Väinö Solstrand (1882-1940) var dialekt- och ortnamnsforskare med rötterna i Lappo, Brändö på Åland. Han studerade nordiska språk i Helsingfors och fick sin filosofiekandidatexamen 1906. 1924 disputerade han för doktorsgraden och 1932 blev han docent i Nordisk filologi vid Helsingfors universitet.
Våren 1907 fick Väinö Solstrand ett stipendium från Svenska Litteratursällskapet för fältarbete i Kumlinge, Brändö och på Iniö. Från mitten av juli till mitten av augusti 1907 befann Solstrand sig mestadels i Jumo by på Iniö.
Uppteckningarna från väster om skiftet, Brändö och Kumlinge, är mer språk och dialektinriktade, men från Iniö finns det ett bredare material. Kring julen 1907 gjorde Solstrand ett förnyat försök att ta sig till Brändö för att samla in material, men tvingades av isläget att stanna på Iniö. Från de här resorna finns det bilder i Cultura genom en donation av glasnegativ som bevarats av släktingar.
Under sina fältarbeten samlade han in ordstäv, sagor, sägner och mycket mera medan bilderna visar vardagsliv, personer, gårdar och interiörer. Stipendieresan fortsattes ännu 1908 och särskilt till Brändö återkom han ofta även i fortsättningen. Solstrand delade frikostigt ut kopior av sina bilder så de förekommer i många hem både i Iniö och i Brändö. Under sina sista år företog han gärna resor till de orter där han i sin ungdom varit verksam.
Flera bilder tagna av Väinö Solstrand hittar du i finna.fi.