Kulturvetenskapliga arkivet Cultura vid Åbo Akademi skickade 2023 ut en frågelista om kortspel och kortlekar som fick ett femtiotal svar.
Många av svaren tog upp barndomens enkla samlingsspel, men framhöll också kortspelandets sociala betydelse och hur det ibland intensifieras under högtider eller sommarstugevistelsen.
Spelkort kommer troligen från Kina och uppkom på 900-talet och spreds västerut under medeltiden. Man antar att de introducerades till Europa av araberna via den spanska halvön, men kanske även med de hemvändande korsriddarna. De första referenserna till kortspel i Europa härstammar från 1300-talets senare del.
I Finland började kortspel förekomma under sent 1600-tal och blev sen vanligare under stora och lilla ofreden. I södra Österbotten blev spelen populära, till det lokala prästerskapets förtrytelse. Prästerna förhöll sig ogint till dessa spel och man kunde till och med dömas vid tinget för att man spelade.
Spelkorten beskattades från år 1842. Åren1943 till 1983 var en stämpelskatt i bruk och spelkorten stämplades för att visa att skatten var betald. Denna skatt gjorde att många finländare köpte tax free-spelkort från bilfärjorna.
Olika typer av nationella kortlekar utvecklades, men den mest spridda är den fransk-engelska. Med alla dessa kortlekar kan man spela en varierande mängd olika spel.
I Finland används främst den fransk-engelska kortleken med sina 52 kort med spader, klöver, ruter och hjärter. De symbolerna härstammar från 1480-talets Frankrike men kortleken har fortsatt att utvecklas. I den form som vi känner till den, har kortleken funnits sen mitten av 1800-talet.
Kort från spelet Löjliga familjen.
Andra typer av kortlekar existerar också, mest bekanta är säkert kortlekar med vilka man kan spela endast ett (eller ett par) spel, som Svarte Petter och Uno. Det finns även samlarkortspel som Magic the Gathering och Cards Against Humanity, där man samlar kort för att bygga upp en större spelvärld.
Populära kortspel som spelas med den klassiska kortleken är bridge, poker, marriage som också kallas maja, gris (nybörjarspel), pidro, sjua, canasta och så lägger man patiens (solitare). Många av spelen har olika namn både inom olika områden i Finland och i olika länder.
Ett urval citat från frågelistsvaren:
”Tyypillinen pelitilanne on saunan jälkeen naposteltavan ääressä, enne nukkumaanmenoa. Rituaalinamme on käyttää aina samaa panttia, joka siis iiertää aian sille jolla ei ole korttia pelattavana omana vuoronaan. Pantti on pieni puinen koriste, joka esittää naista. Sille on piiretty silmäpussit, viikset ja tupakka, koska pantti on niin halveksittu. Nimeksi se on saannut Räkä-Reetta, tai Ruotsiksi Snor-Britt. Nimi vaihtuu sen mukaan millä porukalla pelataan.”
(Svar från den nätblanketten, nr 10 fin)
En informant lärde sig spela kortspel med sin mormor medan hans föräldrar var upptagna under kriget: ”Så sa hon att om jag ville lära mej att spela Nasse (svin) Jo det ville jag också lärde hon mej att spela Nasse, vilket vi gjorde nästan alla dagar tills kriget tog slut. Det var roligt.”
(M6313)
”Jag känner folk som blivit beroende av spelande på spelautomater. Det finns ju färre av dessa automater nu. Har tyckt att det är fel att t.ex. Psykosociala förbundets kurser (i vilka jag deltagit i flere) har bekostats med medel från bl.a. dessa spelautomater, som ställt till med stora problem för många. Goda sidor med kortspel är väl den sociala samvaron, framför allt. Dåliga sidor: spelar man med pengar kan man bli helt beroende och behöva hjälp för att ta sig ur både beroendet och skuldbördan.”
(Svar från den nätblanketten, nr 4 sve)
”Som tonåringar samlades vi hemma hos de föräldrar som gillade ungdomsnojsare. Bättre än att ’trampa på en pilsnerkork’ vara högljudd i ungdomlig övertygelsen om att, vara full såå saatan. Lugnare med ungdomar som spelade marjas, lippu eller canasta. Blev trakterade med kaffe eller te, ofta med nybakta bullar eller ruutukeksi. Det fanns inte någon brennvinsbåod i köpingen. Alkoholkonsumtionen bokstavligen begränsad. Bättre att spela kort och högljutt prata om vem som sjakka med vem.”
(M6316)
”Behöver nämna en vinter episod. Invid FBK festsalen hade ett speltält uppförts. Vintern 1955-56 hade seglationsperioden med pråmen PARGAS 20 avslutats dagarna före jul. Vintermånaderna hängde folk vid den långa disken, skjutande med luftgevär pris med tio skott, minst sju tior för någon sorts prydnad eller kaffepaket. Jag satsade mitt sista tjugopenni på klöverässet i ruletten. Stålfjädern raspade på… spaderäss,,,ruteräss .. klöver. Lyckans tillfälligt arbetslösa sjömansbörjan kunde bära hem fyra kvartkilos kaffepaket till morsan. Många invid klappade händer. Grabben yr i bollen av kaffelycka.”
(M6316)
”Klarast i mitt minne från barndomen är en kortlek med FILMSTJÄRNOR. Kortleken gick ut på att man skulle försöka samla på skådespelare från samma filmbolag, två kvinnliga och två manliga. Det kan ha varit i början av 1950-talet jag lärde mig att Ansa Ikonen, Regina Linnanheimo och Tauno Palo var stjärnor i Finland, Birger Malmsten, Gunnar Björnstrand och Inga Tidblad i Sverige. Betydligt mer exotiska och spännande var Clark Gable, James Stewart, Cary Grant, Virginia Mayo, Betty Grable, Joan Crawford m fl. Den kortleken lärde mig att det fanns filmbolag som hette Metro-Goldwyn-Mayer, Universal Pictures, United Artists osv. Och då kunskaperna i engelska var obefintliga uttalades alla namn precis som de skrevs. Kortpacken skulle jag gärna återse för den innehöll filmhistoria från – skulle jag tro – 1940-talet och den präglade min barndomsbild av Hollywood: filmstaden befolkades enbart av vackra, ouppnåeliga människor.”
(M6317)
”Om ett kort blev obrukbart eller försvann så ritade man ett nytt. Här finns några, t.ex. Ett som heter Järtär pampn och är gjort av en ituklippt kaffelapp (Det fans en pappskiva i kaffepaketet). Att köpa ny kortpacke för en sådan småsak var ju otänkbart.”
(M6318)
”Mina föräldrar såg liberalt på kortspelandet, men helst skulle man inte ta fram packen om det råkade komma gudstjänst i radion. Måtta med allt. Som varnande upplysning berättade man om min farfar som i sin ungdom var hemhjon då resten av familjen var med kyrkbåten till gudstjänsten. Tillsammans med några drängpojkar satt han på bergknallen här på gårdsplanen och spelade kort mitt i kyrktiden. Rätt som det var for alla korten upp i himmelens skyar av en häftig virvelvind. ”He va ein andron haand som tou haand om kourtena ”, konstaterade spelarna. Med andra ord ett varningens finger.”
(M6318)
”jag spelar Pidro på nätet varje dag, ibland flera spel. också spelautomater. När man var barn och yngre var ju kortspel ett sätt att umgås. Tyvärr kunde det bli för mycket ibland ( när min man och jag sällskapade och vi såg att min syster och hennes man kom gick vi ut, för vi visste att nu blir det Pidro. Blev vi hemma så blev det spel vid två bord). På 50-60 talet spelades det om VM i Pidro i Gamlakarleby och min far blev en gång silvermedaljör med vår granne och senare på sena 60-talet guldmedaljör med min svåger.”
(Svar från den nätblanketten, nr 2 sve)
”Som tonåring var det nån gång på nån klassfest fråga om klädpoker, kommer i håg att jag satt inlindad i en stor handduk (som ungefär 17-18-åring).”
(Svar från den nätblanketten, nr 4 sve)
”Själv kommer jag nu i håg att 1978 då jag var abiturient och hade slutat skolan redan i februari och skulle läsa till studentskrivningarna, var jag mest ute och promenerade och lade nån enkel patiens däremellan som jag hade lärt mig. Det var tydligen nyttigt, för skrivningarna gick riktigt bra.”
(Svar från den nätblanketten, nr 4 sve)
”Jag känner folk som blivit beroende av spelande på spelautomater. Det finns ju färre av dessa automater nu. Har tyckt att det är fel att t.ex. Psykosociala förbundets kurser (i vilka jag deltagit i flere) har bekostats med medel från bl.a. dessa spelautomater, som ställt till med stora problem för många.” (Svar från den nätblanketten, nr 4 sve)
”Kusinerna bodde i Sverige. Vi spelade också kort när vi åkte båt, alltså färja över till Sverige. Uppvuxen på västra Åland med släktingar i Sverige så hände det relativt ofta, åtminstone några gånger per år. Även om man inte hade en kortpacke med sig så kunde man billigt köpa en i taxfreebutiken. Det var ett sätt att umgås och att få tiden att gå tror jag.”
(Svar från den nätblanketten, nr 6 sve)
”Jag kom och tänka på en lite roligt ritual som jag och min kompis hade när vi spelade ett spel för ganska många år sedan. Om man åker på en spelturnering eller om man spelar mot någon man inte känner, på ett kortspelsevent till exempel, så brukar man låta sin motspelare kupera ens kortlek. En gest som berättar att man inte fuskar genom att ha lagt korten i en viss ordning. Jag och min vän Hasse spelade ganska mycket Warhammer invasion, där man spelar en fantasyras, orker och högalver till exempel, och ska förgöra varandras kungadömen. Vi spelade så mycket att vi kände att det blev fånigt att varje gång sträcka över kortleken för att den andra skulle kupera den. Istället gjorde vi så att när vi blandat packen sa högt ”Hej jag heter Hasse/Johan” i en ganska fånig röst och kuperade kortleken själva. Det händer även idag om vi spelar något annat kortspel mot varandra att vi använder oss av fraserna.”
(Svar från den nätblanketten, nr 6 sve)
