Kulturanalys: ”Livet är ett identitetsskapande projekt”

kulturanalys_blanka_henriksson

Från folkloristik till kulturanalys; Filosofie doktor Blanka Henriksson

Text och bild: Stefan Westergård

Om man vill förstå de makter som formar en människa är kulturanalysen vid Åbo Akademi ett bra första steg. Här undersöks kulturella fenomen ända ner på vardagsnivå för att hitta mönster, orsak och effekt av hur de påverkar oss. Enligt universitetslärare Blanka Henriksson är det i vardagen som vi kan se hur våra föreställningar tar sig uttryck, även om vi ofta är blinda för det som vi själva är vana vid.

  • Kulturanalysen undersöker människors föreställningar, rutiner och vanor. Vår idé är att i det vardagliga ser man ganska mycket. Och det vardagliga är ganska komplext och styrt av olika saker. Det var en antropolog som sa; ”Vi ser inte linsen med vilken vi betraktar världen”. Vi är så vana; ”sådär gör alla”. Men då frågar vi, varför gör alla så? Gör ens alla så? Och de som inte gör det, vad beror det på, frågar Blanka Henriksson.

Kulturella sektorn

Kulturanalys som ämne undersöker därför kulturella uttryck i allt från små vardagliga företeelser till större fenomen. Det kan grovt draget gälla konst, förhållningssätt, traditioner och livshållningar som formar oss till kulturella individer.

Ämnet är relativt nytt inom akademin med en start hösten 2017. Kulturanalysen är närbesläktad med etnologin och folkloristiken men skillnaden ligger i perspektivet. Kulturanalysens perspektiv ligger mer på hur vi anammar och använder kulturella uttryck. Och med kulturella uttryck avses mycket mer än enbart konstfältet.

  • Det studenterna är mest intresserade av är t.ex. populärkultur med allt från film och tv-spel till fanfiction och lajv. Konsumtionsfrågor intresserar, varför väljer vi att klä oss som vi gör eller varför är sminkvideon så populära på youtube? Eller så intresserar olika typer av berättande; både i media och i vardagen. Men du kan absolut studera någonting som har med konst att göra men inte på samma sätt som en konstvetare. Det är snarare hur konsten används i olika situationer.

Med det verktyget kan kulturanalytiker forska i en uppsjö av kulturella uttryck. Varför tänder vi brasor vid påsk och midsommar, varför man berättar sexistiska vitsar, eller hur kan folklore användas inom turism? Genom att undersöka motsvarande fenomen skapar vi en historisk förståelse. Samtidigt blir det kulturanalytiskt intressant när resultaten jämförs med hur fenomenet anammas ute i samhället.

Identitetssökande

Vilka beteenden karaktäriserar då vår moderna tid, genom en kulturanalytikers ögon?

  • Det sker mycket forskning kring det här, men om man grovt förenklar så… vi söker mening hela tiden. Livet är ett identitetsskapande projekt. Identiteten var förr mera given, du ärvde eller föddes in i en grupp eller status. I dag jobbar vi oss till detta, man jobbar med sin identitet.

Bildtext: Enligt Henriksson karaktäriseras vår tid av alla val som vi gör, samt de val som vi inte gör.

kulturanalys_domkyrkan
Enligt Henriksson karaktäriseras vår tid av alla val som vi gör, samt de val som vi inte gör.

Identiteten färgas långt av åsikter, förhållningar och vanor. Men det innefattar också val. Identiteten är det som skapas när vi avgör mellan livets val. Ska man köpa GMO-fritt eller billigt? Kött eller vegetariskt?

  • Vi gör väldigt många olika val. En del väljer att motivera sina val och göra det till en del av identiteten. Kulturanalysen kan inte svara på vad som är rätt eller fel men däremot kan vi kanske svara på hur eller varför. Och vilka konsekvenser dessa val får. Varför blir fler vegetarianer, hur påverkar det allt annat?

Dessa val tar sig också olika uttryck beroende på person och forum. Enligt Henriksson lever vi i flera världar samtidigt, särskilt med tanke på mediasamhället och sociala medier.

  • Du kan ha flera identiteter. Du kan vara en på jobbet medan du är en annan på Facebook. En del upplever det som stressande, det märks också på människor i dag. I stället för att t.ex. bara studera så måste du bli någonting. Man måste jobba med identiteten.

Ett flertal identiteter skapar komplexa mönster ifall att man försöker förstå sig på helheten. Som forskare beskriver Henriksson det som en intressant men samtidigt svår tid.

  • Vi letar efter mönster, men jag tycker det finns många mönster på en gång. Då blir det svårt och vi måste förenkla. Det är det problematiska med kulturanalysen, det känns ofta självklart eftersom det undersöker vardagliga fenomen. Däremot behöver du kunna en massa saker för att se det här självklara, för att kunna beskriva det.

Våra traditioner och högtider är nära förknippade med religion och kultur. När du ser på vår vardag här i 2000-talets Finland. Har vi ändrats mycket?

  • Vi lever i värld där vi får plocka ihop mycket själv. Och människor är ganska andliga tror jag. Om vi talar om andlighet som att människor vill att det ska finnas en mening med saker och ting. Det finns de som säger att t.ex. ritualer blir viktigare eftersom de skapar någonting som är tydligt och strukturerat.

Henriksson tillägger att många lever med uppfattningen att riten och det religiösa skulle försvinna i ett postsekulärt samhälle. Men enligt henne har människan ett starkt behov av rituella handlingar. Många blir till exempel kvar i kyrkan och använder dess riter och system trots att det inte behöver vara kopplat till en högre makt.

  • Det finns många färdiga former som dop, bröllop och andra riter som många håller kvar som en slags övergångsrit, för att markera en förändring. Vi vill helt enkelt ha ett avbrott från vardagen och ha fest ibland. Vi behöver orsaker till fest. Giftermål är inte ett förbund till Gud i samma mån längre, men däremot gifter folk sig i en senare ålder för att visa att det är seriösa avsikter. Ritualerna handlar ofta om att byta status. Tänk på gulnäbbsintagningar, skolavslutningar etc.

Traditionsvetenskap?

Även om kulturanalysen undersöker traditioner är det enligt Henriksson etnologi och folkloristik som egentligen beskrivs som traditionsvetenskaper. Hon menar att många har en snedvriden bild av traditioner som någonting statiskt, att det finns ”rätt och fel” när det kommer till att fira jul eller hålla dop.

  • De brukar fråga, du som är folklorist och kan det här.. Kan man fira eller göra så här? Men firar man så kan man ju fira så. Det finns inget rätt eller fel. Traditioner måste förändras för att leva kvar, inget går att upprepa exakt likadant. Ett bra exempel är senare debatter om Lucia kan vara en man. Samtidigt så har Lucia kunnat spelas av en mansperson längre bak i tiden.Dessutom är likheten till originalhelgonet mycket vag, så vad är egentligen ”äkta”?

I stället menar Henriksson att man bör ta avstånd från vad som är ”genuint” och i stället fokusera på ritens syfte.

  • Ritualerna är viktiga för samhörigheten. Ta till exempel Kalle Ankas jul. Ingen svensk vet varför man kollar på Kalle Anka på jul men det hör till. Likaså anammar många invandrare samma ritual för att passa in. ”Alla gör det”.

Vi är alltså vana att försöka passa in. Vi tolkar omvärlden utefter de referensramar vi har, oberoende om det gäller traditionen med Kalle Anka eller tankar om spöken och gastar.

  • Vi vill gärna tro att vi vet bättre idag. Det som förut var trolleld kanske i dag tolkas som ett UFO eller någon annan konspiration. I stället för att vara rädd för ett skogstroll kanske man fasar en våldtäktsman. Allting handlar om att vi försöker skapa nån slags förståelse, vill veta vad som pågår.

Var jobbar då en kulturanalytiker? Enligt Henriksson är arbetsfältet mycket brett men kultursektorn är ändå den dominerande. Fältet innefattar allt från stora EU-projekt till en hembygdsförening som behöver hjälp med en utställning.

  • Våra studerande jobbar i vitt skilda branscher. Det är mycket projektarbete och evenemang… sen jobbar dom också på muséer. Det kan gälla hjälp med en utställning, gå genom material eller skriva historik. Sen finns det också de som riktar in sig på arkivarbete.

Som för många andra humanistiska ämnen definieras inte kulturanalysen av en specifik kompetens, men samtidigt omfattar den ett brett kunnande.

  • Det är sällan som en arbetsannons specifikt skulle fråga efter en kulturanalytiker eller folklorist. Däremot frågar de ofta efter andra förmågor som du ändå får genom utbildningen. Populariseringsförmågan är också viktig, att kunna ta vetenskaplig litteratur och skapa en förståelig text för allmänheten utan att den blir banal. Det kräver en viss övning.

Blanka Henriksson är själv uppvuxen i Stockholm och är utbildad lingvist. Hon hittade folkloristiken genom ett utbyte i Åbo och där började hennes intresse för ämnet.

  • Det lät spännande och till slut kunde jag inte släppa det. Därför kom jag tillbaks till Åbo och började doktorera. Det är härligt att gå in i forskning med hull och hår men samtidigt ha kontakt med unga människor och få se hur deras ögon öppnar sig för det som är vår vardag…

Årets ÖPU-lärare utsedd

 

PeM Ann-Sofie Smeds-Nylund har utsetts till årets ÖPU-lärare och uppvaktades den 30.5.2018 av öppna universitetet med kaffe och kaka samt gåva och diplom.

Ann-Sofie har under flera år varit en omtyckt lärare på kurserna i pedagogik som erbjuds av det öppna universitetet och har fått genomgående god feedback av studerande.

Motiveringen lyder som följer: Ann-Sofie Smeds-Nylund har årligen haft många vuxenstuderande på sina kurser i pedagogik i kombination med god genomströmning. Ann-Sofie är en skicklig handledare som ser människan, vilket framgår av den positiva  feedbacken i hennes kursutvärderingar.

Vi gratulerar!

 

 

Utvecklingspsykologin ett mångsidigt universitetsämne

Text och foto: Stefan Westergård

Ett ämne inom Åbo Akademis välfärdskluster är utvecklingspsykologin. Det är ett populärt ämne i huset med ett brett kursutbud också inom det öppna universitetet. Professor Kaj Björkqvist är ämnesansvarig för utvecklingspsykologin och upplever att det är ett ämne i tiden.

  • Kurserna är otvivelaktigt populära, det är snarast väntelistor till många kurser. Att få studerande har inte varit något problem. Så länge som det finns människor så är folk intresserade av psykologi, det intresset har inte minskat, säger Björkqvist.

Vad finns det för nytta i att studera utvecklingspsykologi?

  • Det finns en allmän nytta av att studera oberoende vilket ämne du studerar. Man utvecklas ju då. Utvecklingspsykologin som biämne passar nog i alla åldrar och det ser man också genom det öppna universitetet, det finns ganska många äldre människor som deltar. Men förhoppningsvis lär man sig någonting om sig själv och andra, hur vi utvecklas.

Björkqvist är verksam på fakulteten för pedagogik och välfärdsstudier i Vasa. Utvecklingspsykologin hör till välfärdsklustret tillsammans med socialpolitik och vårdvetenskap. Björkqvist är även aktiv aggressionsforskare. Aggressionstemat dyker upp i kurser som Aggressivt Beteende eller Aggression Replacement Training.

  • Aggressionsforskning är så himla brett ämne. Det finns mänsklig aggression men också aggression inom djurvärlden. Sen finns det en neurologisk del med hjärnfunktion och hormoner, en socialpsykologisk del, hur folk beter sig i olika situationer. Och så finns det en utvecklingspsykologisk aspekt, hur aggressivt beteende utvecklas. Så det är ett omfattande område.

Aggressionsforskningen har följt med Kajs karriär under en lång tid. Förutom egen forskning har Kaj även suttit på ordförandeposten för ISRA (International Society for Research on Aggression). ISRA är det mest etablerade aggressionsforskningssällskapet i världen.

  • Jag ser mitt arbete som en enda helhet, arbetet går ganska automatiskt. Men visst, forskningsbiten är överlag den intressantaste. ISRA består av psykologer, läkare, sociologer, pedagoger… den är mångdisciplinär. Vartannat år ordnas en stor konferens där forskare från hela världen möts. Sen har vi en journal som är den mest nominerade inom området. Jag är fortfarande aktiv i Skype-möten om det ena och det andra.

Är aggression ett outforskat område?

  • Snarare tvärtom, jag tror att det skulle behövas mera glädjeforskning. Viktigt att påpeka är att ur forskarens synvinkel är aggression ett beteende, inte en sinnesstämning. Man kan vara arg utan att handla aggressivt, och man kan göra en aggressiv handling utan att vara arg. Det finns inget ett-till-ett förhållande mellan vrede och aggression.

Enligt Björkqvist finns det tre grundtyper av uttryckt aggression. Verbal, fysisk och indirekt aggression.

  • Verbal aggression är accepterad både för män och för kvinnor. Det är okej att stå på sig och vara självsäker. Fysisk och indirekt aggression anses mera oetiskt. Man ska inte baktala folk men man ska heller inte slå någon på käften.

Björkqvist har även utarbetat en teori för hur aggressiva mönster utvecklas. Den fysiska aggressionen kommer först, sedan lär man sig verbal aggression i samband med språket. Enligt Björkqvist blir verbal aggression ett mera kostnadseffektivt uttryck, det kräver inget fysiskt gräl och innebär en mindre risk till skada. Den indirekta aggressionen utvecklas främst i högstadieåldern enligt Björkqvist, då man lär sig analysera och utnyttja sociala situationer till sin fördel.

  • Om man låter folk uppskatta hur mycket dom själv blir utsatta och hur mycket dom utsätter andra, så i verbal aggression är det ganska lika. Men i fysisk och indirekt aggression svarar folk att de blir utsatta mera än de utsätter andra. Det visar att normerna i samhället accepterar verbalt aggressivt beteende mycket mer.

Mycket av forskningen går in på vad aggression är och inte är, om det är en drift, en instinkt eller ett inlärt beteende. Björkqvist påpekar också att aggression inte alltid är negativt.

  • Aggression lyfts ofta fram mer negativt. Men utan konflikter skulle det kanske inte heller ske någon utveckling i samhället. Frågan är HUR man hanterar konflikter som är viktigt. Därför har vi till exempel ett Peace-program här på enheten. För att lära ut fred och fredsbildande måste man förstå vad aggression och konflikter är.

Hur man hanterar konflikter och upplevelsen av aggression är en central fråga. Björkqvist lyfter fram en gammal filosofisk tanke som exempel.

  • Det finns frågan om människan är dömd till evigt krig genom sina gener. Det är viktiga frågor men jag hör själv till den mera optimistiska linjen. Jag anser att aggression är en naturlig känsla men det är inget oundvikligt, vi har valet att välja hur vi reagerar. Jag tror fullt på att ett samhälle kan lösa konflikter utan krig och att döda. Det är bara en process som tar hundratals år. Det är saker som ändras över en lång tid, men vi går mot det bättre.

Förutom aggressionstemat har utvecklingspsykologin inom Åbo Akademi en bred bas av kurser. Det finns allt från kurser om mobbning till musikterapi och kognitiv beteendeterapi. Enligt Björkqvist har det varit en medveten satsning att skapa fria studievägar.

  • Vi strävar efter mycket valfrihet, man ska kunna komponera sin egen cocktail. Det är inget problem att fokusera på en särskild fördjupning. I och med sammanslagningen av socialvetenskaperna har socialpolitiken ofta varit en naturlig kombination med ämnet. Många väljer också någon av arbets-, skol- eller krispsykologin, beroende på yrkesplanerna.

Som med många universitetsämnen är behörigheter och rent praktiska färdigheter inte alltid självklara. Hur ser det ut inom utvecklingspsykologin?

  • Det som är populärt här är kuratorsbehörigheten. Den kan man få härifrån, men många väljer också att studera vidare. Vill man bli psykolog är det alltid några stycken som fortsätter i Umeå eller Åbo men då man kan räkna med omkring ett och ett halvt års komplettering. Andra blir också terapeuter eller psykologilärare, det finns en stig för det också, säger Björkqvist.

Det är inte länge sedan som ämnena utvecklingspsykologi och socialpolitik slogs ihop till en enhet, socialvetenskaperna. Hur har det här funkat för utvecklingspsykologin?

  • Jag upplever att det har fungerat bra. Folk har i början haft svårt att veta vad socialvetenskaperna betyder, vad det innebär. Men det klarnar förr eller senare.

Finns det utmaningar också för utvecklingspsykologin?

  • Söktrycket är hårt och linjens enda utmaningar är de samma som i övriga landet, det beror på hur mycket resurser utbildningsväsendet får. Men våra studerande har varit nöjda med kurserna och jag upplever att vi har en stabil verksamhet.

Soliga hälsningar från vårens praktikant 2018

Min praktik på Öppna universitet börjar lida mot sitt slut.
I två månader har jag hunnit bekanta mig med verksamheten och lärt känna människorna som jobbar i organisationen.
Jag heter Emma Backman och studerar Allmän pedagogik vid Åbo Akademi i Vasa. Som studerande har jag deltagit i flera kurser inom Öpu och på så sätt smidigt fått ihop valbara kurser, ett kort och ett långt biämne. Under min praktikperiod har jag insett hur betydelsefull Öpus verksamhet är. De ordnar nätkurser, kurser med traditionella närstudier,  och en blandning av båda, vilket leder till att alla kan delta, oavsett ålder, utbildning, livssituation eller ekonomiska situation.

Förskole- och nybörjarundervisning

Efter att ämnet Förskole- och nybörjarundervisning haft en paus sedan läsåret 2014-15 återkommer ämnet i höst. Studiehelheten har omformats och uppdaterats med hjälp av ämnesansvariga/professor Ann-Katrin Svensson och hennes kollegor Eva Staffans och Mikaela Svanbäck-Laaksonen på uppdrag av Öpu. Kurserna har tidigare varit 2-5 studiepoäng men har nu omformats till att de alla är värda fem studiepoäng. Syftet med ämnet är att kursdeltagarna kan fördjupa och bredda sina kunskaper om utvecklingen och lärandet hos barn 6-8 år. Språk, matematik, naturvetenskap, lek och rörelse samt pedagogisk dokumentation och utvärdering tas upp i kurserna. Kreativitet inom olika lärområden är ett stort plus eftersom barnens intresse, lek och utforskande är i fokus.

Förutom att jag vill marknadsföra ämnet Förskole- och nybörjarundervisning som börjar först senare i höst, finns det ju också flera olika sommarkurser för de ivriga. Utbudet hittar du här: https://www.abo.fi/centret-for-livslangt-larande/oppna-universitetet/kurskataloger/sommarkurser-2018/

Praktik

Jag har uppskattat det trevliga arbetsklimatet här på Öpu. Även om alla har egna projekt och arbetsuppgifter så finns det alltid någon på plats som kan hjälpa vid problem. På kaffepauserna samlas hela CLL-gänget i sofforna och som utomstående har jag märkt att trots olika personligheter bryr sig alla om varandras välmående och gemenskapen är tydlig.

Före jag började här hade jag hört mycket gott om Öppna universitetet av andra studerande som hade haft sin praktik här och jag kan hålla med att det de har sagt stämmer.  Första dagen blev jag glatt mött av hela personalen och jag fick en lista med arbetsuppgifter att utföra. Under perioden har jag också hunnit med egna små projekt och andra administrativa uppgifter, så sysslolös går man inte här!

Jag kan rekommendera Öpu som praktikplats åt dem som behöver en liten paus från de teoretiska studierna och är intresserade av administrativa uppgifter samt planering. Öpu som praktikplats erbjuder dig betydelsefulla arbetsuppgifter och möjligheten att skapa ett bredare kontaktnät.

Njut av sommaren, glittrande vatten, ljusa nätter och bollglass!

Emma Backman

Religion lever kvar i det moderna samhället

Professor och religionsvetare Peter Nynäs vid Åbo Akademi menar att vi lever i en postsekulär värld där frågor om tro fortfarande är lika aktuella. Däremot har formerna där människor är religiösa ändrats.

Text och bild: Stefan Westergård

Vid Åbo Akademi och det öppna universitetet kan man studera trosuppfattningar ur olika perspektiv. Det finns teologin som är ett mera kyrkligt ämne medan religionsvetenskapen är ett ganska ungt och akademiskt inriktat ämne som fördjupar sig i alla religioner och synsätt.

  • Det kan i lika hög grad gälla nya religioner och alternativ andlighet. Inom religionsvetenskapen platsar alla livsåskådningar, säger professor Peter Nynäs vid Åbo Akademi.

Till religionsvetenskapen hör även studier i ateism och agnosticism. De är också exempel på livshållningar, även om de då exkluderar någon specifik kraft eller gudom. Nynäs menar att gränsen mellan troende och icke-troende ofta är luddig. Vem är religiös?

  • I många fall väcks den stora frågan; handlar det här om någonting som kan kallas tro? Det finns många som säger att de inte tror, men ändå kan riter och praktik spela en viktig roll, se till exempel på alla som firar jul. Är man då religiös? Det kan i stället vara viktigt att försöka förstå religion i relation till samhället. Vilken roll spelar religion för t.ex. finländsk lagstiftning eller för skolväsendet, frågar Nynäs.

Hur man tar till sig en livshållning kan variera mycket, liksom hur man ger uttryck för den. En aspekt av religionsvetenskapen handlar därför om att kasta ljus på religionens roll i samhället. Det här kan gälla allt från beteendemönster till konsumtion och politik.

En annan aspekt av religionsvetenskapen ligger på individnivå; betydelsen av tro och ritualer, eller funktionen som religion har i en människas liv. Hjälper religion människan att orka, eller blir religion ett sådant inslag i livet att man tar avstånd från den? Hur ser du som religionsvetare på religion som funktion?

  • Religion kan vara ett maktredskap i samhället, i familjer och så vidare. Den är också en källa för individer att skapa hopp när människor känner sig hotade. Den fyller otroligt många funktioner. Och på nåt vis är det det som gör att religionen bibehåller en roll. I bland gäller det sociala sammanhang, i bland en form av tröst eller ett sätt att hantera någonting. Det låter oss både ordna fester och dra oss tillbaka.

Förutom den samhälleliga och den individuella biten så genomsyras religionsvetenskapen som ämne av historia.

  • När man pratar om religioner är det viktigt att förstå hur de har utvecklats över tid och varifrån de har kommit. För när vi talar om nya religioner så är de nödvändigtvis inte ”nya”, de kan ha rötter längre bak än man kan tro. Därför är det historiska perspektivet viktigt.

Ytterligare är det komparativa perspektivet viktigt. Enligt Nynäs kan det vara farligt att jämföra religioner sida vid sida men samtidigt måste man göra det för att få mera nyanserade perspektiv.

Således kunde man sammanfatta fyra viktiga perspektiv i religionsvetenskapen; det historiska, det jämförande, det sociologiska och det psykologiska perspektivet. Men vad är det då som pågår bland trosuppfattningarna i samhället?

  • Vi ser att den evangelisk-lutherska församlingen minskar och att små samfund inte ökar särskilt mycket. Det betyder ändå inte att vi blir mindre religiösa eller ointresserade av religion. Det betyder bara att formerna som människor är religiösa tillsammans på ändras, i takt med samhället.

Religionsvetenskapen blir ett kraftfullt verktyg när det gäller att förstå sig på olika samhällsfenomen. Nynäs påpekar också att religion ofta kan bli ett verktyg för politiker och beslutsfattare.

  • I många sammanhang kan religionsvetenskapen bli en het potatis. Det kan gälla beslut som inverkar på människors liv och då är det viktigt att det finns människor som har en nyanserad förståelse av sammanhangen. Ett exempel på det här är att frågan om eutanasi väcks i Finland.

Dagens samhälle präglas starkt både av individualism och av globalisering. Hur ser religionsvetenskapen på det här?

  • Vi tenderar att tänka att en människa har en religion. Men på individnivå är det inte så enkelt. Människor kan ha både förmåga och intresse att relatera till olika livshållningar, det kan handla om en blandning av både ateistiskt och religiöst.

Är alltså tro och religion mångsidigare och mindre homogen i dag?

  • Svår fråga. Är vi bara mer uppmärksamma på det? Vi tenderar att tro att religion var mera enhetlig förut, men samtidigt har det parallellt funnits folktro och folkmedicin vid sidan om den starka hegemoniska kyrkan. Men vi har ju större möjligheter till rörlighet och frihet. Det betyder mera intryck. Så kanske friheten betyder att det blir mera av ett smörgåsbord i dag, men hur det ser ut från olika individers håll kan vara svårt att veta.

På individnivå är det också mera accepterat att ha en egen åskådning. Den här utvecklingen har också lett till ett friare och mångsidigare samhälle. I Finland är samkönade äktenskap och kvinnliga präster några exempel på en mindre restriktiv samhällspolitik, till följd av större öppenhet vad gäller religion och normer.

Yrkesrollen

En religionsvetare kan alltså lägga fokus på allt från religionskunskap till samhällssynergi och individuella upplevelser. Var är då en religionsvetare verksam i yrkesrollen?

  • Religionsvetare hittar man ofta bland präster, kyrkliga yrken och religionslärare, det är det mest vanliga. Sen finns de givetvis i olika internationella organisationer, i media och i forskning. Det man får är en fördjupad förståelse för människan som samhällelig och kulturell varelse. Jag tror det är viktigt i många yrken som jobbar med människor. Det är en mera implicit kompetens, men en väldigt viktig sådan.

Hur ser sysselsättningsgraden ut bland utexaminerade?

  • Inom de yrkeskategorierna som jag nämnde så har det varit relativt lätt att få jobb. Om man då vill jobba med internationella organisationer så kräver det lite mera engagemang, då kan det vara bra att redan under studietiden söka sig till motsvarande praktik. Men sysselsättningsgraden är riktigt bra.

Nynäs är själv engagerad i antalet forskningsprojekt. I ett pågående projekt forskar de i vilken plats religion har i vanliga och unga människors liv. Ett av resultaten tangerar välmående.

  • Frågan är om religion bidrar till välmående eller ej. Det här är väldigt preliminära resultat men det verkar vara långt beroende på om religionen är i majoritetsposition i samhället eller ej. Om du är religiös och majoriteten är religiös så tenderar det att bidra till ditt välmående. Och mera för män än för kvinnor.

Vad beror det på?

  • Patriarkala strukturer är tydliga i de flesta religiösa sammanhang. De flesta religioner speglar ändå kanske mera mäns behov och intressen, hur de är organiserade på något vis.

Som ämne omfattar alltså religionsvetenskapen ett brett fält av arbets- och forskningsmöjligheter. Vem skall då studera religionsvetenskap?

  • Det passar för många människor. Men om du har det stora intresset för människan, alltså människor och människors liv så borde det passa dig. Men det kan lika gärna gälla personer som har ett intresse för samhällsfrågor. Sen är det alltid nån som helt enkelt är nyfiken på olika religioner och vill lära sig mer.

Akademiska studier innebär långt att man får bygga upp sitt eget studiepaket. Enligt Nynäs är det många som väljer biämnen som teologi, interkulturell kommunikation, historia eller psykologi.

  • Många val bestäms av lärarutbildningen där man tar kombinationer som fungerar. Sen finns det de som är intresserade av samhällsämnen och mänskliga rättigheter. Vi erbjuder en bred bas som man själv kompletterar. Vi tror det är viktigt att bredden och mångsidigheten finns.

Själv kom Nynäs från Österbotten för att studera vid teologiska fakulteten för att bli präst. Han kom sen att intressera sig för religionsvetenskapen och är nu professor på fakulteten.

  • Jag är själv intresserad av varför religion får vissa funktioner i människors liv och livsskeden, bland olika personligheter… Sen är det också intressant hur religion och makt kan sammanflätas.

Förutom ämnet vid akademin erbjuder också det öppna universitetet vid Åbo Akademi introduktionskurser i ämnet religionsvetenskap

Konsten lever och frodas på nätet


Text och bild: Stefan Westergård

Inom konstvetenskapen vid Åbo Akademi undersöks västerländsk konsthistoria från forntid till nutid. Ämnet involverar också en del konstteori. Hur mår då konsten i dag; har vi glömt bort Botticelli och Munch till förmån för memes och populärkultur?

  • Som ämne är det brett och allmänbildande. Vi tittar på konst, arkitektur och skulpturer. Det involverar alltså kultur, historia och samhälle, säger Pia Wolff-Helminen, universitetslärare inom konstvetenskapen vid Åbo Akademi.

Ämnet skiljer sig från ämnen som till exempel kulturanalysen genom att titta på andra värden och perspektiv. Konstvetenskapen får i stället fler estetiska verktyg, för hur man i bild och form gett uttryck för någonting.

  • Vi har ett enormt konstfält och därför har det i sin tur fött en väldigt bred placering på arbetsmarknaden. Det kan vara på museer och utställningar, som radiopratare eller journalist. Kort fattat är det en kulturell allmänbildning som kan passa in på många ställen. Sen styr biämnena utvecklingen mot önskat område.

Bild: Anders Lönnfeldt

Hur utvecklas konstscenen i dag?

  • Folks konstintresse blir bättre. Museibesök ökar också, särskilt på konstmuseer. Så det är en positiv utveckling. Samtidigt är det mycket konst som vi inte ens tänker på som konst. En del relaterar konsten till sin egen tradition och kultur, för andra hör den bara till. Jag tänker till exempel på kyrkan som konst.

Med det menar Wolff-Helminen att kyrkan har ett stort konstnärligt värde i sig, även om kyrkan kanske inte är det första folk tänker på när de hör ordet konst. Men liksom tavlor på museet har kyrkan och mycket annat i samhället konstnärliga inslag där det funnits en vilja att uttrycka någonting.

  • Förutom det så ser vi många nya konstformer i dag, mycket tack vare den tekniska utvecklingen. Samtidigt ser vi en pluralism av konstformer och intressen, små nischer kan hitta varann. På det sättet kan också intresset för ”udda” konstformer öka, och eventuellt utvecklas till någonting nytt.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Men nya konstformer kan också innebära ett bortfall, eller i varje fall en diversifiering av konstintressen. Det här uppmärksammade Wolff-Helminen under ett inträdesprov.

  • En av uppgifterna i ett tidigare urvalsprov var att identifiera ett verk av Helene Schjerfbeck. Många visste inte ens vem hon var. Det var lite av en ögonöppnare, när folk inte ens känner till våra egna finska mästare.

Vi går alltså mot en mera individuell konstsfär där allting är mera nischat. Förutom hantverk och bilder så ser vi också allt mer konstnärligt tänkande när det gäller husbyggen och arkitektur.

  • Inom själva konstsektorn så har arkitektur och stadsplanering blivit mycket aktuellt. Det är det visuella som bestämmer. Ta till exempel Guggenheim-museet eller andra moderna byggnader.

Med det menar Wolff-Helminen att det inte bara är hus som byggs i dag. I dag får miljötänk och hållbar utveckling får en allt större plats i husplaneringen, tillsammans med det estetiska.

  • Situationen är lite den samma i hela Norden. Men man kan se en skillnad redan i Sverige, där syns mycket mer historia redan i stadsbilden. I Finland hade vi en byggnadsboom på 50- och 60-talet då man rev gammalt för att bygga nytt, det fanns inte samma respekt för det gamla. Men det har blivit bättre.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Ute i samhället ser vi en ständig utveckling av informationstekniken. För en konstvetare som Wolff-Helminen innebär nätet en stor tillgång till källor och material, samtidigt innebär det både risker och möjligheter.

  • Det är på gott och ont. Det blir lätt att söka, hitta och handla konst på nätet. Samtidigt finns det också risk att upphovsrätter kränks, bilder plagieras eller stjäls.

Förutom att det öppnar en värld av material så öppnar det dörrar för ”nya” konstformer som till exempel ”Memes”. I dessa förekommer även gamla klassiker som Mona Lisa eller Skriet som på något vis blivit redigerade med text eller annat.

  • Det är viktigt att ha roligt. Redan att någon går och petar och ändrar på ett konstverk betyder ju att man har reagerat och tyckt att man behövt peta på det. Det har alltså väckt uppmärksamhet. Och det är ju en av konstens grundfunktioner. En del lösningar är finurliga och en del är direkt råa, men jag tycker att man ska få leka med konsten.

Var arbetar då en konstvetare? Enligt Wolff-Helminen hör konstvetarna till linjen som har högst sysselsättningsgrad bland utexaminerade, i varje fall inom den humanistiska fakulteten.

  • Det man får är en bred kompetens, en bred bas inom konsten. Det är ingen profession i sig men de blir duktiga på mycket. Det finns de som arbetar på museer och sköter museipedagogiken. Det finns kulturjournalister, kritiker och andra yrken inom konstfältet. Det är yrken som kräver mycket kunskap.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Wolff-Helminen påpekar att de som konstvetare inte sysslar med framställning av konst under själva utbildningen.

  • Visst är många konstintresserade till den graden att de målar eller gör någonting hemma, men vi är inte en praktisk och utförande konstlinje på det viset. Men visst har vi också konstnärer som studerar här. Det är en salig blandning.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Förutom att de utgör en bred bas av studerande så är de också trogna studerande. Enligt Wolff-Helminen går många av öppna universitetets studerande samtliga kurser inom konstvetenskapen.

  • Det är också en hög procent studerande som kommer in via ÖPU-leden. Medelåldern är relativt hög men de som deltar är genuint konstintresserade. Det skapar väldigt bra grupper, också för de som undervisar.

Finns det några biämnen som är vanliga att kombinera med konstvetenskap?

  • Det kan vara bra att ha museologi, statens museer kräver vissa studiepoäng i det. Där har vi ett samarbete med Turun Yliopisto. Andra kanske läser ekonomi, det är bra om man vill hamna i chefsposition eller dra olika gallerier. En del läser också kulturledning. Det är lite motsvarande till yrkeshögskolornas kulturproducent, men mera teoretiskt.

Wolff-Helminen lyfter också upp den svenska undervisningen som någonting positivt.

  • Våra studerande är omtyckta på bland annat museer i landet, just för att de blir tvåspråkiga. Men vi har också en ström av studerande till Sverige. Vår nivå av undervisningen upplevs som högre och det talar ju för sig självt att våra studerande placerar sig så pass väl där.

Bild: Pia Wolff-Helminen

Som person har Wolff-Helminen alltid varit intresserad av historia. Hon har undervisat i allt från fornnordisk- till modern konsthistoria. Hon är arkitekturhistoriker med en förkärlek för holländsk barockkonst, politisk konst, sovjetisk propaganda och första världskrigets karikatyrer.

  • För tillfället är jag ganska fast i undervisningen, men man lär sig mycket utav det också. Jag försöker även få min doktorsavhandling klar. Vi är ett litet ämne men överlag mår vi riktigt bra. Vi fick nyligen fem nya doktorander så det är riktigt bra förutsättningar för framtiden.

 


Här kan du läsa om flera av våra duktiga lärare:

Mari (Mio) Lindman: Vad betyder arbetsmoral och skitjobb för dig?

Håkan Hemberg: Fråns studerande till lärare

Gunilla Peräsalo: Från öpu-studerande till öpuföreläsare

Bo Magnusson: Att undervisa i geografi – uppdrag Finland under 10 år

Årets vuxenstuderande – en entusiastisk och målmedveten kunskapssökare

Varje år utses årets vuxenstuderande vid Åbo Akademis öppna universitet. De har studerat vid ÖPU av litet olika orsaker, men har även mycket gemensamt. Vi tycker att det är viktigt att uppmärksamma vuxna som engagerar sig i studier. Studierna kräver sitt och vi vill på detta sätt visa att vi värderar studieinsatserna.

Drömmen om universitetsstudier

2016 / Linda Kastus

En del vuxna på våra kurser har drömt om att studera vid universitet och är glada över att ha fått den möjligheten. De inleder studierna vid öppna universitet och när de studerat några år så söker de in till Åbo Akademi för examensstudier. ÖPU-studierna ger ofta mersmak och det som från början uppfattas som en hobby blir så småningom målinriktade studier med sikte på examen. Det kan bli en livsstil att studera och vartefter man studerar och lär sig så ökar kunskapstörsten.
Nytta i arbetslivet
Öppna universitet kan vara ett svar på de krav som arbetslivet ställer. Kursdeltagarna upplever att de har konkret nytta av kurserna i sitt arbete. Studierna ger också nya kontakter och nätverk samt inte minst inspiration i arbetet. Studierna kan vara ett andningshål där man ges möjlighet att tänka på annat än det vardagliga.

Olikheter är något positivt

Theresa Gull i mitten, tillsammans med Kerstin Storbacka-Kullbäck och Christina Loo från öppna universitetet.

Kursdeltagarnas bakgrund varierar såväl åldersmässigt som utbildningsmässigt. Vuxenstuderande kan bidra med sin arbetserfarenhet. Grupperna blir ofta en blandning av personer i olika livsskeden och med olika livserfarenheter som kompletterar varandra. Det är många gånger givande att diskutera tillsammans och få fler synvinklar på ett fenomen.

Eloge till ÖPU-lärarna

2014 / Nirupam Smart

Många studerande berömmer våra lärare. Föreläsarna uppfattas som inspirerande och kunniga i att förankra den teoretiska kunskapen i praktiken. Även kursernas flexibla upplägg får beröm. Det faktum att öppna universitetets kurser är öppna för vem som helst, oberoende av utbildningsbakgrund är en uppskattad möjlighet. Dessa vuxenstuderande vill gärna uppmuntra alla hugade att börja studera i vuxen ålder. Det gäller bara att modigt kasta sig in i studierna.

Studietekniken är viktig

2017 / Rina Blomqvist i mitten, omgiven av öppna universitetets personal.

För den som börjar studera som vuxen kan det kännas nytt och främmande. Man måste också ta reda på en hel del själv. Att tänka akademiskt lär man sig med tiden och studietekniken behöver tränas upp. Studierna kräver även tid och planering. Det kan vara bra att reservera tid för studierna i sin kalender.

Det som alla dessa premierade vuxenstuderande har gemensamt är ett brinnande intresse för studier och för att lära sig nya saker. De driva av nyfikenhet och en iver att förkovra sig och på så sätt hitta nya möjligheter. De ser inte studierna och den tid de kräver som att avstå någonting annat utan som en bonus, ett positivt tillägg.

Videointervju med Anna von Weissenberg 2014

Här kan du ta del av intervjuer med några av våra premierade vuxenstuderande:

2017 Rina Blomqvist: Rina drivs av kunskap och nya utmaningar

 

2016 Linda Kastus småbarnsmamman som satsar på studier

 

2015 Eva Åström: Studierna gav mersmak

 

2015 Heidi Nyman: Årets Öpu-studerande Heidi Nyman

 

2014 Anna von Weissenberg: Årets vuxenstuderande

 

2014 Nirupam Smart: Intervju med Nirupam Smart

 

2013 Theresa Gull: Ett frö såddes – en trädgårdsmästares väg till universitetsstudier

 

2012 Gabriele Alisch

2011 Anneli Haapaharju

2010 Helena Evars-Lundman

2009 Anita Finne

2008 Jaana Saari

 

Allt började med sommaruni

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. I början gick det långsamt och idén med sommaruniverksamhet fick nationell spridning först under 1950-talet. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar.

Sommaruniversiteten ligger till grund för det som utvecklades till öppna högskolan och senare öppna universitet. Öppna universitetet vid Åbo Akademi har samarbete med Vasa och Hangö sommaruniversitet samt med Öppna högskolan på Åland, som har sitt ursprung i Ålands sommaruniversitet.

 

Vasa sommaruniversitet grundades år 1960. Samarbetet med Åbo Akademi inleddes redan i slutet av 1960-talet. Vasa sommaruniversitet var den första läroanstalten i Österbotten som erbjöd högskoleutbildning. Blogginlägg 22.5.2014: Vasa sommaruniversitet – undervisning året om

 

 

Fredrik Åberg från Hangö sommaruni

 

Hangö sommaruniversitet grundades 1966 för att höja den regionala bildningsnivån och samtidigt fungera som Åbo Akademis sommartermin. Artikel i Meddelanden vid Åbo Akademi 6/2002

En speciell livsstil växte fram under sommarmånaderna i Hangö där såväl kursdeltagare som lärare levde pensionatliv. Artikel om Hangö sommaruni (Tidskriften Skärgård 2/2015)

Mirjam Schauman från Högskolan på Åland

 

 

 

 

 

 

 

Ålands sommaruniversitet startade sin verksamhet den 1.6.1969. Samarbetet mellan sommaruniversitetet och Åbo Akademi inleddes redan vid starten. År 1981 antogs en landskapslag om högskoleundervisning i landskapet Åland och i praktiken sköttes sommarterminen av Ålands sommaruniversitet och kurser på höst och vår sköttes av Ålands högskola. Så småningom fusionerades sommaruniversitetet och högskolan och fick namnet Ålands högskola. Verksamheten slogs 2003 samman med Ålands yrkeshögskola för att bilda Högskolan på Åland och det är nu enheten Öppna högskolan som nu ordnar universitets- och högskolekurser samt annan vuxenutbildning för allmänheten. Blogginlägg 27.3.2014: Universitetskurser för alla vid öppna högskolan på Åland

Sommarkurser 2018 (preliminär kurslista)

Hangö sommaruni

Vasa sommaruniversitet

Högskolan på Åland/Öppna högskolan

Öppna universitetet – hur började det?

Öppna universitetsverksamheten har sina rötter i det folkbildningsideal som uppstod i slutet av 1800-talet i Storbritannien och som snabbt spred sig till Finland. Universiteten expanderade och deras mål var att föra vetenskapen till folket utanför campus. Förmedlingen av vetenskapen skedde via olika folkbildningsorganisationer. En del universitet skickade ut studenter att föreläsa på landsbygden på somrarna. Det var inte frågan om ren universitetsundervisning, men studenternas folkbildningsarbete kan karaktäriseras som den tidens öppna universitet.

Under 1910- och 1920-talen inleddes sommaruniversitetsverksamheten i Jyväskylä och Åbo. Den fick nationell spridning först under 1950-talet, då sommaruniversitetens antal mångdubblades. Bakom detta låg tidens samhälleliga och utbildningspolitiska förändringar. Sommaruniversitetens har banat vägen för dagens öppna universitet.

Margita Vainio

I slutet av 1970-talet startade diskussionen om att det även vid Åbo Akademi och i Svenskfinland borde finnas öppen universitetsverksamhet. Politikerna var då måna om att alla människor oberoende av boningsort, ålder, ekonomi eller tidigare utbildning skulle få jämlika möjligheter att studera vid universitet. 1980 fattade minister Pär Stenbäck beslut om att grunda en sådan verksamhet och UVM tilldelar Åbo Akademi pengar för att starta öppen högskoleverksamhet.

Vid Åbo Akademi var man vid samma tid beredd att ”ställa Akademins resurser även i den finlandssvenska allmänhetens tjänst”.  Man konstaterar också att en öppen universitetsverksamhet kunde ha en positiv effekt på rekryteringen till ÅA. Allt detta ledde till att det 1.8.1981 grundas en kurscentral vid ÅA och man anställde Margita Vainio som sekreterare för verksamheten. Akademiska kurser hade redan erbjudits vid arbetar- och medborgarinstitut samt vid sommaruniversiteten, men verksamheten fick nu ett lyft och utökades ytterligare.

Tina Engblom

Året därpå, dvs 1982, anställdes Tina Engblom. Utvecklingsprocessen gick vidare och ledde så småningom till en mera strukturerad och systematisk verksamhet. 1993 inleddes öppen universitetsverksamhet i Vasa.

 

 

Till en början skulle deltagarna på öpu-kurser vara minst 25 år, men under 1990-talet öppnades kurserna även för ungdomar utan arbete och studieplats.

Vägledare i samverkan – tankar och reflektioner

Vi deltog i en Nordplus-konferens den 16-18.10.2017 i Sarpsborg, Østfold i Norge. Det första som slog oss angående arrangemangen av konferensen var norrmännens otroliga gästfrihet. Allting var välorganiserat in i minsta detalj. Det märktes också att vi besökte ett land med god ekonomi.

Klap deg selv på skuldra!

Den första dagens största behållning var Anne Torbjørn Raastad-Hoels presentation. Hennes grepp om grupphandledning, karriärvägledning och karriärkompetens var otroligt uppfriskande. Vi önskar att alla lärare och vägledare i skolor i Finland skulle få ta del av hennes presentation. Flera av frågeställningarna, vem är jag, var är jag och vart är jag på väg, är kända från coaching-sammanhang och vi imponerades av den struktur och de metoder hon använder för gruppvägledning där eleven står i centrum men samtidigt som en del av hela gruppen. Hon utvärderade också sin egen roll som grupphandledare och poängterade vikten av öppenhet, trygghet, att ha klara mål och att kunna berömma sig själv, klap deg selv på skuldra!

Kompetens och felval

Många presentationer behandlade karriärvägledning, yrkesval och framtidens arbetsmarknad. Arbetslivet är i ständig förändring, allt går snabbare och det är bra att kunna förhålla sig till den höga farten. Som arbetstagare har man en klar fördel om man är flexibel, kan lära nytt och är positiv till förändring. Det underlättar också om man därtill kan lära sig att vara i kaos och har god anpassningsförmåga och kan dra nytta av det nya som dyker upp, t ex nya arbetssätt och ny teknologi. De personliga nätverkens betydelse ökar då fasta anställningar minskar och projektjobb blir allt vanligare.

Vad ska man studera för att få jobb i framtiden? Hur ska man välja? Man ska alltid utgå från sig själv och välja det som intresserar. Man ska inte göra som kompisen gör eller som föräldrarna vill i det här fallet. Samma utbildning kan som bekant användas på många olika sätt.
I Norge har man satt fokus på karriärvägledning och kompetenskartläggning och -utveckling. Vägledning inkluderas i alla utbildningar och innefattar en allmän resurskartläggning med beaktande av kompetenser och målsättningar. Kontakten till arbetslivet och studiernas arbetslivsrelevans är viktig, likaså att bygga upp egna nätverk. Avsikten med vägledningen är att hjälpa ungdomar göra  uttänkta studie- och karriärval samt att minska utanförskap och öka integrering i samhället. Karriärvägledningen skall bidra till både samhällets och individens behov.  En av karriärvägledarens stora utmaningar är att hitta balansen mellan dessa.

Flera talare nämnde CMS, Career Management Skills, som en vägledningsmetod. I Norge används CMS såväl i gruppvägledningssammanhang som i individuell vägledning. Metoden betonar individens självstyrning och har som mål att de som söker vägledning ska kunna planera, utveckla och styra sin egen utbildning och karriär på ett strukturerat sätt samt förstå konsekvenserna av sina egna val. Målet är att ungdomarna ska kunna och våga göra val.

Som protest och reflektion konstaterar vi att effektivitet har blivit ett honnörsord i vårt samhälle och likaså inom utbildningen. I vägledningsdiskussioner tar sig effektiviteten uttryck bl a i att de unga skall välja rätt. De borde hitta rätt utbildning direkt efter den obligatoriska skolan och därefter rätt bransch och rätt jobb. Var finns tid för ungdomarna att grubbla och söka sig fram? Var finns tid för felval?

Själen och framtiden

Vi lär oss också att man i Norge satsar stort på mental hälsa. Det nämns nästan i förbifarten, men det märks att psykisk hälsa är så viktigt att det är en självklarhet att satsa på den.

Elena Rosnes berättar om digitaliseringens framfart och man börjar fundera på vem som egentligen styr vart vi är på väg? Om det är så att vi är med och skapar framtiden, hurudan framtid vill vi då ha – på riktigt? Rosnes påpekar också att vi behöver utbilda unga i annat än programmering. Hon listar följande framtida kompetenser: teknologiinsikt, analysförmåga, viljan att lära sig, problemlösningsförmåga, förmåga att samarbeta och nyfikenhet.

Vi behöver människor av olika kaliber, med olika förmågor. Det är inte funktionellt med enbart optimistiska gåpåare på en arbetsplats utan vi behöver också mer introverta, långsamma och analytiska personer i arbetsteamet. Framför allt kommer vi att behöva personer som kan tänka och jobba tvärvetenskapligt.

Utdanning.no

Vi blev alla enormt imponerade och inspirerade av portalen utdanning.no som till idén motsvarar studieinfo.fi men som till upplägg, filosofi och innehåll inte kunde vara längre ifrån varandra. Finland kunde gott kasta blickar mot Norge när det är dags för nästa uppdatering av Opintopolku/Studieinfo portalen.

Utdanning.no innehåller omfattande information för utbildnings- och karriärval. På sidan hittar man svar t ex på frågan om hurudana arbetsutsikter det finns med min tilltänkta utbildning? Webbsidan inkluderar bra sökfunktioner och man kan  jämföra utbildningar och planlägga studier och karriär. Dessutom kan man göra olika test på Jobbkompasset, t.ex. testa vilka yrken som passar ihop med det man är intresserad av.

Karrieresenter Østfold

Det sista föredraget hör vi på Karrieresenter Østfold. Vi får en verksamhetsöversikt av en otroligt engagerad karriärvägledare, Tone Skau Fossvik. Här imponerades vi särskilt av det gedigna och självklara samarbete Karrieresenter har med fängelset i Østfold, att internerna är en kundgrupp som vilken som helst annan.

På bilden från vänster: Susanne Karlsson, Majlen Saarinen, Camilla Lundström, Mona Riska, Kesrtin Fagerström, Disa Widell, Jan Kraufvelin

Vi drar slutsatsen att flexibla och tillgängliga studiemöjligheter blir allt viktigare på framtidens arbetsmarknad. Möjligheten att studera i olika livssituationer och vid sidan av arbetet svarar på nya kunskaps- och kompetensbehov. Centralt är också att man som arbetstagare upprätthåller studievanan och inlärningsförmågan.

Carina Gräsbeck, Camilla Lundström och Majlen Saarinen
Bilder: Carina Gräsbeck