Bernt Klockars, vår nya ledande rektor, berättar om vem han är och vart han vill styra Vasa övningsskola.

Här är det första avsnittet av ”Övispodden”. I det presenterar mitt uppdrag som tutorlärare på Vasa övningsskola F-9 och berättar om tanken med podden.

SETT (Scandinavian Education Technology Transformation) är en årligen återkommande mässa som inspirerats av den stora BETT-mässan som hålls varje år i London. Fokus ligger på hur teknik, framför allt IKT, kan förändra och förbättra undervisningen, men portarna är breda, så mycket annat ryms också med på programmet.

Mässan består av en stor hall med diverse utställare och ett flertal föreläsningssalar. Utställarna visar allt från digitala läromedel och datorer till 3D-skrivare och administrationsprogram. För mig som vanlig lärare, och dessutom från ett land med en annan läroplan, är utställningen inte så hemskt intressant. Det är föreläsningarna som gör SETT.

Det pågår flera föreläsningar parallellt, så man måste välja och prioritera bland de över 120 föreläsningarna. Det är inte alldeles enkelt att välja mellan en god föreläsare man hört förut och en okänd förmåga som har en intressant rubrik på sin föreläsning. Vill man vara säker på att få höra en viss föreläsare måste man gå till föreläsningssalen direkt när föregående föreläsning slutar och ställa sig i kö. De mest populära föreläsningarna blir så fulla att alla inte ryms in. Man tillbringar alltså en hel del tid med att stå och köa.

Nedan följer några av mina val och prioriteringar av föreläsare i år. Alla föreläsare hittas på evenemangets hemsida, www.settdagarna.se.

Sara Bruun och Patricia Diaz diskuterade på ämnet En dialog om digitaliseringens dilemman. Frågor de tog upp var bland andra ”hur vet man att IKT fördjupar lärandet”, ”hur hitta tid att testa, utvärdera och diskutera digitala resurser med kolleger” och ”vad gör man när IT-avdelningen bestämmer vilka digitala redskap som skall användas”. Kontentan av deras diskussion var, bland annat, att man behöver samtala om användningen av IKT i kollegiet och att skolledare behöver ge tid för lärare att testa och utvärdera digitala redskap.

Gamification, spelifiering på svenska, är något som läraren Adam Palmquist använder i sitt arbete med elever med särskilda behov. Det handlar inte, som man kanske skulle kunna tro, att spela spel på lektionerna, utan att lyfta ut metoder och komponenter från spel och sätta in i andra sammanhang, såsom undervisning. Exempel som gavs under föreläsningen var konstant och direkt feedback, tydlig struktur, organiserad plan och social sammanhang.

Mindset, hjärnan och inlärning var rubriken för Stina Söderqvists föreläsning. Stina är doktor i kognitiv neurovetenskap specialiserad på hjärnans utveckling och inlärning. Hon refererade ofta till Carol Dwecks forskning kring mindset och diskuterade hur vi i skolan kan utnyttja den kunskap som finns på området för att höja motivationen, förändra synen på misslyckande och träna arbetsminnet. Hon avslutade med att hälsa att ökad kunskap hos elever (och lärare) om hjärnan fungerar och hur vi lär oss i undersökningar visat sig ha positiv inverkan på inlärningen, speciellt hos underpresterande elever, och minskat effekten av fördomar (”pojkar är bättre än flickor i matte”)

En föreläser jag hört många gånger, men gärna hör igen, är Daniel Barker. Daniel är gymnasielärare på Norra Real och utvecklar också läromedel. Han är något av det flippade klassrummets frontfigur i Sverige och var den som öppnade mina ögon för undervisningsmetoden. Den här gången föreläste han på rubriken Digital teknik och undervisningsmetoder och uppehöll sig mycket kring vikten av att eleverna diskuterar på lektionerna. Han använder sig av peer instruction, en metod utvecklad av Eric Mazur, i Sverige ofta kallad EPA (Ensam – Par – Alla). I korthet går det ut på att eleverna först formulerar ett svar på egen hand, sedan diskuterar de sitt svar med en kamrat. Avslutningsvis diskuterar hela klassen olika svar och lösningsmodeller. I det digitala läromedel Daniel varit med och utvecklat finns inbyggt stöd för metoden.

Att vara på SETT är givande och utmattande. Det är många tankar, idéer och intryck man matas med på kort tid och det tar ett tag att processa allt. Till slut brukar det utkristalliseras några guldkorn man vill ta in i sin undervisning. Jag rekommenderar alla kolleger att besöka mässan om det ges möjlighet!

Med rötterna i problembaserad inlärning är Challenge Based Learning (CBL) en pedagogisk metod som genom bland annat samarbete och användning av tillgänglig teknik utmanar eleverna att lösa verkliga problem. En slogan för CBL är lokala lösningar på på globala problem.

Mark Nichols

Mark Nichols är en av utvecklarna av  CBL och jag hade nöjet att under två dagar få bekanta mig med metoden under hans ledning tillsammans med ett tjugotal lärare och lärarfortbildare från Danmark, Sverige och Finland. Teori varvades med mycket praktik. Vi jobbade gruppvis enligt metoden, vilket nu efteråt känns som det fiffigaste och mest naturliga sättet att lära sig om metoden.

Att beskriva metoden i detalj låter sig inte göras i ett kort blogginlägg, men nedan listar jag huvudpunkterna. Jag använder de engelska begreppen eftersom det inte finns vedertagna svenska begrepp.

1. Utgångspunkten är en Big Idea – något stort ämnesområde som hälsa, miljö eller utbildning.
2. Essential Questions ställs för att utröna vad som är viktigt att veta om Big Idea. Exempel på sådana frågor om hälsa kunde vara: Är elever mer stillasittande idag än tidigare? Hur påverkas elever av för lite motion? Hur motiverar man elever att röra på sig?
3. Ur frågorna ovan kommer man fram till The Challenge. Den skall formuleras som en realistisk utmaning som kan leda till en lösning som går att pröva. På temat hälsa och stillasittande elever kunde utmaningen lyda: Att få alla elever i skolan att röra mer på sig.
4. Guiding Questions formuleras för att hjälpa en att komma fram till vad man behöver veta för att kunna komma fram till en lösning på problemet. I vårt exempel kunde det vara: Vad motiverar elever att röra på sig? Vilka aktiviteter lockar flest elever?
5. För att komma fram till svar på frågorna i fjärde punkten listar man Guiding Activities för varje fråga, alltså sätt att ta reda på svaren till frågorna. Det kan vara att intervjua experter, genomföra enkäter eller söka information på nätet eller i böcker. Kanske man gör en enkät bland elever i skolan vad det skulle vilja delta i för aktiviteter på rasterna.
6. Aktiviteterna leder fram till Guiding Resources, pålitliga och säkra källor och resurser som är användbara i jakten på en lösning.
7. Nu har utmaningen fått sin Solution, något som gör att förverkliga i skolan eller samhället. I vårt fall kunde det kanske vara danslektioner på rasterna, någon sorts motionstävling mellan klasserna eller att bjuda in olika föreningar att hålla rastaktiviteter i skolan.
8. Implementation – lösningen implementeras och testas en viss tid. Data samlas in.
9. Insamlad data ligger som grund för Evaluation där slutsater dras och presenteras överskådligt.
10. Reflection – eleverna reflekterar över vad de lärt sig, både vad gäller stoffet och processen.

Utgående från faktorer som elevernas ålder, stoff och tillgänglig tid anpassas metoden för att passa situationen. Till exempel kan läraren bestämma en eller flera av de tre första punkterna eller vilken form lösningen skall ha – en plansch, film eller kanske ett spel. De mest kreativa och nyskapande lösningarna lär man dock få om man låter eleverna arbeta helt fritt och förutsättningslöst med att hitta sin lösning.

Jag tror att CBL kan användas helt eller till valda delar i den fenomenbaserade undervisning som kommer i och med den nya läroplanen 2016. Metoden är elevaktiverande och tränar även den digitala kompetensen. Eleven står i centrum, får jobba med autentiska problem och lösa dem med läraren som handledare och coach mer än läraren som sitter inne med de rätta svaren.

En video om hur CBL användes i en skola i Australien för att hjälpa offer för översvämningar i Nya Zeeland: https://vimeo.com/23582085

Läs mer om CBL: https://www.challengebasedlearning.org/

Joe Moretti – lärare, musiker, IKT-guru och allmänt trevlig kille – besökte Vasa 19-20.9.2014. Han föreläste om hur man kan använda iPadens mångsidiga egenskaper i undervisningen för ett hundratal lärare, studerande och andra intresserade som samlats i Dramasalen i Stadsbiblioteket.

Joe påstår att man i klassrummet klarar sig långt med tre av de över en miljon som finns på Appstore; Explain Everything, Showbie och Book Creator. Han visade smidiga arbetssätt med de tre apparna där vi i publiken fick agera elever och han var vår lärare.

Explain Everything kallar Joe för en “whiteboard killer”, alltså en app som kan ersätta skrivtavlan i ett klassrum. Man kan skriva och rita i appen och om iPaden är kopplad till en projektor syns allt man skriver och ritar där. Joe menade att det kan vara skönt för nervösa elever att inte behöva stå framför klassen och presentera sitt arbete eller lösa en uppgift.

Man kan importera presentationer, filmer och bilder i Explain Everything och spela in kommentarer till dem. Det hela kan sedan sparas som en film i kamerarullen och därifrån delas på olika sätt. Man kan alltså låta eleverna att spela in presentationer, göra filmer av sina gamla power point-presentationer eller göra instruktionsfilmer i appen.

Showbie är en app som gör det väldigt enkelt för läraren att dela ut och samla in digitalt material från eleverna. Uppgifter som eleverna lämnar in kan läraren ge skriftliga omdömen men också spela in muntliga kommentarer, vilket förstås underlättar lärarens arbete. Appen är lättanvänd och har tillräckligt med funktioner utan att bli krånglig.

Book Creator är en app som gör det verkligen enkelt att kombinera text, bild, ljud och video i en e-bok. De färdiga e-böckerna kan öppnas och läsas i iBooks.

Joe visade med all önsvärd tydlighet att god användning av iPad i skolan inte handlar om att hitta rätt appar för allt, utan om att hitta arbetssätt och uppgifter som berikar undervisningen. Det handlar inte om att göra “samma men på iPad”, utan om att förändra och omdefiniera arbetsuppgifterna så att de bli djupare, rikare och elevaktiverande.