För ett par månader sedan råkade jag se i mitt Facebook-flöde en notis om att MOOC-kursen “A Crash Course on Creativity” skulle starta igen i april. Det var fyra faktorer som gjorde att jag genast anmälde mig:
1) Det handlade om kreativitet—det som jag dagligdags behöver i mitt arbete
2) Det var Stanford University som erbjöd kursen
3) Den var gratis
4) Det var en ypperlig möjlighet att delta i en MOOC och få se hur det fungerade ur deltagandesynvinkel.
Sedan lyckades jag också lura med min kollega Carina Gräsbeck från CLL som kom på idén med att dokumentera våra erfarenheter i denna blogg.
Vänta nu—vadå MOOC?
MOOC står för Massive Open Online Course, vilket betyder att det är fråga om online-kurser med ett mycket stort deltagarantal. Den här kursen har lockat över 22 000 deltagare från 147 länder. Hur kan det fungera med så många människor på en och samma kurs? Eller kan det ens fungera? Nu när kursen är inne på sin tredje vecka, är mitt svar ett tydligt “Det fungerar riktigt bra!”. I skrivande stund vet jag inte hur många av deltagarna som de facto är aktiva. Det finns säkert ett stort antal passiva deltagare utan avsikter att göra något.
Kursens hjärna är Tina Seelig, Ph.D i neurovetenskap och direktör för entreprenörscentret vid Stanford University’s School of Engineering). Kursens kärna är en kursplattform; en enkel, stilig och redig sajt. Man loggar in och ser direkt vad som är på gång, vilken inlämningsuppgift som står i tur och vilken video man förväntas ta del av. Processen är tydligt beskriven och inget borde vara oklart. Plattformen innehåller också en sida med de samlade föreläsningarna inklusive tilläggsmaterial, diskussionsforum och en profilsida för det team jag tillhör och en annan för mig som individ.
Kursportalens startsida (klicka för större bild)
Varje deltagare ska fylla i sin profil, bl a ska man ange det timantal man tänker satsa varje vecka på denna kurs. Det här är smart utifrån två aspekter: Dels tvingas man formulera detta för sig själv, dels är det viktigt när det gäller att arbeta i team. Om en person angett 10 h/vecka kan den inte kräva lika mycket av en annan som angett 3 h/vecka. Via profilsidorna kan man också se varandras uppgifter som redan lämnats in och kommentera dem.
Omslaget till min självbiografi (klicka för större bild)
De två första uppgifterna gjordes individuellt. Den inledande uppgiften var att skapa omslaget till sin självbiografi inklusive titel och underrubrik. Utöver detta skulle man skriva en kort biografi. En rolig start på kursen! Och mycket fascinerande var det att ta del av de andras skapelser! Bland deltagarna finns allt från konstnärliga genier till vanligt folk som kämpat med datorn. Men här var det nu viktigt att komma ihåg att det inte var ett prov i Photoshop-kunnande, utan en första lek med fantasin.
Carinas bokpärm (klicka för större bild)
Den andra uppgiften förde oss ut på promenad i valfri omgivning. Tanken var att dokumentera allt man hade iakttagit i form av en mindmap. Som komplement till bilden skulle man skriva och reflektera över varför det är viktigt för kreativiteten med fokuserad iakttagelse.
Min iakttagelse-mindmap (klicka för större bild)
För nästa uppgift har vi bildat team och då kommer det att handla om tuggummi. Ja, du läste rätt. Tuggummi.
För att citera Tina Seelig: Creativity rules!
Maria Sundström/Lärcentret
Maria behövde inte övertala mig speciellt mycket att hänga med på kursen för jag har en tendens att bli lätt entusiasmerad och så vill jag ju inte bli lämnad utanför något som kanske är roligt!
Men om jag ska vara ärlig så var jag till skillnad från Maria inte speciellt glad över den första uppgiften och värre blev det när jag upptäckte alla fantastiska kreationer som ’alla andra’ på kursen producerade…tack vare PicMonkey och en massa uppmuntran från Marias sida gick det sist och slutligen riktigt bra att producera det första alstret. Det som fick mig riktigt glad var dock den lätta, luftiga inlärningsmiljön som nog får Moodle att likna vid en stenålders kolonn. Och det är rätt mycket sagt av ett hängivet Moodlefan!
Tack för att ni delar med oss av era erfarenheter!
Carina: förstår bra din angst – men bra klarade du av första uppgiften! Maria: otrolig bild! Intressant rubrik, skulle gärna vilja veta vad som ligger bakom den 🙂
Uppgifterna är intresanta och inspirerande och det skulle inte skada att öva för sigsjälv. I synnerhet promenaden i valbar miljö, att fokusera på iaktagelser hjälper också att fokusera på nuet, stunden vi lever i.
/Q
ps. MOOC är annars ett intressant fenomen för oss som sysslar med nätbaserad undervisning, men också för universiteten överlag. Det talas för tillfället om en kommande tsunami och om 2013 som MOOC-året. Nyss var jag på ett seminarium där man bl.a. funderade på hur detta kommer att påverka de finländska universiteten: har vi en möjlighet att profilera oss med sådan verksamhet eller (för)blir vi universiteten i periferiet? Vad kan MOOC betyda för universitetets synlighet? Vad göra ifall studenter kommer med intyg om avlagda MOOC alt. hur beakta dessa i AHOT…
Jag har under årens lopp reflekterat ett flertal gånger över de digitala verktygen vi använder för lärande. Det finns en tendens att sätta så stora krav på allt som skaffas till ÅA. Ett verktyg ska ha så många funktioner som möjligt; man ska kunna ha flervalsfrågor, självrättande test, informationen ska kunna visas på olika sätt, man ska kunna exportera datan till det ena och det andra formatet osv. Helst ska verktyget kunna användas också till sånt det egentligen aldrig utvecklats att göra. Det här gör att dessa verktyg ofta blir komplicerade och styva. (Det här gäller inte bara inlärningsplattformar.)
Det som har intresserat mig sedan länge tillbaka är PLE, Personal Learning Environment. Kort sagt handlar det om att man bygger ihop sin egen plattform (både som lärare och deltagare) som i sin enkelhet kan bestå av t ex en Facebook-grupp för kommunikation, YouTube för video, Adobe Connect som online-mötesrum och varför inte en Facebook-sida för själva kursstrukturen. På det här sättet kan man plocka det bästa från olika system och själva inlärningsplattformen kan hållas lätt, luftig och lätthanterlig (om det ens behövs en sån).