Nordan 2026
20-21 maj anordnade litteraturvetenskapen vid Åbo Akademi en träff för forskningsnätverket Nordan på temat ”Bikupor, parhästar och ensamvargar – tankar om det vetenskapliga samarbetet”. Nordan är ett nätverk som knyter samman de litteraturvetenskapliga institutionerna vid Åbo Akademi samt de svenska universiteten Mittuniversitetet och Umeå universitet. De tre universiteten turas om att bjuda in till nätverksträff och i år var det återigen Åbo Akademis tur att stå värd.
Ämnets professor Mia Österlund inledde med minnesord om den nyligen bortgångne Clas Zilliacus, professor emeritus i litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.
Under två soliga, fullspäckade dagar fick de trettio deltagarna sedan lyssna på presentationer om pågående avhandlingsarbeten och forskningsprojekt. Det bjöds på föredrag om allt ifrån flickböcker, fantastik, nakenhet och rumslighet till skolelevers läsande, lyssnande och skrivande.
Caroline Bergström (Göteborgs universitet/gästdoktorand vid Åbo Akademi) presenterade sin avhandling om flickor och utbildning i svenskspråkiga flickböcker.
Eva Nordlinder (Mittuniversitetet) berättade om ett pågående projekt som jämför ljudbokslyssnande, högläsning och tyst läsning i grundskolemiljö.
En session ägnades helt åt årets tema: det vetenskapliga samarbetet. Konkreta exempel på vad akademiska parhästar kan åstadkomma tillsammans blandades med mer teoretiska diskussioner om samarbetet som koncept – kanske rentav fix idé! – i universitetsvärlden.
I samarbetets anda bidrog Annelie Bränström-Öhman (Umeå universitet) och Mia Franck (Åbo Akademi) med en gemensam presentation under rubriken ”Fiktionens blick I-II”. Konferensarrangören Miranda Geust höll ställningarna.
På onsdagskvällen anordnades middag på restaurang Kakolanruusu. Efter programmets sista session på torsdagen fortsatte festligheterna med skålande i bubbel för Olga Engfelts bok Vägen mellan öst och väst. Tito Collianders gränsöverskridande resa.
Inte nog med detta! På fredagen disputerade ämnets Ulrika Lif med doktorsavhandlingen ”Ingen har egentligen förstått hur radikal jag är”. Skammen som smärtpunkt, jämlikheten som vision hos Lars Ahlin.
/Hanna Liljeqvist