Nu ska jag avslöja någonting om mig själv i äkta Knausgård-anda: Jag har länge varit emot Facebook och tyckt att det här med diverse twittrande, kvittrande och tjattrande på nätet har varit lite obekvämt – detta trots att jag tillhör den så kallade Y-generationen, som sägs vara ständigt uppkopplade på nätet och inte går någonstans utan sina mobiltelefoner. Så sent som för några år sedan skaffade jag, lite motvilligt men samtidigt nyfiket, slutligen ett Facebook-konto. Varför gjorde jag det? Vilken nytta har man egentligen av sociala medier, både som privatperson och i arbetet? De här frågorna har jag funderat en hel del på i en värld där det ibland känns som om vi förväntas leva våra liv på internet, lite som i Standfasts låt Car Crashes: Go live your life on the Internet/That’s what this is/Conspiracies and mysteries/Science-fiction make-believe/My kind’s misery. När Laura Johansson, expert på sociala medier, besökte Centret för livslångt lärande i samband med en personalutbildning och berättade mer om sociala medier hjälpte hon mig att besvara de här frågorna och en massa andra som kan dyka upp när det gäller den djungel som sociala medier de facto är.
Sociala medier handlar i grund och botten om kontakt mellan människor på internet. Människan har alltid tyckt om att dela med sig och hålla kontakten med andra, oavsett om det sker över ett trädgårdsstaket, på ett torg eller på internet. Det finns en uppsjö av program och ställen att upprätthålla kontakten på online, varav Facebook, Twitter, LinkedIn, Yammer och olika bloggverktyg är några av de mest kända. Det viktiga är egentligen inte vilka program man använder, för programmen kommer och går, utan möjligheten att nå och nås av information, att dela med sig, få svar på frågor, samarbeta och hitta likasinnade. Allt är snabbt, enkelt och spontant, här talar vi inte om något traditionellt massmedietänkande där man måste vänta på journalistarbete och tidningstryckerier för att få reda på en nyhet – via sociala medier sprids nyheter blixtsnabbt och kan nås av stora mängder människor var som helst, när som helst. Det här är en av fördelarna med sociala medier. Om man har en bra produkt och vill nå ut med den är sociala medier en ypperlig marknadsföringskanal, som i de flesta fall dessutom är gratis. En annan fördel är att vem som helst kan använda sig av sociala medier och nå ut. Det är fritt fram att uttrycka sig och publicera sig på nätet och sociala medier kännetecknas av öppenhet och synergi på ett sätt som inte har haft sin like i historien. Laura poängterade ändå vikten av att filtrera information man får via internet, samt att man ska komma ihåg att vara personlig men inte privat.
– Tänk torg. Det du kan säga på ett torg utan att först titta dig omkring för att se vem som står bredvid, det kan du förmodligen också säga på internet, menade Laura Johansson.
Var gränsen går är svårt att definiera och kan variera från individ till individ. Det viktiga är att jag som privatperson själv bestämmer hur mycket jag delar med mig av på internet. Det är ingen som tvingar mig att berätta vad jag åt till frukost på Facebook, om jag inte själv väljer att berätta det. Jag, som förut var så skeptisk till Facebook, tycker nuförtiden att sociala medier är en tillgång på fler än ett sätt. Visst kan informationsflödet bli överväldigande ibland, men då får man helt enkelt sålla. Man kan nås av stora mängder information, och i slutändan väljer man själv vad och hur mycket man vill ta till sig. Det går alltid att stänga av datorn, koppla ner och leva sitt liv utanför internet, också.
Maria Johansson, utbildningsplanerare
Så det kanske bor en liten Knausgård i oss alla 🙂 Men skämt å sido det du säger om människors behov av att få dela med sig och hålla kontakt, det är ju inget nytt i sig, men det är formerna som ändrar så vi kanske inte ska förvåna oss över den popularitet som sociala media har. Med sin combo av lite (eller mycket) Knausgård + behovet av att ha kontakt med andra människor (helst likasinnade).
Mycket tankeväckande & inspirerande text!