Öppna universitetet – hur började det?

Öppna universitetsverksamheten har sina rötter i det folkbildningsideal som uppstod i slutet av 1800-talet i Storbritannien och som snabbt spred sig till Finland. Universiteten expanderade och deras mål var att föra vetenskapen till folket utanför campus. Förmedlingen av vetenskapen skedde via olika folkbildningsorganisationer. En del universitet skickade ut studenter att föreläsa på landsbygden på somrarna. Det var inte frågan om ren universitetsundervisning, men studenternas folkbildningsarbete kan karaktäriseras som den tidens öppna universitet.

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. Den fick nationell spridning först under 1950-talet, då sommaruniversitetens antal mångdubblades. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar. Sommaruniversitetens har banat vägen för dagens öppna universitet.

I slutet av 1970-talet startade diskussionen om att det även vid Åbo Akademi och i Svenskfinland borde finnas öppen universitetsverksamhet. Politikerna var då måna om att alla människor oberoende av boningsort, ålder, ekonomi eller tidigare utbildning skulle få jämlika möjligheter att studera vid universitet. 1980 fattade minister Pär Stenbäck beslut om att grunda en sådan verksamhet och UVM tilldelar Åbo Akademi pengar för att starta öppen högskoleverksamhet.

Vid Åbo Akademi var man vid samma tid beredd att ”ställa Akademins resurser även i den finlandssvenska allmänhetens tjänst”.  Man konstaterar också att en öppen universitetsverksamhet kunde ha en positiv effekt på rekryteringen till ÅA. Allt detta ledde till att det 1.8.1981 grundas en kurscentral vid ÅA och man anställde Margita Vainio som sekreterare för verksamheten. Akademiska kurser hade redan erbjudits vid arbetar- och medborgarinstitut samt vid sommaruniversiteten, men verksamheten fick nu ett lyft och utökades ytterligare.

Året därpå, dvs 1982, anställdes Tina Engblom. Utvecklingsprocessen gick vidare och ledde så småningom till en mera strukturerad och systematisk verksamhet. 1993 inleddes öppen universitetsverksamhet i Vasa.

Till en början skulle deltagarna på öpu-kurser vara minst 25 år, men under 1990-talet öppnades kurserna även för ungdomar utan arbete och studieplats.

Vägledare i samverkan – tankar och reflektioner

Vi deltog i en Nordplus-konferens den 16-18.10.2017 i Sarpsborg, Østfold i Norge. Det första som slog oss angående arrangemangen av konferensen var norrmännens otroliga gästfrihet. Allting var välorganiserat in i minsta detalj. Det märktes också att vi besökte ett land med god ekonomi.

Klap deg selv på skuldra!

Den första dagens största behållning var Anne Torbjørn Raastad-Hoels presentation. Hennes grepp om grupphandledning, karriärvägledning och karriärkompetens var otroligt uppfriskande. Vi önskar att alla lärare och vägledare i skolor i Finland skulle få ta del av hennes presentation. Flera av frågeställningarna, vem är jag, var är jag och vart är jag på väg, är kända från coaching-sammanhang och vi imponerades av den struktur och de metoder hon använder för gruppvägledning där eleven står i centrum men samtidigt som en del av hela gruppen. Hon utvärderade också sin egen roll som grupphandledare och poängterade vikten av öppenhet, trygghet, att ha klara mål och att kunna berömma sig själv, klap deg selv på skuldra!

Kompetens och felval

Många presentationer behandlade karriärvägledning, yrkesval och framtidens arbetsmarknad. Arbetslivet är i ständig förändring, allt går snabbare och det är bra att kunna förhålla sig till den höga farten. Som arbetstagare har man en klar fördel om man är flexibel, kan lära nytt och är positiv till förändring. Det underlättar också om man därtill kan lära sig att vara i kaos och har god anpassningsförmåga och kan dra nytta av det nya som dyker upp, t ex nya arbetssätt och ny teknologi. De personliga nätverkens betydelse ökar då fasta anställningar minskar och projektjobb blir allt vanligare.

Vad ska man studera för att få jobb i framtiden? Hur ska man välja? Man ska alltid utgå från sig själv och välja det som intresserar. Man ska inte göra som kompisen gör eller som föräldrarna vill i det här fallet. Samma utbildning kan som bekant användas på många olika sätt.
I Norge har man satt fokus på karriärvägledning och kompetenskartläggning och -utveckling. Vägledning inkluderas i alla utbildningar och innefattar en allmän resurskartläggning med beaktande av kompetenser och målsättningar. Kontakten till arbetslivet och studiernas arbetslivsrelevans är viktig, likaså att bygga upp egna nätverk. Avsikten med vägledningen är att hjälpa ungdomar göra  uttänkta studie- och karriärval samt att minska utanförskap och öka integrering i samhället. Karriärvägledningen skall bidra till både samhällets och individens behov.  En av karriärvägledarens stora utmaningar är att hitta balansen mellan dessa.

Flera talare nämnde CMS, Career Management Skills, som en vägledningsmetod. I Norge används CMS såväl i gruppvägledningssammanhang som i individuell vägledning. Metoden betonar individens självstyrning och har som mål att de som söker vägledning ska kunna planera, utveckla och styra sin egen utbildning och karriär på ett strukturerat sätt samt förstå konsekvenserna av sina egna val. Målet är att ungdomarna ska kunna och våga göra val.

Som protest och reflektion konstaterar vi att effektivitet har blivit ett honnörsord i vårt samhälle och likaså inom utbildningen. I vägledningsdiskussioner tar sig effektiviteten uttryck bl a i att de unga skall välja rätt. De borde hitta rätt utbildning direkt efter den obligatoriska skolan och därefter rätt bransch och rätt jobb. Var finns tid för ungdomarna att grubbla och söka sig fram? Var finns tid för felval?

Själen och framtiden

Vi lär oss också att man i Norge satsar stort på mental hälsa. Det nämns nästan i förbifarten, men det märks att psykisk hälsa är så viktigt att det är en självklarhet att satsa på den.

Elena Rosnes berättar om digitaliseringens framfart och man börjar fundera på vem som egentligen styr vart vi är på väg? Om det är så att vi är med och skapar framtiden, hurudan framtid vill vi då ha – på riktigt? Rosnes påpekar också att vi behöver utbilda unga i annat än programmering. Hon listar följande framtida kompetenser: teknologiinsikt, analysförmåga, viljan att lära sig, problemlösningsförmåga, förmåga att samarbeta och nyfikenhet.

Vi behöver människor av olika kaliber, med olika förmågor. Det är inte funktionellt med enbart optimistiska gåpåare på en arbetsplats utan vi behöver också mer introverta, långsamma och analytiska personer i arbetsteamet. Framför allt kommer vi att behöva personer som kan tänka och jobba tvärvetenskapligt.

Utdanning.no

Vi blev alla enormt imponerade och inspirerade av portalen utdanning.no som till idén motsvarar studieinfo.fi men som till upplägg, filosofi och innehåll inte kunde vara längre ifrån varandra. Finland kunde gott kasta blickar mot Norge när det är dags för nästa uppdatering av Opintopolku/Studieinfo portalen.

Utdanning.no innehåller omfattande information för utbildnings- och karriärval. På sidan hittar man svar t ex på frågan om hurudana arbetsutsikter det finns med min tilltänkta utbildning? Webbsidan inkluderar bra sökfunktioner och man kan  jämföra utbildningar och planlägga studier och karriär. Dessutom kan man göra olika test på Jobbkompasset, t.ex. testa vilka yrken som passar ihop med det man är intresserad av.

Karrieresenter Østfold

Det sista föredraget hör vi på Karrieresenter Østfold. Vi får en verksamhetsöversikt av en otroligt engagerad karriärvägledare, Tone Skau Fossvik. Här imponerades vi särskilt av det gedigna och självklara samarbete Karrieresenter har med fängelset i Østfold, att internerna är en kundgrupp som vilken som helst annan.

På bilden från vänster: Susanne Karlsson, Majlen Saarinen, Camilla Lundström, Mona Riska, Kesrtin Fagerström, Disa Widell, Jan Kraufvelin

Vi drar slutsatsen att flexibla och tillgängliga studiemöjligheter blir allt viktigare på framtidens arbetsmarknad. Möjligheten att studera i olika livssituationer och vid sidan av arbetet svarar på nya kunskaps- och kompetensbehov. Centralt är också att man som arbetstagare upprätthåller studievanan och inlärningsförmågan.

Carina Gräsbeck, Camilla Lundström och Majlen Saarinen
Bilder: Carina Gräsbeck

Specialpedagogik bidrar med förståelse

Alla individer är unika. Enligt PeD Johan Korhonen är det bra att känna till hur man bemöter människor med specialbehov; oberoende om det gäller ADHD eller överprestationer, såväl i skola som i arbetslivet.

Korhonen är aktiv som universitetslärare i specialpedagogik vid Åbo Akademi i Vasa, men också vid det öppna universitetet (ÖPU). Enligt honom har speciallärarutbildningen alltid varit populär.

  • Jag har hållit kurser i specialpedagogik på ÖPU sedan 2006, det har alltid varit ett populärt ämne. I dag är man mera medveten om barns olikheter, samhället har blivit mer individualiserat i det avseendet, säger Korhonen.

Det är en utveckling som också syns i skolan. Enligt Korhonen går utvecklingen mot en inkluderande pedagogik snarare än exkluderande. Det här sätter större krav på läraren som ofta har stora grupper av individer som ska inkluderas till en helhet.

  • En tid hade vi friskt med specialskolor, men dessa har systematiskt avvecklats. Visst finns det ännu specialklasser men det är ändå mycket mer inkluderande än för 10-20 år sen. Därför blir det viktigt att känna till specialbehov, särskilt som lärare.

Därför studerar många klass- och ämneslärare specialpedagogik för att få en bredare kompetens och kunskap i ämnet. Men Korhonen påpekar att specialpedagogiken också ger nytta utanför skolan.

  • Specialbehov försvinner vanligen inte bara för att man går ut skolan. De fortsätter in i arbetslivet och därför kan det vara bra för vem som helst att känna till vilka utmaningar t.ex. personer med inlärningssvårigheter kan uppleva i olika situationer.

Några yrkesgrupper som Korhonen räknar upp är vårdare, handledare, och i princip alla yrkesroller med någon slags stödande funktion. Också föräldrar.

  • Det är jättemånga föräldrar som går på våra kurser. Det kan hända att något av deras barn har problem inom något område eller har en funktionsnedsättning. De går kurserna för att få mer information.

Men specialpedagogiken omfattar inte bara funktions- och kognitiva nedsättningar. Det omfattar specialbehov, vilket också kan betyda överpresterande barn.

  • Det blir ju en lite spännande situation när till exempel matematikläraren får en elev som kan matematik till och med bättre än läraren. Då blir det nödvändigt för läraren att känna till hur man fortsättningsvis gynnar elevens utveckling.

När samhället förändras ställer det givetvis andra krav på utbildningen. Ett gott exempel är digitaliseringen.

  • Vi har svarat med att lägga in extrakurser på ÖPU inom digitalt lärande. Tekniken är en av de stora utmaningarna. Problemet är att tekniken går snabbt framåt medan forskningen är mera långsam. Innan man har planerat, genomfört, analyserat och rapporterat en studie så har den digitala utvecklingen redan tagit nästa steg.

Men tekniken är inte enbart negativ, Korhonen tillägger att det finns enorm potential.

  • Man måste bara fundera hur den tillämpas bäst, men det finns enorm potential med olika tekniska hjälpmedel, appar, och program. Inom detta område finns det behov av nya forskningsprojekt.

Utbildningen till speciallärare är behörighetsgivande, men det finns lite olika vägar att gå.

  • För att få den breda behörigheten som speciallärare i hela grundskolan och andra stadiet, krävs en kombination av specialpedagogik och klasslärarstudier, så att man antingen läser specialpedagogik som huvudämne eller långt biämne. Då kan ÖPU:s grundstudiepaket vara det första steget på vägen.

Det finns också andra vägar, men Korhonen menar att en kombination av specialpedagogik och klasslärarstudier är mest vanligt och ger den bredaste behörigheten.

  • Det är förstås bara behörigheter för speciallärarjobbet, själva kunskapen har man nytta av i alla situationer som rör människor. Grundstudierna på ÖPU ger en grund som kan tillämpas på många ställen. Det kan också bli lättare att söka in till utbildningen om man studerat på ÖPU innan. Vi dömer inte sökande på kunskapsbasis, men visst hjälper det om man känner till området och visar ett intresse.

Akademiska studier innebär givetvis en mera teoretisk vinkling, men ÖPU:s kursverksamhet kan ofta bli mer dynamisk jämfört med undervisningen på fakulteten.

  • Det kan vara allt från nya studerande till lärare som undervisat i 40 år som deltar. Ofta presenterar jag en teori och så delar någon kursdeltagare med sig av sina praktiska erfarenheter.

När praktik och teori blandas ger det en mera holistisk bild av verkligheten. Däremot kan teorin spara mycket tid i det praktiska arbetet.

  • Det strukturerar upp stödprocessen även om den aldrig är svartvit. Vi är alla egna individer så specialpedagogiken blir aldrig som en kokbok där man kan slå upp sida 153 och läsa om t.ex. ADHD – högstadiepojke. Men man lär sig att analysera och får en bredare kunskap om specialbehov. Allt går bättre med mera kunskap.

Korhonen blev även vald till årets handledare inom akademin, baserat på studerandes nomineringar. Enligt honom ska man ge den studerande mycket frihet.

  • Det gäller att mötas på samma plan, komma överens om förväntningar och målsättningar för avhandlingen och handledningsrelationen och ge plats för studerandes synsätt och intressen. Jag tror det är bra att jag som handledare också forskar själv, så att man förstår vad de själva kämpar med. Samtidigt ser man hur mycket de har utvecklats genom studierna. Det är ett intressant arbete, säger Korhonen.

Text och foto: Stefan Westergård

Årets vuxenstuderande vid Åbo Akademis öppna universitet

Rina Blomqvist har under de tre senaste åren avlagt nätbaserade kurser i historia och konstvetenskap, båda ämnena med goda vitsord. Hennes studiemotivation har varit hög och hennes stora intresse för nämnda ämnen har varit uppenbart.

En lärare beskriver henne såhär: ”Rina var speciellt duktig och kunde utmärkt väl tillämpa kunskapen hon tog till sig och utnyttja den som grund för olika kritiska diskussioner”.

Rina kommer att motta sitt diplom i januari och vi kommer att presentera henne närmare i bloggen efter det.

Prisbelönt handledare som tror på pedagogiken

Ann-Sofie Smeds-Nylund arbetar på Åbo Akademi som universitetslärare i pedagogik. Hennes motivation i livet är att ständigt utvecklas och samtidigt sporra studerande till resultat.

PeM Ann-Sofie Smeds-Nylund tilldelades Handledarpriset år 2016. Utmärkelsen delas ut av Elvings legat. För Ann-Sofie kom priset som en överraskning.

  • Det känns trevligt. Man skulle inte vara lärare om man inte skulle sporras av att se studerande utvecklas. Det är jättekul att se någon nå sina mål. Att sen kanske ha varit en del av den här processen känns bra, säger Ann-Sofie.

Priset delas årligen ut inom Åbo Akademi till handledare som på något vis utmärkt sig i sitt arbete. Priset delades ut med motiveringen: ”… en handledare som är synnerligen engagerad och har ett genuint intresse för studerandenas framgång. Hon är bra på att motivera och ger råd anpassade till studenternas individuella behov.”.

  • Det var roligt att få det här priset för kandidatavhandlingen, den är viktig. Det var inget som var förväntat. Jag gör det jobbet jag är satt för att göra och gör det så bra jag kan, säger Ann-Sofie.

Hur blir man då en god handledare?

Enligt Ann-Sofie är det viktigt att lyssna på och finnas till för studenterna. En god handledare utmanar eleven till att själv tänka till och överskrida nya gränser.

  • Det som jag tycker är spännande är att hjälpa studenterna, hjälpa dom att hitta ett ämne som känns som dom själva. Många kommer hit med en idé så jobbar vi utifrån det. Har man ett ämne klart hjälper man till att strukturera ämnet. Har de en idé hjälper jag dem att förminska idén och att tänka mer strukturerat. Och har de ett intresseområde försöker man formulera ett syfte med avhandlingen. Det gäller att möta människan där den är i sin process, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie är aktiv lärare såväl på Åbo Akademi som på öppna universitetet. Det skapar en helhet som enligt Ann-Sofie kompletterar lärandeprocessen.

  • Jag är passionerat intresserad av mitt ämne, sådär på riktigt. Det är bara intressant att möta människor i olika situationer. På dagarna träffar jag unga som naturligtvis är mera oerfarna. På kvällarna träffar man äldre studerande, som ofta är mitt i arbetslivet. Det är berikande att få erfarenheter ur bägge grupperna, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie lyfter också fram nyttan av att kursdeltagarna kommer ur olika livsskeden. Samtidigt finns det en nytta i att fysiskt kunna träffa andra kursdeltagare.

  • Alla kan läsa på egen hand. Att sen träffas under närstudierna ger en möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Det gäller att planera tillfällena så att man verkligen ger utrymme och drar nytta av dessa människors röst. Och jag lär mig själv hur verkligheten ser ut inom olika sektorer, det blir en input av vad som sker i samhället, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken bidrar med mycket

Pedagogiken är för många ett bekant ämne men som ofta kopplas ihop med lärare och lärarutbildningen. Men pedagogiken är ett brett ämne som bidrar med nytta till många sektorer, enligt Ann-Sofie.

  • Nyttoaspekten har blivit tydligare bland studerande inom öppna universitetet. Man har insett att en pedagogisk bakgrund tillför nytta till många olika sektorer. Människan i vuxenlivet ska lära sig allt mera. Det är ett ständigt lärande på många sätt, säger Ann-Sofie.

Pedagogiken ligger alltså i tiden. Vad har samhället då för nytta av pedagoger?

  • Vi är alla pedagoger i något skede, vi lär alla av varandra. Vi är kanske den som medverkar till att en annan människa utvecklas, likväl som vi behöver andra människor för att utvecklas. Det är ju en socialkonstruktivistisk syn på lärande, att lära med andra människor. Vi blir människor tillsammans med andra människor, säger Ann-Sofie.

Om vi ser på en mera konkret, personlig nyttoaspekt?

  • Det finns nytta på oändligt många plan. På ett personligt plan får man en större förståelse för sitt eget sätt att lära och vad utbildningen har för betydelse i samhället. Har man barn förstår man barnets utbildningsvärld och dess krav, för att sen kunna hjälpa barnet bättre. På en arbetsplats träffar man ofta nya människor som man behöver hjälpa in i en miljö. Då kan det vara bra att ha reflekterat över nya sätt att hjälpa kolleger. Sen bidrar det till samhällsutvecklingen genom ett starkare allmänt medborgarskap. Det är bara några aspekter, säger Ann-Sofie.

Ann-Sofie inledde sin arbetskarriär som specialsjukskötare. Sedan gav hon sig in på pedagogiken och har arbetat som lärare för vuxna, som rektor på folkhögskola samt arbetat med utvärdering i Jyväskylä innan hon kom till Åbo Akademi.

  • Det är till nytta för mig och förhoppningsvis för studenterna att jag har sett olika delar av vår utbildningsvärld, säger Ann-Sofie.

Det som Ann-Sofie upplever som mest utmanande i arbetet är att hålla sig uppdaterad på forskningsfronten, men det är någonting som arbetsmiljön hjälper till att korrigera.

  • Det finns alltid mera man kunde läsa och studera. Ny kunskap kommer ständigt och man vill ju vara i framkanten. Men den här miljön är fantastisk i det hänseendet; man går in i kafferummet så är det alltid någon som har läst någonting som man börjar diskutera. Det är en fin miljö om man är nyfiken på det man håller på med, säger Ann-Sofie.

Har priset ändrat karaktären av ditt uppdrag?

  • Jag vet inte direkt om jag gjort någonting annorlunda efter just utnämningen. Man förändras ju ständigt. Även jag har en struktur i handledningen så uppstår ändå unika situationer. Det finns en kärna kring bemötandet och samtalet men sist och slutliga är alla så unika att mina metoder förändras vart efter, säger Ann-Sofie.

Text och foto: Stefan Westergård

En praktikants hälsning

Att vara praktikant eller nyanställd är alltid en småspännande process. Det innebär nya ansikten, nya uppgifter och att vistas i en miljö som inledningsvis är ganska obekant. Nåja, nästan. Jag studerar Allmän Pedagogik på fakulteten här i Vasa. Genom detta har jag givetvis gått på ÖPUs kurser och bekantat mig med CLL:s verksamhet på ett eller annat sätt.

Men jobbet, människorna och allt där emellan är ändå nytt. Jag måste ändå erkänna att jag är positivt överraskad över arbetsklimatet. Kollegorna är öppna, uppmuntrande och framför allt är de vanliga människor – det går att prata och umgås med dem som med vem som helst.

Utöver pedagogiken har jag studerat masskommunikation som långt biämne. Det har gett mig arbete som journalist och färdigheterna att jobba med många aspekter av foto-, film-, och grafisk framställning. En del brukar ställa sig frågande till ämneskombinationen, den är kanske lite annorlunda. Personligen tycker jag att den inte kunde vara mer i tiden än den är nu!

Man behöver inte vara insatt för att konstatera att digitaliseringen förekommer i så gott som alla områden i dag. Det handlar inte bara om nya datasystem och media plattformer som konvergerar, det pågår även en förändring i vårt eget förhållande till tekniken. Samtidigt förutsätter många arbetsplatser i dag en bred kompetensfront; beroende på jobbet kan mycket vara låst i förmågan att använda och känna till olika program och funktioner.

Och det är här som jag tycker att CLL har gjort ett fantastiskt arbete med att ta till sig och ge öppna händer vad gäller arbetet. Jag får arbeta med exakt de ämnesområden som jag specialiserat mig för. Det vill säga; jag arbetar inom en organisation med ett pedagogiskt uppdrag. Förutom att vara med i planeringsmöten och delta i den öppna diskussionen har jag fått arbeta med marknadsföring och grafisk framställning. Utöver det kommer jag att ansvara för intervjuer, fotograferings- och filmprojekt i anslutning till CLL:s verksamhet.

Min unga ålder har också uppskattats som en tillgång snarare än en nackdel. Det ger en ny, fräsch insyn i en gammal instans. På så vis vill jag tacka mina kolleger för att jag fått chansen, och framför allt tilltron, att arbeta med mycket mer än mekaniska kontorsuppgifter.

På så vis rekommenderar jag CLL och ÖPU som arbetsgivare. De ger dig en chans att visa ditt kunnande! Mitt tips för egentligen vilken arbetstagare som helst är att låta chefen och kollegerna känna till dina expertområden. Arbetet löper mycket smidigare när man kan samarbeta och hjälpa varandra. Det blir också bra mycket roligare.

Arbetet på CLL förutsätter att man kan hålla många järn i elden, prioritera och eventuellt delegera uppgifter. I varje fall mina uppgifter har varit oerhört mångsidiga. En dag sitter man i ett ledningsmöte för landsomfattande projekt, en annan dag fortbildar jag personalen i kamerabruk. Samtidigt träffar jag många bekanta från studietiden i Åbo Akademis gångar och korridorer. Så ja, jag trivs mycket bra och jag kommer att sakna denna arbetsplats när praktikperioden väl är över!

/Stefan Westergård

CLLsius – nyhetsbrev för livslångt lärande 3-2017

Nyhetsbrev 3/2017 (27.9.2017)

Torbjörn Sandéns ledare

Betydelsefull i Finland

Artiklar

Håkan Hemberg – årets ÖPU-lärare
Interaktivitet och digitala verktyg i undervisningen
Livslång vägledning i fokus
Språkcenterlärare med i digipedagogiskt utvecklingsprojekt

Aktuella utbildningar

Arbetshandledare och organisationskonsulter ger praktisk hjälp
Bli smart på klimat och Östersjön
Programmering i skolan – vad, hur och varför?

Håkan Hemberg – årets ÖPU-lärare – skriver ett blogginlägg

I sedvanlig ordning önskar jag först och främst tacka CLL (Centret för livslångt lärande) och Öppna Universitetet för att jag sedan vårterminen 2013 haft möjligheten att undervisa i grundkurserna (25 sp) inom offentlig förvaltning. Samarbetet med ämnet offentlig förvaltning vid fakulteten för samhällsvetenskaper och ekonomi, i Åbo, har löpt smidigt och varit en förutsättning för att min undervisning, främst via inlärningsplattformen Moodle, kunnat hålla en god nivå. Jag vill också rikta ett tack till de kursdeltagare som deltagit i kurserna och flitigt utfört dem samt visat på stort intresse för ämnet offentlig förvaltning. Tack vare att kursdeltagarna har haft varierande bakgrund och erfarenhet har speciellt texterna i reflektionsinläggen bidragit till en bredare syn på det teoretiska innehållet i kurserna. Eftersom förändringar inom det offentliga ständigt är aktuella har det varit lätt att finna diskussionsteman. Det har även varit lärorikt att följa med nyhetsrapporteringen, vilken alltid utgör ett givande och nödvändigt komplement till innehållet i undervisningen.

Flexibilitet omtyckt för vuxenstuderande

Att bli utnämnd till årets ÖPU-lärare är en ärofylld och trevlig överraskning som motiverar inför kommande undervisning och till vidareutveckling av kursernas innehåll. De digitala möjligheterna ökar i snabb takt och bör också utnyttjas. Det har bevisligen varit omtyckt att kurserna haft en viss flexibilitet. För att så många som möjligt skall kunna ta del av kurserna är det för det första viktigt att man kan studera de tider under arbets-/studieveckan som bäst passar en och för det andra bör det finnas en dialog mellan lärare och kursdeltagare, ifall det blir problem med ”deadlines” för uppgifter som skall inlämnas. Som småbarnsförälder har jag förståelse för att personer i olika livs- och arbetssituationer kan råka ut för problem med ”deadlines” även om man planerat studierna och sin tidsanvändning väl och i sådana fall skall problemen gå att lösa tillsammans med läraren.

Kunskap om offentlig förvaltning nyttigt och nödvändigt

Ämnet offentlig förvaltning handlar förenklat om hur politiska beslut bereds, verkställs och uppföljs. Omkring den offentliga förvaltningen ligger flertalet andra ämnen så som bl.a. statskunskap, juridik och ekonomi. Kunskapen kring offentlig förvaltning är nyttig och nödvändig på de flesta arbetsplatser främst inom den statliga och kommunala sektorn, men även inom den privata samt den tredje sektorn. Vi kommer alla i kontakt med statliga och kommunala organisationer i vårt arbete och privat – så det är alltid fördelaktigt att förstå hur förvaltningen fungerar. Kunskapen kan vara en direkt maktfördel som t.ex. kan bidra till att arbetet löper smidigare eller att man som privatperson lättare kan sköta sina ärenden vid kommunen eller statliga instanser. Är man politiskt aktiv är kunskapen om hur förvaltningen fungerar en verklig tillgång i arbetet mot de politiskt ställda målen.

Vägen till offentlig förvaltning

Min egen väg till ämnet offentlig förvaltning inleddes efter min egen studietid (1999-2003), då jag först utbildade mig till lantmäteriingenjör (YH) vid dåvarande Svenska Yrkeshögskolan, numera Novia, och år 2003 började arbeta på dåvarande Arbetskrafts- och näringslivscentralen, i folkmun ”TE-centralen”, som inspektör och senare år 2007 på Lantmäteriverket som förrättningsingenjör. Eftersom arbetsplatserna där jag arbetat innehållit relativt mycket byråkratiskt tjänstemannaarbete och jag funderade på vidareutbildning föll valet på att jag vid sidan av arbetet studerade till, och år 2011 blev utexaminerad politices magister i offentlig förvaltning. Nyttan av att kombinera kunskapen från studierna med arbetslivet och vice versa var stor. Mitt val föll på offentlig förvaltning eftersom jag ansåg ämnet vara direkt nyttigt i arbetslivet som statlig tjänsteman och för att intresset för ämnet nog redan fanns där. I samband med att jag började undervisa i offentlig förvaltning påbörjades även doktorstudier i offentlig förvaltning. Under de ca 15 år som jag nu arbetat som tjänsteman inom staten har kraven på mätbar effektivitet ökat markant. Mitt intresseområde inom forskningen är hur man bör effektivisera verksamheten inom den statliga offentliga förvaltningen så att speciellt den etiska nivån på arbetet och tjänsterna för medborgarna håller en fortsatt hög kvalitet, eller att den t.o.m. förbättras, men till en lägre kostnad. En höjning av kostnadseffektiviteten har länge varit aktuell inom all statlig och kommunal förvaltning och trycket på lägre kostnader är nu väldigt högt. Kostnadseffektivitet kan dock inte pressas fram av arbetstagarna, utan bör skapas genom väl övervägda och ledda förändringar i arbetsmetoderna i nära samarbete med arbetstagarna och i mån av möjlighet med hjälp av ny teknik.

Förkovran är givande och deltagande i allmänbildande kurser vid CLL och Öppna Universitetet är utbildning som oftast upplevs rolig och inspirerande – inte som ett måste. Ett citat av vår gode vän filosofen Platon (427 – 347 f.Kr) lyder: ”Kunskap är näring för själen” och det är även min förhoppning att deltagandet i en kurs i offentlig förvaltning vid ÖPU skall ge mersmak för strävan efter ännu mera kunskap.

Med hopp om fortsatt utveckling!

Håkan Hemberg, PM, doktorand och timlärare i offentlig förvaltning

Håll hjärnan i skick

I mitten av maj arrangerades Åbo Akademis rekreationsdag för personalen. Dagen inleddes med en föreläsning av psykolog Ronnie Grandell, som pratade under rubriken ”Håll hjärnan i skick”.

Det är onaturligt att inte röra på sig för våra kroppar är inte byggd för stillasittande. Samhällsutvecklingen har dock lett till att vi rör på oss allt minder. Vi använder tekniska hjälpmedel, som sociala medier och telefon, för att hålla kontakt istället för att söka upp de människor som vi vill prata och umgås med. Vi utför också alltmera mentalt arbete istället för kroppsarbete. 

Varför borde vi då röra på oss mera?

Motion ger omedelbart resultat t ex i form av jämnare humör och bättre problemlösningsförmåga. Dessutom ökar kreativiteten och förmågan att lära sig när vi rör på oss. Genom motion kan vi också förbättra vår förmåga att kognitivt behandla den kunskap och information som vi tar till oss.

Rörelse och motion har även effekter på medellång sikt. De som motionerar regelbundet lider i mindre grad av ångest och depression samt upplever att de har bättre sömn på grund av en lägre stressnivå. De anser också att de har en högre livskvalitet och en högre kapacitet på jobbet eller i studierna.

På lång sikt ger regelbunden motion därtill en minskad risk för hjärt- och kärlsjukdomar samt för demenssjukdomar.

Lite motion ger positiv effekt

Kroppslig rörelse medför att vi upplever ökad trygghet, lugn och balans i tillvaron. Vår uppmärksamhet vidgas och det blir lättare att hantera och lösa de problem som vi möter.

Även små mängder träning har hälsoeffekter. Korta rörelsestunder stärker koncentrationen och ökar energin. Känn efter hur det känns när du rör på dig! Testa olika motionsformer! Förläng motionsstunderna och välj motionsformer som är roliga. Byt perspektiv från att det är ett måste till att det är en gåva. Små bitar i taget!