardagliga problem och relatera till det som folk finner angeläget.
Det behöver inte nödvändigtvis handla om euron i plånboken utan kan lika gärna ta upp konkreta handlingsprogram mot ungdomsarbetslöshet, läkarbrist eller vägprojekt. Det viktiga är beräkningar och exempel som inte enbart rör sig på statsbudgetens övergripande nivå utan istället tar fasta på människors verklighet.
En mer jordnära inriktning på valkampanjen skulle kunna inverka positivt på flera punkter. För faktum är att en stor del av väljarkåren upplever politiken som svårbegriplig och politikerna som fjärmade från vanliga människors vardag. Mer än 80 procent av väljarna angav efter valet 2007 att politikerna fjärmas allt mer från vanliga människors problem. Över 70 procent tyckte att politiken är svår att förstå sig på. Och detta efter en valkampanj där vård och omsorgsfrågor var centrala valtema.
Att ett mer människonära perspektiv kan ge utdelning ser vi i Sannfinländarnas opinionssiffror. Få kan tala till folk som Timo Soini. Det behöver ändå inte nödvändigtvis handla om populism och förenklade budskap, utan mer om ett perspektivbyte. Väljarna och deras vardag bör stå i centrum. För det är ju det som politiken i stor utsträckning handlar om.
Intressant inlägg, håller nog med. Men skrev en kort reflektion i min blogg kring vad det betyder att väljarna och deras vardag står i centrum. Är vi för individfixerade för att det skall kunna fungera till demokratins väl?