Strax före klockan 10 onsdag 9 september samlades personal, gymnasiestuderande och elever från grundskolan i gymnasiets gymnastiksal för att lyssna till Livia Fränkel. Fränkel, som numera är bosatt i Sverige, var inbjuden till Vasa övningsskola för att berätta om hur hon och hennes närmaste blivit utsatta för antisemitiska påhopp och våld sedan Hitlers maktövertagande i Tyskland 1933 tills hon och hennes syster befriades av brittiska soldater.

Redan under sin uppväxt i Transsylvanien i Rumänien fick hon utstå trakasserier på grund av sin judiska bakgrund. Grymheterna kulminerade efter att Adolf Hitler ockuperat Ungern, som genom tyska påtryckningar fått kontroll över Fränkels hemtrakter. Ryktena om de polska judarnas öde visade sig vara sanna när hon och hennes familj först tvingades iväg till ett getto och senare vidare till koncentrationsläger.

Bortsett från hennes egen röst var det knäpptyst i salen när Fränkel berättade om hur hennes familj och övriga i hemstaden fraktades iväg hopträngda i boskapsvagnar. Från att tillsammans med sina närmsta vänner ha planerat kommande år under nyårsafton skulle bara hon och fyra andra av de sammanlagt 12 personerna vara vid liv ett år senare. Under några månader skulle  hälften av Ungerns cirka 800 000 judar mista livet eftersom de inte passade in på den ariska rasideologin. Det mest gripande i hennes berättelse var att hon inom loppet av några timmar efter ankomsten till Auschwitz skiljts från båda föräldrarna, utan att ha hunnit ta farväl av sin far.

Fränkels livshistoria är en berättelse om extrema former av mänsklig grymhet och hat inför det främmande. Här finns många lärdomar om hur man aldrig får låta intolerans och bristande civilkurage segra över öppenhet och medmänsklighet. Vi ämneslärare i historia och samhällslära är speciellt tacksamma över att vi, studerande och övrig personal vid Vasa övningsskola fick ta del av denna unika föreläsning av en överlevande bland förintelsens offer.

Skriven av Anders Fransén
Timlärare i historia, samhällslära och filosofi