Internetdagarna i Stockholm är ett årligen återkommande evenemang som samlar människor från olika professioner för att ägna sig åt en mängd olika ”spår”, som olika teman kallas. Gemensamt för dem alla är att de på sätt eller annat inbegriper användningen av internet. Bland årets spår fanns Artificiell intelligens: Det nya gränslandet, Sociala medier efter buzzwords, hype och backlash och Engagera mera – bakom kulisserna hos SVT (med Fab Freddie från Barnkanalen).
Själv ägnade jag mig åt skolspåret, Skolan digitaliseras – vad lär sig eleverna?. Kristina Alexanderson, ansvarig för Internetstiftelsens skolsatsningar, började med att berätta om de digitala lektioner Internetstiftelsen lagt upp på nätet. Lektionerna är ett fritt material som hjälper lärare att hantera digital kompetens i sin undervisning. De lektioner som används mest tar upp programmering och källkritik, och Kristina påpekade att det bara är en liten del av det som ingår i digital kompetens. Vi får inte glömma att digital kompetens också betyder att förstå digitaliseringens påverkan på samhället och att kunna använda sig av digitala verktyg för att lösa problem och föra fram sina tankar och idéer. Hon konstaterade att det finns lektioner som tar upp de här aspekterna, men av någon anledning är de inte lika populära som de tidigare nämnda.
Jag fick också tillfälle att lyssna till en gammal bekant och tillika favorit, Linda Mannila. Hon berättade om situationen i vår grundskola. Hon nämnde programmet Den nya grundskolan och tutorlärarna som bidragande orsaker till att digitaliseringen av den finländska skolan kommit igång, även om vi ännu bara är i början och det finns mycket som behöver göras ännu. Hon påtalade att det finns stora skillnader i hur långt olika skolor/kommuner kommit i arbetet. Hon påminde om att det är bra att utvärdera situationen emellanåt så att man får en bild över hur långt man kommit.
Lisa Söderlund från Kodcentrum talade om att undervisningen i programmering inte bara får handla om kodning, för programmering är så mycket mer. Det här är något jag hört Linda Mannila tala om flera gånger, och kan inte annat än hålla med. Programmering är problemlösning i grupp. Det gäller att analysera ett problem, bryta ner det in mindre delar och testa sig fram till lösningsmodeller för ett delproblem i taget. Man måste vara färdig att testa, förbättra och testa sina lösningar igen. Lisa gav tre tips till den som vill börja arbeta med programmering i sin undervisning:
- Utforska ihop med eleverna
- Börja enkelt
- Våga misslyckas!
Ett annat inslag på Internetdagarna är inbjudna talare, så kallade Keynote-talare. Bland årets talare kan nämnas minnesmästaren Ed Cooke, professorn i astrofysik Max Tegmark och futuristen Ben Hammersley. En del inspelade keynotes kan man se på Internetdagarnas hemsida. Längst ner på sidan finns också en del inspelade spår från dagarna.
Ben Hammersley förklarade att en futurist har till yrke att tyda de tecken och trender som finns omkring oss och med hjälp av dem beskriva hur vår framtid vad gäller till exempel tjänster, prylar eller värderingar. Teknologi, samhälle och kultur är faktorer en futurist behöver ta i beaktande. Så långt fram i tiden som en futurist med en viss träffsäkerhet kan ”se” kallas ”forecast horizon”, ungefär prognoshorisont på svenska. Ben berättade att förr låg den horisonten cirka 20 år i framtiden, men nu utvecklas allt så snabbt att horisonten ligger bara tre år bort.
Till sist tipsade Ben om hur man kan få sig själv, sin familj och sitt företag att hinna ikapp tiden, att börja verka i 2018. Tekniken kallas ”Constant Legacy-Free Reinvention”, vilket betyder någonting i stil med ”Kontinuerligt åter-uppfinnande utan gammal teknik”, och består av att reflektera över två frågor för varje handling man utför. Den första är: ”vilket problem löser jag genom att göra det här?” och den andra är ”om jag skulle behöva lösa just det problemet för första gången någonsin idag, och jag måste använda moderna verktyg, hur skulle jag göra det?”. Här kan det krävas en del googlande och tid menar han, men det kommer att vara värt det.
Om man gör det här, menade Ben, kommer man att märka att man inte har någon orsak att göra många av de saker man gör. Man kan alltså sluta göra dem. Vidare kommer man att hitta nya och bättre sätt att göra andra saker. Orsaken till att man inte hittat de här bättre sätten tidigare är helt enkelt att man inte gjort sig besväret att leta. Det här gör att man hinner ikapp sin samtid, och när man har gjort det har man lättare att ana hur framtiden blir och göra smarta beslut inför den.
Jag vill avslutningsvis tacka Svenska tekniska vetenskapsakademien i Finland och ÅA:s resestipendium för ekonomiskt stöd som möjliggjorde mitt deltagande i Internetdagarna 2018. Tack!