Konsten lever och frodas på nätet


Text och bild: Stefan Westergård

Inom konstvetenskapen vid Åbo Akademi undersöks västerländsk konsthistoria från forntid till nutid. Ämnet involverar också en del konstteori. Hur mår då konsten i dag; har vi glömt bort Botticelli och Munch till förmån för memes och populärkultur?

  • Som ämne är det brett och allmänbildande. Vi tittar på konst, arkitektur och skulpturer. Det involverar alltså kultur, historia och samhälle, säger Pia Wolff-Helminen, universitetslärare inom konstvetenskapen vid Åbo Akademi.

Ämnet skiljer sig från ämnen som till exempel kulturanalysen genom att titta på andra värden och perspektiv. Konstvetenskapen får i stället fler estetiska verktyg, för hur man i bild och form gett uttryck för någonting.

  • Vi har ett enormt konstfält och därför har det i sin tur fött en väldigt bred placering på arbetsmarknaden. Det kan vara på museer och utställningar, som radiopratare eller journalist. Kort fattat är det en kulturell allmänbildning som kan passa in på många ställen. Sen styr biämnena utvecklingen mot önskat område.

Bild: Anders Lönnfeldt

Hur utvecklas konstscenen i dag?

  • Folks konstintresse blir bättre. Museibesök ökar också, särskilt på konstmuseer. Så det är en positiv utveckling. Samtidigt är det mycket konst som vi inte ens tänker på som konst. En del relaterar konsten till sin egen tradition och kultur, för andra hör den bara till. Jag tänker till exempel på kyrkan som konst.

Med det menar Wolff-Helminen att kyrkan har ett stort konstnärligt värde i sig, även om kyrkan kanske inte är det första folk tänker på när de hör ordet konst. Men liksom tavlor på museet har kyrkan och mycket annat i samhället konstnärliga inslag där det funnits en vilja att uttrycka någonting.

  • Förutom det så ser vi många nya konstformer i dag, mycket tack vare den tekniska utvecklingen. Samtidigt ser vi en pluralism av konstformer och intressen, små nischer kan hitta varann. På det sättet kan också intresset för ”udda” konstformer öka, och eventuellt utvecklas till någonting nytt.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Men nya konstformer kan också innebära ett bortfall, eller i varje fall en diversifiering av konstintressen. Det här uppmärksammade Wolff-Helminen under ett inträdesprov.

  • En av uppgifterna i ett tidigare urvalsprov var att identifiera ett verk av Helene Schjerfbeck. Många visste inte ens vem hon var. Det var lite av en ögonöppnare, när folk inte ens känner till våra egna finska mästare.

Vi går alltså mot en mera individuell konstsfär där allting är mera nischat. Förutom hantverk och bilder så ser vi också allt mer konstnärligt tänkande när det gäller husbyggen och arkitektur.

  • Inom själva konstsektorn så har arkitektur och stadsplanering blivit mycket aktuellt. Det är det visuella som bestämmer. Ta till exempel Guggenheim-museet eller andra moderna byggnader.

Med det menar Wolff-Helminen att det inte bara är hus som byggs i dag. I dag får miljötänk och hållbar utveckling får en allt större plats i husplaneringen, tillsammans med det estetiska.

  • Situationen är lite den samma i hela Norden. Men man kan se en skillnad redan i Sverige, där syns mycket mer historia redan i stadsbilden. I Finland hade vi en byggnadsboom på 50- och 60-talet då man rev gammalt för att bygga nytt, det fanns inte samma respekt för det gamla. Men det har blivit bättre.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Ute i samhället ser vi en ständig utveckling av informationstekniken. För en konstvetare som Wolff-Helminen innebär nätet en stor tillgång till källor och material, samtidigt innebär det både risker och möjligheter.

  • Det är på gott och ont. Det blir lätt att söka, hitta och handla konst på nätet. Samtidigt finns det också risk att upphovsrätter kränks, bilder plagieras eller stjäls.

Förutom att det öppnar en värld av material så öppnar det dörrar för ”nya” konstformer som till exempel ”Memes”. I dessa förekommer även gamla klassiker som Mona Lisa eller Skriet som på något vis blivit redigerade med text eller annat.

  • Det är viktigt att ha roligt. Redan att någon går och petar och ändrar på ett konstverk betyder ju att man har reagerat och tyckt att man behövt peta på det. Det har alltså väckt uppmärksamhet. Och det är ju en av konstens grundfunktioner. En del lösningar är finurliga och en del är direkt råa, men jag tycker att man ska få leka med konsten.

Var arbetar då en konstvetare? Enligt Wolff-Helminen hör konstvetarna till linjen som har högst sysselsättningsgrad bland utexaminerade, i varje fall inom den humanistiska fakulteten.

  • Det man får är en bred kompetens, en bred bas inom konsten. Det är ingen profession i sig men de blir duktiga på mycket. Det finns de som arbetar på museer och sköter museipedagogiken. Det finns kulturjournalister, kritiker och andra yrken inom konstfältet. Det är yrken som kräver mycket kunskap.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Wolff-Helminen påpekar att de som konstvetare inte sysslar med framställning av konst under själva utbildningen.

  • Visst är många konstintresserade till den graden att de målar eller gör någonting hemma, men vi är inte en praktisk och utförande konstlinje på det viset. Men visst har vi också konstnärer som studerar här. Det är en salig blandning.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Förutom att de utgör en bred bas av studerande så är de också trogna studerande. Enligt Wolff-Helminen går många av öppna universitetets studerande samtliga kurser inom konstvetenskapen.

  • Det är också en hög procent studerande som kommer in via ÖPU-leden. Medelåldern är relativt hög men de som deltar är genuint konstintresserade. Det skapar väldigt bra grupper, också för de som undervisar.

Finns det några biämnen som är vanliga att kombinera med konstvetenskap?

  • Det kan vara bra att ha museologi, statens museer kräver vissa studiepoäng i det. Där har vi ett samarbete med Turun Yliopisto. Andra kanske läser ekonomi, det är bra om man vill hamna i chefsposition eller dra olika gallerier. En del läser också kulturledning. Det är lite motsvarande till yrkeshögskolornas kulturproducent, men mera teoretiskt.

Wolff-Helminen lyfter också upp den svenska undervisningen som någonting positivt.

  • Våra studerande är omtyckta på bland annat museer i landet, just för att de blir tvåspråkiga. Men vi har också en ström av studerande till Sverige. Vår nivå av undervisningen upplevs som högre och det talar ju för sig självt att våra studerande placerar sig så pass väl där.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Som person har Wolff-Helminen alltid varit intresserad av historia. Hon har undervisat i allt från fornnordisk- till modern konsthistoria. Hon är arkitekturhistoriker med en förkärlek för holländsk barockkonst, politisk konst, sovjetisk propaganda och första världskrigets karikatyrer.

  • För tillfället är jag ganska fast i undervisningen, men man lär sig mycket utav det också. Jag försöker även få min doktorsavhandling klar. Vi är ett litet ämne men överlag mår vi riktigt bra. Vi fick nyligen fem nya doktorander så det är riktigt bra förutsättningar för framtiden.

 


Här kan du läsa om flera av våra duktiga lärare:

Mari (Mio) Lindman: Vad betyder arbetsmoral och skitjobb för dig?

Håkan Hemberg: Fråns studerande till lärare

Gunilla Peräsalo: Från öpu-studerande till öpuföreläsare

Bo Magnusson: Att undervisa i geografi – uppdrag Finland under 10 år

Årets vuxenstuderande – en entusiastisk och målmedveten kunskapssökare

Varje år utses årets vuxenstuderande vid Åbo Akademis öppna universitet. De har studerat vid ÖPU av litet olika orsaker, men har även mycket gemensamt. Vi tycker att det är viktigt att uppmärksamma vuxna som engagerar sig i studier. Studierna kräver sitt och vi vill på detta sätt visa att vi värderar studieinsatserna.

Drömmen om universitetsstudier

2016 / Linda Kastus

En del vuxna på våra kurser har drömt om att studera vid universitet och är glada över att ha fått den möjligheten. De inleder studierna vid öppna universitet och när de studerat några år så söker de in till Åbo Akademi för examensstudier. ÖPU-studierna ger ofta mersmak och det som från början uppfattas som en hobby blir så småningom målinriktade studier med sikte på examen. Det kan bli en livsstil att studera och vartefter man studerar och lär sig så ökar kunskapstörsten.
Nytta i arbetslivet
Öppna universitet kan vara ett svar på de krav som arbetslivet ställer. Kursdeltagarna upplever att de har konkret nytta av kurserna i sitt arbete. Studierna ger också nya kontakter och nätverk samt inte minst inspiration i arbetet. Studierna kan vara ett andningshål där man ges möjlighet att tänka på annat än det vardagliga.

Olikheter är något positivt

Theresa Gull i mitten, tillsammans med Kerstin Storbacka-Kullbäck och Christina Loo från öppna universitetet.

Kursdeltagarnas bakgrund varierar såväl åldersmässigt som utbildningsmässigt. Vuxenstuderande kan bidra med sin arbetserfarenhet. Grupperna blir ofta en blandning av personer i olika livsskeden och med olika livserfarenheter som kompletterar varandra. Det är många gånger givande att diskutera tillsammans och få fler synvinklar på ett fenomen.

Eloge till ÖPU-lärarna

2014 / Nirupam Smart

Många studerande berömmer våra lärare. Föreläsarna uppfattas som inspirerande och kunniga i att förankra den teoretiska kunskapen i praktiken. Även kursernas flexibla upplägg får beröm. Det faktum att öppna universitetets kurser är öppna för vem som helst, oberoende av utbildningsbakgrund är en uppskattad möjlighet. Dessa vuxenstuderande vill gärna uppmuntra alla hugade att börja studera i vuxen ålder. Det gäller bara att modigt kasta sig in i studierna.

Studietekniken är viktig

2017 / Rina Blomqvist i mitten, omgiven av öppna universitetets personal.

För den som börjar studera som vuxen kan det kännas nytt och främmande. Man måste också ta reda på en hel del själv. Att tänka akademiskt lär man sig med tiden och studietekniken behöver tränas upp. Studierna kräver även tid och planering. Det kan vara bra att reservera tid för studierna i sin kalender.

Det som alla dessa premierade vuxenstuderande har gemensamt är ett brinnande intresse för studier och för att lära sig nya saker. De driva av nyfikenhet och en iver att förkovra sig och på så sätt hitta nya möjligheter. De ser inte studierna och den tid de kräver som att avstå någonting annat utan som en bonus, ett positivt tillägg.

Videointervju med Anna von Weissenberg 2014

Här kan du ta del av intervjuer med några av våra premierade vuxenstuderande:

2017 Rina Blomqvist: Rina drivs av kunskap och nya utmaningar

 

2016 Linda Kastus småbarnsmamman som satsar på studier

 

2015 Eva Åström: Studierna gav mersmak

 

2015 Heidi Nyman: Årets Öpu-studerande Heidi Nyman

 

2014 Anna von Weissenberg: Årets vuxenstuderande

 

2014 Nirupam Smart: Intervju med Nirupam Smart

 

2013 Theresa Gull: Ett frö såddes – en trädgårdsmästares väg till universitetsstudier

 

2012 Gabriele Alisch

2011 Anneli Haapaharju

2010 Helena Evars-Lundman

2009 Anita Finne

2008 Jaana Saari

 

Allt började med sommaruni

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. I början gick det långsamt och idén med sommaruniverksamhet fick nationell spridning först under 1950-talet. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar.

Sommaruniversiteten ligger till grund för det som utvecklades till öppna högskolan och senare öppna universitet. Öppna universitetet vid Åbo Akademi har samarbete med Vasa och Hangö sommaruniversitet samt med Öppna högskolan på Åland, som har sitt ursprung i Ålands sommaruniversitet.

 

Vasa sommaruniversitet grundades år 1960. Samarbetet med Åbo Akademi inleddes redan i slutet av 1960-talet. Vasa sommaruniversitet var den första läroanstalten i Österbotten som erbjöd högskoleutbildning. Blogginlägg 22.5.2014: Vasa sommaruniversitet – undervisning året om

 

 

Fredrik Åberg från Hangö sommaruni

 

Hangö sommaruniversitet grundades 1966 för att höja den regionala bildningsnivån och samtidigt fungera som Åbo Akademis sommartermin. Artikel i Meddelanden vid Åbo Akademi 6/2002

En speciell livsstil växte fram under sommarmånaderna i Hangö där såväl kursdeltagare som lärare levde pensionatliv. Artikel om Hangö sommaruni (Tidskriften Skärgård 2/2015)

Mirjam Schauman från Högskolan på Åland

 

 

 

 

 

 

 

Ålands sommaruniversitet startade sin verksamhet den 1.6.1969. Samarbetet mellan sommaruniversitetet och Åbo Akademi inleddes redan vid starten. År 1981 antogs en landskapslag om högskoleundervisning i landskapet Åland och i praktiken sköttes sommarterminen av Ålands sommaruniversitet och kurser på höst och vår sköttes av Ålands högskola. Så småningom fusionerades sommaruniversitetet och högskolan och fick namnet Ålands högskola. Verksamheten slogs 2003 samman med Ålands yrkeshögskola för att bilda Högskolan på Åland och det är nu enheten Öppna högskolan som nu ordnar universitets- och högskolekurser samt annan vuxenutbildning för allmänheten. Blogginlägg 27.3.2014: Universitetskurser för alla vid öppna högskolan på Åland

Sommarkurser 2018 (preliminär kurslista)

Hangö sommaruni

Vasa sommaruniversitet

Högskolan på Åland/Öppna högskolan

Öppna universitetet – hur började det?

Öppna universitetsverksamheten har sina rötter i det folkbildningsideal som uppstod i slutet av 1800-talet i Storbritannien och som snabbt spred sig till Finland. Universiteten expanderade och deras mål var att föra vetenskapen till folket utanför campus. Förmedlingen av vetenskapen skedde via olika folkbildningsorganisationer. En del universitet skickade ut studenter att föreläsa på landsbygden på somrarna. Det var inte frågan om ren universitetsundervisning, men studenternas folkbildningsarbete kan karaktäriseras som den tidens öppna universitet.

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. Den fick nationell spridning först under 1950-talet, då sommaruniversitetens antal mångdubblades. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar. Sommaruniversitetens har banat vägen för dagens öppna universitet.

Margita Vainio

I slutet av 1970-talet startade diskussionen om att det även vid Åbo Akademi och i Svenskfinland borde finnas öppen universitetsverksamhet. Politikerna var då måna om att alla människor oberoende av boningsort, ålder, ekonomi eller tidigare utbildning skulle få jämlika möjligheter att studera vid universitet. 1980 fattade minister Pär Stenbäck beslut om att grunda en sådan verksamhet och UVM tilldelar Åbo Akademi pengar för att starta öppen högskoleverksamhet.

Vid Åbo Akademi var man vid samma tid beredd att ”ställa Akademins resurser även i den finlandssvenska allmänhetens tjänst”.  Man konstaterar också att en öppen universitetsverksamhet kunde ha en positiv effekt på rekryteringen till ÅA. Allt detta ledde till att det 1.8.1981 grundas en kurscentral vid ÅA och man anställde Margita Vainio som sekreterare för verksamheten. Akademiska kurser hade redan erbjudits vid arbetar- och medborgarinstitut samt vid sommaruniversiteten, men verksamheten fick nu ett lyft och utökades ytterligare.

Tina Engblom

Året därpå, dvs 1982, anställdes Tina Engblom. Utvecklingsprocessen gick vidare och ledde så småningom till en mera strukturerad och systematisk verksamhet. 1993 inleddes öppen universitetsverksamhet i Vasa.

 

 

Till en början skulle deltagarna på öpu-kurser vara minst 25 år, men under 1990-talet öppnades kurserna även för ungdomar utan arbete och studieplats.

Vägledare i samverkan – tankar och reflektioner

Vi deltog i en Nordplus-konferens den 16-18.10.2017 i Sarpsborg, Østfold i Norge. Det första som slog oss angående arrangemangen av konferensen var norrmännens otroliga gästfrihet. Allting var välorganiserat in i minsta detalj. Det märktes också att vi besökte ett land med god ekonomi.

Klap deg selv på skuldra!

Den första dagens största behållning var Anne Torbjørn Raastad-Hoels presentation. Hennes grepp om grupphandledning, karriärvägledning och karriärkompetens var otroligt uppfriskande. Vi önskar att alla lärare och vägledare i skolor i Finland skulle få ta del av hennes presentation. Flera av frågeställningarna, vem är jag, var är jag och vart är jag på väg, är kända från coaching-sammanhang och vi imponerades av den struktur och de metoder hon använder för gruppvägledning där eleven står i centrum men samtidigt som en del av hela gruppen. Hon utvärderade också sin egen roll som grupphandledare och poängterade vikten av öppenhet, trygghet, att ha klara mål och att kunna berömma sig själv, klap deg selv på skuldra!

Kompetens och felval

Många presentationer behandlade karriärvägledning, yrkesval och framtidens arbetsmarknad. Arbetslivet är i ständig förändring, allt går snabbare och det är bra att kunna förhålla sig till den höga farten. Som arbetstagare har man en klar fördel om man är flexibel, kan lära nytt och är positiv till förändring. Det underlättar också om man därtill kan lära sig att vara i kaos och har god anpassningsförmåga och kan dra nytta av det nya som dyker upp, t ex nya arbetssätt och ny teknologi. De personliga nätverkens betydelse ökar då fasta anställningar minskar och projektjobb blir allt vanligare.

Vad ska man studera för att få jobb i framtiden? Hur ska man välja? Man ska alltid utgå från sig själv och välja det som intresserar. Man ska inte göra som kompisen gör eller som föräldrarna vill i det här fallet. Samma utbildning kan som bekant användas på många olika sätt.
I Norge har man satt fokus på karriärvägledning och kompetenskartläggning och -utveckling. Vägledning inkluderas i alla utbildningar och innefattar en allmän resurskartläggning med beaktande av kompetenser och målsättningar. Kontakten till arbetslivet och studiernas arbetslivsrelevans är viktig, likaså att bygga upp egna nätverk. Avsikten med vägledningen är att hjälpa ungdomar göra  uttänkta studie- och karriärval samt att minska utanförskap och öka integrering i samhället. Karriärvägledningen skall bidra till både samhällets och individens behov.  En av karriärvägledarens stora utmaningar är att hitta balansen mellan dessa.

Flera talare nämnde CMS, Career Management Skills, som en vägledningsmetod. I Norge används CMS såväl i gruppvägledningssammanhang som i individuell vägledning. Metoden betonar individens självstyrning och har som mål att de som söker vägledning ska kunna planera, utveckla och styra sin egen utbildning och karriär på ett strukturerat sätt samt förstå konsekvenserna av sina egna val. Målet är att ungdomarna ska kunna och våga göra val.

Som protest och reflektion konstaterar vi att effektivitet har blivit ett honnörsord i vårt samhälle och likaså inom utbildningen. I vägledningsdiskussioner tar sig effektiviteten uttryck bl a i att de unga skall välja rätt. De borde hitta rätt utbildning direkt efter den obligatoriska skolan och därefter rätt bransch och rätt jobb. Var finns tid för ungdomarna att grubbla och söka sig fram? Var finns tid för felval?

Själen och framtiden

Vi lär oss också att man i Norge satsar stort på mental hälsa. Det nämns nästan i förbifarten, men det märks att psykisk hälsa är så viktigt att det är en självklarhet att satsa på den.

Elena Rosnes berättar om digitaliseringens framfart och man börjar fundera på vem som egentligen styr vart vi är på väg? Om det är så att vi är med och skapar framtiden, hurudan framtid vill vi då ha – på riktigt? Rosnes påpekar också att vi behöver utbilda unga i annat än programmering. Hon listar följande framtida kompetenser: teknologiinsikt, analysförmåga, viljan att lära sig, problemlösningsförmåga, förmåga att samarbeta och nyfikenhet.

Vi behöver människor av olika kaliber, med olika förmågor. Det är inte funktionellt med enbart optimistiska gåpåare på en arbetsplats utan vi behöver också mer introverta, långsamma och analytiska personer i arbetsteamet. Framför allt kommer vi att behöva personer som kan tänka och jobba tvärvetenskapligt.

Utdanning.no

Vi blev alla enormt imponerade och inspirerade av portalen utdanning.no som till idén motsvarar studieinfo.fi men som till upplägg, filosofi och innehåll inte kunde vara längre ifrån varandra. Finland kunde gott kasta blickar mot Norge när det är dags för nästa uppdatering av Opintopolku/Studieinfo portalen.

Utdanning.no innehåller omfattande information för utbildnings- och karriärval. På sidan hittar man svar t ex på frågan om hurudana arbetsutsikter det finns med min tilltänkta utbildning? Webbsidan inkluderar bra sökfunktioner och man kan  jämföra utbildningar och planlägga studier och karriär. Dessutom kan man göra olika test på Jobbkompasset, t.ex. testa vilka yrken som passar ihop med det man är intresserad av.

Karrieresenter Østfold

Det sista föredraget hör vi på Karrieresenter Østfold. Vi får en verksamhetsöversikt av en otroligt engagerad karriärvägledare, Tone Skau Fossvik. Här imponerades vi särskilt av det gedigna och självklara samarbete Karrieresenter har med fängelset i Østfold, att internerna är en kundgrupp som vilken som helst annan.

På bilden från vänster: Susanne Karlsson, Majlen Saarinen, Camilla Lundström, Mona Riska, Kesrtin Fagerström, Disa Widell, Jan Kraufvelin

Vi drar slutsatsen att flexibla och tillgängliga studiemöjligheter blir allt viktigare på framtidens arbetsmarknad. Möjligheten att studera i olika livssituationer och vid sidan av arbetet svarar på nya kunskaps- och kompetensbehov. Centralt är också att man som arbetstagare upprätthåller studievanan och inlärningsförmågan.

Carina Gräsbeck, Camilla Lundström och Majlen Saarinen
Bilder: Carina Gräsbeck

Specialpedagogik bidrar med förståelse

Alla individer är unika. Enligt PeD Johan Korhonen är det bra att känna till hur man bemöter människor med specialbehov; oberoende om det gäller ADHD eller överprestationer, såväl i skola som i arbetslivet.

Korhonen är aktiv som universitetslärare i specialpedagogik vid Åbo Akademi i Vasa, men också vid det öppna universitetet (ÖPU). Enligt honom har speciallärarutbildningen alltid varit populär.

  • Jag har hållit kurser i specialpedagogik på ÖPU sedan 2006, det har alltid varit ett populärt ämne. I dag är man mera medveten om barns olikheter, samhället har blivit mer individualiserat i det avseendet, säger Korhonen.

Det är en utveckling som också syns i skolan. Enligt Korhonen går utvecklingen mot en inkluderande pedagogik snarare än exkluderande. Det här sätter större krav på läraren som ofta har stora grupper av individer som ska inkluderas till en helhet.

  • En tid hade vi friskt med specialskolor, men dessa har systematiskt avvecklats. Visst finns det ännu specialklasser men det är ändå mycket mer inkluderande än för 10-20 år sen. Därför blir det viktigt att känna till specialbehov, särskilt som lärare.

Därför studerar många klass- och ämneslärare specialpedagogik för att få en bredare kompetens och kunskap i ämnet. Men Korhonen påpekar att specialpedagogiken också ger nytta utanför skolan.

  • Specialbehov försvinner vanligen inte bara för att man går ut skolan. De fortsätter in i arbetslivet och därför kan det vara bra för vem som helst att känna till vilka utmaningar t.ex. personer med inlärningssvårigheter kan uppleva i olika situationer.

Några yrkesgrupper som Korhonen räknar upp är vårdare, handledare, och i princip alla yrkesroller med någon slags stödande funktion. Också föräldrar.

  • Det är jättemånga föräldrar som går på våra kurser. Det kan hända att något av deras barn har problem inom något område eller har en funktionsnedsättning. De går kurserna för att få mer information.

Men specialpedagogiken omfattar inte bara funktions- och kognitiva nedsättningar. Det omfattar specialbehov, vilket också kan betyda överpresterande barn.

  • Det blir ju en lite spännande situation när till exempel matematikläraren får en elev som kan matematik till och med bättre än läraren. Då blir det nödvändigt för läraren att känna till hur man fortsättningsvis gynnar elevens utveckling.

När samhället förändras ställer det givetvis andra krav på utbildningen. Ett gott exempel är digitaliseringen.

  • Vi har svarat med att lägga in extrakurser på ÖPU inom digitalt lärande. Tekniken är en av de stora utmaningarna. Problemet är att tekniken går snabbt framåt medan forskningen är mera långsam. Innan man har planerat, genomfört, analyserat och rapporterat en studie så har den digitala utvecklingen redan tagit nästa steg.

Men tekniken är inte enbart negativ, Korhonen tillägger att det finns enorm potential.

  • Man måste bara fundera hur den tillämpas bäst, men det finns enorm potential med olika tekniska hjälpmedel, appar, och program. Inom detta område finns det behov av nya forskningsprojekt.

Utbildningen till speciallärare är behörighetsgivande, men det finns lite olika vägar att gå.

  • För att få den breda behörigheten som speciallärare i hela grundskolan och andra stadiet, krävs en kombination av specialpedagogik och klasslärarstudier, så att man antingen läser specialpedagogik som huvudämne eller långt biämne. Då kan ÖPU:s grundstudiepaket vara det första steget på vägen.

Det finns också andra vägar, men Korhonen menar att en kombination av specialpedagogik och klasslärarstudier är mest vanligt och ger den bredaste behörigheten.

  • Det är förstås bara behörigheter för speciallärarjobbet, själva kunskapen har man nytta av i alla situationer som rör människor. Grundstudierna på ÖPU ger en grund som kan tillämpas på många ställen. Det kan också bli lättare att söka in till utbildningen om man studerat på ÖPU innan. Vi dömer inte sökande på kunskapsbasis, men visst hjälper det om man känner till området och visar ett intresse.

Akademiska studier innebär givetvis en mera teoretisk vinkling, men ÖPU:s kursverksamhet kan ofta bli mer dynamisk jämfört med undervisningen på fakulteten.

  • Det kan vara allt från nya studerande till lärare som undervisat i 40 år som deltar. Ofta presenterar jag en teori och så delar någon kursdeltagare med sig av sina praktiska erfarenheter.

När praktik och teori blandas ger det en mera holistisk bild av verkligheten. Däremot kan teorin spara mycket tid i det praktiska arbetet.

  • Det strukturerar upp stödprocessen även om den aldrig är svartvit. Vi är alla egna individer så specialpedagogiken blir aldrig som en kokbok där man kan slå upp sida 153 och läsa om t.ex. ADHD – högstadiepojke. Men man lär sig att analysera och får en bredare kunskap om specialbehov. Allt går bättre med mera kunskap.

Korhonen blev även vald till årets handledare inom akademin, baserat på studerandes nomineringar. Enligt honom ska man ge den studerande mycket frihet.

  • Det gäller att mötas på samma plan, komma överens om förväntningar och målsättningar för avhandlingen och handledningsrelationen och ge plats för studerandes synsätt och intressen. Jag tror det är bra att jag som handledare också forskar själv, så att man förstår vad de själva kämpar med. Samtidigt ser man hur mycket de har utvecklats genom studierna. Det är ett intressant arbete, säger Korhonen.

Text och foto: Stefan Westergård

Årets vuxenstuderande vid Åbo Akademis öppna universitet

Rina Blomqvist har under de tre senaste åren avlagt nätbaserade kurser i historia och konstvetenskap, båda ämnena med goda vitsord. Hennes studiemotivation har varit hög och hennes stora intresse för nämnda ämnen har varit uppenbart.

En lärare beskriver henne såhär: ”Rina var speciellt duktig och kunde utmärkt väl tillämpa kunskapen hon tog till sig och utnyttja den som grund för olika kritiska diskussioner”.

Rina kommer att motta sitt diplom i januari och vi kommer att presentera henne närmare i bloggen efter det.

Prisbelönt handledare som tror på pedagogiken

Ann-Sofie Smeds-Nylund arbetar på Åbo Akademi som universitetslärare i pedagogik. Hennes motivation i livet är att ständigt utvecklas och samtidigt sporra studerande till resultat.

PeM Ann-Sofie Smeds-Nylund tilldelades Handledarpriset år 2016. Utmärkelsen delas ut av Elvings legat. För Ann-Sofie kom priset som en överraskning.

  • Det känns trevligt. Man skulle inte vara lärare om man inte skulle sporras av att se studerande utvecklas. Det är jättekul att se någon nå sina mål. Att sen kanske ha varit en del av den här processen känns bra, säger Ann-Sofie.

Priset delas årligen ut inom Åbo Akademi till handledare som på något vis utmärkt sig i sitt arbete. Priset delades ut med motiveringen: ”… en handledare som är synnerligen engagerad och har ett genuint intresse för studerandenas framgång. Hon är bra på att motivera och ger råd anpassade till studenternas individuella behov.”.

  • Det var roligt att få det här priset för kandidatavhandlingen, den är viktig. Det var inget som var förväntat. Jag gör det jobbet jag är satt för att göra och gör det så bra jag kan, säger Ann-Sofie.

Hur blir man då en god handledare?

Enligt Ann-Sofie är det viktigt att lyssna på och finnas till för studenterna. En god handledare utmanar eleven till att själv tänka till och överskrida nya gränser.

  • Det som jag tycker är spännande är att hjälpa studenterna, hjälpa dom att hitta ett ämne som känns som dom själva. Många kommer hit med en idé så jobbar vi utifrån det. Har man ett ämne klart hjälper man till att strukturera ämnet. Har de en idé hjälper jag dem att förminska idén och att tänka mer strukturerat. Och har de ett intresseområde försöker man formulera ett syfte med avhandlingen. Det gäller att möta människan där den är i sin process, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie är aktiv lärare såväl på Åbo Akademi som på öppna universitetet. Det skapar en helhet som enligt Ann-Sofie kompletterar lärandeprocessen.

  • Jag är passionerat intresserad av mitt ämne, sådär på riktigt. Det är bara intressant att möta människor i olika situationer. På dagarna träffar jag unga som naturligtvis är mera oerfarna. På kvällarna träffar man äldre studerande, som ofta är mitt i arbetslivet. Det är berikande att få erfarenheter ur bägge grupperna, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie lyfter också fram nyttan av att kursdeltagarna kommer ur olika livsskeden. Samtidigt finns det en nytta i att fysiskt kunna träffa andra kursdeltagare.

  • Alla kan läsa på egen hand. Att sen träffas under närstudierna ger en möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Det gäller att planera tillfällena så att man verkligen ger utrymme och drar nytta av dessa människors röst. Och jag lär mig själv hur verkligheten ser ut inom olika sektorer, det blir en input av vad som sker i samhället, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken bidrar med mycket

Pedagogiken är för många ett bekant ämne men som ofta kopplas ihop med lärare och lärarutbildningen. Men pedagogiken är ett brett ämne som bidrar med nytta till många sektorer, enligt Ann-Sofie.

  • Nyttoaspekten har blivit tydligare bland studerande inom öppna universitetet. Man har insett att en pedagogisk bakgrund tillför nytta till många olika sektorer. Människan i vuxenlivet ska lära sig allt mera. Det är ett ständigt lärande på många sätt, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken ligger alltså i tiden. Vad har samhället då för nytta av pedagoger?

  • Vi är alla pedagoger i något skede, vi lär alla av varandra. Vi är kanske den som medverkar till att en annan människa utvecklas, likväl som vi behöver andra människor för att utvecklas. Det är ju en socialkonstruktivistisk syn på lärande, att lära med andra människor. Vi blir människor tillsammans med andra människor, säger Ann-Sofie.

Om vi ser på en mera konkret, personlig nyttoaspekt?

  • Det finns nytta på oändligt många plan. På ett personligt plan får man en större förståelse för sitt eget sätt att lära och vad utbildningen har för betydelse i samhället. Har man barn förstår man barnets utbildningsvärld och dess krav, för att sen kunna hjälpa barnet bättre. På en arbetsplats träffar man ofta nya människor som man behöver hjälpa in i en miljö. Då kan det vara bra att ha reflekterat över nya sätt att hjälpa kolleger. Sen bidrar det till samhällsutvecklingen genom ett starkare allmänt medborgarskap. Det är bara några aspekter, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie inledde sin arbetskarriär som specialsjukskötare. Sedan gav hon sig in på pedagogiken och har arbetat som lärare för vuxna, som rektor på folkhögskola samt arbetat med utvärdering i Jyväskylä innan hon kom till Åbo Akademi.

  • Det är till nytta för mig och förhoppningsvis för studenterna att jag har sett olika delar av vår utbildningsvärld, säger Ann-Sofie.

Det som Ann-Sofie upplever som mest utmanande i arbetet är att hålla sig uppdaterad på forskningsfronten, men det är någonting som arbetsmiljön hjälper till att korrigera.

  • Det finns alltid mera man kunde läsa och studera. Ny kunskap kommer ständigt och man vill ju vara i framkanten. Men den här miljön är fantastisk i det hänseendet; man går in i kafferummet så är det alltid någon som har läst någonting som man börjar diskutera. Det är en fin miljö om man är nyfiken på det man håller på med, säger Ann-Sofie.

Har priset ändrat karaktären av ditt uppdrag?

  • Jag vet inte direkt om jag gjort någonting annorlunda efter just utnämningen. Man förändras ju ständigt. Även jag har en struktur i handledningen så uppstår ändå unika situationer. Det finns en kärna kring bemötandet och samtalet men sist och slutliga är alla så unika att mina metoder förändras vart efter, säger Ann-Sofie.

Text och foto: Stefan Westergård

En praktikants hälsning

Att vara praktikant eller nyanställd är alltid en småspännande process. Det innebär nya ansikten, nya uppgifter och att vistas i en miljö som inledningsvis är ganska obekant. Nåja, nästan. Jag studerar Allmän Pedagogik på fakulteten här i Vasa. Genom detta har jag givetvis gått på ÖPUs kurser och bekantat mig med CLL:s verksamhet på ett eller annat sätt.

Men jobbet, människorna och allt där emellan är ändå nytt. Jag måste ändå erkänna att jag är positivt överraskad över arbetsklimatet. Kollegorna är öppna, uppmuntrande och framför allt är de vanliga människor – det går att prata och umgås med dem som med vem som helst.

Utöver pedagogiken har jag studerat masskommunikation som långt biämne. Det har gett mig arbete som journalist och färdigheterna att jobba med många aspekter av foto-, film-, och grafisk framställning. En del brukar ställa sig frågande till ämneskombinationen, den är kanske lite annorlunda. Personligen tycker jag att den inte kunde vara mer i tiden än den är nu!

Man behöver inte vara insatt för att konstatera att digitaliseringen förekommer i så gott som alla områden i dag. Det handlar inte bara om nya datasystem och media plattformer som konvergerar, det pågår även en förändring i vårt eget förhållande till tekniken. Samtidigt förutsätter många arbetsplatser i dag en bred kompetensfront; beroende på jobbet kan mycket vara låst i förmågan att använda och känna till olika program och funktioner.

Och det är här som jag tycker att CLL har gjort ett fantastiskt arbete med att ta till sig och ge öppna händer vad gäller arbetet. Jag får arbeta med exakt de ämnesområden som jag specialiserat mig för. Det vill säga; jag arbetar inom en organisation med ett pedagogiskt uppdrag. Förutom att vara med i planeringsmöten och delta i den öppna diskussionen har jag fått arbeta med marknadsföring och grafisk framställning. Utöver det kommer jag att ansvara för intervjuer, fotograferings- och filmprojekt i anslutning till CLL:s verksamhet.

Min unga ålder har också uppskattats som en tillgång snarare än en nackdel. Det ger en ny, fräsch insyn i en gammal instans. På så vis vill jag tacka mina kolleger för att jag fått chansen, och framför allt tilltron, att arbeta med mycket mer än mekaniska kontorsuppgifter.

På så vis rekommenderar jag CLL och ÖPU som arbetsgivare. De ger dig en chans att visa ditt kunnande! Mitt tips för egentligen vilken arbetstagare som helst är att låta chefen och kollegerna känna till dina expertområden. Arbetet löper mycket smidigare när man kan samarbeta och hjälpa varandra. Det blir också bra mycket roligare.

Arbetet på CLL förutsätter att man kan hålla många järn i elden, prioritera och eventuellt delegera uppgifter. I varje fall mina uppgifter har varit oerhört mångsidiga. En dag sitter man i ett ledningsmöte för landsomfattande projekt, en annan dag fortbildar jag personalen i kamerabruk. Samtidigt träffar jag många bekanta från studietiden i Åbo Akademis gångar och korridorer. Så ja, jag trivs mycket bra och jag kommer att sakna denna arbetsplats när praktikperioden väl är över!

/Stefan Westergård